I går var en tuff dag....och idag blev en ännu tuffare.

Eftersom jag kände mig dålig igår så unnade jag mig att ringa till O och beställa hämtmat, jag låg i soffan och hade frossa, så jag tyckte att det var befogat. Tråkigt nog så provade han en ny hämtmatsrestaurang som var både dyr och dålig, så vi talar inte mer om den....

Men jag fick sova en rejäl middag med Irma vid bröstet, som skötte sig utmärkt och sov i TRE timmar tillsammans med mig.
Men när jag kom upp kände jag inte igen mig.
Vardagsrummet hade blivit förvandlat till ett nöjesfält och matsalsbordet var en rallybana........killarna hade roat sig. Och frågan är om inte pappa roat sig mer än sonen?!?



Men när natten kom och frossan återvände och termometern visade på 39,8, så tog jag till mitt gamla knep (som egentligen inte borde fungera men som alltid gör det):
- hett bad (och då menar jag verkligen hett)
- Alvedon
- varmt the
- bylsa på sig
och
- krypa ner i sängen och vänta på att börja svettas

man somnar och vaknar sjöblöt i svett, men man känner sig bättre. Dagen därpå känner man sig som om man blivit överkörd av tåget men man är bättre.

Och så var det idag. Jag vaknade bättre och bestämde mig för att jag skulle uträtta dagens ärenden, som var att åka med Irma till sjukhuset på hörselkontroll, även om jag kände mig klen. För man vet aldrig när man får tid igen till en sådan kontroll.

"När man måste så kan man, fastän kanske inte så bra" (hemmaordspråk).

/Y