I dag firar vi Alexander som fyller hela 4 år.
Min förstfödde, min Guldklimp, the one and only ALEXANDER.
Hipp hipp HURRA!



Tänk att för precis 4 år sedan så låg jag i den mest utblottade possitionen och skrek:
Neeeej, detta går inte!
Men plupp (ja inte riktigt då för de fick ju dra ut honom med tång) så kom världens bästa Alexander till världen.

Vi fick vänta ett tag i bevakningsrummet innan han kom till oss. För han hade varit lite trött när han kom och hade behövt lite extra ompyssel. Men sen satt vi och tittade på honom och undrade vart han kom ifrån.

Detta år har det verkligen hänt mycket med Alexander. Han har vuxit nästan 10 cemtimeter och blivit så stor, och fått så stora fötter.:)
Det har även hänt mycket med hans utveckling och han har gått från att ha varit ett småbarn till ett riktigt barn med stark vilja och ett häftigt humör. Men oj så kärleksfull och gosig. I lördags när vi målade så stog han bredvid mig hela tiden och pussade konstant på mig.

När han fyllde tre år så fick han ett pussel och den stora pusselperioden började. Från att ha bara lagt pussel med 6 bitar eller en-bitars att passa i i hål så lägger han nu stora 36-bitars utan problem och kan räkna ut och se vart bitarna ska vara.

Så fick han en cykel, visserligen utan pedaler, men han far fram som en virvelvind och har övat upp både balansen och beräkning av avstång.

När skolan började så fick han upp ögonen för ritning och skrivning och skriver numera hela sitt namn själv och kan nästan alla bokstäverna och deras ljud. Han har fått en gammal almanacka som han fyller med bokstäver och han vill att jag ska skriva ord åt honom som han sedan kopierar. Jag tror inte det dröjer länge innan han börjar att läsa så smått också.

Rita tycker han om också och teckningarna har gått från att ha varit ett virrevarr av trassel till att föreställa saker. Han ritade av julkrubban i julas, ritar hela familjen med ögon och skägg och olika storlekar på figurerna. Han ritar sol, moln, fåglar och flygplan och sist såg jag ett helt tåg med lok, vagnar och hjul. På det området har det verkligen gått fort.

Han kan räkna till 20 både på spanska och svenska och kan en del fraser på engelska.

Men uj så jobbigt det ha varit att vara tre år. Allt har varit nej, nej jag vill inte, jag tycker inte om osv. Det spelar ingen roll vad man har frågat så har det varit nej.
Nej jag vill inte gå ut.
Nej jag vill inte gå hem.
Nej jag vill inte äta.
Nej jag vill inte sova.
Nej jag vill inte borsta tänderna.

Han vet vad som är rätt och fel och tittar på mig när han gör nåt tokigt för att se min reaktion. Men han talar också om för andra vad man inte får göra och fröken i skolan tyckte han var lill-gammal och sa åt mig att låta honom vara tre år.....(där fick jag mig en pekpinne).

Han har slutat med dagblöja och nattblöjan dröjer nog inte länge, för han vaknar torr varenda dag. Trixet är att få honom att gå på toa på morgonen innan det händer...

Sluta med napp försökte vi i julas men det gick inte så bra och jag vill inte att det ska ske under gråt och tandagnisslan. Kanske att jag, när vi åker till Sverige på semester, "råkar" glömma dem hemma.

Annars så har det varit ganska skönt med en 3-åring. Man kan släppa dem på ett annat sätt. De klarar sig själva i en lekpark och kan gå och leka med sina kompisar utan att man behöver vaka över dem.

Så där. Nu får jag köra igång här. Svärisarna kommer på lunch klockan 3 och här ser ut som ett bombnedslag. Mat ska fixas, presenter ska slås in, det ska städas, diskas och så ska jag gå och köpa en tårta.

Vi höres.....
/Y