ÄNTLIGEN!
Julen är räddad. Jag fick tag på tre stycken hyacinter och fler skulle komma frammåt jul.
När då?
Ja eftersom detta är Spanien och Kanarieöarna så antar jag att jag får gå dit och kika med jämna mellanrum, så att jag inte blir utan.

Adventsljusen däremot hade jag ingen tur med. De var slut.
Så det blir att fortsätta jakten i morgon, i samma affär fast på annat ställe.

I morgon är det ju helgdag (den obefläckade befruktningens helgdag ;)  ) så då hade vi tänkt att vi skulle bege oss ut och knuffas med alla andra. Om snoret och förkylningarna samarbetar vill säja.
Sånt vet man ju aldrig ;)

Men när vi kom hem från hyacint-och-ljus-jakten idag så fick jag mig en redig påminnelse om att det kanske inte alltid är så himla kul på julen. Ungarna var SÅ trötta och bråkade (ja de är inte alltid så sams som det såg ut på föregående bilder) och middagen intogs, eller försöktes att intas, under gråt och tandagnisslan tills jag fick nog och skickade alla i säng utan vare sig godnattsaga eller avslutad middag.
Så får det bara inte gå till. Äteriet alltså.

Konstigt nog så var tröttheten som bortblåst hos bägge ungarna så fort som de släpptes från matbordets fängelse.
Konstigt...

Men jag blir så ledsen när det händer att vi bråkar och dagen avslutas tråkigt.
Allt är verkligen inte bara rosa moln och julmusik ÄVEN om det är juletider och alla borde vara snälla.

Därför tänkte jag börja med att tala om ett inlägg som jag läste här-om-dagen och inte får ur skallen. Det är Freja som berättar att hon inte alls tycker om julen och varför hon har kommit på fel kant med den. >>>
Det kan vara nyttigt att läsa om att det finns personer som har det så här.
Men det gör mig så ledsen...

Men nu till veckans sammanställning av julgranstraditioner.

- Madredetres kör med Gott-och-Blandat-gran hemma hos sig. Lite nytt, lite hemmaknåpat, något köpt, något gammal, något JÄTTEgammal ;) osv. 
Traditionen bjuder att granen kläds dagen innan jul. Fast i år är Madre lite småsugen redan nu så vi får se om hon ska hålla sig eller om hon ska släppa fram gran-frosseriet innom de närmsta dagarna.

Granen kläds vanligtvis av hela familjen och under bråk och kiv. Inget konstigt med det, så har man gjort sedan urminnes tider och alla blir nöjda och glada på slutet i alla fall. Skönt att höra för så hade vi det hemma hos oss när vi var små också. Tre systrar som skulle samsas om vem som skulle hänga vad och vart...
Huvaligen vilka minnen ;)

- AnnaPanna kör på att klä granen dagen innan julafton även hon. Så har man gjort i alla tider, både nu och förr. Inte för att hon har sett nån regelbok i hur och när man ska klä gran, men det har bara blivit så.

Tänk vad mycket barr det skulle bli om man klädde den innan. Och då har de bara plastgran. Men hon försäkrar att även den släpper barr. Och här kan jag hålla med Anna till punkt och pricka. Även vår plastgran släpper barr så man får huset fullt. Inte SÅ stickiga som den riktiga men tillräckligt för att reta gallfeber på en.

Anna är helt införstådd med att julen är barnens högtid och att de ska få vara med och klä granen, och det får de. Det är bara det att Anna kommer sen, efteråt och justerar.
Helt ok tycker jag. Det ska ju vara perfekt ;)

- Hanna har haft lite otur med omständigheterna, både i år och förra, så de planerade jultraditionerna har kommit i skymundan.
Skriver hon...
Men sedan börjar hon att räkna upp både julgran och pepparkakshus och jag vet inte vad, så att jag som ÄR julfantast riktigt kommer i skymundan. Ja det är väl bra att ni tar det lugnt då. För annars så vete17 hur juligt det hade varit hos er ;)

- Ewa pendlar mellan att vilja ha en plastgran och en riktigt men har nog kommit fram till att i år ska de köra på den naturliga stilen. Och det trotts att Ewa här tar upp ett väldigt väsentligt problem med just naturliga granar; de inneboende hyresgästerna.

I varje frusen gran så finns det massor med inhysta hyresgärster som vaknar till liv så fort som granen börjas att värmas upp.
Och kommer UT i verkligeheten!

Farligt kan det vara också. Det vet Ewa eftersom hon nästan körde i diket då en STOR spindel fått för sig att vakna just i hennes bil, när hon körde hem granen.
Precis som i en riktig skräckis, brrrr.

- Therese Är en av de juligaste personer som jag träffat på här i bloggvärlden. Jag tror att vi höll på att plocka ihop semestersakerna från sommarstugan när jag såg att hon höll på och provsmakade årets glögg på sin blogg.

Hemma hos henne är hela julen redan framtagen och hon har lusläst ALLA julmagasin som man kan komma över. Det som inte har pysslats med hemma hos dem är inte värt att ödsla tid på.
Problemet eller utmaningen just nu, är att få granen att överleva sonens vilda framfart.

- Jenny i Wales ÄLSKAR julen och december. Därför åker allt pynt upp redan första advent. Inget spara här inte.
Jo faktiskt.
På granen.
Hur ska man annars få den att överleva ända fram till slutet. För det måste ju vara en äkta gran. Annars så luktar det ju inte jul.

Och i granen, där ska det vara allt. En gran ska leva, innehålla historia ha lite av varje. Det spelar ingen roll ifall den inte matchar övriga hemmet.

Vet ni. Nu blev jag så sugen på att ta fram granen så det vet-i-sjutton om jag lyckas att hålla mig tills dan före dopparedagen ;)
Vi får se.
Nu har jag ju hyacinter i alla fall. Tråkigt nog så kan jag inte lukta på dem. Allt luktar snor.

Tack så mycket till alla ni julfantaster för att ni delade med er av era traditioner.
Bra jobbat!

/Y