Snabbis...
Jag hann inte med.
Och det var en måndag.
Brukar inte de vara sega och tråkiga?
I alla fall. Det blev inget skrivet på morgonen för O kom hem och överaskningsfrukosterade. Något som händer kanske vart 5:e år. Sedan så ville Irma inte sova förmiddag utan gnälla istället. Så blev det dags att gå och hämta skolpojken, laga lunch och diska lite.
På eftermiddagen åkte vi till IKEA för att inhandla lampa till balkongprojektet så vi ser att arbeta där och därifrån kommer man ju inte i första taget.
Så nu kom vi hem, i säng men ungarna, duscha och äta en bit.
Nu är jag så slut att jag måste i säng. Varför det behöver jag väl inte dra igen.
Nattamning...
Jag får skriva mer i morgon för nu.......jäääääääsp!
God Natt!
/Y
Jag tävlar...
Länk dit >>>
Vi fortsätter väl....
Länk dit >>>
Håll en tumme för mig....
/Y
Lördagsgodis eller ej ?!?
Ständigt denna kamp i mitt förstånd.
Sedan jag blev mamma så är jag inte säker på någonting längre utan håller bara på och ältar hit och dit. Speciellt jobbigt är det när jag vet att det är MYCKET viktigt att ha fasta principer mot barn.
Som tur är så syns det inte utanpå hur svag jag är innanpå.
Vad sägs?Guldklimpen ville inte äta sin frukost idag.
Ja ha då blir det ju inget godis...
(Första felet, hota...)
Han vill fortfarande inte ha någon frukost. Den står på bordet och väntar i fall han får lust att äta upp den och sedan få godis.
Den står där fortfarande.
Nu har jag gjort så och kan inte ändra på det...MEN jag tänker:
Det var inte bra att hota med maten.
Jag skulle ha satt mig ner och hjälp honom med frukosten.
(Andra felet, jag vill ju att han ska äta, han har blivit så mager på sista tiden och det gör så ont i modershjärtat när barnen inte äter).
(Tredje felet, lägga så stor vikt vid maten, det är bara mat och han svälter inte ihjäl om han inte äter frukost.)
Hur länge ska jag hålla på detta?
Får han äta godis på em om han äter upp lunchen?
Nu står frukosten där och väntar i alla fall. Och det blir inget annat innan lunch. Pappa och jag äter godis. Och vi är inte osams, vilket är bra. Det är hans val självmant. Inget godis...
Uppdatering:
Nu, 2 timmar efter avslutad frukost, så förklarade A att han ville äta upp frukosten för att kunna äta godis. Så nu sitter han och äter.
Bra barnuppfostran....?
Äventyr i vardagsrummet
Han tyckte att jag såg alldeles slut ut.
Inte smickrande för en hemmafru som försöker göra så gott hon kan...
Men men.
Jag fick sova i två timmar tillsammans med Lillskatten som för en gångs skull sov sammtidigt som jag.
Under den tiden så vaknade jag TVÅ gånger av att JAG snarkade högt. Heller inte smickrande för en hemmafru som gör så gott hon kan.
Men till mitt försvar ska väl säjas att jag är täppt i näsan och snarkar därför.
Annars så snarkar jag ALDRIG, oavsett vad andra säjer....och mina fisar luktar bara blommor och rosa moln.
När jag kom upp så var det fullt äventyr i vardagsrummet. Alexander och pappis hade släpat ut allt i leksaksväg och byggt världens slott med Legot. Och nu höll de på och skjuta prick på alla PlayMobil-gubbarna som bodde i slottet.
Jag blir så avis. Jag är helt kass på att leka lekar. Speciellt killekar. Jag är bättre på att sjunga, rita och pyssla. Snacka om könsroller vi har här utan att lägga märka till det.
Tänker ni ofta på hur ni uppfostrar era barn med tanke på könsroller?
Nu har vi ätit frukost här och slapparlördagen går sin gilla gång här hemma.
Solen skiner utanför fönstret men vi känner ingen press på att gå ut.
Den kommer skina i morgon också, och i morgon, och dagen efter den....
/Y
Real life: Helgprojekt
Äntligen fredag och därmed dax för Yohannas "real-life" utmaning.
Jag vill se hur det är hemma hos er - På riktigt!
Detta med "Real-life"-bilder kom sig ju av >>>>(kommer ni ihåg?)
Och övriga "real-life"-inlägg är >>> & >>> & >>>.
Lägg upp en "real-bild" på din blogg och länka här i kommentarerna. Eller skriv en beskrivning av läget, det går lika bra.
Så tittar jag in hos dig och gör en sammanställning sedan.
Veckans bild blir en framtidsvision om helgen. Eftersom förra helgens planer gick om intet (>>>) så har jag ju stora inför denna.'Just nu när solen skiner och näsan är o-täppt.
Men jag har en känsla av att planerna kommer att förändras i takt med humör och hälsa.
Vad jag vill:
Är att påbörja förvandlingen av balkongen till klädkammare/klädvårdsrum.
Den måste tvättas, bort med all sprayfärg som blev när jag hade min spray-period.
Måla väggarna - härligt lila tror jag.
Hänga upp bambu-rullgardinerna så att det inte blir någon insyn eller solljus som förstör kläderna.
Hänga upp lampa, hmmm svårt att välja.
osv....
Vad jag behöver:
Vila, medicin och sömn.
När Octavio är hemma så borde jag passa på och sova när Irma gör det. Och på så vis få krafter inför kommande vak-vecka. Nattamningen har inte visat några tendenser på att vilja avstanna. Men jag hoppas och tror att snaaaart.
Därför borde jag vara snäll mot mig själv och vila så att häx-mamman inte kommer fram mer än nödvändigt.
Också behövs:
Det behövs också plockas undan och organiseras i diverse olika högar överallt i lägenheten. Vi har ett stort matbord i vardagsrummet och jag älskar det, min ögonsten. Men det blir ständigt plats för div. avstjälpning i avvaktan på tid för undanplock. Och det blir sällan den fina mövel prydd med div. blomster och arrangemang som jag ständigt drömmer om...
Oj, nu får den late brått...
Klockan är snart dags att hämta hem "ongen" och förbereda för lunchen.
Vi hörs!
Trevlig fredag.
/Y
Sot i själen...
Jag mår inte riktigt bra i själen idag.
Den är sotig känns det som.
Jag ska förklara...
Funderingar, varför, varför, varför.......
Jag tycker inte om att bli arg. Varenda gång jag bråkar med någon så känns det som om jag blir sjuk, i själen, som om den blir full med sot.
Och det rinner inte av mig.
Jag vill inte vara en sådan där långsint person som ältar och gnäller om gammalt groll länge efter, men ärligt talat så känner jag mig dålig långt efter att grälet tagit slut.
Det kännns som om jag blit förgiftad på nåt vis.
Och igår var en sån där dag.
En sån där dag då allt går på tok.
Jag hade inte fått sova, jag var fortafarnde sjuk och jag skulle vara själv med barnen hela eftermiddagen för O skulle på möte efter jobbet.
Tålamodet på top, NOT!
Jag bråkade med Alexander hela dagen och jag hatar det.
Jag vill inte hålla på och skälla och gnälla och tjata. Men rätt vad det är så tycker jag att jag inte gör annat.
Och skriker och ryter.
Jag som aldrig skulle bli en sån mamma som skriker åt sina barn. Vad är jag nu?
Så försöker jag ta ett steg ut från mig själv och se på situationerna. Försöker verkligen att inte tjata om allt utan försöka se vad som verkligen är viktigt att bråka om.
Men det går inte så bra. Jag tycker att jag bara bråkar om det som är viktigt. Ändå så blir det hela tiden.
Först blev vi arga när Alexander smällde igen ytterdörren så den nästan flög av sina gång-gärn. Och det gör han varje dag. Och jag förklarar varje dag att man måste stänga försiktigt annars så kan man klämma fingarna eller dörren kan gå sönder.
Viktigt eller stunta i ?
Sedan blev han snorförbannad på mig för att jag inte lagat pannkakor till lunch. Vi åt ju pannkakor igår, man kan inte äta pannkakor varje dag. Dessutom så hade jag redan maten färdig när jag gick och hämtade honom så det var klart att äta när vi kom hem.
Viktigt att bråka om eller ställa sig och steka pannkakor igen?
Sedan så ville han inte äta maten utan en MASSA dressing på maten och inte ens då ville han äta upp den.
Man äter väl upp maten eller?
Bråk eller strunta i?
Så bråkade jag med honom om att äta, så lockade jag med Irma om sin puré och när alla var färdigätna så fick jag äntligen äta. Då kommer Alexander och vill ha en filt i soffan. Men INTE den, och inte den!
Jag förklarar att jag sitter och äter, han får fixa själv eller vänta.
Då kommer han släpandes med täcket från sängen och sopar upp all smuts på golvet med den...
Fast det finns filt i soffan att gosa med.
BRÅK!!!
Och så fortsätter det och fortsätter det och mitt humör är nere i botten.
Jag blir en häxa!!!
Och så går den här dagen och jag mår så dåligt av att vara arg. Och jag har sån ångest över att A ska växa upp med en dålig barndom och säja upp kontakten med mig när han blir tonåring. För om jag inte kan klara av lite 4-årstrots hur ska det då bli med puberteten?
Och idag har jag så mycket sot i själen.
Dåligt samvete.
Ska det verkligen vara såhär?
Är det värt det?
Man får så mycket konstiga tankar när man inte fått sova.................
/Y
Jag tävlar...
Nu för 17-singen ska det väl bli nån vinst. Jag menar, hur svårt kan det vara? :)
Jag tävlar inne hos EN POJKMAMMAS VARDAG om en brödlåda eller ett tidningsställ från FRÖKEN LINNEA. Tävlingen avslutas den 12 mars klockan 21.00.
/Y
Fredags-käckt
Var bara tvungen att skicka den vidare till er.
FREEEEEDAG!
/Y
Jag tävlar...
”Jag tävlar inne hos EN POJKMAMMAS VARDAG om ett valfritt påslakanset till spjälsäng från DARLINGEXPRESS. Var gärna med och tävla du också!
Tävlingen avslutas den 27 februari klockan 21.00″
Håll en tumme för mig pleeeeese.
/Y
En liten lägesrapport
Det har heller inte funnits något kul att berätta.
Vi har varit hemma och sjuka, thats it!
Och det har varit så mycket skriveri här om sjuka och vaknätter så till och med jag har tröttnat...
Ville bara tala om att vi var hos doktorn igår och fick YTTERLIGARE en remiss till öronläkaren. Det blir troligtvis rör i öronen för Alexander pga kronisk öroninflammation och vättska innför trummhinnorna.
Stackaren. Då är det väl slut på badandet kan man tro.
Kommer ni ihåg detta?
När Alexander hade haft öroninflammation och man tippsade mig om att ha hackad lök i öronen?
Någon mer som har hört talas om det?
Det är alltså hackad lök inlindad i nylonstrumpor som han har i öronen och inget annat...
Vi ar varit hemma här och myst.
Fy 17 vad bra det går att vara mamma när man slipper häva upp barnen på mornarna och stressa. Det blir så mycket mer tålamod och barnen (läs Alexander) beter sig så mycket mer gulligt då.
Och tid för lek har vi haft det också.
Fast mer har jag inte orkat med.
Det är som om musten har gått ut mig.....Nån som har mer must ...he he?
Hoppas att vi kryar på oss så att jag kan börja med motionen igen nästa vecka. Inte för att jag tycker det är speciellt kul. Men ska vi åka till Sverige i juni så vore det ju kul att komma dit lite piffig och inte som en säl som jag ser ut nu.
Nu ska jag installera lite nya teckensnitt på datorn. Någon som har tips på snygga som innehåller Å Ä och Ö?
Snart är det fredag....har ni tänkt på det?
/Y
Gran Canaria-svar, del 2 - om att leva här
Vi fortsätter väl med svaren på era frågor. Nu handlar det om att leva här. Observera nu att detta är mina åsikter och erfarenheter. Detta är ingen allmän sanning som gäller för hela Spanien eller för alla kanarier. För ett tag sedan skrev jag för en reseblogg om Gran Canaria. Jag skrev då helt ärligt om hur det går till här, och det var alltid en person (förmodligen fd. kanariebo) som alltid svarade spydigt och ifrågasatte mina inlägg, den kände sig nog trampad på tårna, det är inte alltid som sanningen är smickrande.
Detta är bara vad jag har sett och hört.
-Språket, tar du dig fram med engelska?
Nej, jag säjer det rent ut, sorry men nej.
Att tro att man ska komma hit och kunna klara sig fin fint på engelska, när man talar med de infödda, är att missta sig. Nästan ingen här talar engelska. Jag menar då, med tala, så att man kan föra en konversation. Man kanske kan fråga en eller två frågor och få någorlunda svar, men inget mer.
Kanarieborna läser lika mycket, eller mer engelska i skolan som vi hemma i Sverige. Men bristen på, att efter skolan avslutats, höra språket gör att det snart glöms bort. Här dubbas alla filmer till spanska, nästan all musik som man hör är på spanska och man kan nästan inte tro att det finns något annat språk i världen. Och nu talar jag om folk i min generation. Går vi en genaration tillbaka, i mina föräldrars generation, så kan de inte ett smack.
Visst kan man stöta på folk som varit utomlands, jobbat eller bott, och de kan naturligtvis mer, eftersom de fått övning. Men majoriteten kan bara stapplande engelska.
Nu talar jag om kanarier i min ålder. Det finns ju en massa invandrare som jag, som kan engelska. Och i södra delarna, där det finns en massa turister, kan ju kanarierna som jobbar med turisterna lite mer, helt logiskt.
-Vad är fördel och nackdel med att bo där gentemot Sverige?
Oj oj oj, det är massor..
FÖRDELAR
>Spännande att bo utomlands och få prova på det.
>Härligt med varmt klimat, kunna gå i kjol och klackskor året runt.
>Bara 40 minuter till tropisk semester (åka söderut med bil), behöver inte lägga dyra pengar på att åka på sol-semester.
>Familjen tycker att det är roligt att komma och hälsa på till ett spännande ställe.
> Ny mat, nya kompisar, nya erfarenheter.
>Billig sprit.
>Billiga skor
>Billiga handväskor
>Aldrig tråkigt, massa fester och aktiviteter hela tiden.
>Få lära sig ett nytt språk och ny kultur, ett nytt land.
Det bästa med att bo på Gran Canaria, bara 40 minuter från paradiset, i BIL. Inget flyg behövs...
NACKDELAR
>Bo långt bort från familjen, sakna familjen och brist på hjälp. Aldrig är jag på plats när det händer speciella saker i min familj som att någon dör, blir sjuk, bröllop osv.
>Tråkigt att förlora kontakten med alla gamla vänner, för tro inte att man håller kontakten, även om man lovar att göra det, den rinner ut i sanden.
>Frustration över att ingenting fungerar här när man är van vid att allt fungerar som det ska i Sverige. Att bara springa iväg och göra ett ärende är ett minne blott. Även den mista sak som ska fixas tar minst två besök, 5 underskrifter och en massa köande.
>Att alltid känna sig som den annorlunda, invandraren.
>Att allt här alltid kommer att kännas annorlunda, konstigt, inte som man är van vid hemmifrån. Det kanske går över med tiden men det kommer ju aldrig bli som "mammas bullar".
Oj nu blev det sådär långt inlägg igen. Vi tar nattpaus och fortsätter igen i morgon.
God natt igen och krya på sig säjer jag till alla mammor med små sjuka barn hemma...
/Y
Gran Canaria-svar, del 1 - om oss
Vi tar det väl pö om pö. Om det är något som ni inte förstår eller som genererar följdfrågor så får ni väl kommentera så skriver jag mer.
-Hur länge ni har bott där?
Det var jag som flyttade hit och det gjorde jag i oktober 2003. Det blir alltså 8 år i år. Helt otroligt...
-Hur kommer det sig att ni flyttade?
Ja som sagt, det var ju jag som flyttade och det gjorde jag för att jag träffat Octavio och han inte ville flytta till Sverige. Fast ärligt talat så var jag bra sugen på att prova på det som man bara hört talas om att andra gör. Stcka ifrån regn och rusk till solen och salsan...
Jag och Octavio på den tiden då det begav sig, unga och oskyldiga med hela framtiden framför oss...ha ha.
-Din man är han från Canarie öarna, hur träffades ni?
Ja Octavio är härifrån, han är bror till en granne som jag hade när jag bodde i Göteborg.
En sommar när jag inte hade några semesterplaner så sa min granne (och bästa väninna), "kom med mig när jag åker hem på semester, du får träffa min familj."
Och så gjorde jag. Jag åkte med henne en vecka till Las Palmas och träffade hennes vänner OCH hennes storebror.
KLICK! sa det och så var det, det.
Jag åkte tillbaka en vecka i oktober, åkte tillbaka 2 veckor över jul, han kom till Göteborg och hälsade på hela april och så åkte jag hela den kommande semestern, 5 veckor.
Därefter så bestämde jag mig för att jag ville prova på att flytta dit.
Jag sökte och kom in på den officiella språkskolan i Las Palmas, hyrde ut min lägenhet i andra hand för ett år och åkte ner för att studera spanska medans jag bodde hos Octavios föräldrar. Han hade, 32 år gammal fortfarande inte flyttat hemmifrån, det är jättevanligt här.
Vi letade på en lägenhet och så blev jag kvar här. Åkte hem för att säja upp lägenheten och sälja av allt jag hade. Och så flyttade jag ner, till min mors stora sorg...Men till Octavios mammas stora glädje. Hon hade redan "förlorat" ett barn till Sverige.
-Jobbar du?
Nej jag jobbar inte och har heller aldrig jobbat här nere.
Först när jag kom ner så studerade jag spanska, alla 5 nivåerna. Och sedan kom Alexander. Och så körde vi på med Irma. Det har liksom inte blivit av.
Jag jobbade lite hemmifrån med att skriva blogg för en reseportal och jag håller på att skriva på tre böcker som jag hoppas kunna ge ut innom kort.
Vi har tur som kan leva som vi gör. Jag tycker att de är en ynnest att kunna få vara hemma med barnen. Mammaledigheten här är bara 4 månader. Därefter får du lämna bort ditt barn, dagis eller till mor- eller farmor är vanligt.
-Barnen har de barnomsorg?
Nej eftersom jag har varit hemma så har vi inte haft råd att lämna bort dem på dagis och det har känts lite onödigt också.
Barnen här börjar skolan när de är tre år och där har ju Alexander börjat, i höstas. Jag hade vissa tvivel förut för jag tycker att det är för ungt med tre år.
Obligatoriskt blir det inte förens vid 6 års ålder, så jag hade vissa tvivel. Men man övertalade mig och det har gått bra. Fastän jag tycker fortfarande att tre år är för ungt. Man kräver mycket av barnen. Men de små lär sig fort om de måste, det är helt klart.
Jag ser här att det blir ett väldigt långt inlägg så jag avrundar här och återkommer med de andra svaren i ett annat inlägg.
God natt!
/Y
Jag tävlar...
"Jag tävlar hos Happy Days om fina strumpor från Sock Designers i ekologisk bomull. Tävla här du också."
Familjen Medina-Ode ♥
Det är min lillasyster Emma som tagit den. Hon är så himla duktig.
Den, bilden, fångar oss på något sätt. Den visar oss som vi är. Lite knasiga och mycket förälskade i varandra.
För visst är vi glada och tycker om varandra, även om det låter lite tufft här på bloggen ibland.
Men jag ♥ min familj, oändligt!
Älsklingen, Guldklimpen, jag och Lillskatten = Familjen Medina Ode, knasbollarna...
Ha en trevlig dag så länge...
/Y
Helgrapport
Vad ska man säja?
Denna helgen blev verkligen inte som jag hade tänkt mig. Jag hade stora planer på att vi skulle hinna påbörja förvandlingen av den inglasade balkongen i sovrummet från målarhörna till klädkammare/klädvårdsrum.
Samt hade jag tänkt mig att få ordning på albumen, ordna i den högen och organisera den andra högen + ditten och datten.
NOT!
Barnen vid lördagens helgfrukost, normalt sett den bästa
stunden på veckan...(det är apelsinjos som Irma har runt
munnen och inget annat).
Lillskatten har ju varit dålig och kört 1-timmesracet på nätterna, så när fredagen kom så var jag rejält slut. Så slut att jag, när Guldklimpen började klaga på öronvärk och vi skyndade oss till vårdcentralen för att hinna dit innan de stängde för helgen (sedan blir det akuten och den undviker vi helst) och doktorn konstaterade öroninflammation IGEN, nästan började tjuta på stolen där jag satt.
Jag var sååå trött, så slut och nu såg jag framför mig hur helgen gick upp i rök för ompyssling av gråtande öronbarn.
+ att jag tyckte så synd om Guldklimpen som återigen skulle få ha ont och behöva äta medicin. Men pga att han ätit penicillin så tätt impå så blev det antibiotikadroppar i öronen istället.
Och peppar peppar, det blev inga gråtnätter, det onda gick över på en gång....peppar, peppar.
Men Irma körde på sitt nattrace samt att bägge ungarna vaknade kl 6 på lördagsmorgonen. Då kände jag att det inte var någon idé att ligga kvar mer i sängen utan gick upp och tittade på TV med ungarna. Där slocknade Irma som ett ljus på mitt bröst och jag nickade nog till jag också med ljudet av Mickey Mus i öronen...
Men någonstans där mitt i lördagsfrukosten så bestämdes det att vi inte skulle göra någonting denna helgen utan jag skulle istället gå och sova med Irma varenda gång som hon behagade somna.
Och så gjorde jag...
Så jag kan säja att denna helgen har jag sovit bort.
Och det skulle vara så härligt och roligt att kunna säja att jag nu känner mig mycket piggare och att jag känner att jag fått igen några sov-timmar. Men då skulle jag ljuga. Mitt sovkonto är väl för negativt för att ett par timmar här och där ska märkas. Dessutom så började jag känna mig krasslig på söndagseftermiddag.
Och visst...jag är nu sjuk igen.
Jag blir tokig på detta.
Hur länge ska det hålla på?
Börjar tro att det är något med lägenheten som håller oss sjuka.
Har tänt upp hela lägenhetn med ljus för att "bränna" ut det sjuka (vidskeplighet eller funkar?). För det är kallt innomhus nu på vintern, och fuktigt. Svärmor kom hit med flanellakarn åt barnen. Jag sover i pyjamas.
Men det är fint med tända ljus.
Det finns inget som ger mer stämning.
Jag har sett alla frågorna och håller på och funderar på svaren, återkommer.
Nu, en God natt! (hoppas hoppas och håller tummarna)
/Y
Är gräset grönare på andra sidan...?
Då så, då kör vi igång.
Många som kommer förbi här på min blogg, kommer förbi för att de letat information om Las Palmas, Kanarieöarna eller om att flytta utomlands. Jag får många frågor om hur det är, vad som är annorlunda och hur man gör.
Alltså drar jag slutsattsen att intresset är mycket stort....
Därför tänkte jag ha en liten Gran Canaria-special, kan man kalla det.
Fråga mig det du undrar.
Varsågoda.
Jag ska försöka att svara så gott jag kan och utifrån mina erfarenheter.
Vad 70-singen gör du på Gran Canaria?
Längtar du hem?
Vad tycker du om kanarier?
Din bästa maträtt?
osv...
Jag låter detta sitta kvar under hela helgen och på måndag så tar jag mig i kragen och svarar (om det nu är så att någon undrar något förståss).
Tills dess.
Ha en trevlig helg!
/Y
Real life: "Sängen"
Om nätterna har jag suttit där ammandes, vyschandes eller gåendes fram och tillbaka över det svinkalla stengolvet med närhetstörstande bebis i famnen.
Om mornarna har jag legat i sängen tyst som en mus för att inte väcka bebisen och försöka få, om bara så i alla fall 10 minuters återhämntningssömn.
Vilket inte lyckats så bra.
Jag vet inte om bebisar har ett sjätte sinne och luktar sig till när färäldrarna lägger ner sina trötta huvuden på kudden i hopp om lite vila.
För hur kan det annars komma sig att de alltid vaknar så fort som man precis somnat in....?
Här är vår säng.
Här har jag spenderat många timmar denna veckan.
Den är bada bäddad på hälften för O har sovit i soffan de sista nätterna. Han har nämligen en ruskig hosta och kände att han inte ville känna sig skylldig när Irma vaknade på nätterna.
Jag har också lyckats övertala mig själv (vilket inte var speciellt svårt) att jag inte behöver bädda sängen i veckorna. Det finns så mycket annat som jag vill hinna med istället och ingen kommer ju ändå dit för att beundra mina ansträngningar. Även om, visst jag erkänner, det är något speciell över att komma och lägga sig i en bäddad säng på kvällarna.
Men nu så har jag fått ledigt.
I alla fall medans det är så här som det är.
Så, vad har präglat er vardag denna veckan?
Detta med "Real-life"-bilder kom sig ju av >>>>(kommer ni ihåg?)
Och övriga "real-life"-inlägg är >>> & >>>
Lägg upp en "real-bild" på din blogg och länka här i kommentarerna. Eller skriv en beskrivning av läget, det går lika bra.
Så tittar jag in hos dig och gör en sammanställning sedan.
Jag är nyfiken på hur ni har det.
Det kan ju inte bara vara jag som har det så här "vardagsaktigt"!?
Nu mot fredagsmyset...
/Y
ÄNTLIGEN fredag
I dag känns det bättre...
Jag fick visserligen inte sova i natt heller, Irma körde 1-timmes-racet och det tar musten ur mig. Men jag får komma ihåg att hon är dålig stackaren och att det säkert är därför.
MEN!
Alexander sov gott hela natten och hade ingen feber i morse. Inte klagade han heller över öronen, så nu hoppas jag att det var falsk alarm igår.
Men även om jag inte fått sova, och även om vi är sjuka (dock har mitt vita i halsen gått tillbaka lite så jag går inte till doktorn) så känns livet på topp.
Det är ju FREDAG la la la.
Bjuder på en lyckobild, detta gör mig lycklig.
Betyder inget vart jag är eller hur varmt det är.
Ser himmlen ut så här så blir jag lycklig...
Visst är det konstigt detta med fredags-rus. Även om man inte jobbar, eller det som är mitt jobb inte tar helg, så känns det i alla fall underbart, förhoppningsfullt, häääärligt.
Någon kemist borde studera detta fenomen och kanske suga ut den viktiga ingrediensen och kanske göra ett piller.
- Hörru, ska du ha dig lite fredags-rus?, kan man fråga när nån kompis ser lite ledsen ut.
Eller
Man skulle kunna smyga sig in i sitt eget medisinskåp och hutta sig lite fredags-rus om söndagskvällarna när söndagsångesten slår till.
Helt klart en kanon-affärsidé. Synd bara att jag hade 2a i kemi. Jag kan inget alls om kemiska reaktioner. Men man har ju studerat choklades possitiva effekt på humöret, och massagens effekt på välbefinnandet, och karusellernas, och berömmet.
Skulle man inte då kunna studera fredags-lyckan?
Och sälja på burk.
Hade behövt lite sådant igår.
Det ber jag om ursäkt för.
Ni kommer säkert hit för att bli roade...
¨¨¨¨¨¨¨
En annan sak som jag gick och tänkte på när jag gick hem från skolan idag, var skillnaden på att bo här i Las Palmas mot att bo i Sverige.
tex:
Det körde förbi en bil som hade punka på ena framdäcket och när jag mötte chauförens blick så pekade jag på däcket och lyfte på ögonbrynen för att få honom att reagera.
Han i sin tur lyfte handen och tog på sig ett uttryck som: ja ja jag vet, men tack ändå.
Så hade jag aldrig gjort i Sverige.
Hemma har jag en känsla av att folk går i sina egna världar och vill inte lägga sig i andra folks affärer, även om det skulle hjälpa dom.
På gott och ont.
Här lägger sig, totala främlingar, sig i ditt liv, och jag slutar aldrig att förvånas eller ibland irriteras.
Min familj som varit och hälsat på har även de lagt märke till det och förvånats.
ex:
Många stannar och frågar om barnen, vill titta i barnvagnen, frågar vad jag gör här osv.
Alla grannarna har koll på mig och min familj, typ alla känner apan.
Om Alexander gråter ute på gatan, så ska alla lägga sig i och fråga varför han gråter eller förmana honom att inte ska han gråta, vilket inte alltid är bästa taktiken för att få honom att sluta, det kan t.o.m. bli värre då...
Många som tittar börbi min blogg är nyfikna på hur det är att bo här osv.
Därför tänkte jag köra en Gran Canaria-special här under helgen. Nu under fredagen lägger jag ut ett inlägg om att bo här. Och så får ni passa på och ställa alla frågor som ni har om att bo här, skillnader, varför, bäst & sämst osv.
Passa på nu och var inte blyga.
Men först ska vi köra veckans "real-life".
Häng på den också, vet ja.
/Y
God natt!
Skitnätter och Alexander hade feber ikväll och klagade på öronvärk (det var en vecka sedan han slutade med penicillinet för halsflussen och 3 månader sedan han hade öroninflammation sist). Jag har hittat vita fläckar i halsen och Irma snorar, har svamp i munnen och var i ögonen. Octavio hostar så han tappar luften.
.....skitroligt.
Därför skriver jag inget mer nu utan går och lägger mig. Ifall det blir en jobbig natt. Klockan är bara 21:30 men jag är helslut och befarar det värsta.
Vi hörs. Roligare än så här blir det inte idag. Kanske i morgon....he he.
Grått o trist i Las Palmas idag
Det regnade när vi gick till skolan.
och Det regnade när jag åt frukost.
Nu har det visserligen slutat men det är grått och trist här i Las Palmas idag. Jag har igentligen inget speciellt att skriva om. Jag som brukar ha så mycket tankar och funderingar om allt.
Inte idag.
Det är tomt.
Kanske behöver lite inspirations-påfyllning.
Hur får man det?
Hoppas på att en kompis ska komma på besök idag med sin lille Lukas. Jag har inte sett henne sedan dopet (som jag fortfarande inte berättat om, kanske det får bli mitt nästa inlägg) och på dopet hann vi ju inte tala mycket. Och innan dess...? När var det? Ja innan ju i alla fall. Hur som helst vore kul att träffa henne.
Snälla kom och hälsa på mig...
Jag får visa lite bilder istället.
Här är vi.
Vi sitter framför vår supersnabba dator och ska se på Bollibompa. Jag tycker det är viktigt att Alexander får höra lite svenska då och då, så han förstår att det inte är BARA mamma som talar det där konstiga.
Men på svt var det problem med deras tillstång att se på svenska program utomlands. Det enda vi typ kunde se var Pomos Piano, eller vad nu gubben hette. Har sett på facebook att barnen tittar på det hemma i Sverige och sjunger:
...nu är vi här...na na na, och ni är där..na na na osv.
Så nu är vi uppdaterade med det.
Dagen går. Jag kanske skriver något intressantare senare, vi får se hur det blir...
Hej!
/Y
På 4-årskalas
Att ungarna roade sig var det ingen tvekan om. Alexander var helt slut efter en dag i skolan och ännu tröttare av att springa omkring och leka med de andra barnen på eftermiddagen. ÄNDÅ så ville han inte åka hem. Så det måste ju vara ett kanobetyg.
I stället för att bjuda hem alla barn med föräldrar hem till sig, hade föräldrarna gått till ett sådant där festställe som är så populärt här. Ett ställe som är som en stor lekpark där barnen kan springa omkring helt säkert. Bredvid så har man bord där föräldrarna kan sitta och bevaka samt njuta. Det fanns även ett bord för barnen och när det beslutades om paus så bjöds det på pizza, smörgås, godis och tårta.
Vi var där från 4 till 8 och tiden verkligen sprang förbi. Men än så är ju barnen så små att det är de vuxna som bjuder in folk vilket brukar betyda att det är föräldrarna som är kompisar och barnen blir bekanta på det sättet. Därför är det ju så kul som förälder att komma på kalas, för att få träffa sina/mina kompisar. Och så hade jag ju inte varit utanför dörren på TRE veckor. Så jag hade lust kan man lugnt säga.
Med mig hem så fick jag, förutom två trötta barn, en kasse med klänningar till Irma och två kassar med skor till samma flicka.
Fortsätter det så här så druknar vi snart i kläder....
Men de var ju så söta och skor kan man ALDRIG har för många av....och handväskor.
God natt!
/Y
A girls best friend..
ROSOR!
Älsklingen kom hem med ett JÄTTEfång igår och nu går jag och myser och tar på dem varje gång jag går förbi. Hoppas så att de håller sig länge. Ibland drar man ju nitlott och de vissnar efter typ några dagar.
Men kan ni tänka er, vilka snubbar va, i blomsteraffären. Denna bukett (som vi köper ibland för den har så bra pris) kostade, denna dag, Alla hjärtans, det dubbla priser.
Det är ju så att man igentligen inte skulle köpa något alls. Eller göra som vi gjorde, nu kommer jag inte ihåg riktigt, var det förra året?. Då firade vi alla hjärtans en annan dag, då priserna var normala igen.
Såriga fingrar efter att ha klippt alla stjälkar med taggar.
Men det är ju sånt kärt besvär....
Idag blir det inte mycket skrivet för Irma har bestämt sig för att inte sova fm, och sitta och gnälla istället.
Vi får se om det blir tid i em istället.
Hej!
/Y
♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
Det blev ingen höjdarlur i morse, som så ofta. När man väl tar sig tid så vaknar Lillskatten fortare än ögat. Vi fick i alla fall en mysig stund under täcket medans regnen duggade ner utanför.
Sedan gick dagen i ♥-tecken.
Guldklimpen hade gjort en ♥-teckning i skolan.
Vi åt ♥-formad mat (som jag inte tog kort på men det var tortelini och fläskfilé på en ♥-formad bädd av grönsaksröra).
Jag hade ritat ♥-servetter åt alla.
Älsklingen kom hem med en ♥-ros-bukett (bilder från stickorna i fingrarna kommer i morgon).
På eftermiddagen var vi på födelsedagskalas. JÄTTEKUL och även jag lyckades roa mig. Barnen skötte sig exemplariskt och vi hade det ♥-roligt.
Jag rapporterar mer i morgon för nu måste jag i säng i fall denna natt blir som de senaste....
Zzzzzzz
/Y
Zzzzzz
Har varit iväg och lämnat Alexander i skolan nu på morgonen. Han är inte helt fri från hostan och snoret men jag kände att jag kan ju inte hålla honom hemma för länge. Så vi gick iväg.
Tror ni inte att det börjar att regna nu på förmiddagen då.
Nu har jag ju väldigt dåligt samvete för att jag skickade iväg honom.
Jag hoppas att fröknarna har vett att hålla barnen innomhus i detta väder.....även om det inte finns nån uppvärmning i skolan så är det ju bättre att vara i skydd från regnet.
Jag ska faktiskt gå och knoppa en sväng nu tillsammans med Irma. De senaste nätterna har varit, rent ut sagt för j-liga. Jag fattar inte hur hon orkar. Jag är ju alldeles slut.
Och O har fått sova på soffan, annats så finge han väl aldrig någon sömn.
Jag har igentligen ingen lust att slösa bort morgonen. Men jag känner på mig att jag borde passa på och vila lite nu. Annars så kommer jag vara jättetrött sen och arga mamman med 0 tålamod.
Jag återkommer med all hjärtans-dag-piff och sånt.
Hat bra så länge.
/Y (jäääääsp)
IRMA 6 månader ♥ Lillskatten
Lillskatten Irma blev den 7 februari 6 månader. Det måste ju uppmärksammas. Men jag kommer inte att skriva någonting som att tiden har gått så fort, och hur är det möjligt eller redan 6 månader. För det är vi alla, vi mammor, helt överens om att det går otroligt fort dessa dagar med fullt upp att göra och lite sova på nätterna.
IRMA:
- har börjat att smaka på vanlig mat, fruk och gröt. Fortfarande dricker hon med bröstmjölk men en liten smakis puré vid lunch, en liten snutt banan som mellis och en slurk grör med fruktmos på kvällen.
Fortfarande vill hon inte ha några stora portioner och det är ett väldigt lockande och trixande för att få henne att äta dessa små smakisar.
Men jag hoppas att det ger sig med tiden...
Tillsvidare blandar jag purén med lite mosad banan, det gör susen. Då går det ner utan trix.
Fast det är klar, det som kommer in måste ju komma ut, och det blir ju ett nytt problem. Efter att bara ha druckit mjölk så är det nu en helt ny konsistens på maten och även det som kommer ut. Vilket gör att det krävs större ansträngning för att få ut det, när det väl kommer. Det kan ta väldigt lång tid ibland och sånt gör ju ont....stackaren.
Vi har fått överge barnstolen ett tag till förmån för babysittern. Det var helt omöjligt att mata henne när hon satt och hoppade i stolen, för det var ju så roligt. Nu matar vi i babysittern så får hon hoppa i stolen för skojs skull tills dess att det går över.
- har lärt sig att sätta sig upp och ställa sig upp mha våra händer.
Först var det helt omöjligt att ha henne liggandes i vagnen, hon låg som en ostbåge, ville upp och se. Så vi fick ta bort liggdelen och vinkla ryggstödet i barnvagnen. Fast hon ligger som en ostbåge där i alla fall. Vill upp och se mer...
Så gav jag henne mina händer och vipps så stog hon upp. Det var ju det hon hade längtat efter....instinten.
Och nu vill hon inte ligga ner mer...
Sedan var det bara att sitta, först
mha kuddar och nu själv. Inte så
stagigt fortfarande.
Tipp säjer det ibland och så ligger
hon med näsan i golvet. Man får
hålla uppsikt.
- har fått överge badandet i balja
och badar numera med oss i badkaret.
Hon ÄLSKAR att bada och det skvätts och
stänks så det står härliga till, ja
inte för den som måste torka efteråt
förståss.
- älskar sin storebror över allt
annat. Hon följer honom med blicken
överallt och så fort han spexar lite
så tjiknar hon av skratt. Det har gått
till sådana överdrifter att jag kan inte
amma henne i samma rum som storebror.
Nej jag måste sätta mig i sängkammaren
och stänga dörren, annats så vrider hon
nacken ur led för att se vad han håller på med.
Fast det håller vi på medan sedan hon fyllde 3 månader och blev OTROLIGT intresserad av omvärlden. Det går inte att amma bland folk, då finns det så mycket annat roligt att titta på, fastän hon för 3 sekunder grät av hunger....konstiga unge.
- har blivit väldigt musikintresserad. När pappa tar fram intrumenten och spelar salsa på bandspelaren, då skiner hela ansiktet upp och de små benen sparkar som trummpinnar i barnstolen. Armarna fäktar villt och det dröjer nog inte länge förens hon börjar sjunga med.
- sover fortfarande väldigt dåligt på nätterna. Vaknar för det mesta varje 2,5 timme och vill äta.
Eller vill och vill, det vet jag ju inte, jag ger bröstet för det är det enda som får henne lugn igen.
Stoppar jag in nappen så blir hon arg.
Ibland vill hon sova med oss i sängen, och ligga och dra mig i näsan. Men andra dagar så blir hon arg när jag försöker att ligga och amma utan vill ammas i famnen och sedan läggas tillbaka i sin säng. Jag blir inte klok på detta och det är svårt att få några rutiner.
Shhhhh....sover de? Nej då
För det mesta så sover hon som bäst första delen på kvällen och kan sova upp till 3 timmar på raken. Och så på morgonkvisten så brukar det bli en sammanhängande tid. Däremellan kan hon köra på 1,5-timmarspass och då är jag ganska mör när det är dags att gå upp.
Andra dagar så har hon väldigt svårt att komma till ro på kvällen och vaknar var ½-timme efter att hon har somnat. Det verkar som att övergången till djupsömnen är problematisk och att hon då vaknar.
Det är bara att hoppas att det går över för jag blir inte klok på detta och har slut på teorier. Det sägs ju att somna och sova är det svåraste som en bebis måste lära sig.
Livet går vidare...
Mys- och slappar-lördag
Efter halva dagen försvann internet och vi blev utan ljudet på TV:n så därför kom det inget inlägg igår. Jag ber om ursäkt. Uppdaterar idag istället.
Vi hade igentligen planer på att åka på ett födelsedagskalas, men allt eftersom dagen gick och vi luffsade på och mös, så bestämde vi oss för att inte åka. O kände sig heller inte riktigt kry. Ännu en sväng med flunsa???, hoppas inte. Och så var Irma forfarande snorig och hade feber.
Det kändes helt enkelt bäst att vara hemma.
Men här kommer vår lördag i korthet:
Dagen börjades med fotbollsmatch i sängen...
...Alexander kom med alla sina smågubbar som han ställde upp i sängen och så spelade vi fotboll med dem. En gorilla fick vara Messi, en apa Villa och ett monster fick vara Casillas. Man måste ha fantasi.
Dessutom fick vi en försmak av vad som komma skall. Irma ville ju nämligen, och helt klart logiskt, vara med och pilla på alla fina små gubar. Till A:s stora förtrytelse:
- Mamma, ta bort henne, hon förstör leken...
O berättade om när han var barn och han hade en hel balkong för sig själv att ställa upp sina tennsolder och leka krig i. Tills lillasyster Monica kom förståss, då blev det bara pannkaka av alla uppställningar, SUCK!!!
- Maaaammmmmaaaa! ta bort henne...
Så intogs det frukost och så började kabelkriget...
Jag har ju berättat om att vi bytte till fiberkabel och ny internetlederantör. >>> Men precis innan de skulle göra bytet så ringde den gamla leverantören och erbjöd oss ett bättre pris, i sista sekunden, när vi precis fått nya kablar och nya dosor. Men pengar är pengar så vi gick tillbaka till den gamla leverantören. Så då var man av med fiberkabeln snabbare än ögat...
Men istallationen av de gamla apparaterna och den gamla internetanslutningen återstod och vi väntade och väntade på att snubben skulle komma. Till slut så kopplade jag ihop sladdarna själv. Och det funkade!!!
Men det fanns inget ljud på TV:n och efter att jag resettat routern så försvann internettanslutningen också. Så jag kunde inte kommunicera med omvärlden i går eftermiddag. Tänk vad borskämd man är...
Men innan internetet försvann så ringde mina föräldrar via facebooken och vi snackade lite strunt. Härligt att kunna samtala med ljud och bild. Lyxigt som 17!!!
De hade visst blivit med hund nu på morgonen.
Surprise!
När jag var liten så tjatade vi barn alltid om att få hund, men då var det ingen som ville. Och nu när jag blivit bortflugen, och ärligt talat inte är så förtjust i hund så tar de och skaffar en...
Nu!
Men men det är inte jag som kommer att behöva gå ut i ur och skur...
Nu fattas det bara att Irma inte är alergisk när vi kommer dit i sommar.
Så på eftermiddagen så tog jag tag i en gammal surdeg som jag inte kommit mig för med att ta mig i kragen med.
Alexanders gamla leksaker...
A har ju en hel låda full med gamla leksaker från bebistiden, som nu Irma borde kunna roa sig med. Problemet är ju att allt som finns i lådorna från mögellägenheten luktar mögel och säker har en massa i sig.
Så allt måste tvättas innan jag vågar ge det till Irma som är i "stoppa-allt-som-jag-hittar-i-munnen"-stadiet.
Dagen avslutades med fotboll på TV utan ljud (vi fick lyssna på radion) tillsammans med grillade kycklingvingar. Och sedan gick vi och lade oss....för det fanns ju inget internet att roa sig med...
Det var vår lördag det.
Vi/Jag är mycket nöjd.
Real life: "Medicinskåpet"
Vi kör väl igång med utmaningen på en gång. Denna veckan tänkte jag att jag skulle visa vad som präglat vår vardag....och natt också för den delen. Denna veckan och de två senaste på det.
Nämligen: Medicinskåpet, eller köksbänken, eller nattduksbordet. Allt är översvämmat av dessa "nödvändigheter". Det var ett tag där då jag oroades av att Alexander åt mer medicin än mat...
Det var:
Penicillin för halsflussen.
Det var nässpray och flytande medicin mot förmodad allergi som öronläkaren skrivit ut.
Det var hostmedicin till pappa (som jag inte fick ta för jag ammar).
Det var smärtstillande, febernedsättande och anti-infamatorisk medicin mot halsonda.
Det var vanlig nässpray mot snuva, för hela familjen.
Det var slemlösande pulver till pappa, som jag heller inte fick ta.
Det var näsdukar, men de förökade sig över hela lägenheten.
Ett äpple om dagen för allmänt välbefinnande.
och så en hemmagjord bikarbonatslösning mot Torsk i munnen som Irma råkade ut för som extra krydda på moset.
...oj höll på att glömma de ärligt hitsmugglade Alvedonen, för de ligger lite i skymundan på bilden, men de har vi knaprat också, naturligtvis.
Vidare på nattduksbordet, alltid till hands var:
Den obligatoriska termometern (ner med byxorna, här kommer mamma...)
Snorsugen, alla barns skräck.
Paracetamol för bebisar, med artficiell jordgubbs-smak som överluktar all annan lukt på mils avstånd.
Och så koksaltlösning för bebisögon och näsa.
Nästan som ett helt Apotek...
Det har varit vårt "real-life" den senaste tiden.
Och jag kan tala om att O har inte tillfrisknat snabbare än jag, TROTS att han ätit både det ena och det andra i medicinväg.
Så, vad har präglat er vardag denna veckan?
Lägg upp en "real-bild" på din blogg och länka här i kommentarerna. Eller skriv en beskrivning av läget.
Jag är nyfiken på hur ni har det.
Det kan ju inte bara vara jag som har det så här trist...
Jag väntar....
/Y
Operation: Fettsanering
Med allt detta sjukeri som vi haft så har det kommit lite i skymundan.
Men ni ska inte tro att jag hoppat av för det.Nej då. Jag har kört på och dealen var att bara äta lördags-godis.
Alltså bort med allt snask, bakverk, glass osv under veckorna och bara unna mig på lördgarna. Ja lördagar just har väl inte gått så bra. Det har blivit mer helg-godis än lördagsgodis, men jag är på G!
Och på de 2 första veckorna så försvann 0,5 kilo!
Då har jag varit sjuk och bara legat hemma i soffan, eller framför datorn. Så ni kan ju förstå vad jag har för förväntningar på nästa vecka, om jag är frisk nog att köra igång med mina fett-brännar-prommenader som måste utökas. Men pö om pö.
Jag tar det sakta men säkert. Hellre ta det lugnt och behålla vikten än att förta sig i början, bli smal på en gång men sedan tappa sugen och ge upp.
Been there, done that!
Och i morgon bitti så är det vägning igen.
Upp, ner eller lika?
/God natt!
Man ska visst...
Här kan man hålla sig uppdaterad med min blogg.
Follow my blog with bloglovin
/Y
Ombyggnad pågår...(torsdag eftermiddag)
Det gäller att hålla tungan rätt i mun och inte bli avbruten av nån:
-MMmaaaammmmmmmma!!!!
...så att man tappar bort vad det är man håller på med.
Troligt (not!)
9 februari 2011 Bra-mamman...
Och i ett kör.
Det är helt omöjligt att få sitta ner vid datorn när Alexander är hemma från skolan. Hela tiden är det något som behövs hjälp med. Så jag la det på hyllan. Sätter mig nu istället, när jag igentligen borde gå och lägga mig.
Jag som började få sådan braiga rutiner om dagarna. Frukost vid datorn när jag lämnat A i skolan. Irma i babygymet eller snusandes i sängen.
The och smörgås i lugn o ro.
Läsandes bloggar och skrivandes på min egna eller något annat kul.
Egen-tid...
Så eftersom det inte gick så bestämde jag mig för att vara bra-mamman idag. Så jag har diskat jätteberget, lekt med barnen, lagat omständig lasagne, diskat igen, matat Irma både en och två och tre gånger som gick bra, byggt lego-slott med A medans Irma sov middag och även hunnit med att rita slott och robot åt A. Samt övat skrivning. Tänk han kan nästan skriva sitt namn själv nu och har gett sig på att skriva våra namn också.
Och tänk vad bra vi har haft det, jag och Alexander när allt fungerar. Vi har suttigt i soffan och myst, skrattat ihop och ibland fick jag mig en puss eller gos, helt spontat från honom. KANON!
Jag har suttigt och funderat. Jag kanske har nån släng av den där förlossningsdeppresionen. Jag tänker ju och skriver bara e massa gnäll om detta med att ha barn.
Det är så jobbigt.
Man är så trött.
Jag kanske ångrar mig.
osv...
Det är väl inte normalt???
Såg en vän på FB (facebook) som skrev att det var så underbart att ha fått två barn, hon ville gärna ha fler, kanske 4 osv.
Huuu tänkte jag.
4 ville jag också ha, INNAN jag fick mina 2.
Och det är inte det att de är speciellt jobbiga. Det är bara det att det blir ingen Yohanna kvar efter allt mammande.
Och jag saknar det....nu efteråt.
Jag kanske inte är någon mamma-typ helt enkelt.
Om det nu finns någon sådan typ.
8 februari 2011 Lite bättre, pö om pö
Hela dagen har gått och jag har inte skrivit någonting här. Har bara pysslat sjuklingar hela dagen och försökt förstå mig på datorn.
Sjuklingarna är på bättringsvägen , ja tack!, för alla trevliga krya-på-oss-hälsningar. Jag känner mig mycket bättre idag. Det liksom känns i hela kroppen att NU är jag på bättringsvägen. Kanske beror det på att en stor sol lyst från en klarblå himmel. Fast temometern visade på 14 grader när vi gick upp här i morse, brrrr för lägenhet utan uppvärmning.
Bild för att pigga upp så här efter en solig dag...
Och Alexander är bättre också. Allt vitt i halsen är borta men en förskräcklig hosta och en massa snor kvarstår. Jag väntar med att skicka honom till skolan ett par dagar till. Även om jag vet att han kommer bli sjuk igen så fort han kommer dit, så kan det i alla fall vara bra att någon gång vara lite frisk emellan varven.
Men stackars Irma är dunderförkyld. Snoret rinner ur näsan och stackarn kan ju inte snyta sig. Och hon börjar bli rejält trött på snorsugen, det skulle jag också bli...
Stackaren måste ju sova med munnen öppen för att kunna andas och då blir hon ju torr. Det blir jag också, men jag kan använda nässpray som hjälper så jag kan andas, men det kan ju inte hon. Så vaknar hon, har torr munn och vill dricka och det går ju sådär med näsan täppt. Jag lider sååå med henne. Men hon har inte gnällt så mycket idag som igår, det känns bra.
Nu väntar jag bara på att mitt försvar mot denna förkylning ska, via bröstmjölken, kurera Irma också så att vi kan få sova lite lugnt här om nätterna. I går natt så sov vi inte mycket, vi föräldrar, för A snarkade som bara den, tack o lov.
Stackars O som skulle upp och köra dagen därpå. Jag var däckad och fick vara hemma, hur var inte han då som skulle jobba?
Men igår natt så sov han på soffan så att vi snorare inte skulle väcka honom. Och idag ska han sova där igen. Det känns lite ensamt i min säng....men men.
Det kanske bara är bra....;) (know what I mean...)
Och datorn ja. Det kanske inte verkar som nån big deal att byta dator. Men faktum är att det är större projekt än jag trodde.
Alla mina program som jag använde är ju kvar i den gamla datorn och jag kan inte flytta över dem för jag har inga installationsskivor. Jag kommer heller inte ihåg hur jag fick programmen. Om de redan var installerade när den kom , eller?
Saken är ju den att jag kan inte redigera foton för jag har inte Photoshop (den kostar 2.200 kr för studenter att köpa, huuuvaligen). Och inte har jag heller Dreamweawer som jag redigerar hemsidan i.
Hmmm.
Jag vet inte hur jag ska göra. Man kan ladda ner provversioner i 30 dagar. Men sedan då?
Eller ha igång gamla datorn och jobba på den = Krångligt och en massa sladdar hit och dit på mitt redan pyttiga skrivbord.
Eller köpa?
Eller pirata....
Jag har försökt att redigera i picasa, men jag fattar inte hur man gör bilderna mindre där.....(nån?)
Därför blir det inte heller idag någon bild.....om jag inte tar nån gammal från arkivet. Bara för att pigga upp eller så.
Nu god natt och syns imorgon.
/Y
7 februari 2011 Blixtersnabbt
Jag har fått igång datorn, och internetet och börjar så smått få ordning på alla filer och program hit och dit.
Tänk vad fort det går med ny dator och ny fiberkabel. Och här har man harvat med en traktor innan. Tur att jag inte fick ett nervsammanbrått innan vi kunde köpa ny.
Härligt att vara på banan igen.
Men det går inte fort att skriva idag, för jag har en dunderförkyld bebis på armen. Som både vägrar sova och sitta för sig själv.
Så nu är vi tre sjuklingar här hemma. Ja för vi andra är inte friska heller.
Och OJ vad sakta om omständigt allt går när man måste ha en gråtande övertrött bebis på armen och när man måste hålla ögonen i nacken på en 4-åring som gör hyss så fort man vänder ryggen till.
Så jag lämnar er nu för jag börjar få kramp i pekfingret nu (pekfinngervalsen körs) men hoppas att jag kan komma tillbaka senare när jag fått vaktombyte. För det är ju någon som fyller 6 månader idag och det måste ju uppmärksammas.
Tills dess!
/y
PS ingen bild blir det heller för jag vet inte vad jag har för bildredigeringsprogramm än. DS
6 februari 2011 Riggar ny dator....
/Y
5 februari 2011 Så var man med fiberkabel
-Jag kommer om 15 minuter.
Det var bara att plocka ihop maten (vi äter i salongen (matsalen, låter finare) eftersom vi har ett sånt pyttekök (och bara en diskho, se tidigare inlägg >>>)) och ta emot honom. Det är ju bättre att ha det gjort än att gå och vänta, tycker jag.
På två timmar hade han fyllt hela vårt vardagsrum med nya dosor och nya kablar. Så nu ska vi vara high speed här hemma.
Idag är det lördag och vi har precis avslutat mys-lördags-frukost och tagit fram lördags-godis-skålen. Vi är nämligen bättre på lördagsmys här hemma än fredagsmys.
Nu tänkte jag att jag äntligen skulle få en lugn stund och försöka koppla ihop datorn för att se om den är något bra och snabb.
Men det är ju så mycket som ska göras innan, som man inte tänker på.
Man måste hålla tungan rätt i mun.
Jag vill inte glömma något.
Ex:
Allt på den gamla hårddisken måste ju laddas ner någonstans för att föras över på den nya.
Alla favoriter på internet måste sparas ner annars förlorar jag alla adresser till mina platser som jag besöker dagligen.
Hur ska det gå med mitt tangetbord med svenska bokstäver? Det nya är ju spanskt och har inte å,ä och ö. Hur ska jag kunna skriva då? Det gamla är så utslitet att det fattas en del bokstäver och jag antar att det spanska redan är installerat i datorn. Hur byter man?
Alla lösenord som är ihågkomna av datorn, de måste jag se till att skriva ner så att jag har den till hands när jag behöver dem. Det är så smidigt när datorn kommer i håg allt, men inte så smidigt när man helt plötsligt måste komma ihåg dem.
Och så alla program som bara har "hamnat" i min dator. Hur ska jag få tag på dem? Jag har inga installationsskivor. Vet ni vad tex photoshop kostar???? Flera tusen, om det ens räcker...
Så jag får pyssla här ett tag så får vi se hur det går.
Hör ni inte av mig på ett tag så vet ni att det trasslar.
Trevlig lördag så länge...
/Y
4 februari 2011 "Real life" Hemma hos oss: Köket
Det blev ju väldigt kul o bra på alla sätt och jag lovade att denna veckan så skulle vi köra igen. Jag vill se fler "real-life"-hem.
Denna veckan kör vi tema: KÖKET
Och därifrån är det minsann ingen svårighet att få en minst sagt pinsam real-life-bild.
Eftersom vi varit rejält sjuka här (Jag fortfarande kanonförkyld och A fick halsfluss på köpet) så har vi bara suttit i soffan och myst hela veckan. Och diskningen (som är det tråkigaste jag vet) har blivit lidande.
Detta är faktiskt en bild från igår. För sedan var jag tvungen att ta tag i berget.
Vi hade slut på bestick!
Det tog sin tid att få det klart.
Speciellt klurigt är det ju nu när jag bara har en diskho.
Jag förstår inte hur de tänker här nere.
En diskho. Och det är vanligare än man tror.
Antingen så diskar man var och varannan minut (som min svärmor) eller så får man diska under rinnande vatten (jäkligt miljövänligt).
Det måste vara en karl som designat alla kök här nere. Och då menar jag ingen sån där Kamprad-IKEA-karl som vet vad han talar om. Nej en riktig en som inte vet hur man diskar och tror att det räcker med ett pyttekök med bara en diskho.
Nej tacka vet jag stora kök med två diskhoar och rejält med space. Det är ju där man är nästan jämt, där och i vardagsrummet.
Hänger ni på?
Klicka en real-life-bild från ditt kök och lägg upp på din blogg och ge mig länken här i kommentarerna.
Eller en beskrivning, det går lika bra.
Så tittar jag in hos dig och gör en sammanställning sedan.
Ha en trevlig fredag på er och krya på sig alla ni som är krassliga.
/Y
3 februari 2011 Nehe då, inte idag heller...
Så himla typisk Spanien...
Först så är det så himla bråttom med att få oss att skriva på.
Så står det i kontraktet att de ska komma innom 5 dagar för att installera det hela.
Så ringer de och säjer att de ska komma som typ imorgon mellan 9-12. Och då är man ju naturligtvis hemma och väntar på dem.
Ingen dyker upp!
När man sedan ringen för att höra vart de tagit vägen så har de bokat in installering NÄSTA måndag mellan 16-18. Inter ett rätt där alltså.
När man ställer på dem om vad som står i kontraktet så skyller de bara på att de har mycket att göra just nu...
För de litar på att mna inte kommer att ställa till någon scen. Det tar ju så lång tid och ork att vinna en tvist...>>> (se tidigare inlägg om Lifer-bedrägeriet)
Så nu väntar vi på måndagen då vi ska få supersnabbt internet.
För såklart vi opponerade ju oss inte.
Den som väntar på nått gått väntar ALLTID för länge...
/Y
2 februari 2011 Ny dator
Vi var iväg till Media Markt igår för att kolla upp "momsfria-dagen" och det var verkligen rabatt. Datorn vi varit och tittat på hade 660 kronor i rabatt så vi slog till.
Visserligen så kunde vi inte utnyttja de 75 euros rabatt som vi skulle få för det nya internettabonemanget, för att få det var vi tvugna att ha det installerat redan och snubben som ska dra kablarna kommer inte förens idag, men vi kände att det i alla fall var läge.
Så nu står den här hemma.
I sin kartong.
Och väntar på att bli uppackad och undersökt.
Jag väntar på att internettsnubben ska komma. Han skulle komma idag mellan 9 och 12, klockan är just nu 10:45 och ingen snubbe i syne...
Han ska dra in fiberkabel och tillsammans med den nya datorn så hoppas jag på att vi ska bli höghastighetara här. Och kunna prata med folk via webkameran som det var tänk när vi köpte den (kameran). Nu har mina föräldrar i Sverige fiberkabel, men då har jag haft en för slö dator. Så har vi inte kunnats talas vid pga den anledningen.
Men nu!
Nu ska det väl äntligen gå..
Så om ni inte hör något ifrån mig på ett tag så är det säkert nåt dator/kabel-trassel som vanligt. Jag återkommer så fort jag fått allt på plats.
Så länge: Är det någon som kan säja om jag köpt en bra dator eller blivit lurad mha dessa krummelorer på kartongen?
Jag fattar 0 men killen i affären sa att den skulle passa mina behov, vilka de nu är.. (skvaller, bubbel, semester, avslappning, god mat osv...:)
/Y
PS Har hålligt Alexander hemma idag från skolan. Vi var hos doktorn igår pga av att han lät som han hade en potatis i halsen och det konstaterades då att han hade inflamerade halsmandlar. Ska detta aldrig ta slut? Så nu har jag dåligt samvete för att jag skickat iväg honom de andra dagarna. Men nu 70-singen ska vi vara hemma och kurera oss. Jag också som är dunderförkyld. Bara pappa jobbar och sliter, stackaren. Fast han är dålig han också. Så fungerar det i Spanien. DS
1 februari 2011 Hur gick det så här fort?
Det händer så mycket hela tiden att jag inte hinner med att skriva och visa det här. Det bara blir högar av "jag-ska-snart-inlägg".
I dag är det i alla fall tisdag, jag känner mig mycket sämre idag än i går i förkylningen. Ska förkylningar inte gå över efter 3 dagar?
Kan bero på att vi haft en hemsk natt med sov-trollet som nu också blivit förkyld till råga på allt. Bröstmjölken kunde väl inte hålla undan alla baciller längre. Nu när vi alla i famlijen varit sjuka och runt henne i en hel vecka. Jag är trots allt väldigt imponerad av bröstmjölk som lyckas så bra i alla fall. Det är en underdryck, lite som dunderhonung kan jag tycka.
Men nu höll den inte längre och säkert är väl det att det nog är för att jag inte blivit frisk än. Det finns inget försvar i mjölken mot just denna förkylningen, som Irma kan dra nytta av. Men jag jobbar på det.
Tillsvidare så är alltså Irma förkyld och med det tillhörande "svårt-att-sova-nätter". Tapper är hon dock som låter mig suga henne med snor-sugen. Alexander skrek som en gris kommer jag ihåg. Vilken lättnad det blir när de lär sig fräsa i näsduken...
Irma igår i alla fall, på underbara måndagen. Idag är
hon lite mer hängig och snorig.
Jag måste ju visa mina fynd från i helgen. Vi åkte ju upp på stan och skulle byta lite saker från dopet och spana efter en dator. Jag lämnade tillbaka en del dop-presenter men eftersom de bara ge tillgodokvitton här (är det verkligen så i Sverige också, att om man lämnar tillbaka presenter så får man inte kontanter tillbaka utan måste spendera pengarna i samma butik?, känns konstigt för mig...) och det var rea i butiken, så kom jag ju ut med mer saker än vad jag hade gått in med.
Men det var ju billigt...
Men tro mig, Irma behöver verkligen inga nya kläder, och speciellt inga rosa. Men det var ju sååå billigt...
Och så fick JAG lite bytt också. Svärmor kom hem med ett par rea-skor till mig här-om-dagen (hon gör så ibland min söta svärmor).
Men de var för små så jag fick kvittot för att byta.
Självklart fanns det inga 38 som är vad jag behövde i just dessa skor. Det är ett lotteri varenda gång jag ska köpa skor, 37?, 38? eller något helt annat...
Så jag var tvungen att välja något annat och fick ögonen på dessa.
Nu är det visserligen inte mycket kvar av vintern, så sannolikheten att jag kommer att använda dessa jättemycket, är väl ganska liten. Men det kan vara kul att ha.
Fast kedjan är jag tveksam till om jag ska låta sitta kvar eller om jag ska knippsa bort.
Vad tycker du?
Jag är ju helt borta på detta med mode idag?
Men känns det inte lite FÖÖÖR mycket, lite föööör spanskt överpråligt?
Jag vet inte....
REA-skor som jag i alla fall fick på mig en gång, igår när jag skulle hämta hem A från skolan. Tillsammans med skarf och solbriller så blev jag jättepiffig.
Nu är det dags att fortsätta tisdagen.
Vad gör man till lunch en tisdag?
Och blir det nån ny dator i eftermiddag?
/Y
31 januari 2011 Underbar mat-måndag
Fast det var en måndag.
Hade jag vetat att det skulle bli så på söndagskvällen, när söndagsångesten infann sig, så skulle jag inte haft någon söndagsångest. Men det visste jag ju inte då. Så då fick jag den.
Hänger ni med?
Det var egentligen inget speciellt som hände. Det var bara en stämning. Allt gick så bra. Jag kände ingen stress. Jag kände mig bättre från förkylningen. Ingen stress = mer tålamod med ungarna. Mer tålamod med ungarna = ungarna uppför sig exemplariskt = glad och tålmodig mamma....det är en ond cirkel det där, som ibland vänder och blir en god.
Tex:
Irmas mat/ätar-framsteg
Irma äter ju smakisar mitt på dan, sedan några veckor tillbaka och en portion gröt på kvällen. Gröten har inte varit några problem men smakisarna har inte varit populära.
Det är ju ett krux det där att inte veta hur man ska bete sig för att det ska bli poppis med mat. Jag har en kompis vars son vägrade mat redan när han var bebis och har fortsatt så upp i, vad är han nu?, jo 5 år. Han är skitdålig på att äta och det är jämt strul och gnäll när det är mat.
Jag är jätterädd för att något sådant ska hända mina barn. Det är ju så känsligt nu när de börjar med mat. Jag vill ju inte att Irma ska få avsmak för den det första hon får.
Men jag har smakat på smakisarna och jag förstår att de inte är populära, de smakar ingenting. Rådet man får när man ska börja med smakisar är ju att ta en och en grönsak och göra puré av dem, utan salt och smör, och blanda med lite bröstmjölk.
Helt smaklöst...
Då förstår jag att gröt är godast.
Men nu struntade jag i de där råden man får och blandade lite, squash med morot, lite salt och så wrum med mixern. Som grönsakspuré och jättegott. Det gick hem hos henne.
Och nu börjar hon även få hum om hur det går till att äta, sånt är nämligen mycket svårt.
Först skeden, jättekonstig grej som kommer in i munnen.
Så att maten kommer skedvis och inte rinnande som mjölken.
Så att det smakar helt annorlunda.
Och så är det ju helt annan konsistens.
Det är svårt att förstå att man måste öppna munnen också.
Och att man måste gapa stort, annars så föser man bara maten frammåt på skeden och inget kommer in i munnen.
Och att tungan ska vara under skeden, den hamnar lätt ovanpå.
Ännu svårare att få maten att stanna kvar in munnen när man ska svälja, den hoppar lätt ut innan man hinner till sväljmomentet.
Att det var så svårt hade ni ingen aning om eller hur?
Och så uppstog ett annat problem. Att hon blev ledsen när hon åt. Jag trodde att det kanske var för att jag inte matade tillräckligt fort. Men så verkade hon stressad och då trodde jag att hon kanske blev för stressad av hela situationen, mig matandes fort och Alexander som stojjar och stimmar vid bordet. Jag vill ju ha dem ätandes ihop för att det ska bli nån sorts gemenskap och att de ska lära av varandra. Men så började jag tvivla på det.
Ni ser, man blir inte klokare och visare bara för att man redan har ett barn. Med A kommer jag inte ihåg att det var några tvivel alls med maten, han bara gapade och svalde. Varje barn är ett mysterium som man måste komma underfund med.
Så fick jag till det, i alla fall vad jag tror. Hon är så hungrig när vi ska äta att hon inte har tålamod med skeden. Men det är ju också vad de rekommenderar. Att man ska ha dem hungriga vid bordet så att de ska vara intresserade av att äta. Jag sket i det rådet också och satte mig att amma först. Så blev det bättre. NU får hon sin älskade mjölk först och sedan så har vi tid att utforska maten.
Nu gick det gättebra!
Hon har fått koll på det där att gapa när skeden kommer, hon gillar vad som serveras, ska lägga till ännu en grönsak idag i purén. Ingen mer smaklös sörja.
Men då uppstod ju ett annat moment: stolen.
Stolen!
Den är ju jätterolig att sitta och studsa i, ny och fin som den är. Helt omöjligt att försöka få in en pyttesked i en pyttemun när bebisen sitter och hoppar i stolen.....ha ha de är för roliga.
Det går väl över med tiden.
Vi gör framsteg i alla fall.
Hej hopp!
/Y
