Överallt på Facebook läser jag om folk som sitter och snyftar framför något som heter "En i minuten". På bloggarna läser jag samma sak.
Vad är detta?
Jag googlade och fick inte upp NÅGONTING!
Konstigt.
Tittade vidare och fick se att det visst hette "En unge i minuten".
Nu fick jag upp ett program på TV4 >>>

Jag fastnade naturligtvis.
Jag älskar sådana program. Octavio vill inte se sånt. Han tycker att jag blir konstig när jag tittar på sån, gråtmild...
Irmas sovtimme har gått och jag har tittat på hela programmet. Inget annat har jag gjort. Och nu sitter jag här med alla tankar.


Skärmdump från TV4

Än en gång så slås jag av hur jag har förändrats sedan jag fick barn. Detta kan ju inte vara något intressant att se för dem som inte gått igenom detta, eller?
Jag blir alldeles hänförd.

För det är inte bara historierna, personerna och de fina bilderna på nyfödda bebisar som fångar.
Nej, minnena från mina egna förlossningar (jag kan med stolthet säja att jag "överlevt" två) forsar över mig och allt kommer upp igen: smärtan, väntan, kämpan, gnyendet, undersökningarna osv. Allt kommer upp igen och ger en så mycke djupare upplevelse till programmet än om jag inte skulle ha varit med om det.

Vad fina BB ni har i Sverige, vilken fin personal, vad mycket hjälpmedel och mackapärer man såg. Och vad mycket annaorlunda dessa förlossningar var mot mina. Jag får nog skriva ett eget inlägg om skillnaderna mot att föda här och där (fast jag har ju ingen erfarenhet av att föda i Sverige, bara det jag sett).
Visserligen är var förlossning speciell för sig och alla går till på olika sätt, inte minst för att det är olika personer som reagerar på olika sätt inblandade varje förlossning. Men själva det runt i kring verkar så totalt olika mot vad jag varit med om.

Jag får lust att göra om det.
Ja ni tror väl att jag är tokig, men jag får faktist lust att göra om det. Hemma i Sverige. Jag skulle vilja se hur det går till där.
Eller är det någon på G i juni som kan tänka sig att bjuda med mig till sin förlossning.
Jag kommer på stört!

Tråkigt nog så kunde jag inte se del 1 och starten, den kostar pengar att se. Men del 2 bjuder de på i 7 dagar till. Nu får jag inte missa del 3.
När är det?

Jag är faktiskt väldigt besviken på min två förlossningar. De blev verkligen inte som jag hade tänkt mig.
Eller blir de det för NÅGON?

Första gången var ju allt nytt och man var inte riktigt med på grund av det. Sedan så epiduralbedövade de mig från midjan och nedåt så jag var inte riktigt med i förlossningen på grund av det.
Läs mer på hemsidan under Alexander och förlossning.

Andra gången hade jag förberett mig mer, visste vad som skulle hända och hur jag ville ha det. Men det var det ingen som lyssnade på. Det fanns inga förlossningssalar lediga när det var dags, ingen smärtlindring förutom duschen, ingen avskilldhet och tillslut var jag så trött och hade så ont att jag trubbades av och inte var med på grund av det.
Läs mer på hemsidan under Irma och förlossning.

Under bägge förlossningarna så var det så hektiskt att kameran glömdes bort och inget blev dokumenterat förens efteråt, tråkigt men sant.
Och BB-livet blev hemskt på grund av olika anledningar efter bägge och jag ville bara hem.

Så därför blir jag sugen på att göra om det en gång till.
Fast det blir "nog" inget. Jag är snart 40, dignar av trötthet av denna bebistiden och längtar till tiden då barnen börjar att bli lite större så jag får tillbaka mitt egna liv (och kropp).
Men man kan ju alltid leka med tanken.....(fast nu tror nog Octavio att jag blivit galen, eller tittat på sånt där förlossningsprogramm igen).
;)