Jag skulle så gärna vilja skriva att detta varit en underbar dag då alla varit glada och vi pysslat med Halloweenpyssel tillsammans. För det var så jag hade tänkt mig Halloweenfirandet. Pumpan skulle vara stor och orange, barnen skulle vara rödkindade o glada, maten skulle vara utsökt och vi föräldrar skulle ha oändligt tålamod, som förståss inte skulle behövas.

Men men, så blev det ju naturligtvis inte....

Det började bra. Härlig lördagsmorgon med sov ända tills 8:30. Mys & gos i sängen allihopa. Det såg ut som nån IKEA-reklam för sängar, typ: "Det är tur vi har en stooor IKEA-säng, hur skulle vi annars få plats."
Färskt bröd från 24-timmarsbutiken. Avstängd TV utan raseriutbrått.

Det hela började när jag slavat i köket för att göra någon slags pumpa-inspirerad lunch och blev lite sen. Treåring fick tröt/hungerspel och skulle inte äta. Skrek hysteriskt så mamma fick ont i huvudet och blev skickad på rummet där han somnade ylandes som en ambulans. Pappan tyckte inte om maten. Mamma fick klump i magen av förstört helgmys. osv osv.
Den enda som uppförde sig ordentligt var Irma som sken som en sol och sov som en stock.

På em frågade jag Alexander om han skulle hjälpa mig med att göra pumpa-lampan av den sorgliga lilla pumpan som vi hittat. Det skulle han inte utan han skulle lyssna på musik med pappa, så jag fick göra den själv.
Jag gjorde så fint jag kunde och dekorerade med spindelnät och tillhörande spindlar. Då tog det hur i h-vete och A skrek för att han inte fått hjälpa till.

Kaos undveks med att han fick placera dit sina monster vid pumpalampan och så intogs middagen akompanjerad av As förklaringar att mammas mat stank och Irmas trötthetsgnäll (ingen kan ju vara glad 24 timmar om dygnet).

Men nu har vi pumpalampa i alla fall och lite monstermys. Om än inte så idylliskt som jag hade tänkt mig i mina fantasier....



God natt!
/Y