Ja ni ser, det blev inget bloggande igår. Om de få timmar på morgonen, då jag är själv (med Irma), går förbi utan att jag skrivit något, då blir det inget.
Dagen rasar på i höghastighet och det blir ingen tid över att slå ner a-let.
Min mor klagar på att jag inte är på fejjan så mycket nu som innan.
Min far kallar mig tidsoptimist.
Jag tycker jag har mycket att göra.
Det är nog lite rätt i varje.

Men egentligen hade jag tänkt att skriva om en annan sak, när jag satt och skulle skriva igår. Men så började jag bloggsurfta och förlorade mig i andra världar/vardagar som inte var mina. Jag hoppade från blogg till blogg och lät länkarna driva mig vart de ville.
Det skulle jag inte gjort, sånt är farligt.
Jag fick en bloggexistensiell kris.

Det finns så mycket bloggar där ute. Så mycket folk som skriver om sina vardagar och tankar.
Så mycket fint.
Så mycket roligt.
Så mycket bra gjort.
Så varför skulle någon komma förbi just min och läsa?
Jag kände att lusten att skriva rann av mig. Jag kände att motivationen sjönk. Jag kände att anledningarna saknades.
Varför gör jag det här?

Men så tänkte jag till. Varför gör jag det här? Och kom tillbaka till ursprungs-anledningen. Först för min familj, för att de ska kunna dela min vardag även om jag är långt bort (även om det bara är min mor som läser lite då och då när hon kan slita sig från facebook).
Och framför allt för mig själ skriver jag. Detta är min dagbok och fotoalbum i ett. För att jag senare ska kunna gå tillbaka och minnas vad som hänt och hur jag kände då.
I´m back in business....

Men ett par saker som slog mig när jag bloggsurfade är:
-Varför är det bara unga tjejjer som bloggar? Vart är alla 40-åringar som jag? Och vart är alla killarna/männen?
-Och varför är det så hårt språk där "ute". Tänker folk verkligen då där nu för tiden? Nu lät jag lite gammal hörde jag, jag förstår väl bara inte ungdomarna jargong. Men tänker folk verkligen tankar med f-tta, j-vlar och h-ror i? När man inte behöver imponera på någon, inne i sitt huvud, använder man sådana ord då?
Tex en bloggerska som verkar vara väldigt populär är Egoina. Hon förklarar sitt namn med att det "börjar på ego och rimar på vagina".
Va!?
Tycker folk verkligen om sånt?

Nä jag gillar inte sånt. Jag har ett par mjukare bloggar som jag läser. Där man känner igen sig i den som skriver och där man vågar kommentera utan att oroa sig för om man använder rätt vokabulär.

Hej hopp, nu är det tisdag.....snart fredag :)
/Y


Om inte Irma sover när jag äter frukost så brukar hon sitta vid mig här vid datorn, i sin babysitter. Och så är fallet idag. Först när man tittar så leker hon så fint med nya skallran från IKEA och snuttefilten (hon har precis insett att hon kan få tag på saker. Med lite tur för hon har fortfarande inte så mycke  kontroll över händerna). Men rätt vad det är så sitter hon där o sover. Lilla snuttan, hon är go, gör inte så mycket väsen av sig.