God morgon!
Har varit iväg med Guldklimpen till skolan, det var nästan inte en kotte där. För Spanien är i strejk idag. Mot kapitalismen står det på lapparna som sitter uppe lite överallt. Mot regeringens sätt att lösa krisen. För Spanien är fortfarande i kris, det är väldigt allvarligt, många har det knapert just nu. Så man strejkar idag. Fast jag såg inte nån skillnad förutom att skolbarnen inte hade kommit till skolan. För skolan var öppen som vanligt, jag såg bussar, gatustädare och sopbilen.
Allt precis som vanligt.
Jag ska snart ringa till Älsklingen som är ute med lastbilen och jobbar (ingen strejk där inte, jobbet hotade med att dra in lönen om någon vågade) för att höra om han sett till några strejkigheter.

Vi fick besök från Sverige igår och de blev rådda till, på hotellet att inte ge sig ut på några utflykter idag. Busstrafik osv skulle gå på miniservice idag och man kunde hamna i demonstrationer och andra farligheter här i Las Palmas. Hmmm

Men med besöket så kom det presenter, däribland en massa nya kläder till Lillskatten. Ja, jag har ju sagt att vi druknar i kläder här, men det är ju så roligt med nytt.
Dels så har jag ju alla gamla kläder från Guldklimpen, man kan faktiskt sätta på killkläder på en tjej.
Dels så fick jag ju låna alla tjejkläder från två kompisar.
Så får man ju en massa presenter från folk.
Och dels så älskar ju svärmor och mamma köpa nytt, det finns ju så mycket sött där ute.
Sedan vill jag ju själv köpa något också.


En massa fina kläder i present. Tack till besökarna.


Titta vilka fina detaljer, den virkade rosen på hatten och knapparna har hjärtan.

Det ska tilläggas att Guldklimpen fick sin ranson av presenter också. En massa böcker, en film och byxor. Så han blev inte utan.

Men jag måste erkänna att jag har ångest över att hinna använda all kläderna innan de blir för små. Ändå så byter jag varannan dag, även om de inte är smutsiga. Och de gamla kläderna har vi knappt rört. Jag får börja byta två gånger om dagen istället. Men det hinns liksom inte med. Ibland har dagen gått och hon ligger fortfarande i pyamas. Hemskt men så är det här hemma just nu.

Ha en bra dag.
/Y

Jag sitter och tittar, läser runt på olika bloggar. Mestadels mammabloggar som handlar om samma saker som denna. Och det slår mig att de flesta mammabloggare ser jättepiffiga ut.
Hur orkar de?
Hur lyckas de med att föna hår, sminka sig och få på sig supermoderna kläder?
Och var är alla efter-gravidmagar?
Är det bara jag som ser ut som ett ras?
Nej nu sprang jag på en blogg där man ser ett foto på en mamma med ruffsigt hår och ringar under ögonen. Och hon skäms inte för att lägga ut den bilden.
BRA!
Då kanske jag också vågar....
För vi är ganska söta ändå, mitt i allt kaos.


Opiffad mamma, utan makup och hippa kläder, ute
och spatserar med barnvagn.

Annars så bjuder jag på en bild från igår. När killarna tvättade bilen och jag spatserade med barnvagnen (inga könsroller här inte :).....)
Vi ska få besök och även om vi inte kan åka i bilen med dem (kombination av liten bil, bilbarnstol och babylift som upptar alla platser) så är det ju kul att komma i en ren bil. Den var under all kritik just nu. På vår parkering finns det träd som "droppar" bär som spricker när de landar på bilarna och ser ut som nåt mellanting mellan fågelskit och spya. Och de sitter fast som berg.


Favvokillarna fixar bilen.

Annars så hann vi inte med något annat i går. O kommer hem kl 5. Han ska äta. Vi ska hinna göra något. Och sedan börjar kvällsbestyren kl 18.30 för att hinna få ungarna i säng innan kl 20. Vi går ju upp kl 7 på mornarna nu.
En omöjlig uppgift det förstår ni ju. Tvätta bil med treåring på en halvtimme = Kaos. Och stress stress stress... Får jag inte magsår av att vara småbarnsförälder så får jag det aldrig.

Hej!
/Y

Ja så var det måndag igen. Jag har varit iväg med Alexander till skolan nu på morgonen, har ätigt frukost, ammat ett par tre gånger, kollat fejjan och nu tänkte jag skriva lite här. Det går som det går. Lillskatten är så trött att hon inte kan somna. Jag har ammat så hon somnade, la ner henne i vagnen så vaknade hon efter tre minuter. Ammade igen så hon somnade. La ner henne i vagnen och hon vaknade efter tre minuter. Nu har jag gett henne en slurk igen och la henne i babysittern, då vaknade hon på en gång. Men nu stoppade jag in nappen som hon efter mycket övning nu fattat galoppen med. Och nu ligger hon och sugen och ögonen sluts sakta, saaakta, mot drömmarnas land.....



Jag vet ju att hon är mätt, torr och bekväm och så jäääääättetrött. Men hon kan inte somna själv, måste ligga mot bröstet och gosa. Och det är gosigt i och för sig, och det får hon göra ibland, men ibland måste man lära sig somna själv också och därför har jag nappen. Men jag har dåligt samvete tro inget annat.

Trixet med nappen kom jag på när jag satt o funderade lite. När bebisarna ammar så suger de inte på bröstet som många tror, de pumpar ut mjölken med tungan ungefär som man gör mär man mjölkar kor. Tungan driver ut mjölken med en vågformig rörelse som man kan se när de släpper bröstet och forfarande har munnen lite öppen. Då ser man hur tungan rör sig fram o tillbaka, upp och ner. Därför när man stoppar in nappen de första gångerna så försöker de med samma rörelse på nappen, och den trillar ju ut då. Det är inte så att de spottar ut den.
Det är klart, de första gångerna så blir de ju lite förvånade över vad som kommer in i munnen. De kan bli ledsna att det inte kommer nåt ur den, då får man ju ge mer bröst för då är de ju fortfarande hungriga. De kan få kväljningar för att nappen kanske kommer in för långt i munnen. Då får man ju hitta en annan napp. Eller något annat fel på den.

Men om man väl hittat en bra napp och övar lite ibland. Inte stoppar in den helt på en gång utan duttar lite. Så kommer de på att de ska suga och inte "mjölka" nappen. Fast det blir ju inte perfekt för det. Nappen trillar ju ut ofta eller de små armarna som de inte har kontroll över ännu fladdrar förbi munnen och knuffar ut nappen. Ja ibland är det mer jobb med nappen än att ta fram bröstet.

Här bjuder jag också på en bild av mina favvokillar från i helgen. Sedan Irma kom har Alexander blivit en riktig pappas kille och jag vet att det är helt normalt när jag måste spendera så mycket tid med Irma.
Men jag saknar honom så.....

I går åkte vi till shoppingcentret Las Arenas. Det var på morgonen som jag fick för mig att vi skulle åka. Jag fick för mig att jag ville ut och se folk, ta på mig nått snyggt och köpa mig nåt ännu snyggare. Min bästa tid är morgonen, då är jag full med energi och har lust med saker. Men det blir sällan så bra som man tänkt sig.
Vi åkte.
Och var borta hela dagen.
Vi kom hem och då var jag helt slut och bestämde mig för att idag skulle jag minsann inte röra mig från hemmet. Här finns massor som jag vill hinna innan helgen är över och nu hade jag slösat bort en hel dag borta.
Och klänningen som jag ville köpa fanns inte heller i den butiken som jag åkte till utan i en annan, suck!

Guldklimpen var ännu tröttare än jag. Han vaknade tidigt på morgonen och var trött efter skolveckan. Så han gnällde och kinkade hela dagen och så fort som något gick honom emot så blev han jättearg. Det bidrog till mig egen trötthet och hemfärden var ett race för att hinna hem innan han skulle somna i bilen. Vi hann med Lillskatten började gråta i bilen och det blev svettigt värre innan jag kom fram till vår soffa och kunde slita fram bröstet. Phu!


Fika på stan med UNDERBARA tårtbitar. Så klart så
kom jag på att ta fram kameran när de var uppätna.


Vi är på shoppingrunda och Alexander hittade McD:s lekpark där han kunde roa sig kungligt med de andra barnen, därför är han så svettig. Och jag ser inte alls så kalaspinglig ut som jag hade tänkt mig.

Nu fortsätter söndagens plockande i lägenheten för i morgon är det dags att gå till jobb och skola igen. Och snart slår väl söndagsångesten till igen....
Kycklingen står i ugnen och grillar sig, perfekt söndagsmiddag som sköter sig själv.

/Y

Härliga lördag, det är nåt speciellt, få äta frukost med sina älsklingar i lugn o ro och ha en hel orörd helg framför sig. Med en massa möjligheter.
Även om vi här väcktes av Guldklimpen kl 7 för att han tyckte det var dags att gå upp. Fast Lillskatten var ju vaken och snorig sedan 5 så det var ingen fara. Man får köra det gammla tricket: tecknat på TV och sova en sväng i soffan, en förälder med varje barn, och vips har man sovmorgon till kl 9......nja inget kvalitets sov, men ändå.

Vi ska snart få besök av mina föräldrar igen och jag är förväntansfull som ett barn inför julafton. Jag ser framför mig en massa mystid och en massa uträttade göromål som jag inte haft tid till. Mormor vill gulla med Lillskatten och jag får armarna lediga då. Utan att få dåligt samvete.
KANON!

Mormor och morfar vill gosa med barnbarnen.

Nu hoppas jag att vi ska åka ut en sväng och shoppa. Jag vill komma ut och se folk. Men samtidigt vill jag vara hemma o mysa och få saker ondanplockat efter veckans stress och fläng.
Men jag har sett tunikan som jag vill ha. Hos Zara på internet. Nu fattas det bara att den finns i affären också och att det finns pengar på kontot.....

Håll en tumme!


Vad tycker ni? Från Zaras hemsida.

Jag tror banne mig att jag satt och nickade till i soffan när jag ammade nu.
Gäääsp!
Och ändå har vi haft en relativt bra natt. Relativt för den har ju inte varit bra om man gämför med en natt för länge sedan. Men bra om man gämför med den vi hade i går.
I går kväll var jag så trött när jag satte mig i soffan att jag började gråta. Gråta för att jag var ledsen över att jag var så snarstucken o otrevlig. Så vill jag inte vara med tröttheten och stressen gör mig dum. Jag vet att folk bara vill hjälpa men ibland är den hjälpen med besvär än hjälp.

I natt fick jag sova till 3 tror jag. Jag lade mig vid 23 eller rättare sagt jag lade mig vid 22 (tidigare än så blev det inte fastän jag var död av trötthet), men lillskatten vaknade och skulle tutta så jag fick lägga mig vid 23.
Så fick jag sova till 3. Vi 4 rann snoret till på henne och jag fick sätta mig upp i sängen med henne på bröstet och där sov hon. Jag tror jag slummrade. Svårt att sova med bebis på bröstet, om armarna slappnar av så trillar ju bebis.
Vid 5 gick O upp, då lade jag oss ned i sängen och sov till 6.30 då det skulle tuttas igen och sedan var det ingen idé att somna om eftersom mobilen skulle ringa vid 6.45.

Men Guldklimpen vaknade inte idag i alla fall.
Och idag tog jag bärselen till skolan och lämnade vagnen hemma. Mycket smidigare.

Jag vill ha nya kläder....för att byta ämne totalt.
Allt jag har sitter åt och är obekvämt. Jag har minst 10 kilo över de storlekar som jag har i garderoben. Och allt jag har är obekvämt att amma i. Det måste vara bekvämt och lätt att amma i annars så blir jag svettig och irriterad och kan inte njuta av livet.
Jag har lite på känn vad det är jag vill ha.
Nån slags skjorta eller tunika. Med knappar som man lätt öppnar. Som sitter löst och bekvämt och som man kan snoffsa till med ett skärp i midjan. Som man kan ha solo som en klänning och till tights när det blir kallare. Och i nån klatchig färg som lila.
Vart kan man hitta en sån och när ska man ha tid o ork för att leta på den....

Typ denna från H&M fastän lite längre så man kan ha den utan något under.

Men nu ska jag gå och hämta Guldklimpen och sedan ska vi till vårdcentralen för kontroll av Lillskatten.

Hej!
/Y

Jag har länge velat skriva ett inlägg med denna rubriken, men har varit rädd för att få hela världen emot mig. Men nu gör jag det ändå, för jag har nått gränsen för vad jag tål.
MEN börjar med att påpeka att jag inte är, varken rasist (är rökare en ras?)eller diskriminerare (är hundägare en folkgrupp?). Utan det är ett specifikt beteende jag hatar hos dessa grupper.

Nu får jag väl hela världens hundägare och rökare emot mig men jag vill ändå påpeka detta.....so here we go.

Mmmmm, nu blev det svårt att förklara för detta är ju en känslig fråga. Jag tar ett par exempel så fattar ni vad jag menar.

******
När sonen var liten så var BAJS ett av de första orden som han lärde sig. Och det var inte för att vi pratade särklillt mycket om bajs utan jämt när vi var ute och gick så var det:
- Se upp! Akta bajsen
- Trampa inte i bajsen.
- Ursch ta inte upp bajsen.
osv. Och det är inte människobajs jag talar om nu....

Jag skulle önska att alla hundägare som lämnar kvar bajsarna där de äcklar andra fick hem all kvarlämnad bajs till sina vardagsrum. Då kanske de skulle fatta vad äckligt det är.
Det går väl an (fast det gör det egentligen inte) i Sverige där det regnar och sköljs bort med gämna mellanrum. Men här där det inte regnar, utan bajsen o kissen ligger kvar och pyr på gatorna. Luktar och är i vägen för folk och lekande barn.
BLÄ!


Bilden är ifrån: ugglanharordet.blogg.se/category/dagens-lapp.html

********
En dag när vi var ute och gick med barnvagnen så gick det förbi en hundägare. En typisk sådan som var ute och rastade sin älskling. Gubben gick först och efteråt strosade hunden fritt. Gubben hade inte en aning om vad hunden hade för sig.....den är ju så snäll och uppfostrad, gör ingenting.
Rätt vad det var så stannar hunden vid barnvagnen och lyfter på benet och skakissa på den och alla sakerna som jag hade i varukorgen under den.
Huuu, jag fick undan vagnen i tid och hade god lust att fota till hunden, men så gör man ju inte mot ett djur.
Gubben var långt framför och hade inte märkt något.
SUCK!
****'*'
Samma sak med en granne vi har här. Varje gång hon går ut för att rasta hunden så kissa hunden på bilden som står utanför porten. Flera gånger om dagen händer detta och ägaren tycker förmodligen att det är helt ok.
VAD!!!
*******'
I min familj (jag, sambo o barn) är vi inte så förtjusta i hundar och sonen är till o med lite rädd. Men gämt när vi träffar en hund på gatan så när sonen försöker undkomma hälsningarna från hunden så säger ägaren:
- Det är ingen fara. Han bits inte.
Jaha tänker jag. Det var ju bra. Men om man inte vill hälsa på hunden. Eller bli slickat i ansiktet. Eller få kläderna nersmutsade av tassar.....Han bits ju inte.....
ÄCKEL!
*******
En bekant till mig klagade så på att vi föröldrar var så äckliga. Vi var så vana vi barnens kiss o bajs att vi inte visade någon hänsyn till de utanför familjen som kanske äcklades över barnens beteende och allt snack om kiss o bajs.
Och det kan jag hålla med om lite. Man blir så van med att handskas med allt detta när man har barn att det liksom tappar sin äcklighet. Man måste ju. Då går det inte att vara spyfärdig varje gång. Och så gillar föräldrar att snacka o gämföra med andra föräldrar och kanske glömmer bort att det finns folk utan barn i närheten.
MEN!
Denna bekant tyckte att det var helt naturligt att sin hund satt med vid bordet och slickade på tallrikarna och sin gaffel när vi alla satt runt bordet.
HMMMMM!
*******
Och så detta med att en del kallar sig för mamma och pappa när de talar med hunden. Det heter väl matte och husse om jag inte minns fel.
Tror de att hunden är deras barn eller är detta nån ersättning för något annat?
*****
Ja nu får jag väl hela väldens hundägare emot mig men idag har vi fått köra extra mycket slalom på trottoaren med barnvagnen och jag är rejält trött på detta betteende.

Om rökare vill jag bara säga:
- Det är irriterande när någon röker bredvid en.
- Det är inte bara sen synliga röken som stinker, effekten når mycket längre bort.
- Det är farligt att röka, så gör inte det bredvid barne och speciellt inte barnvagnar eller i stängda bilar.
- Om en röker så liter många runt omkring. Tänk på det och gå iväg en bit så inte resten måste gå därifrån.

Jag vet att i Sverige så är detta inte något stort problem i dagsläget. Men här är vi fortfarande kvar på medeltiden ang. rökning. Och jag blir så trött på det.
Inte sällan kommer jag in i portuppgången eller hissen och dessa är fulla med rök för att någon gått in med cigarett. Det finns till o med ett askfat där. Fast det finns en skylt också som säger att det är föbjudet att röka innomhus.
Och inte sällan ser man en bil full med barn och två vuxna där fram som bolmar så hela bilden är full i rök.
Och inte ofta men inte heller sällan ser man gravida som röker och jag har till och med sett en ammandes mamma som satt och rökte samtidigt.
Det är ju så man kan gråta.
Och inte kan man gå ut och äta med barnen heller för det enda stället som är rökfritt är Mc:D.

Ja idag är jag sur.....och trött på detta.
Nu känns det bättre att jag fått spy ut detta.

Hej!

Jag ska bara tala om att jag har ätigt frukost i lugn o ro, själv framför datorn, för kanske första gången på 100 år. Lillstumpan somnade i vagnen när vi lämnade av Guldklimpen på skolan och har sovit sedan dess. Till och med fortsatte hon att sova när vagnen kom hem och stannade - MIRAKEL!!!
Fast lägger jag mig i soffan för att sova en sväng så vaknar hon säkert....
För vi har haft en tuff natt med snor och ingen lust att sova så hon är nog slut, jag är det i alla fall.

I går fick jag följa med en kompis till en babybutik här i Las Palmas. Hon och en annan kompis hade bestämt sig för att de skulle ge mig en bärsele i babypresent. Så den fick jag prova ut och välja färg.
Jättebekväm och jättedyr...hu...men skitsnygg, eller hur?
Lillskatten somnade på en gång när hon provade den i affären och det måste ju vara ett bra betyg.


Bild från hemsidan www.trapitosynudos.com

Ha ha ni skulle ha sett oss. Två nyblivna mammor med var sin bebis på stan. Var det inte den ena som skrek så var det den andra. Och var det inte den ene som ammade så var det den andra. Vakten i parkeringshuset fick sig en rejäl tuttshow när vi var tvugna att amma mitt på parkeringen och på hemvägen var det en kakafoni i bilen av trötta bebisar som skrek på man och gos. Man blir ju helt nipprig när man kör och bebisarna börjar gråta. C höll på att köra in i häcken på en bromsande bil för koncentrationen brast. Men det finns ju inget man kan göra. Det är bara att köra på och skynda sig hem. Men babygråt är det värsta jag vet. Mjölken rinner till bara jag tänker på det...

En anna sak.
Jag har ju haft problem med mitt Hotmailkonto. Rätt vad det är så har det skickat ut en massa skräpmail till alla mina kontakter. Pinsamt för en del av dem är inte kompisar utan jobbkontakter eller något annat allvarligt. Och här sitter jag och skickar virus till folk.
Men nu har äntligen Hotmail svarat på problemet:
http://windowslivehelp.com/solution.aspx?solutionid=1fe6ed3e-eef6-4c57-933f-f3c408f1c5c1




Så jag har gjort så.
Gör det du också om du fått mail från mig eller märker nått annat skumt.
Om du i fortsättningen får skumma mail från mig. Säg till mig då för du är jag inte så "botad" som jag har trott.

Nu ska jag borsta tänderna.
Hej!
/Y

God Morgon igen!
Ny dag och nya försök...
Skulle ju ha viljat skriva att jag satt här ensam framför datorn i lugn o ro med min frukost, för första gången på....ja jag vet inte hur länge.
Men så blev det ju inte.
Jag fick sitta här och köra pekfingervalsen och äta med ena handen, för Lillskatten vägrar sova någon annanstans än i armarna....på vem som helst, spelar ingen roll, bara det är armar, som rör sig.

Så var det inte med Guldklimpen, vad jag kommer i håg. Vad jag minns så somnade han ofta ammandes och så kunde man lägga över honom någon annanstans och han sov vidare. Därför har han alltid sovit i sin spjälsäng och inte tillsammans med oss.
Men Lillskatten vill bara sova med ansiktet mot bröstet. Om man lägger ner henne någon annanstans när hon somnat i armarna så vaknar hon direkt efter ett par minuter. Hon börjar att vifta med armar o ben och väcker sig själv. Stackarna har ju inte kontroll på alla kroppsdelar än, de liksom gör som de vill.

Det blir ganska irriterande. Amma, somna, lägga ner i sängen/vagnen/babysitter, 2 minuters lugn (så jag hinner börja göra någonting), börjar vifta med armar o ben, vaknar gråter, ammas igen, somnar, läggs över, vaknar osv osv. Tills man ex på natten ger upp och lägger henne i sängen med mig där hon får gosa med bröstet medans jag får ont i höften av att ligga i samma ställning iflera timmar. Rör jag på mig så börjar hon frusta och stånka.
Men men, det blir ju bättre med tiden....det vet jag ju.


Jättegosigt att ha henne i armarna men det blir ju inte speciellt mycket gjort.

Nej, nu får jag kila iväg och laga lunch, annars så hinner jag inte med det idag heller innan jag ska hämta Guldklimpen om en timme.
Vi höres!
/Y

God Morgon!
Dagsbloggande/Morgonbloggande, vi får se hur länge man lyckas med det :S

Har varit iväg med Alexander till skolan idag. Fösta hela dagen i skolan, själv. Jag hade packat ner mellanmål i ryggsäcken och vi hade övat på hur man öppnar burkan och flaskan igår. Vi får se hur det har gått när han kommer hem.
Om ca 1 timme är det dags att gå och hämta honom igen. Tänk vad tiden går. Det var ju så mycket som jag skulle hinna nu när jag var själv och Lillskatten ligger och sover. Men man får ta det lugnt med kraven, det är de som stressar upp mig och gör min vardag till ett h-vete.

Men vilken morgon, vad tidigt vi fick gå upp. Hoppas att med tiden så sätter sig rutinerna och det blir lite smidigare.
Huvaligen...
6.30 Min väckarmobil ringer
Lillskatten blir orolig och måste ha en slurk
6.40 Jag blir orolig och måste sätta mig på toa.
6.50 Lillskatten blir orolig igen och måste ha en slurk till.
7.00 Fixar matsäck, frukost och klär på mig.
7.15 Väcker Guldklimpen, klär på honom
7.20-7.50 Frukost som tar evviiigheter
7.50 Tandborstning i rasande fart, på med skorna och jacka
7.55 Hämtar Lillskatten och sveper in henne i en filt och så sjuss ner i vagnen. Hon vaknar förståss.
Trasslar in oss i hissen, ner för trapporna och så går vi till skolan.
8.20 Framme


A i sin nya skoluniform


Väl framme får vi vänta tills vakten öppnar stängslet och då väller alla barnen in. För vi är inte ensamma där. Det är säkert 100 barn med föräldrar som väntar för att få börja skolan.
Rektorn ställer sig utanför dörren och ropar något, som jag senare förstod var att de små barnen skulle vänta till sist, men som ingen naturligtvis hörde för all kallabalik som uppstod.

Eftersom jag hade barnvagn och Alexander vid handen så väntade vi ändå till den värsta ruschen avstannat och sedan närmade vi oss dörren för att kunna lämna över till lärarinnan som stod där och tog imot alla "sina" barn. Men det blev ändå ett stressigt avsked med skrikande barn och föräldrar som knuffade på barnvagnen i sin iver att få se ryggtavlan när sina små spatserade iväg.

Jag pussade på Guldklimpen och försäkrade att hag skulle komma och hämta honom sedan. Så skickade jag iväg honom till lärarinnan. Han gick lugnt iväg men blev ju lite stirrig av alla skrikande människor.
Men jag tror att det gick bra. Han är en stadig kille.

I morgon så väntar vi lite innan vi tränger oss fram och hoppas på att folk lugnat ner sig lite.

Nu är jag hemma och skulle hinna så mycket på de tre timmar som jag har hemma: äta frukost, borsta tänderna, söva Lillskatten, sitta vid datorn, diska, hänga tvätten, laga lunch och ta en lite lur. Bäst att inse att det hinner jag nog inte. Så jag får vara nöjd om jag hunnit äta, borsta tänderna och i alla fall förberett lunchen.

Nu måste jag kila......

/Y

God morgon!
Vi har precis ätigt frukost och nu står Octavio och diskar, Alexander tittar på TV, Irma sover i vagnen och jag ska försöka att blogga lite. Jag ser ju så många bloggar som sköts exemplariskt med nya inlägg både en och två gånger per dag. Så vill jag också ha det.
Men hur hinner de?
Varenda gång jag slår ner rumpan på stolen och ska blogga så händer det något: datorn krånglar, jag fastnar på facebook, telfonen ringer eller mest troligt, Irma vaknar.
Tekniken har jag sett, är att inte skriva så mycket, men ofta....

I torsdagsnatt och fredags natt så vaknade jag av att det rosslade om Irma, som om något satt fast i näsan på henne. Jag tände lampan och tittade men såg inget. Men klart jag blev ju oroligt.
På fredagen därför, när jag lämnat av Alexander på skolan så gick jag till vårdcentralen. Doktorn lyssnade på bröstet och sa att hon hade lite katarr=förkylning=snor. Det trodde inte jag att ammande bebisar kunde få. Att de skulle vara skyddade av mammans imunförsvar.

Men så är det alltså. 6 veckor gammal och redan sin första förkylning. Naturligtvis som mamma så får man otroligt dåligt samvete.
Har vi gått ut för tidigt med henne?
Har hon blivit kall?
Har hon blivit för varm?
Har vi låtigt för många mäniskor ta i henne?
Och svaret får vi aldrig veta....

Doktorna råd var högläge och koksaltlösning i näsan. Jag har droppat bröstmjölk i näsan på henne för det ska visst ha magiska egenskaper och sovit med henne, halvsittande på bröstet. Det har hjälpt och vi har haft en ganska bra helg ändå.
Men hon har haft lite feber, 38 grader och då får man ju se till att de dricker mycket. Så det har blivit att sitta med brösten i vädret....lite mer än vanligt.

Nu är det söndag....och Alexander har börjar att nysa och snora. SUCK! Är det skol/dagis-effekten som kommer nu? Då barnen alltid är sjuka.


Högläge för Irma.

/Y

Ja idag är det ingen dag att vara blyg på. Det är ju för 17-singen födelsedag. Och hela 37 år blir jag. GRATTIS Yohanna det har du gjort djädrigt bra.
För visst är jag stolt över mig själv.
I alla fall idag.
Det är värre andra dagar.
Men så är det väl för alla?

- Jag fyller år.
- Är mer eller mindre snygg och välbehållen.
- Är mer eller mindre snäll o trevlig.
- Flyttat utomlands.
- Utbildat mig på högskola.
- Lyckats producera/klämma ut inte mindre än två underbara barn.
- Hittat drömprinsen.
- Dödat hundratals kackerlackor, och det bara den senaste veckan.
- Håller på och skriver två skitroliga böcker som ska bli storsäljare.
- Har gått ner massvis med kilon två gånger och den tredje kommer snart, förhoppningsvist den sista.
- Får snart trevligt besök och ska odna kalas.
...det är inte lite det...och mer blir det med åren.

Idag ska vi inte göra något speciellt. Det blir en ganska vanlig dag. Det blir så när man är vuxen. Tvättmaskinen ska sättas på, disken ska diskas, blöjor ska bytas, livet går vidare.
Men det står i alla fall en chokladtårta i kylen (som jag inte behövt göra själv).
Och jag fick ett par presenter på sängen. Med lillskatten fasthäftad vid bröstet förståss :)

Men en annan dag blir det fesst, glamour och finkläder och bortamat och överaskningar och storvinst på lotto osv....
I alla fall i drömmen.



Puss o kram
Y...