Nu har det gått väldigt lång tid men jag måste ändå berätta hur det var.
Här i Spanien så firar man två julaftonar, den 24 och så den 6 januari, trettondagen. Man firar att de tre vise männen hittade Jesusbarnet och kom med gåvor.
Här kommer Kungarna (de 3 vise männen) med gåvor till barnen om de varit snälla.
Dagen innan så var vi ju och såg på dem och förberedde allt hemma. >>>

Ja vad som hände på morgonen det är väl inte svårt att gissa. Alexander, som inte hade lagt sig förens klockan 1 natten innan, var uppe med tuppen och alldeles hänförd över det paketregn som hade regnat ner under granen under natten. Han höll på att slita upp alla paket på en gång så vi fick skynda oss upp och visa att paketen hade namn på sig och att inte alla var till honom.
Man får ju ha överseende, det var ju hans första jul (som han kommer ihåg) och det är inte lätt att veta spelreglerna.


Först så var det alltså paket hemma hos oss.



Irma fick klappar också...



...även om det inte blev lika många som Alexander som fick en uppsjö av paket.

Sedan bar det av hem till svärföräldrarna där släktingarna från Göteborg kvarterade. De bor ju i huset bredvid så det var ju ingen lång bit att ta sig, men med paketsäckarna så blev det jobbigt nog. På vägen dit såg vi hur alla var ute och provade nya klapparna eller stuvade in sig i sina bilar för att åka vidare precis som vi.

Hemma hos svärisarna så blev det mer paketöppning och riv och slit i högan sky. Tålamodet var ju inte på topp efter en sån kort natt och Alexander var känslig av för lite sömn han också, så det blev en del gråt och tandagnisslan.

Uppspelthet, paket, skrik och gap, spring i benen och allmän förvirring och kaos är ingen bra kombination för en 3-åring som sovit för lite. Jag fick gå iväg med honom en stund och lägga honom på sängen och försöka lugna ner honom, det blev för mycket bara...

Sedan bar det iväg för att åka ut och äta lunch tillsammans med alla andra kanarier som bor på ön. Köerna till restaurangerna var enorma och det fanns de som väntade på bord i flera timmar. Vi åkte en bit bort, längst väster ut till en by som heter Agaete och åt på en restaurang som heter "Guds finger". Då fick Alexander sova en sväng i bilen och komma ikapp lite med sömnen och humöret.

Efter lunchen som intogs vid 16-tiden (sen, väldigt sen lunch) så bar det vidare till nästa station och paketutdelning, O:s farmor och faster. Paket och kaffe även där. Och så, äntligen var det dags att åka hem efter en väldigt låååång dag och med säckar fulla med presenter.

Dagen efter var det vanlig jobbardag, fast turligt nog fredag. Men Alexander hade fortfarande jullov och fick vara hemma och leka med presenterna. Fast då var det besök hos doktorn som gällde och sedan kom min syster på besök, hon som hade haft en sån jobbig resa hit >>>.

Och så kom helgen med mer besök och så dopet. Ni kan förstå att jag var slut efter allt detta...

Det är ju lögn i 17 att komma åt att skriva blgg på eftermiddagarna. Jag skriver att jag ska återkomma med rapport senare på dagen men lyckas ALDRIG.
I går kom vi hem sent från shoppingrundan, lunchen hos svärisarna ställdes in och när vi väl kom hem så var det fotboll och säng-i-stoppande av ungar. När jag väl slog mig ner i soffan skulle det avslutas filmtittande på en film som vi började titta på innan jul, tror jag att det var.
Jag kom inte åt datorn i går kväll heller.

Fast det kanske var lika bra för "skitdatorn" har en tendens att haka sig på em/kvällarna. CPU-en har en tendens att flippa ur och gå på högvarv så datorn hänger sig.
Virus eller bara gammal dator? Det är frågan...


Gammal, snart 7-årig, hemma gjord dator, som måste gå i pension.

Som jag skrev så åkte vi ut på stan för att leta ny dator och vi åkte till Media Markt. De brukar ha stort utbud, låga priser och kunnig personal att fråga om. För är man inte speciallist, som inte jag är, så vill man fråga många saker om man ska spendera så mycket pengar som en dator kostar. Och ändå så fattar jag ingenting.

Vi hade tur, det var inte så mycket folk i affären. Jag haffade en kille som såg trovärdig ut och började bombardera honom med mina frågor. Fast även om han tålmodigt besvarade alla dem och tog fram en dator som han kunde rekommendera för de behov som jag beskrivit, så får jag ändå alltid en känsla av att man blir lurad.
Man kan ju hoppa upp och sätta sig på att direkt efter jag köpt en ny så kommer det att komma en nyare, bättre och billigare.

Precis som med platt-TVsarna just nu. Det kommer ju ut nyheter redan innan de nya kommit ut i affärerna. Det är ju omöjligt att slå till.

Men jag bestämde mig för en dator, den killen rekommenderat, och tog kartongen för att spendera mina kära slantar. På vägen till kassan paserade vi dock en disk där de informerade om ett erbjudande på internet och telefoni. Det erbjudande vi haft nu under ett år, med spanska Telia har gått ut och de kommer att ta skyhögt betalt för de tjänster som vi använder.
Erbjudanden är bara för nya klienter, verkar de tänka.

Så vi har letat nya erbjudanden att haka på och här var ett. Det braiga var också att tecknade man sig för ett abonemang så skulle man få 750 spänn att handla för i butiken.
Passade ju bra när vi skulle handla dator.
Tanten som vi skrev på hos sa, då vi skrev på, att affären skulle ha sk. "momsfria dagar" nu på måndag och tisdag. Så köp ingen dator nu, sa hon. Vänta tills på måndag.

Så det blev ingen dator idag.
Vi ska åka tillbaka nästa vecka istället och köpa momsfritt med en värdecheck.
Låter nästan för bra för att vara sant.
Och så brukar det ju vara också.
Alltid nått trix med erbjudanden.

Jag får berätta sen vad som verkligen händer.
Men snart kan det vara så att jag är med ny dator....pirr i fingarna.

Jättekul att det i alla fall hängde på några modiga kaosinnehavare. Alla kan vi inte ha det superstädat jämt hemma. (Om jag någonsinn lyckas, det är tvivelaktigt)...

Förutom bild från mitt"skyfflarundanrumm" såg jag bilder från

- Jennyns barnkammare där de hade haft det riktigt kul, de små.

- Sofi skickade ett från sitt vardagsrumm som råkat ut för lite barn också. Skönt att se. Och frukosten står framme på köksbordet, bra, precis som det är här också.

- Katja berättade om sina dammdinosaurier som klarat sig så länge pga av för mycket jobb.

- Mathilda visar en bild från diskberget som hon kommer hem till ibland. Det är svårt att vara heltidspappa berättar hon, man måste ha överseende med dem och ge dem tid. För ibland kommer hon ju hem till dukat bord...

samt kom löften om kommande "real-life"-bilder från Ida och Nathalie.

Tack för medverkan!

Nästa vecka kör vi igen tycker jag.
Fast nu tar vi ett tema. KÖKET!
Håll utkik under veckan i ert kök och visa mig det värsta koset som infinner sig under veckan. Disk, brödsmulor, kvarglömda kaffekoppar eller tvätthög (jag har tvättmaskinen i köket...).
På fredag kör vi ett race igen!

Ha en bra "real-life"-vecka tills dess.
/Y

Det regnar här i Las Palmas idag och ska visst forsätta så över alla öarna hela helgen. Det blir väl katastrof för här är man ju inte van vid mycket vatten.
Mycket och mycket. Det kommer ju inte SÅ mycket. Regn säjer man här. Men jag som är lite mer regn-van skulle nog kalla det dugg.
Det duggar på här och himlen är grå.

Vi har precis ätit frukost i tända ljus sken. Tänk vad tända ljus ger mysig stämning trots allt. Och vad trist det måste vara att inte vara van vid det. Som O. Han tycker det är jättekonstigt varenda gång jag tänder ljus. Han tycker att det känns som i kyrkan då. Typ att tända ljus, det gör man bara i kyrkan.
Synd om honom, men jag ska vänja honom...


Efter frukosten i tända ljus sken, gör killarna helgens
läxor. Irma vill också vara med och måla. Nu är det dags
att klä på oss och ge oss ut på stan.

Vi ska ut på stan idag och byta lite presenter från dopet och om vi hinner titta på en ny dator. Vi är fortfarande dunderförkylda här men jag har längtat och väntat så länge nu efter en ny dator. Och sparat pengar och önskat mig pengar i julkapp. Nu ska vi äntligen åka och titta. Vi får se om det finns nån bra...

Sedan blir det lunch hos svärisarna. Jag får väl återkomma i eftermiddag och berätta.

Jag måste ju berätta om "real-life"-utmaningen också, som en del hängde på.
Jättekul!
Nästa vecka tycker jag vi kör igen, de som vågar. Kanske på ett tema.
Men jag återkommer alltså.

God lördagsfortsättning!
/Yohanna

Hittade det här inlägget >>> när jag surfade omkring här under frukosten. Det är Jennyn som lagt ut en "real life"-bild från sitt hem.
UNDERBART tycker jag.

Man ser hela tiden en massa bilder från småbarnshem som är så prydliga och välstädade att det riktigt lyser igenom att detta inte är riktikt på riktigt.
När man har små barn så är det näst intill omöjligt att ha det tipp-topp-stylat hemma alltid.

Jag hänger på och lägger ut min "real-life"-bild från mitt skäprum och skamvrå. Där är det dock inte barnen som bär skulden för slagfältet, utan jag.

Detta är mitt "ställa-undan-saker-tills-jag-får-tid-att-göra-i-ordning-på-dem-rum" och "skyffla-in-rum-så-att-det-ser-städat-ut-på-andra-ställen-rum".
Problemet är bara att det aldrig blir tid att göra i ordning på detta rum. Så det blir hela tiden bara fullare och fullare.

Hänger du på och lägger ut en "real-life-bild" på din blogg?
Lämna kommentar med läng så jag får kika in hos dig.
Har du ingen blogg får du gärna lämna en kommentar och beskriva det för mig.

/Y

 

Jag har blivit interjuvad av GranCanaria-bloggen "Mitt Gran Canaria".
Det var kul.
Jag var tvungen att tänka till ordentligt om varför jag bor här.

Lite påminnde det mig om när jag skrev för den där reseportalen som kickade mig för att Gran Canaria inte var så Hippt att skriva om på deras blogg, de ville ha något mer exotiskt. (Tänker inte lägga ut länk till deras blogg).

Men till Gran Canaria-bloggen länkar jag så att ni kan se hur "känd" jag är :-): >>>

Jag har ju förstått av de fina kommentarer som jag får av mina läsare, att det är många som hittat hit för att de letat efter information om Las Palmas och Gran Canaria.
Mycket välkomna!
Och tanken är ju att jag ska försöka få till ett litet Canaria-info på min hemsida www.yohanna.se.
Just nu ligger det bara en karta där men jag ska raska på och lägga ut mer nu när jag ser att intresset är så stort.

Och ni som inte är såååå intresserade av Kanarieöarna utan bara vill läsa om mina tragiska tillkortakommande som mamma är också -ligt välkomna.

Hej på ett tag....y

Ja, jag kommer ju alltid sent till allt, och så även detta. Men det känns faktiskt som att (med känslan från förra inlägget >>>) stunden kräver en återblick över det år som for förbi här alldeles nyss.

2010 - blev Irmas år. Irma som kom till oss som en stor överaskning och tog allas hjärtan med storm.
Jag kommer igentligen inte ihåg så mycket från förra året. Jag kommer igentligen inte ihåg alls mycket på sista tiden. Men som jag säjer till Älsklingen när jag glömt något: Jag har inte sovit på 6 månader, min hjärna fungerar inte.

Jag kommer ihåg hur dåligt jag mådde under graviditeten >>>, jag kommer ihåg den underbara semestern till Fuerteventura >>>, jag kommer ihåg den hemska förlossningen >>> och den stora överaskningen Irma >>> och så den hemska nyårsaftonen >>>, kommer jag någonsinn att glömma?

Men en del minnesglimtar far förbi i mitt huvud när jag tänker på 2010.

JANUARI
Vi berättar för hela familjen att det väntas en ny Medina-Ode till augusti. Jag mår dåligt och vill mest ligga i sängen.


Ute på årets första prommenix, lite kändistuch över oss med solglasögon och lagom ledig klädsel, tycker ni inte?


FEBRUARI
Karneval, alla hjärtans och Alexander blir för stor för spjälsängen. Vi funderar på att köpa en "stor" säng i födelsedagspresent.


Det är bara att inse, den är för liten nu.


MARS
Fars dag, Alexander fyller 3 och en ny epok med egen stor säng på börjas. Det går jättebra, över förväntan.


Fars dag och present.


April
Påsk, potträning (vi ger upp det får ge sig), A börjar cyckla (utan pedaler), A börjar lägga puzzel (stora) och blir jätteintresserad och killarna får börja bada på kvällarna. Min mage börjar bli för otymplig.




MAJ
Semester, semester och semester. Hela maj har Octavio semester. Vi åker på vår första riktiga semster, all-inclusive till Fuerteventura. Resten är vi i sommarstugan i Puerto Rico.




JUNI
Mera sol och bad i "sommarstugan".




JULI
Fotbollfeber i hela Spanien. Vi får besök från familjen i Göteborg, från Familjen i Örebro och Spanien vinner fotbolls-VM. Familjen från Göteborg får åka hem utan att se bebis.




AUGUSTI
Vi väntar och väntar och till slut kommer hon, den stora överaskningen, Lillskatten IRMA.


Precis innan jag ska åka till BB och 8 timmar senare...


SEPTEMBER
Alexander börjar skolan, jag fyller år och vi försöker allmänt anpassa oss till att ha blivit 4.





OKTOBER
Får besök av mina föräldrar (igen, de vill inte missa någon utveckling av sina barnbarn), jag är med i tidningen ang. bedrägeriet av Lifer, handlar julsaker på IKEA och firar Halloween.


Ungarna växer så det knakar...


NOVEMBER
Är på mitt fösta föräldramöte (som förälder till barn i skolan), diskar, städar och lagar mat i största allmänhet, får besök av familjen från Gryt och adventspyntar med första advents-klapps-kalendern.


Fick äntligen tummen ur, och färgade soffan. Som vi har väntat...


DECEMBER
Det julpyntas, julmyser, julfejjas, julklappshandlas, julstressar, julkalendras, julbakas, och framför allt köps en underbar ny julgran.


Så här trött blir man när man börjar skolan och får sluta sova middag...

De var mitt 2010....
Jag är ganska nöjd med året. Trots att jag inte kommer ihåg så mycket så var det en hel del som hade hänt. Tur att man har kameran att föreviga med. Hur skulle det gå annars?

Nu med raska kliv mot 2011 och nya roliga saker som ska hända.

....känns det som. Eftersom jag varit förkyld och inte kunnat/velat gjort någonting. Är det verkligen bara torsdag?

Popp!
Champagne, idag firar vi.
Irma sov 5 timmar på raken.
Hipp hipp hurra!
Från 22 till 03.
Sedan var hon i och för sig vaken i 1½ timme mitt i blanka midnatten. Men så somnade hon om till klockan 7. Vilket i och för sig var bra för då vaknade hon först och inte Alexander. Så då väckte vi honom, lugnt och försiktigt med våra små ljud. Och han kom upptassande av sig själv när han mornat klart sig. Så vi fick en bra morgon.


Har vi denna att tacka för hjälpen? Vågar knappt tänka tanken...kan det vara ett mirakel?


Förutom att det skulle sjungas vid matbordet. Den kampen har vi alltid.
Vad gör man?
Man kan ju inte ta bort frukosten och skicka honom till skolan utan frukost.
Jag kan ju inte hota mer för det finns ju inget hot som jag skulle kunna sätta i verket där på morgonkvisten. Och då tjänar det ju inget till att hota.
Be snällt, funkar inte.
Suck!

Och varför får man inte lägga handen i smöret på smörgåsen...?
Ingen bra förklaring där. Bara för att man inte gör så fungerar INTE!

Ja, jag vet. Det är en massa barnsvammel nu. Jämt skriver jag om barnen på bloggen. Jag vet. Men det finns liksom inget annat i mitt liv just nu. Jag är hjärntvättad. Jag är instängd i en bubbla med bara barn, barn och barn. Och så snor ja, nu också. Förkyld och barn, det är jag det. Skitrolig person.

Jag behöver komma på galej!
Jag behöver skvallra.
Jag behöver sminka mig och sätta på mig fina kläder (fast då måste jag ju bli smal/-are först för att få på mig dom).
Jag behöver få tänka på något annat.

Tänk på något annat Yohanna, skriv om något kul.......?.......nope......inget.......suck!

Vi höres!
/Y

Hipp hipp HURRA!
I dag firar vi.
Irma sov hela 4 timmar på raken i natt, och jag också tillsammans med henne. Det där brukar ju annars vara ganska svårt att tajma in.
För Lillskatten ville inte somna förens klockan 22 i går kväll. Fastän hon varit vaken sedan 16:30 på eftermiddagen.
Hur kan det vara så att det är mycket lättare för dem att vara vakna på kvällar och nätter än vad det är på mornar?
Och eftersom klockan var så pass och jag ändå var skruttig och trött, så la jag mig då också.

När jag vaknade sedan, första gången!, så var klockan redan 02.
Oj vilken tur.
Så fick hon en slurk och somnade igen.
Nästa gång var klockan bara 04 och då försökte jag stoppa in nappen. Man kan ju alltid försöka, tänkte jag.
Men hon blev skitförbannad så jag fick ta upp henne och märkte då att hon var iskall om hela kroppen. Stackars liten...
Så hon fick sin slurk och så stoppade jag faktiskt ner henne i min säng och värmde upp henne.
Hon sover ju så mycket bättre när hon är påbylsad, har vi märkt.

Och så sov hon till 06 då hon fick en slurk till. Och 07 bestämde hon sig för att det var morgon, för Alexander skrek ju som en ambulans så det var ju omöjligt att sova vidare.

Tänk att det ska vara så svårt att lära sig att sova...på NÄTTERNA!



Ja, efter ännu en helvetesmorgon så inser jag nog att jag måste nog fundera ut en ny taktik.
Detta fungerar inte.
Så här kan vi inte ha det. Jag hatar mornarna och Alexander mår säkert inte bra han heller av dem.
Just nu så öppnar jag hans dörr och tänder ljuset utanför medans jag gör frukosten. Så att han ska börja småvakna långsamt innan jag går in och väcker honom.
Ibland har jag tur och han vaknar och kommer upp själv. Men ibland så räcker inte det och jag får väcka honom.

Jag ger honom en puss och säjer mjukt: God morgon Alexander, det är dags att gå upp.
Då börjar han gråta, skrika och blir arg på en gång.
Och jag har märkt att jag inte kan en sak som förälder, jag kommer till korta på en punkt.
Jag kan inte fjäska.
Om någon behandlar mig så som Alexander och jag försöker och försöker att övertala, så tar det slut till slut. Jag tänder till och så bara tar jag honnom och lyfter upp, klär på, sätter på toa, matar osv. Allt medans han tjuter som en ambulans.
Det går bara inte att fjäska och göra mig till mot någon som behandlar en som skit.

Det är säkert fel, för det han behöver är säkert någon som tar han i sin famn och gosar och talar om att allt ska bli bra.
En kompis berättade att hon gör så med sin son. När det blir för tokigt så tar de en time out och sätter sig och gosar och försöker komma på rätt spår.
Men jag klarar inte av det. Jag blir arg jag när han beter sig på det viset mot mig när jag anstränger mig så.

Fast så tänker jag: Varför ska han vänja sig med att kunna bete sig på det sättet? När i livet kan du behandla folk som skit och förvänta dig fjäsk tillbaka? Av mamma ja jag vet....men inte denna alltså. Då sätter jag ner foten. Fast så tänker jag också: Han är ju bara 4 år....och så vidar i tvivel-träsket igen.

Men så går halva frukosten och han piggnar till. Blir på solskenshumör. Och när sedan det är dags att gå till skolan så ropar han hej och god dag och detta är vår syster Irma till alla som går förbi. Och alla förundrar sig över hur trevlig och glad son jag har.

"lyfter på ögonbrynen och suckar för vad gör man?"

/Y

Vissa dagar borde man inte behöva gå upp.
Idag var en sån dag.

Det spöregnade när jag gick upp klockan 7 efter att ha sovit.....?....timmar. Irma har nämligen börjat med en ny vana. Hon somnar inte på kvällarna. Eller hon somnar och så vaknar hon efter en halvtimme, ammar och somnar om igen. Och vaknar efter 5 minuter. Och så håller det på tills jag stoppar ner henne i min säng. Och där somnar hon och sover flera timmar på raken, tror jag, om jag inte ammat i sömnen. Men så runt 4 börjas det igen. Snurra runt, gnälla, amma, snurra runt. Runt 5:30 tror jag hon somnade igen. Och hela tiden pillar hon med mitt ansikte, drar mig i läppen, smeker mig över ansiktet, drar mig i håret. Egentligen ganska sött om det inte var så att vi skulle sova.

Men regnet. Jag trodde först att det var någon som duschade först. Men så tittade jag i fönstret och det verkligen SPÖregnade.
Hur skulle jag göra nu?
Det är ju inte så att man har riktiga regnkläder och gummistövlar här. Hur får man en unge torr till skolan med parraply?

Men jag hade tur. Tills det var dags att gå så hade regnet slutat och det tittade fram en blå himmel när det väl började ljusna (runt 8 här nu för tiden).

Men så är vi dunderförkylda allihopa här hemma. Inte Irma, än, peppar peppar. Bara några nys och lite vatten som rinner ur näsan. Jag hoppas att det stannar vid det.
När ska man egentligen hålla hemma barnen från skolan?
Alexander har ju varit sjuk sedan i början av december. Skulle jag ha hållt honom hemma? Om han inte har feber, och det hade han inte, så skickar jag har jag en liten regel som säjer.
Kanske det är fel?

Och den eviga kampen med snart 4-åringen.
Slutar tre-års-trotset när de fyller 4?
Börjar 4-års-trotset då?

Först när han ska väckas: NEEEEEJJJJ! GÅÅÅÅÅ härifråååån!
Så frågar han: Var är pappa? Och när jag svarar att han jobbar men kommer snart, när vi kommer hem från skolan. Då börjar ambulansen: IIiiaiaaaaaiiiiia. Jag vill ha pappa. Iiiiiiaaaaa. Skriker i högan sky så grannarna på 10 våningen hör oss.
Jag: Sshhhhyyyy Du väcker Irma som sover.
IIIiiaiiiiiaiiiiia, mer abulans. Ännu högre.

Sedan toakampen.
-Nej jag ska inte kissa.
-Men du har ju inte kissat på hela natten. Kissa nu så ska vi äta frukost.
-NEJ!
Jag orkar inte kämpa.
och så fort vi sätter oss för att äta frukost:
- Mamma, jag måste kissa.
Suck!

Och så ska det sjungas vid bordet (Sjung inte vid bordet Aleander, du sätter i halsen, vi sjunger inte vid bordet). Vilket bara resulterar i att det sjungs ännu högre. Alexander, testa mig inte....(hot i rösten). Tyst i ca 3 sekunder.
Och så ska det lekas med maten (Snälla A lek inte med maten. Ät den istället.)
Äta frukost tar en halvtimme....

Och så vill han inte ta vägen till skolan utan trapporna. Och så vill han ha parraplyet fast det inte regnar. Och så tappar han parraplyet 100 gånger. Och så måste vi stanna för att dricka vatten. ...och snyta näsan. Och så tappar han påsen som han har i handen 100 gånger.

Hej då vid skolan (lite ont själen för hur morgonen har avlöpt) och så bär det av hemmåt för mig.
Äntligen får jag lägga mig i sängen nu?
Jag köper i alla fall med färskt bröd hem.


Vilken tur att det slutade regna och att jag fick med
mig färskt bröd hem.

/Y

Ja så var det måndag igen.
Vi har haft en UNDERBAR helg. Jag har inte varit utanför dörren på hela helgen.
Får man verkligen göra så?
Jag har varit inne och pysslat och plockat undan efter allt kaos på sista tiden. Jag hann inte med allt som jag ville men en hel del blev gjort. På listan att tvätta alla sänkläder är det bara två dunkuddar som fattas och de ligger i tvättmaskinen just nu. De blir klara under dagen.

Och i Irmas klädlåda fattas bara att lägga ner de nya storlekarna (62-68). Hur jag nu ska få platts med allt. Det verkar som om kläderna förökar sig. Vi har inte köppt så mycket nytt till Irma, har ju kvar allt efter Alexander. Men på något sätt så har det kommit dit en massa nytt i alla fall, i rosa och med rosetter.
Vart kom de ifrån?
Jag skulle ju inte sätta på min dotter rosa...

I dag känns det som 1a januari 2011.
I dag känns som den fösta dagen på ett helt nytt år.
I dag är den första dagen som är vardag, kanske är det därför det känns så. Efter alla helger, fester och besök så har det varit fullt upp här. Nu, idag är det den förta riktiga vardagen.
Dags att ta itu med mitt liv...

I dag går också starskottet för "Operation fettsanering". Nu ska vi ta itu med detta som sitter överallt på min kropp och förhindrar att jag kan använda all fina kläder i min garderob.
Första steget och kanske det svåraste är att få bort godisbegäret. Införa Lördagsgodis och BARA LÖRDAGSgodis. Bort med allt snask som ligger och skräpar i min lägenhet och hålla fingarna borta från det som ligger oöppnat i godislådan. Blir det för svårt får vi även ta och slänga ut godislådan.
Vi får se hur det går.

Jag vill inte säja hur mycket jag väger nu, det är för pinsamt, men jag kan avslöjja att jag nu liger på samma vikt som jag låg på när jag åkte till förlossningen. Jag väger alltså lika mycket som jag gjorde när jag var höggravid. Skillanden nu är att jag inte har något att skylla på.
Det blir 18 kilos övervikt som ska bort...(oj vad mycket det var...)

Dagen till ära har jag förävats en förkylning så jag har inte kunnat ta min dagliga fettbrännarprommenad. Det jag egentligen vill är bara att krypa ner i sängen igen och gosa. I stället så sitter jag här med en kopp the och funderar på allt som ska göras...

Ha en bra måndag!
/Y

Igår när jag gick och lade mig så bestämde jag mig för att idag skulle jag inte göra någonting. "Jag ska ligga i sängen hela dagen!", sa jag till Octavio.
Han skrattade gott åt mig för han vet ju att här hemma sover ingen mer än till 7 om vi har tur. "Du kan ju alltid hoppas", sa han.

Men redan när jag var uppe på toa (en av de otaliga gånger som man vaknar under natten), så kom jag på mig själv med att tänka:
- Man kanske skulle åka till IKEA i morgon. Eller till Al Campo och köpa en ny bilstol åt Alexander. Jag borde nog också göra det och det och vipps så började jag planera min slappardag.
Tänk att det ska vara så svårt att unna sig en ledig dag...

Men vi fick en öveaskningssovmorgon idag.
Alexander vaknade kl 6:40 men somnade om med far sin i sängen och sov ända tills 9. Irma vaknade sista gången för amning kl 4:45 och då stoppade jag ner henne i min säng och där sov hon ända tills 8. Så det blev en härlig sovmorgon för oss alla.
Det har ALDRIG hänt förut. Jag njuter och är oändligt tacksam.

Sedan spetade jag faktiskt runt i morgonrock ända tills 12 och tvingade mig själv att ta det lugnt. Jag lade mig till och med en sväng efter frukosten, när Irma sov sin fm-stund. Men då vaknade hon ju efter 10 min. Man får inte begära för mycket av ödet...

Nu så går dagen och jag har egentligen bara två önskningar:
Hinna bädda om i alla sängarna samt tvätta och tumla täcken och kuddar inför nybäddning i kväll.
samt
Vika all ren tvätt som ligger på skötbordet och ta bort de för små kläderna i Irmas låda, storlek 56, och packetera ner det samt ta fram 62-68-storlekarna och lägga ner det i lådan.
Jag tror det går åt skogen för jag sitter ju här och tar en paus.
Kanske jag gör det som en helguppgift till slut och inte som en lördagsuppgift.

Annars så är helgens uppgift att rensa ut och äta upp allt godis i lägenheten för på måndag börjar kampen mot övervikten. Men vi tar det som förra gången, pö om pö. Ingen idé att skrämma slag på bilringarna. Då håller de sig fast ännu hårdare...



Nu sitter killarna och leker, Octavio med Alexanders barn-flipperspel och Alexander med Octavios vuxen Nintendo. Irma sover em-siesta och jag ska försöka skriva ut lite foton till alla albumen som behövs fyllas på medans jag väntar på omladdningsdags i tvättmaskinen.
Snart börjar lördagsmyset med fotboll och pizza.
Ha en underbar lördagskväll!
/Y

Ja nu sitter mina föräldrar på flygplatsen och ska snart flyga hem.
Vi har varit hos dem hela eftermiddagen för att ta avsked, ändå gick det på tok i sista minuten.

Efter att ha ätit en superb men toksvensk trerättersmiddag gick vi tillbaka till deras bungalow för att dricka kaffe och ta adjö.
Trerättersen var på en restaurang vid namn Mälaren. Kyparna kunde svenska och menyn bestog av:
-Skagerntoast
-Plankstek
-Jordgubbar med grädde



Jag fattar liksom inte vitsen med att åka på semester om man bara vill höra svenska och äta svensk mat. Är inte huvudpoängen med att åka utomland att få prova få det landets seder och bruk???
Men men, i San Agustinhar vi bara sett tecken på att den staden är svensk nu för tiden...

Hur som helst tillbaka i bungalowen så drack vi kaffe och Alexander duschade inför hemfärden. Det var lugn. Bussen som skulle hämta förädrarna till flyget skulle gå kl 20:10.
Mor gick iväg för att hämta passen och lämna tillbaka nycklarna.
Plötsligt kommer hon inrusande och skriker:
- Bussen är redan här! Alla sitter redan på och väntar på oss.
Det blev att ta adjö hastigt och lustigt och så fick föräldrarna kuta iväg till den väntande bussen.

...kanske är det bättre så. Som att dra av ett plåster. Dra snabbt så gör det mindre ont. Men det blev en liten bitter smak i munnen efter det avskedet. Fast den kanske är bättre än klumpen i halsen som brukar komma.


En omöjlig uppgift: att få alla bra på samma bild...


God natt och flyg säkert mor & far.

/Y

Det är fredag idag och det är med blandade kännslor som jag tar emot den. I dag är sista dagen som mina föräldrar är här, ikväll åker de hem. När Octavio kommer hem från jobbet ska vi dra ner till San Augustin och äta lunch med dem, suga ut de sista soldropparna och säja Hej Då!
Hur ska det gå för oss nu?
Buuuääääää...

Mina föräldrar har varit här under två veckor och hjälpt mig med diskning, barnpassning, hängning av tvätt och inte minst fikapauser. De har varit så duktiga och det har varit så stor avlastning för mig.
Som barnmorskan sa på den föraldraförberedande kursen:
- Ta hjälp av era familjer nu när ni får barn. För det är jobbigt att få dem. Men förklara för familjen vad avlasting är. Avlastning är att komma hem och hjälpa er med handling, städning, lagning av mat etc.

Det är ju så rätt!
Många säjer till mig:
- Ge mig Irma, eller barnen. Jag kan ta hand om dem så får du tid att göra andra saker. Men jag vill inte göra andra saker. Jag vill vara med Irma och Alexander. Jag vill ha hjälp med allt det andra, det tråkiga och få tid över för mina barn. Det är ju det som gör mig så stressad. Att det finns så OÄNDLIGT mycket annat som måste göras att jag aldrig får tid att i lugn o ro vara, leka, gosa med mina barn.

Och fikat har vi gjort, mina föräldrar och jag. Att bara sitta ner i lugn o ro och bara fika och tala. Samtala lugnt och sansat medans Alexander är i skolan och Irma sover. Att få prata med någon vuxen om livet eller få gråta en skvätt över det som är svårt. Det har jag fått gjort nu.
Det tycker jag om.
Det kommer jag att sakna.

Så tack älskade föräldrar för att ni stått ut med vår kaosfamilj, det stökiga hemmet och alla hushållssysslor som bara hopar sig här hemma. Jag kommer sakna er och jag vet att jag inte är ensam. Det kommer bli väldigt svårt att hämta Alexander från skolan på måndag och förklara varför ni inte kommit.
Han tjöt som en ambulans ända från skolan och hem i förrgår när jag kom själv.


Ursprungliga familjen Andersson-Ode på Irmas dop.
Nu åker alla besök hem för den här gången.


Men man kan inte försaka att det är lördag i morgon, utan ett enda måste på agendan. Barnen vaknar väl vid 7 som vanligt. Men vi får ligga i sängen så länge som barnen låter oss. Kan äta frukost i lugn o ro. Och kan börja ägna oss åt det här hemma som vi orkar med nu.
Och Octavio är hemma och diskar...

Ha en underbar fredag!
/Y

Nu försöker jag uppdatera lite, för jag måste ju berätta och visa om trettondagsaftonen här i Las Palmas.

På trettondagsaftonen så kommer de tre vise männen, här kallade för Magiska Kungarna, och hälsar på i Las Palmas. De går i parad genom hela staden och det är värsta karnevalsyran. Vi gick manne ur huse (hela familjen) för att se på Kungarna och lämna över önskelistorna som barnen skrivit till Kungarna och berättat hur snälla de varit.
De hade varit i extas ända sedan de fick ett videosamtal från högheterna >>> (se tidigare inlägg).



Här kommer De Tre Vise Männen (Kungarna) på sina kameler.



Alexander får äntligen lämna över sin önskelista/brev till Kungen. Jag & Irma var också med.

Förklaring om hur julen fungerar här ner i tidigare inlägg >>>

Efter paraden gick vi och åt middag. Det var där som jag fick SMSet om min systers lite smått komiska men jobbiga resa >>> (tidigare inlägg).

Efter maten så var klockan si sådär runt 23 och det var dags att ta bussen hem med barnen för att förbereda sig inför morgondagens höjdpunkt. Men det är ta mig 1000-ingen lögn i 17 att försöka ta bussen när Octavio är med. Jämt går det galet. När jag är själv åker jag buss hit och dit och det fungerar ganska bra. Busstrafiken här är ingen höjdare men med lite tålamod så går det. Men när O är med så går det alltid åt skogen. Denna kvällen/natten fick vi stå och vänta i en timme innan det kom någon buss. Men tre (våra två + kusinen) små trötta barn så är detta en helt otroligt omöjlig uppgift.
Och O svor som vanligt på att ALDRIG mer ta bussen!

Men så var vi då äntligen hemma och fick göra oss i ordning för att ta emot de kungliga under natten. Alexander ställde fram vatten åt kamelerna och färdkost åt kungarna. Så var det bara att gå och lägga sig och vänta på morgondagen.
Och hoppas förståss att man varit snäll...

Föräldrarna fick äta upp allt och lämna kvar spår, samt rigga upp alla paket under granen och i skorna.

Ja hu vad tiden går...
Snart är det fredag :)
Fast det vill jag ju inte, för då åker föräldrarna hem. Ursch vad sorgligt. Vem ska då hjälpa mig med disken och tvätthängningen?
Fast idag har de ledigt. De solar och badar eftersom det var dåligt väder i måndags och vi fick gå till frissan istället.

Man skulle ha ett hembiträde.
Fast vad skulle man göra då? Ligga på soffan och surfa och äta praliner? Fast det vore kanske inte så dumt.
Men då finge man köpa sig en laptop först så man kunde ligga i soffan. Och hur blive det då med bilringarna? Inte så bra när allt kommer omkring...

Idag har jag varit iväg med Alexander Guldklimpen till skolan. Ätit frukost i lugn o ro (Irma lekte i gymet och nu sover hon). Svarat på en blogginterjuv. Är ju alltid kul att få vara med i en sådan. När publiseringen kommer återkommer jag med länk. Men jag fick tänka till ordentligtom varför jag egentligen bor här där jag bor. Ville skriva en hel bok till svar men det gick ju inte. Blev långt nog ändå som det blev.

Nu väntar lunchförberedelserna. Det blir nog kött och ris idag. Ska även koka en morot åt Irma som börjat med smakportioner och gröt på kvällarna. Det går sisådär. Gröten verkar hon gilla. Men det är svårt för mig att få tid att förbereda smakisar på dagen och mata bägge ungarna på en gång. A äter visserligen själv. Men han tar så lång tid på sig att man kan behöva skjuta in lite skedar imellanåt för att det ska gå frammåt. Tåååålamod Yohanna, tåååålamod. Inte min starka sida.


Gröt är gott men halvundanplockad jul i bakgrunden är pinsamt.


I går var vi hos örondoktorn med Alexander. Inget besked som vanligt. Mer medicin och mer utredning. Och MYCKET mummel i munskyddet på doktorn som jag inte fattade. Vi ska göra en röntgen i alla fall, det fattade jag.

Mina föräldrar var med och hjälpte mig och det var tur, för det är inte lite omständigt att göra saker här inte. Och inte lättare blir det att ha två barn med sig. Som vanligt slogs föräldrarna hur mycket mer krångligt det är här, hur o-organiserat det är, hur skabbigt det är och hur långt efter i utveckligen man ligger här.

Först fick jag hämta A i skolan, vi tog bussen till den stora vårdcentralen, upp med barnvagnen för trapporna för det fanns ingen ramp på vårdcentalen. Sitta i väntrummet och vänta med alla gamlingar där.
Varför är det så mycket gammlingar jämt på vårdcentraler?

Det tog sin tid att få komma in, de låg efter i schemat som vanligt. Det gäller att ha med sig mycket frukt och leksaker att underhålla barnen med. Först en kommentar från en sköterska att A hade solglasögon på sig, det var ju inte bra, det skulle barn inte ha. Sedan kommenterade doktorn att A hade läppglans på sig, det ville han ju ha eftersom mamma och mormor hade det. Men det fick vi ta bort sa doktorn, varför fattade jag inte.

Så undersökning, mummel i munskyddet på doktorn, medicin till Alexander och förklaring om att vi skulle göra en röntgen, får vänta på att sjukhuset ringer mig om tid, boka tid för hämtning av resultaten och bokning av tid för att lämna resultaten och få en utvärdering av resultaten av doktorn igen. PHU!
Nu fattades bara att ställa sig i den jääääätelånga kön för att lämna in pappret från doktorn som sa att vi skulle få vänta på att sjukhuset skulle ringa oss om en tid för röntgen. Så var vi klara.

Sedan spatserade vi gatan fram genom gamla stan. Satte oss vid en restaurang för att äta lunch. Inväntade O som kom från jobbet. Åt lunch akompanjerad av en kypares prat om att han hade en svensk son han med och alla hans anekdoter om svenskar och sverige.
Dagen avslutades med att Alexande åkte hem med pappa och jag vallade mina föräldrar genom rean i Triana (shoppinggata i gamla stan). Köpte fler klänningar till Irma. Inte för att hon behöver fler utan för att det var så billigt.

Sedan hem och kaffe och bad av barnen.

Jag slocknade i sängen vid 22 och Irma vaknade en haltimme senare för natten första amning. Sedan körde hon 1och½-timmes racet hela natten. Så jag är ganska mör idag.

Nu ska jag fortsätta här hemma. Julen fortfarande inte undanstädad. Jag skämms....

/Y

I går blev det inte alls som jag hade tänkt mig eller som jag skrev här, det blev mycket bättre.

När jag stog och lagade lunch innan jag skulle gå och hämta Alexander så ringde det på porttelefonen. Den är trasig så jag hörde inte vem det var, men trodde det var brevbäraren eller svärmor, så jag öppnade.
När det sedan plingade på dörren så stod mina föräldrar där ute.
De skulle ju sola idag!
Men det hade visst varit dåligt väder söderöver så de kom och hälsade på oss istället.
Vilken överskning!

Vi gick och hämtade Alexander tillsammans vid skolan och han blir ju så glad när det kommer besök.
Hur ska det gå när de åker hem?!?


Foto: Syster Emma. Vi hämtar A och jag ser ut som en spädgris, jag vet...

Sedan fick min mor för sig att hon ville tvätta och föna håret hos den lokala hårfrisörskan, så vi beställde tid där allihopa, gick hem och åt lunch och så tillbaka för uppdatering av frisyr.
Till och med Alexander lockades av den allmäna frisöryran och fick sin frisyr ansad. Jag klipper ju honom vanligtvis med maskinen men någon gång kan det även vara kul för honom att få bli borta-pysslad.

Och det var så skönt, vi njöt i högsta grad allihopa.
Och billigt!
En tvätt med fön, en tvätt med klipp och så en barnklipp = 25 euro.
Som hittat!
Då kan man njuta både i håret och i plånboken...

Så nu är man fin igen i håret och nöjd i magen, för de hade med sig den överblivna semlan från i söndags....mums!

I dag ska vi till örondoktorn för att kolla hörseln på Alexander. Efter de sista öroninflammationerna som han hade i början på december så tycker jag att han hör lite dåligt. Så har han inte blivit riktigt återställd ifrån snoret och hostan, så det behövs checkas upp också.

Jag återkommer med rapport.
Nu ska här kokas kaffe för nu kom föräldrarna.

Hej hej!
/Y

Vi har haft en helt underbar ledig helg. Vi drog i från lägenheten med den halvundanstädade julen och all tvätt och åkte till mina föräldrar i San Augustin.
Där låg vi vid poolen i hela två dagar (vi åkte hem och sov imellan) och bara njöt av att slappa, slappna av och inte göra någonting.

Det var lite väl kallt för mig, fryslorten, men jag hade inte tänkt att visa mig i bikini i alla fall, inte i denna form som jag befinner mig i just nu. Men Alexander badade brrrrr och Irma luftade blöjrumpan i solen.
Vi fick lapa lite sol och umgås med mormor och morfar.

Söndagen bjöd till och med på semlor från det svenska konditoriet. MUMS! Det var länge sedan och de var riktigt bra.




Nu är det måndag och dags att ta tag i verkligheten IGEN!
Julen blev bara halvundanstädad i torsdags.
I fredags var vi på utflykt och helgen spenderades vid poolen.

I dag är föräldrarna kvar i San Augustin och lapar lite sol. De vill vara liiiite bruna innan de åker hem. Och eftersom de är här två veckor så känns det inte som någon panik. Vi har tid med varandra. De kommer hit tisdag, onsdag och torsdag istället. Innan de åker hem på fredag kväll. Suck, det kommer bli så tomt.

Men nu kör jag igång.
Uppdatering kommer när jag får en stund över. Fortfarande har jag ju inte berättat om trettondagen och dopet.
Håll ut :)

Då så har den andra lillasystern Emma åkt hem. Octavio skjutsade henne till flygplatsen klockan 6 i lördags morse efter att hon slaggat på soffan här natten mellan fredag och lördag.

En vecka går så snabbt och det känns som om man inte hinner någonting. Ändå så bodde Emma här i Las Palmas under vistesen och inte långt bort i södra delen som den andra systern. Så vi fick göra en hel del tillsammans. Med Sara, den andra systern så hann jag inte göra alls så mycket. Men jag hoppas så att de är nöjda med sina semestrar.

Jag är jätteimponerad av Emma som kom hit själv och hälsade på mig. Hon tog flyget själv, bodde själv på hotellet och tog sig själv med stadsbussarna för att komma och hälsa på mig varenda dag. Hon är duktig min Emma.
Nästa gång får du ta flygstol och bo hemma hos mig. Jag ska städa ur skräprummet :)



Puss!

Jag har ledigt från familjen idag.
Alltså familjen från Sverige. Besöken är i södra delen, San Augustin och solar och badar. Jag ska försöka få ordning på hemmet efter alla dessa helger och besök.
Har planer på att stoppa undan julen nu, det är ju 20-dag Knut idag. Då ska ju julen ut.

Det känns bra. Vi har julat ordentligt och nu är jag nöjd. För i år.
Nu kommer våren...

Ska försöka leta reda på en billig och ledig minibuss också, att hyra tills i morgon.
Vi ska på utflykt.
Minsta lillasyster vill se på berg och fruktträd innan hon åker hem på lördag. Vi ska försöka att få hennes önskan att gå i uppfyllelse.

Jag ringer.
Jag städar.
Jag lagar mat.
....och pysslar i största allmänhet.

Nu är glada julen slut, slut, slut....men till nästa år igen....

Idag, 13 januari 2011 gratulerar vi lilla, mellansyster Sara på födelsedagen.
Är det 34 :)....stora flickan nu.
GRATTIS SARA! Ha en underbar dag.

Min lillasyster Sara kom och hälsade på oss till dopet, tillsammans med sin pojkvän Emanuel. Sist Sara var här och hälsade på var...juni 2004, då jag precis flyttat hit.
Som hon säjer:
- Det finns ju så många ställen att åka till i världen och man har ju bara ett visst antal semesterveckor om året...
Så sant, så sant, men tråkigt.

Deras resa hit hade visst varit ett äventyr.
Ute i sista minuten som de var med att boka resa så fick de åka från Växsjö flygplats.
Planet startade en timme försenat, redan där började det...

På startbanan, precis när planet skulle lyfta så fick de tvärbromsa och vända om för en gubbe hade visst tappat medvetandet. Så ambulansen fick komma och hämta honom.
Så fick de invänta ny flygtid och lyfta.

Men när de kom upp i luften så meddelade piloten att nu kommer vi inte att ha tillräckligt med bensin för att komma fram till Gran Canaria så vi får mellanlanda i Madrid!!!
Det var ett direktflyg som de skulle åka med.
Medans vi ändå mellanlandar i Madrid så ska vi passa på och byta personal meddelade piloten senaren.
Suck!

Ner i Madrid, tanka, byta personal och vänta på ny startid.
Då skickade Sara ett SMS till mig. Vi var på paraden av de tre vise männen. Den hade precis tagit slut och vi satt och åt middag. Klockan var väl runt 23. De skulle ha varit framme kl 23...

De kom till ön och fick väskorna och satte sig i transferbussen till hotellen. Då var det två damer runt 70 bast som var för fulla för att få åka med. Busschaffisen ville inte ta på sitt ansvar två så fulla damer och bad dem gå av. Men de var fulla för att kunna gå själva så passagerarna fick bära av dem och sätta dem på en bagagevagn. Min syster började befara att de aldrig skulle komma fram.

Men så meddelade reseledaren att nu var det bara 20 minuter till Playa del Ingles och så 20 minuter till, tills de skulle komma fram till Puerto Rico där de fått hotell på denna ospecificerade resa som de köpt.
Men bussen började snurra runt bland de olika hotellen och släppa av resenärer här och där och efter nästan 1,5 timme så var de framme vid sitt hotell.
ÄNTLIGEN!

Hotellet de fått på sin ospecificerade resa var viss ett riktigt skabbhotell med smutsiga och trasiga lakarn, betal-TV, kackerlackor och hemska sängar...

Vilken resa. Och den fick vi höra om, om och om igen.
Fast min syster är en riktig överdrivare. Tar man bort hälften kanske man närmar sig verkligheten...

 

Systrarna Sara & Yohanna på Irmas dop.


Sara åkte hem igår efter att ha varit här i en vecka. Hoppas att hemresan gick bättre än hit resan. Jag blev mycket glad att de kom och hälsade på och kom till dopet. Och idag fyller hon år, min syster, grattis igen.

...har jag tvingat mig till att sätta mig ner framför datorn och ta det lugnt. Det är hektiskt nu och jag har inte haft ett endaste ögonblick av lugn o ro på sista tiden.
Fullt ös medvetslös...

Om jag inte tvingar mig nu så blir det inget skrivet för det finns oändligt mycket saker att plocka undan eller sätta fart på här hemma. Och snart kommer familjen och ska ha kaffe.
Ibland när jag ska gå från ett rum till ett annat för att göra något så kommer jag aldrig fram, eller glömmer bort vad det var jag skulle göra. För på vägen hittar jag: en pyamas som måste levereras tillbaka till sin hängare, en säng som måste bäddas, ett fönster som måste öppnas eller stängas, en tvättmskin som måste sättas på eller tas ur osv...osv. Jag kommer liksom aldrig fram till det som jag ursprungligen skulle göra.

Men nu så tvingade jag mig själv att titta bort från odiskad disk, skyhög smuttstvättskorg och brödsmulor på köksbänken:
-SITT NER och TAT LUGNT, yohanna tänkte jag. Så nu sitter jag här.
Jag ska försöka skriva ikapp allt det som hänt och visa här men vi får tar det pö om pö.

Det har varit:
- Först kom lillasyster Sara från Örebro.
- Så vart det stora julaftonen, trettondagen.
- Så kom föräldrarna från Pålsboda.
- Det var förberedelser inför dopet.
- Så kom lillasyster Emma från Hallsberg.
- Så var det stora dopet.
- Och nu så är det kaos i lägenheten, skolan har börjat och besöken ska underhållas. Förutom syster Sara som åkte hem i morse, hej då och på återsenare (om 7 år si så där...)

- Sitter du aldrig ner Yohanna?, sa min syster till mig i går när vi var och hälsade på dem i Puerto Rico i södra delen av ön.

(Hon tyckte nämligen att det var för jobbigt att åka buss för tredje gången till Las Palmas och bestämde sig för att de skulle sola och bada de sista dagarna innan de skulle åka.
Så då bestämde jag att jag skulle åka och hälsa på dem med andra syster, annars så skulle jag inte få träffa dem något mer innan de skulle åka hem.
Man vill ju passa på.

Så O fick ta taxi till och från jobbet så jag fick ta bilen.
Jag fick packa allt som skulle med för två barn som ska till stranden och seda göras i ordning för att somna i bilen. Och DET är INTE lite saker.
Så fick vi stuva in allt i bilen, hämta Alexander från skolan, äta mellanmål i bilen och underhålla två barn i bilen 1 timmes bilfärd i stekande sol.
Så åt vi lunch med dem i Puerto Rico och sedan till stranden där Irma var hungrig med för nyfiken för att få ro och amma ordentligt = gnälligt barn och en mamma som försöker vrida sig ur led för att få ungen att äta.
Samtidigt ville ju naturligtvis Alexander bada och kan inte simma så jag var ju tvungen att hålla ögonen på honom också så han inte skulle dränka sig själv.
Medans de andra låg på sina handdukar och hade det skönt.

Sedan skulle det hälsas på i deras lägenhet och så var det dags att göra i ordning barnen för sänggående, dusch, mat, amning osv för att de skulle somna i bilen. Vilket sket sig. Alex somnade som en stock medans Irma skrek som en galning hela vägen från Puerto Rico till Las Palmas, 45 min. och höll på att slita hjärtat mitt i stycken och göra mig galen så jag nästan körde av vägen.
Ja, vi stannade, TRE gånger!, och ammade och vyschade. Tillslut var vi tugna att komma hem för det var sent.)

Så, NEJ!, jag sitter nästan aldrig ner och tar det lugnt. Och jag vet inte vad hon (min syster) hade väntat sig...
Hur är det att ha barn?
Sitter man ner?
Tar man det lugnt?
NEJ...eller kanske, när barnen sover.

Jag klagar inte, och jag vill inte ge någon dåligt samvete MEN jag kände mig SÅÅÅÅ ensam i denna situationen. Det är en välldig skillnad på att vara med folk som har barn och folk som inte har, de är liksom i en helt annan värld, där allt är så lätt.

Oj vad långt det blev. Nu är det dags att sätta på kaffebryggaren och ta nya tag. För nu har jag fått skriva av mig lite här. Schhyyy, säg inget bara till min familj, då blir de så ledsna.

Först bara något som jag vet att ni väntat på:


Dop av IRMA JOHANNA den 9 januari 2011 i kyrkan i Arucas.

Jag återkommer...
/Y

...jag har inte försvunnit. Har bara haft så otroligt mycket att göra. Jul, nyår, trettondag, hela familjen på besök och nu dop i morgon. Det finns inte en chans att jag fått sitta ner vid datorn en stund.
Nu tog jag mig tre sekunder för att meddela men jag ska hoppa in i duschen och försöka komma i säng. I morgon blir det tidigt.

Jag återkommer....
GOD NATT!!!!

/Y

Idag är en speciell dag.
I dag kommer de tre vise männen till Las Palmas. Vi ska iväg och titta på när de går parad genom staden i eftermiddag.

Barnen har skrivit brev till dem om vad de önskar sig på "julaftonen" i morgon och Alexander ska både lämna över brevet och sina nappar till dem (vi får se hur det går med napparna, mamma är orolig, men det brukar ju gå bättre än man tror med de små).



Barnen "fick" ett videosamtal från kungarna där de talade med barnen om vad som de hade gjort bra under året och vad som de skulle behöva förbättre. Killarna var alldeles hänförda och lyssnade med stor respekt på de vise männen.
Länge talade de om vad som hade avhandlats i samtalet.


Bild från:www.navidadessorprendentes.com Man kan välja samtal
från Tomten eller kungarna.

Föräldrar emellan så är det en websida där man kan gå in och välja namn och ålder på barnet som ska få samtalet, samt välja en bra sak och en dålig sak som de ska ta upp i videosamtalet. Trolleri trollera så kommer det en länk i e-mailen där man spelar upp ett litet filmklipp där kungarna talar med barnet.
Jättepedagogiskt!

Sedan på kvällen, efter vi varit på paraden, så ska vi ställa ut skorna i hallen med godis och mat till kamelerna och så hoppas vi på att De Vise Männen kommer i natt och lämnar presenter.
De gäller att ladda upp.
I morgon blir en tuff dag.

Hej hopp!
/Y

Sedan den 27 december har vi haft familjen från Göteborg här på besök. Det är Octavios syster med familj som bor hemma hos svärföräldrarna (mormor & morfar).
Alexander har varit/är helt till sig över sin kusin och de leker dagarna i ända. För det mesta bra men ibland blir det kollisioner, precis som det ska vara.
Inget allvarligt....


Kusinerna leker så det står härliga till. Speciellt mycket med en dator som Tomten kom med.

Varje dag så frågar A: Vad ska vi göra idag mamma? Ska vi gå till Hugo? eller När kommer Hugo?
De är SÅ söta ihop.
Ibland så kramar de om varandra och pussas:
- Jag älskar dig! säjer de fullt allvarliga till varandra.

/Yohanna

Igår var vi ute och köpte de sista klapparna. Det blev en paniktur eftersom de klappar vi hade tänkt att köpa inte gick att få tag på. Så det blev att rusa runt med alla andra 1000 människor på jakt efter något som man är någorlunda nöjd med att ge bort. Det är ett slöseri med tid och pengar när det blir så. Man vill ju ge bort något genomtänkt och bra om det skas ges bort något.
Men vi blev i alla fall ganska nöjda med resultatet.

Mitt i all rush så satte jag mig ner och tittade på oss, på min familj och visste inte om jag skulle skatta och gråta. Det var ett riktigt kaos där ett tag.
Hur blev det så här?
Jag brukade vara riktigt organiserad och skötsam och nu är allt bara huller om buller... ha ha.

I affären luktade vi på parfymerna. Alexander ville naturligtvis lukta han också och sprayade sig i ögonen.
I kassan när vi skulle betala så fick Irma panikhunger och började gasta.
Alexander skulle ha tuggummi. Varför ställer de allt godis och tuggummi i kassorna, i barnhöjd? Det är ojuste spel tycker jag. Han började ryta av ilska för att han inte fick.
Jag fick rusa ut ur affären med bägge ungarna för att O skulle kunna betala.
Satt ner på en bänk och fiskade fram bröstet, här får man inte vara blyg när det är bråttom.
A började klättra på en såndär djurkarrusell som man stoppar i en peng i så får man rida i typ 3 sekunder. Kravlade på golvet och lyssnade inte på mig som sa att det var smuttsigt där.
A slog i huvudet i karrusellen, började gråta, snoren började rinna, jag satt och ammade och kunde inte göra någonting. O kom stressande med kassarna och försökte böka in dem i barnvagnen.
A behövde gå på toa helt plötsligt.
Tills slut fick vi gå på Mc:D som vanligt för att blidka barn-gudarna och så var lugnet återställt.

Jag hatar kaos. Jag är en lugn och sansad person. Jag behöver struktur och rutiner.
Hur blev vi så här?

Mina änglar, som gjort mitt organiserade liv till ett kaos :)

På nyårsaftonens eftermiddag fick vi besked om att en vän till Octavio förlorat sin äldste son under dagen. Han var bara 21 år och fick en hjärtinfarkt.

På nyårsdagen var O på likvakan och på söndagen var det mässa och jordfästning. O var på allt detta medans vi, resten av familjen höll oss i bakgrunden. Jag tycker inte att så små barn hör hemma på sådana tillställningar och det fanns heller inga andra barn där, förutom brodern till den avlidne som är bara 17 år. Men jag ville ändå visa vårt stöd och respekt för en sorg som är så stor att den är svår att förstå.

Jag kan inte sluta tänka på detta som hänt denna familj och har tänkt på det ända sedan dess.
Vad säjer man i sådana här situationer?
Det är så svårt att förstå.
Man vill visa sitt stöd men ändå inte störa.

Det som sker här efter ett dödsfall är på ett helt annat sätt än vad jag är van vid, och jag är inte van vid sådant här, har varit förskonad från tragiska dödsfall i mitt liv. Ändå känns det lite konstigt på det sätt de gör här.
Ex: Någon dör.
Dagen efter tar man den döde till ett santorium där man har likvaka i 24 timmar. Den avlidne ställs i ett "skyltfönster" där de efterlevande tar farväl. Alla som kännde den döde åker dit under dygnet för att ge sitt beklagande och stötta de efterlevande. Och då menar jag verkligen ALLA. Familjen vakar där hela dygnet och tar emot de besökande.
Dagen efter är det normalt sett mässa och jordfästning. Den avlidne placeras i en vägg med lådor.
Sedan är det begravningar x antal gånger runt om i distriktet för den avlidne dit de efterlevande går.
På detta sätt så håller en begravning på i evighet. Fast det ändå känns som väldig brådska för att få den avlidne på plats i graven.
Hmmm

O berättade att det varit en massa folk på alla sammankonster och att familjen varit förtvivlad. Alla hade gråtigt och klagat, förutom brodern som varit i något slags chocktillstånd. Jag är så tacksam för att jag inte behövde gå dit. Jag fick dock visa någon slags vördnad för sorgen när modern åkte förbi oss i likbilen på väg till kyrkogården och hon vinkade åt mig från framsätet. Då började jag att gråta.

Jag började även att gråta när vi på hemvägen började tala om detta och jag kom på att de nu måste ha en massa presenter hemma till sonen som ligger och väntar på den stora julaftonen på torsdag (trettondagen).

Tänk om min son skulle dö och jag skulle bli tvungen att lämna honom själv i ett hål på kykogården....Det måste vara det hemskaste som kan hända en mamma.

Massor med  till familjen och vi tänker på er...

Bild från: http://www.museuvalenciaetnologia.es
Jungfru Maria, alla mödrars mor, vaka över denna mamma och hela hennes familj i denna stund som är så svår.

...på ett helt nytt, orört år.

I dag har vi bara myst och ätigt rester med familjen. Dags att säja god natt!

/Y

....och det kan bara bli bra (peppar, peppar...lite försiktigt).

Ja a ni.
Jag skulle ju berätta om fiaskot igår.
Det var så hemskt, jag tror inte att jag njöt en endaste sekund. Men jag antar att vi kommer skratta åt detta någon gång i framtiden.
Det känns som om jag är inne i ett stimm av dåliga händelser nu eller också så är det jag som har för höga förväntningar på dessa högtider...

Jag är en gaska bra festfixare, om jag inte ska vara blyg så är jag rejält bra och mina fester brukar vara mycket lyckade. Jag brukar inte kunna njuta så mycket av själva festen för det är ju svårt när man ska dra i alla trådarna. Men jag älskar att förbereda, planera, duka, handla, laga osv.
Och så älskar jag ju berömmet jag brukar få efteråt när alla blir så nöjda ;)

Men igår...
Allt gick fel, eller det kändes bara helt fel. Hur ska jag förklara utan att någon blir sårad eller trampad på tårna.
Det var en kombination av:

- prestationsstress över att få allt klart och fungerande. Fast jag var färdig, nyduschad, sminkad osv när gästerna kom (en timme försenade, min svärmor har den vanan :)...)

- jag hade bjudit in för många. Det var familjen + en kompis som var själv med sina två barn över nyår. När hon sa att hon var själv så kunde jag inte undgå att erbjuda henne att komma hem till oss. Det blev för många...

- dålig nattsömn och dålig siesta-sömn = tålamod nere i botten.

- jag och kompisen har inte liknande uppfostringsvärderingar. Hon har en mer "ledig" syn på regler och gränser och när hennes son kommer ihop sig med min så drar han med sig alla på upptåg.

Eller det är väl ingen idé att gå som katten...
Så här var det. Det var kallabalik. Kompisens son L är som en virvelvind. Han far upp och ner, skriker och gapar, klättrar på möbler, slåss med kompisarna, äter inte, sitter inte still på stolen, kastar mat på golvet, äter chips i sängkammaren, hoppar i sängarna, överröstar alla som pratar (sa till och med åt min svärmor att hon skulle hålla tyst för att han skulle prata). Och min kompis säjer inte ens åt honom, det är det som irriterar mig mest. Och om hon säjer till honom så gör han inte som hon säjer.
Klart när han får göra som han vill, då vill de andra barnen också göra så och beter sig från sin sämsta sida.

Det tillsammans med att jag for som en skottspole mellan kök och matsal, försökte amma och söva Irma som var övertrött pga att det var för sent och för mycket oväsen, kaos vi matbordet, Alexander som betedde sig som han såg att L gjorde och tålamodet nere i skorna + att jag inte kunde njuta och såg hela min fest gå om intet, det blev för mycket.
Jag blev snäsig och irriterad och det syndes säkert på mig.


Kaosmiddagen...

När sedan barnen satt lugnt och tittade på TV och L började skojj-slå Alexander och jag sa till att inte ens på skoj så slåss man och L fortsätter. De går in på As rum och han fortsätter att slå A som tycker det hela är mycket roligt men jag ser att det hela kommer att mycket snart gå över styr.
Då sa jag infrån att nu är det nog. In med er i vardagsrummet där jag kan se er och jag sa till min kompis att det där vill jag inte vara med om.

Så kommer min kompis efter en stund och säjer att hon ska nog åka hem nu. Att jag är väldigt stressig och arg och hon känner sig inte välkommen här. Hennes son är ett barn som inte kommer sitta still och titta på TV så det är bäst att hon åker...

Och jag bara kände innombords, skam ja visst , men en lättnad: ÅK bara ÅK hem tänkte jag i huvudet. Det har blivit så fel och det kommer inte att bli rätt.

O hjälpte henne ner med barnvagnen och då hade visst sonen hoppat upp på bilen, trillat ner och stukat foten.....suck!

Jag är ledsen kompis, men detta funkade verkligen INTE!

Sedan fortsatte vi andra med efterrätten, nyårsskålen och godiset. Lugnare, men jag hade skammen i kroppen över att ha skickat hem en kompis mitt på nyårsnatten utan att ha skålat in det nya året.

Hoppas att ni hade det lugnare än jag. Gott nytt 2011 igen!

Phu!
Men det får jag berätta om i morgon. Nu väntar sängen. Önskar jag var lite full.....på champagne.

God Natt!

Och

Gott Nytt 2011!