Tack så jättemycket för alla snälla komentarer om mina jeans-shorts >>>.
Jag har levt i dem sedan jag köpte dem. De fick till och med åka till Sverige och jag använde dem, om inte flitigt, så i alla fall mycket där.

Det kanske inte syns på shorts-bilden men jag har faktiskt 15 kilos övervikt att kämpa med. Kamerabilder ljuger lika friskt som provrums-spegel-bilder ;)
Så visst behöver jag banta. Men jag vill inte kalla det banta utan jag säjer "Livsstilsförändring". För det är det jag håller på med. Att sakta men säkert ändra mina vanor så att den uppåtpekande pilen på vågen ska vändas neråt och till slut stanna på min vikt innan Irma.

Jag ska vara riktigt modig och lägga ut en inte SÅ smikrande bild på hemskheten. För detta är ju inte hur jag SER ut i normalt fall ;)
Bara när jag har varit gravid och tröst ätit under bebistiden.
Barnen är söta i alla fall....

Kom förbi på ett inlägg hos en tjej om lår som går ihop och blev så glad.
Detta är rätta takter.

Jag trodde i mitt dumma sinne att jag skulle bli lycklig bara jag bantade så mycket att låren inte skulle nudda varandra.
Men även när jag bantade bort 20 kilo så nuddade låren varandra.
Jag är född sån och kommer alltid att ha nuddande lår.
ACCEPTERA det Yohanna!

(Fler låren-går-ihop-inlägg >>>, >>>, >>>)

Men lite mindre nuddning vore trevligt och dit ska jag...

Jag har inte bråttom.
Jag gör inga för stora ändringar för fort.
För jag känner mig själv.
Blir för ivrig och vill ändra allt och för mycket på en gång. Tar mig vatten över huvudet och misslyckas och tappar sugen. Går sedan upp allt det jag gått ner och lite till.
Så är man fast i bantar-fällan.

Jag gav mig själv ledigt under semestern i Sverige och åt och njöt så det stog härligt till. Men var även ute på morgonprommenix så fort som jag kom åt.
DOCK blev det inte så ofta som jag hade tänkt mig, eller som vi har lyckats med förr om åren. Anledningen var att vi åkte ifrån mina föräldrar, som är de främsta dragplåstren, i hela två veckor. Och på bortaplan var det inte så lätt att få tid att prommenixa.

Därför hade jag stor ångest när jag, efter semestern ställde mig på vågen.
Men döm om min förvåning när vågen bara visade på TVÅ kilo upp.
DET kan man ju leva med.

Så i måndags så tog vardagen och verkligeten vid igen och jag gav mig på "Livsstilsförändringen" igen. Nu var ju semestern slut och det var dags att komma tillbaka till de sunda vanorna. Och på BARA denna veckan, som inte har varit någon höjdarvecka sett på promenixarna sett, så har jag tappat ett kilo nästan.
BRA gjort!

Jag är vid gott mod och ser fram emot prommenixerna på playan i helgen. Jag tar med stegräknaren och musikmackapären. FAST jag borde ladda hem ny musik i den. Det börjar bli mycket uttjatat där nu.
Nej fram med ny stegmusik.

Jag hörde så mycket bra i Sverige på radion. Men som vanligt så har jag ju ingen låttitel eller sångarnamn. Jag kommer bara ihåg en speciell låt som både jag och Alexander förälskade oss i.
Det är en låt med 50-tals stuk. En tjej som sjunger. Och den är riktigt dansvänlig.

Vet du vad det kan vara för något.
Man hörde den titt som tätt.
Kan det vara nån....ni vet hon tokiga tjejen som klär ut sig i 50-tals kläder och uppträder onykter och har haft problem?
Ahhhh jag blir tokig.
Vad heter hon.
HJÄLP!

/Y