Vi har naturligtvis fixat påskris.
Ris och ris blev det ju INTE.
Jag saknar verkligen björkris med de fina små musöronen...

Vi fick ta vanliga trädgrenar efter vägens kant. När jag sköljde av dem i badkaret innan vi dekorerade dem blev vattnet alldeles svart.....
Så går det när det aldrig regnar ordentligt.



Guldklimpen och jag dekorerade riset/grenarna och det gick BARA sönder två ägg. Jag skall faktiskt erkänna att jag blev lite irriterad på Alexander när han tappade äggen i golvet. För jag sa faktiskt till honom:
-Var försiktig, de är sköra, de går sönder...
MEN
-Mamma jag kan SJÄLV!
och vips så var två ägg sönder.

Dessa har varit med mig i över 10 år och jag gjorde dem för länge sedan. De har överlevt flytt och åtskilliga påskar. Så det har ju blivit lite tradition över dem.

Det är bara att inse att med barn så går saker sönder. Jag vet att de måste få lära sig saker. Och att det är roligt att göra saker tillsammans. Allt måste inte vara perfekt.
Men lite ledsen i ögat blev jag.

Nu har jag inhandlat tapetklister och ballonger och så får vi göra egna ägg som inte går sönder...

Ha ha vad tokig jag är som blir ledsen över sånt. Såååå barnsligt ;-)

/Y