Visst var det fredagsvägning även förra veckan. Men den kom liksom bort bland allt julbestyr. Och så var det ju så tråkigt att rapportera om en viktuppgång (0,3 kg), även fastän jag har bestämt att jag ska inte hänga upp mig så mycket på dessa nu när jag är sjuk.
Jag får ta tag i saken när jag blir frisk igen.

Denna fredagen så tänkte jag faktiskt strunta i vägningen. Vad är det för vitts att hålla på och plåga sig själv när man inte kan göra något åt saken tänkte jag.
Jag ÄR sjuk.
Och det ÄR jul med allt vad det innebär av mat och godis.
Visserligen så har jag ju varit lite MER sjuk än vanligt, hur det nu är möjligt. Och jag har varken haft lust eller frestelse att njuta, frossa eller äta normalt av julmat OCH godis.

Jag är hur ledsen som helst men jag har faktiskt inte njutit av den surt förvärvade julskinkan. SÅ mycket trassel som det var att få den på bordet, och så har jag inte kunnat njuta av den.
Det är så jag skämms.

Men jag har varken haft lukt eller smak på många veckor och njuteriet blir ju efter det också då. Ja och lusten blir ju ingen vitts med om man inte kan njuta.
Hänger ni med?

Men nu så i alla fall så hoppade jag ändå upp på vågen igår och såg att jag, på något magiskt vis hamnat på banan igen.
64,7 kg. Precis som om jag fortsatt som vanligt.

Men så ska man ju ha återblickar och sumeringar av året, en nyårsafton som denna, så:
2011 - hur har det gått för oss?

Jag startade ju året med full motivation och energi. Började med att skippa allt onyttigt i veckorna, började med morgonpromenader efter skollämning, justerade matlagningen lite, och såg INGA resultat :(



Eller jo det såg jag ju, det gick stadigt nedåt, men sakta.

Så åkte vi på semester till Sverige och allt låg på is. Men när jag så kom hem igen och började med stegräknare, fler och längre promenader, striktare mathållning osv. Ja då satte det igång utav bara den. Lite för mycket tappade jag i veckorna kunde jag tycka.

Men sedan början av november så har jag varit sjuk och inte kunnat röra på mig. Jag har fortfarande sjunkit i vikt. Men det antar jag är benmusklerna som tvinat bort utav för liten stimulering. Det får bli att starta om på nytt igen, när kroppen säjer ok.

Jag kan tycka att jag är lite bättre nu, sedan jag fick den starkare antibiotikan. Jag hostar inte så mycket längre, snoret har försvunnit och jag har inte haft feber på ett par dagar.
Men HU vad man är klen och trött. Det är inte så att man känner för att ge sig ut i spåret inte. Och så har jag ju den skärande smärtan på vänstra sidan av bröstkorgen. Går den inte över nu när hostan börjar att ge sig så är det bara att bege sig till farbror doktorn igen.

Så 2012 ;)
Det blir att börja om precis från början igen. Små korta promenader, godisstopp och ta tag i matlagningen. Precis som i början på 2011.

Men det är ingen fara, jag vet ju att jag kan och att det blir lättare allt eftersom.
Så kör vi, raka spåret mot beach 2012 och 60 kilo + muskler.
Jag har mycket hopp om framtiden.

/Y

PS Och så gott nytt slut och god start på 2012. Det får man upprepa hur många gånger som helst va? DS