Så var också denna dag över, andra dagen i julen.
Och visst gick det bättre än igår.
Liiiite ;)
Inga 40 grader i feber ÄN. Litegrann si så där ibland men än har det inte toppat de 40 igår.
Man får vara glad för det lilla.

Om gårdagen så får jag tänka att det var i alla fall ingen som söp sig full. Och det var heller ingen som var otrogen med någon annan. I alla fall inte så att vi såg det.
Som sagt man får vara glad för det lilla.

Men när det blir så där. Så där tråkigt och jobbigt. Då frågar jag mig:
- Varför kämpar jag? Varför kämpar jag så med ungarna? Och framför allt varför bryr jag mig så mycket? Varför tar jag år mig så?

Barn är små individer som inte är färdiga än. De vet inte hur man ska uppföra sig. De vet inte vad som är rätt och fel. Och de vet inte hur MYCKET mamma blir ledsen när de är elaka.

Varför inte bara låta dem:
- se på TV medans de äter.
- spela så mycket video-spel så att de får fyrkantiga ögon.
- äta godis före maten.
- slippa borsta tänderna.
- och slåss så mycket att de tröttnar på det.
Tids nog lär de sig hur livet fungerar och de lägger ju i alla fall ingen vikt vid vad jag skäller och förmanar, gnäller och förklarar om.
Är det värt det?

Under eftermiddagen hade jag en video-chatt med mina föräldrar. Det är bra, då kan man få lite feed-back på sitt liv. Det är ganska så jobbigt att inte ha dem nära så man kan få det hela tiden.
För det går INTE lika bra med svärisarna. Fråga mig inte varför, men det är inte samma sak....för mig.

Och då kom jag på att känna att detta med gårdagens besvikelse mynnar nog i, ja förutom febern då och allmän deppighet, att man som vuxen minns barndomens jular med all glädje, förväntan, spänning, lycka och TRYGGHET.

Och som vuxen förväntar jag mig att känna så, och det händer inte. Nu är det jag som ska stå för allt det där och föra det vidare till mina barn.
Julen är ju barnens högtid sägs det och känns allt mer som. Nu får jag försöka hitta mig en ny julkänsla och försöka sluta vara besviken över att inte vara barn längre ;)



Dagens juldagslunch blev i alla fall bättre än gårdagens julmiddag. Trots att Alexander fick åtskilliga raseriutbrott för att han inte förstog skillnaden mellan före och efter maten.
Man ska inte ta sån skit säjer Super-Nanny, man ska inte lyssna på raseri. Men det skär i hjärtat när vi är osams.
Men allt gick bra....trots allt ;) Och som vanligt så kom jag bara med på korten via spegelbilden. Nybörjarmiss jag VET. Men det är enda sättet för mig att få komma på bild.



Men nu ska jag sätta mig i soffan med min Älskling. Försöka njuta av en skinkmacka med Alvedon. Och kanske byta ett ord eller två med herrn utan att vi ska var irriterade.
Kanske till och med försöka få in O helga natt från Örebro på SvT Play, där min syster visst ska susa förbi.

En god fortsättning på julen till er alla. Och mycket hopp om framtiden.

/Y