Tänk att en dag kan gå så fort och ändå så har vi inte gjort speciellt mycket. Det brukar ju vara när man har fullt upp som tiden flyger förbi och inte när man går och smålullar. Fast då flyger tiden förbi ganska så bra ändå har jag märkt på äldre dar.
Den flyget förbi ganska så jämt kan man säja ;)



Vi körde igång här med en mysmorgon och det är ju klart, där försvinner ju mycket tid.
Men ack så härligt mysig...

Så var planerna att jag skulle vika tvätt, plocka undan på matsalsbordet, hänga upp rullgardinerna, städa toaletterna, lägga i plastlakanet i Alexanders säng, lägga in vikta kläder i sina byrålådor.
Ja en hel massa alltså som INTE blev gjort.

Men jag gjorde en annan seg-grej som jag brukar göra runt jul. Inte för att det har någonting med jul att göra, utan mest för att jag måste ha något datum att hänga upp det på. Annars så glömmer jag bort att göra det eller när jag ska göra det.
Tvätta alla sängkläder, dvs. kuddar och istoppstäcken.
Tvätta och tummla och nu så är det gjort. Hela FYRA stycken set är rena. Jag önskar så att jag kunde känna hur gott det doftar, men luktsinnet är fortfarande i strejk.

Lagade mat gjorde jag minsann också, värdig en söndag.

Och sedan på eftermiddagen, något försenat eftersom svärmor kom på sedvanlig söndagsvisit och skulle ha kaffe och barn-barns-mys, så klistrade jag och Alexander pepparkakshus.

Lyckorusig och högmodig efter gårdagens lyckade lussebulle-bak, så körde vi på med "julpyssla-med-barnen". Men det är ju sällan som en stjärna faller på samma ställe två gånger....om ni hänger med på vad jag menar.

Fast detta misslyckande skall ICKE skyllas på barnet dock utan på mamman som försökte använda ett två år gammalt pepparkaks-hus-bygg-satts. När pepparkakor är en färskvara.
Byggsattsen var trasig OCH mjuk. Efter mycket klistrande och lagande med sockerlim så blev det mer skarvar än helt.

Dessutom så var passformen under all kritik. Och Yohanna, ovan som 1000 vid att bygga pepparkakshus, detta var min första gång, brände sig både på ett och tre ställen på sockerlimmet.
En ALLVARLIG varning borde utfärdas på detta sockerlim som är livsfarligt och orsakar allvarliga brännskador efter bara sekunders hudkontakt.
Aj aj aj, på fingertopparna som gör så jäkla ont.



I morgon efter skolan har jag lovat att det vankas garnering av huset. Då blir det intressant att se hur vi ska lyckas att dölja alla skavanker.
Mycket sockerglasyr och nonstop kommer det att gå åt. Och som tur är så har jag det på lager.

Men jag ska väl inte vara så hård mot mig själv, det VAR ju första gången. Och det viktigaste är ju att vi gjorde det. Och att vi gjorde det tillsammans. Nu kan det bli ett fint barndomsminne hos Alexander. Ja om han suddar bort alla svordomar förståss som han fick höra när jag brände mig på fingertopparna.

Aj aj *#¨^¤%# aj!

/Y