Det är fredag idag och det är med blandade kännslor som jag tar emot den. I dag är sista dagen som mina föräldrar är här, ikväll åker de hem. När Octavio kommer hem från jobbet ska vi dra ner till San Augustin och äta lunch med dem, suga ut de sista soldropparna och säja Hej Då!
Hur ska det gå för oss nu?
Buuuääääää...

Mina föräldrar har varit här under två veckor och hjälpt mig med diskning, barnpassning, hängning av tvätt och inte minst fikapauser. De har varit så duktiga och det har varit så stor avlastning för mig.
Som barnmorskan sa på den föraldraförberedande kursen:
- Ta hjälp av era familjer nu när ni får barn. För det är jobbigt att få dem. Men förklara för familjen vad avlasting är. Avlastning är att komma hem och hjälpa er med handling, städning, lagning av mat etc.

Det är ju så rätt!
Många säjer till mig:
- Ge mig Irma, eller barnen. Jag kan ta hand om dem så får du tid att göra andra saker. Men jag vill inte göra andra saker. Jag vill vara med Irma och Alexander. Jag vill ha hjälp med allt det andra, det tråkiga och få tid över för mina barn. Det är ju det som gör mig så stressad. Att det finns så OÄNDLIGT mycket annat som måste göras att jag aldrig får tid att i lugn o ro vara, leka, gosa med mina barn.

Och fikat har vi gjort, mina föräldrar och jag. Att bara sitta ner i lugn o ro och bara fika och tala. Samtala lugnt och sansat medans Alexander är i skolan och Irma sover. Att få prata med någon vuxen om livet eller få gråta en skvätt över det som är svårt. Det har jag fått gjort nu.
Det tycker jag om.
Det kommer jag att sakna.

Så tack älskade föräldrar för att ni stått ut med vår kaosfamilj, det stökiga hemmet och alla hushållssysslor som bara hopar sig här hemma. Jag kommer sakna er och jag vet att jag inte är ensam. Det kommer bli väldigt svårt att hämta Alexander från skolan på måndag och förklara varför ni inte kommit.
Han tjöt som en ambulans ända från skolan och hem i förrgår när jag kom själv.


Ursprungliga familjen Andersson-Ode på Irmas dop.
Nu åker alla besök hem för den här gången.


Men man kan inte försaka att det är lördag i morgon, utan ett enda måste på agendan. Barnen vaknar väl vid 7 som vanligt. Men vi får ligga i sängen så länge som barnen låter oss. Kan äta frukost i lugn o ro. Och kan börja ägna oss åt det här hemma som vi orkar med nu.
Och Octavio är hemma och diskar...

Ha en underbar fredag!
/Y