Ja ha ja...
Vad ska man säja?
Denna helgen blev verkligen inte som jag hade tänkt mig. Jag hade stora planer på att vi skulle hinna påbörja förvandlingen av den inglasade balkongen i sovrummet från målarhörna till klädkammare/klädvårdsrum.
Samt hade jag tänkt mig att få ordning på albumen, ordna i den högen och organisera den andra högen + ditten och datten.
NOT!


Barnen vid lördagens helgfrukost, normalt sett den bästa
stunden på veckan...(det är apelsinjos som Irma har runt
munnen och inget annat).

Lillskatten har ju varit dålig och kört 1-timmesracet på nätterna, så när fredagen kom så var jag rejält slut. Så slut att jag, när Guldklimpen började klaga på öronvärk och vi skyndade oss till vårdcentralen för att hinna dit innan de stängde för helgen (sedan blir det akuten och den undviker vi helst) och doktorn konstaterade öroninflammation IGEN, nästan började tjuta på stolen där jag satt.

Jag var sååå trött, så slut och nu såg jag framför mig hur helgen gick upp i rök för ompyssling av gråtande öronbarn.
+ att jag tyckte så synd om Guldklimpen som återigen skulle få ha ont och behöva äta medicin. Men pga att han ätit penicillin så tätt impå så blev det antibiotikadroppar i öronen istället.
Och peppar peppar, det blev inga gråtnätter, det onda gick över på en gång....peppar, peppar.

Men Irma körde på sitt nattrace samt att bägge ungarna vaknade kl 6 på lördagsmorgonen. Då kände jag att det inte var någon idé att ligga kvar mer i sängen utan gick upp och tittade på TV med ungarna. Där slocknade Irma som ett ljus på mitt bröst och jag nickade nog till jag också med ljudet av Mickey Mus i öronen...

Men någonstans där mitt i lördagsfrukosten så bestämdes det att vi inte skulle göra någonting denna helgen utan jag skulle istället gå och sova med Irma varenda gång som hon behagade somna.
Och så gjorde jag...

Så jag kan säja att denna helgen har jag sovit bort.
Och det skulle vara så härligt och roligt att kunna säja att jag nu känner mig mycket piggare och att jag känner att jag fått igen några sov-timmar. Men då skulle jag ljuga. Mitt sovkonto är väl för negativt för att ett par timmar här och där ska märkas. Dessutom så började jag känna mig krasslig på söndagseftermiddag.

Och visst...jag är nu sjuk igen.
Jag blir tokig på detta.
Hur länge ska det hålla på?
Börjar tro att det är något med lägenheten som håller oss sjuka.
Har tänt upp hela lägenhetn med ljus för att "bränna" ut det sjuka (vidskeplighet eller funkar?). För det är kallt innomhus nu på vintern, och fuktigt. Svärmor kom hit med flanellakarn åt barnen. Jag sover i pyjamas.
Men det är fint med tända ljus.
Det finns inget som ger mer stämning.



Jag har sett alla frågorna och håller på och funderar på svaren, återkommer.

Nu, en God natt! (hoppas hoppas och håller tummarna)

/Y