Skrivet den: 2010-10-22 Klockan: 12:28:19

22 oktober 2010 Välfyllt kylskåp


Här står guldet och väntar på pappa....

Häromdagen så pumpade jag för första gången sedan BB. Jag var nyfiken på att se hur mycket som skulle komma ut och om det skulle gå att pumpa (ibland vill ju inte brösten ha något alls att göra med apparaten). Irma hade dessutom inte velat äta på några timmar och det började att spänna otrevligt i ett av dem.

Jag har inte velat pumpa och ge nappflaska än för.....ja det är en ganska löjlig anledning.....men, ja det känns som om då har jag exklusiv rätt till matningen. Om det går bra att pumpa och det går bra att ge flaska då har jag liksom inget att skylla på.
Innan kunde jag säja:
-Nej det går inte. Jag har inte provat att ge flaska än, det kanske är så att hon inte tar flaskan.

Löjligt? Jag vet. Det finns ju så mycket annat att skylla på när folk vill ha henne och sitta barnvakt åt henne och avlasta mig. Men jag vet inte om det skulle vara så mycket avlastning om jag skulle gå bort och oroa mig för henne hela tiden. Inte mycket avslappning då, mest magsår och dallriga nerver. Jag vet att den dagen kommer komma men jag vill inte bli tvingad till den.

Hur som helst. Jag pumpade i alla fall och fick ut en liten skvätt. Man får vara glad för det lilla, ibland går det inte alls, brösten har sitt egna liv....(Dagen efter gick det jättebra och jag fick ut en hel flaska som nu står i kylen och pryder.)

Så jag gav flaskan till Octavio och sa att han skulle prova att ge henne. Man vill ju inte förvirra henne med att blanda ihop brösten och flaska.
Mamma = bröstmat
Pappa = flaskmat
osv.

Det gick jättebra. De var så söta ihop. Octavio betedde sig som en liten flicka som leker med dockor. Han var så om sig och kring sig med Irma. Det var mata, rapa, mata, rapa osv.
Det riktigt lyste i ögonen av stolthet.
Det måste vara svårt att vara pappa och inte ha några bröst. För även om jag inte alltid vet vad som är fel när hon gråter så har jag i alla fall ett ESS att ta fram när inget hjälper och det går nästan alltid hem.
Papporna har lite att kämpa emot, de har det inte lätt. Utkonkurerade av brösten.....inte av mamman OBS!

Hunger, fram med brösten.
Ledsen, fram med brösten.
Hicka, fram med brösten.
Trött, fram med brösten.
Kinkig, fram med brösten
osv.....

Men vi talar inte om något för nån för då kommer de sättandes och ska skicka iväg oss på galej för de vill vara barnvakt och det vill jag inte än.

För som barnmorskan sa på föräldraförberedande-kursen. Avlstning det är att stötta, genom att diska, stryka, laga mat, handla osv. Inte slita barnen ur händerna på föräldrarna.
För det har man sagt till mig:
"Ge mig flickan så kan du rensa upp lite här". Hmmmm

Idag är det fredag, igen.../Y

Kommentarer
Postat av: Ina

Skynda långsamt med andra ord:-) Ni känner erat barn bäst. Gör det som känns rätt för er.

2010-10-22 @ 23:09:41
Postat av: Annelie

Jag älskade att amma mina barn och kan bara hålla med i det du skriver, det är en exlusiv rätt som vi mammor har. Men vi bär den i 9 mån och får stå ut med allt vad det innebär och sedan ska vi stå ut med förlossningen så något extra måste vi ju få för det ;-)

2010-10-26 @ 09:46:10
URL: http://blogg.aftonbladet.se/3207/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0