Herre gud vad denna helgen gick fort!
Jag fick inte en sekund över att sätta mig ner vid datorn eller skriva något blogginlägg. Det har varit fullt ös medvetslös hela tiden.
Det gör att det känns nästan lite skönt att det är måndag idag så att man kan försöka få ordning på saker och ting.
Jag är en ordnings- och rutin-människa. När det blir kaos så mår jag faktiskt lite dåligt.....Jungfru, ni vet?!?

I går kväll när jag skulle sätta mig och rapportera från helgen på bloggen så slog O över på en kanal på TV:n som visade Crash.
Farligt.... Det blev naturligtvis inget blogg-uppdaterande.

Jag har sett denna filmen tidigare, men jag fastnade igen.
Detta måste vara en av tidernas bästa film.




Jag vet inte hur jag ska klassa den.
Är det ett drama?
Är det accion?
Är det en polisfilm?
Är det kärlek?
Ja, faktiskt. Lite av allt.

Som det står på youtube om denna film:
"this movie is not another movie, but a piece of power, something that gives you that feeling ,feeling of understanding and loving other human beings, and respecting them. this movie shows that ther is a good part and a bad one in each one of us and its like everything happens for a reason, this movie is worth watching, never seen anything like it, not that the efects are to good or some of that shit, but its a movie doing its work."

Just precis.
Filmen visar att alla är inte enbart onda eller goda utan att allt hänger ihop. En människa är inte ond utan gör onda gärningar på grund av att något har hänt i ens liv (normalt sett alltså).
Den gamla refrängen: Orsak och verkan.

Och alla skådespelare, nästan alla har jag sett förut i andra filmer. Men i denna filmen så har de helt andra rollfigurer mot vad de brukar ha. Sandra Bullok tex. Som alltid brukar vara nån typ halvblåst tjej. Är en bitter hemmafru som är elak hela tiden och inte har några vänner (som jag ungefär ;)...). Och Brandon Fraiser som alltid gör nån typ av pajas är här en tråkig politiker.
Alla mycket bra och övertygande.

Inte en film som jag skulle se varje vecka. Inte för att den inte är SÅ bra utan för att den gör en så fundersam efteråt.
Tex: När de sköt den lilla flickan, då började jag storböla och O tittade oroligt på mig. Sånt orkar man inte med hur ofta som helst.

Jag ger den FEM + av 5 möjliga. Den toppar min filmlista.