Goder Afton!

Kommer just ut från en härlig dusch. Dusch och rena lakan borde verkligen klassas som tipp-topp-medicin. Aldrig mår man så bättre som när man har tagit en dusch och bäddat rent i sängen.
Jag känner mig redo att erövra världen ;)

Fredagens fredagsvägning kom och gick utan större upphetsningar. 0,7 kilo ner och det är jag glad över NATURLIGTVIS.
Men det var ju meningen att jag, under detta år, skulle visa hur man med små ändringar i sin livsstil kan gå ner till sin målvikt utan att behöva varken svälta sig eller motionera som en galning.

Men här sitter jag, dunder-flunsig sedan tre veckor tillbaka, tappad matlust och slöar i soffan OCH går ner i vikt.
Det är ju INGEN bra förebild.
Fast å andra sidan så tog det ganska lång tid för mig att komma igång med viktminskandet i början. Fastän jag slet som ett djur. Så jag har väl lite till godo.
Men detta är ju INTE rätt sätt att göra det på.

Fast det tror jag ju att vi alla är medvetna om.

I fredags så träffade jag en vän till familjen som helt plötsligt sa till mig:
-Yohanna, jag har städat ur garderoben och rensat ut lite kläder som jag tänkte att du ville ha. Annars så ger jag dem till välgörenhet, de som du inte vill ha.

Och visst JÄTTSNÄLLT att hon tänkte på mig.
MEN, denna kvinna räcker mig till hakan och väger 20 kilo mer än mig. Jag har känt henne väldigt länge och har aldrig sett henne gå varken upp eller ner i vikt. Därför har jag väldigt svårt för att se att vi skulle använda samma storlek på kläder, varken nu eller under det senaste deceniet.

Jag provade naturligtvis kläderna och försökte att verka tacksam, för det VAR ju snällt av henne. Men när ALLT var alldeles för stort och hon såg ut som en fågelholk som inte alls kunde förstå hur detta kunde hänga ihop, ja då kände jag mig faktiskt lite förnärmad.
Som om hon gett mig en väldigt skum förolämpning.

Antingen så ser jag väldigt tjock ut och folk ser mig som en tjock person, trots att jag snart är nere i min målvikt.

Eller så har denna personen en VÄLDIGT felaktig bild av sig själv och sin kroppsfigur.

Hur som helst så tycker ju denna personen att vi, hon och jag, att vi har liknande kroppsomfång. Och jag tog det verkligen som en förolämpning och blev lite ledsen.
Fast inte så mycket. Kläderna satt ju inte alls bra på mig ;)
Och det fick hon ju bevis på, just där och just då.

Inte alls skadeglad, utan mera som en aha-upplevelse att man kanske inte alltid ska lita på vad andra tycker om ens vikt. De åsikterna kan vara lika tokiga som ens egna. Utan man måste försöka att skapa sig själv en egen bild av sin kropp, med OBJEKTIVA ögon. Något som INTE är så lätt och som man måste öva sig på mycket.

Därför blir det lite komiskt nu och lite självironiskt att jag just lägger upp denna bilden på mig själv, till just denna texten.

Det var meningen att jag skulle ta en lite julig och kulig bild idag, när det lackar i mot jul.
Älsklingen tittade konstigt på mig när jag iklädde mig underkläder, tomteluva OCH snörkängor framför spegeln.
Kanske till och med att han fick något förväntansfullt i blicken. Men det märkte ju inte jag när jag stog där och snorade och hostade framför spegeln i min kamp över att få till en helkroppsbild.

För när jag ser bilden nu så verkar det ju precis som om jag skulle klätt ut mig till någon sån där jul-pinuppa och stolt poserar framför kameran.

Jag lovar, så var INTE fallet.

Fastän ändå, varför inte?
Jag har bara 5 kilo kvar till målvikten. Jag kan börja bli stolt över min förvandling. Det får jag vara. Och helkroppsbilder, det har jag ju lagt ut här sedan jag såg ut som en strandad val.
Inget konstigt i det.
Här på fredagsvägningarna.

Ho ho, från Tomtepinglan Yohanna.

/Y