Skrivet den: 2010-10-15 Klockan: 11:21:16
15 oktober 2010 Amma, rutiner och f-ståss änligen fredag
God morgon!
En viktig sak för att amningen ska fungera bra är att man bör planera, eller inte planera. Ni förstår hur jag menar...inte. Ja jag vet inte hur jag ska förklara det annorlunda.
Man bör planera för att alltid ha tid att amma, vad som än händer, och inte bli stressad i stressiga situationer.
MEN!
Man bör inte tro att man ska kunna planera NÄR man ska amma. För det har man ingen makt över. Det bestämmer bebisen till 100%.
Idag till exempel gjorde jag helt fel. Ja, även en erfaren ammare gör det måste jag erkänna. Och ibland gör jag det ganska ofta. För ofta för att det ska vara hälsosamt för själen (stressen tär på en där).
Jag ammade precis innan jag gick upp vid 6.30 i morse. Lillstumpan sov vidare medans jag gjorde i ordning allt och Alexander. Vi gick iväg kl 8 och jag tänkte då att hon skulle klara sig tills vi kom hem vid 9. Hon brukar ju somna så fint i bärselen, och så var det lite stressigt för att "någon" fick lust att gå på toa precis när vi var på väg ut.
Så kommer vi bara en liten bit och jag märker att hon är orolig i bärselen. Börjar gnälla och suga på min jumper. Aj tänkte jag, nu dröjer det inte förens den där hemska gråten som är så hjärtskärande sätter igång. Men det fanns ingen tid att stanna och ta ur henne ur selen för att amma.
Jag hade satt på mig en fel tröjja som det inte gick att dra ner urringningen på för att amma i bärselen.
Och jag befann mig mitt i en adjö-situation med Alexander som man vill ska gå lugnt till för att han ska ha en bra dag i skolan.
Det blev att ta till det gamla knepet, distrahering. Ta av luvan på selen för att hon skulle få se allt folk och glömma bort att hon var hungrig.
Det funkade, vi kom hem och jag fick amma i lugn o ro i soffan, där hon slocknade.
Nu fattar ni?
Man ska alltid planera att amma INNAN man går ut någonstans. Alltid ha tid att erbjuda bröstet ifall det finns hunger. Annars så kan man slå sig i backen på att det blir panik.
Men man ska inte tro att man ska kunna planera NÄR bebisen vill amma. Eller tro att hon åt ju alldeles nyss och vill säkert inte ha mer. För det går ofta på tok.
Och det VET ju jag och ändå gör jag så tokigt.....
Från igår när vi gick till svärmor med blommor o tårta
på födelsedagen. Jag älskar krysantemum just nu.
De står sig mycket längre än rosor och kostar mycket mindre.
Visst är de fina?
Nu är det äntligen fredag, amningsdags och dags att fundera på vad man ska hitta på till fredagsmys.
/Y
En viktig sak för att amningen ska fungera bra är att man bör planera, eller inte planera. Ni förstår hur jag menar...inte. Ja jag vet inte hur jag ska förklara det annorlunda.
Man bör planera för att alltid ha tid att amma, vad som än händer, och inte bli stressad i stressiga situationer.
MEN!
Man bör inte tro att man ska kunna planera NÄR man ska amma. För det har man ingen makt över. Det bestämmer bebisen till 100%.
Idag till exempel gjorde jag helt fel. Ja, även en erfaren ammare gör det måste jag erkänna. Och ibland gör jag det ganska ofta. För ofta för att det ska vara hälsosamt för själen (stressen tär på en där).
Jag ammade precis innan jag gick upp vid 6.30 i morse. Lillstumpan sov vidare medans jag gjorde i ordning allt och Alexander. Vi gick iväg kl 8 och jag tänkte då att hon skulle klara sig tills vi kom hem vid 9. Hon brukar ju somna så fint i bärselen, och så var det lite stressigt för att "någon" fick lust att gå på toa precis när vi var på väg ut.
Så kommer vi bara en liten bit och jag märker att hon är orolig i bärselen. Börjar gnälla och suga på min jumper. Aj tänkte jag, nu dröjer det inte förens den där hemska gråten som är så hjärtskärande sätter igång. Men det fanns ingen tid att stanna och ta ur henne ur selen för att amma.
Jag hade satt på mig en fel tröjja som det inte gick att dra ner urringningen på för att amma i bärselen.
Och jag befann mig mitt i en adjö-situation med Alexander som man vill ska gå lugnt till för att han ska ha en bra dag i skolan.
Det blev att ta till det gamla knepet, distrahering. Ta av luvan på selen för att hon skulle få se allt folk och glömma bort att hon var hungrig.
Det funkade, vi kom hem och jag fick amma i lugn o ro i soffan, där hon slocknade.
Nu fattar ni?
Man ska alltid planera att amma INNAN man går ut någonstans. Alltid ha tid att erbjuda bröstet ifall det finns hunger. Annars så kan man slå sig i backen på att det blir panik.
Men man ska inte tro att man ska kunna planera NÄR bebisen vill amma. Eller tro att hon åt ju alldeles nyss och vill säkert inte ha mer. För det går ofta på tok.
Och det VET ju jag och ändå gör jag så tokigt.....
Från igår när vi gick till svärmor med blommor o tårta
på födelsedagen. Jag älskar krysantemum just nu.
De står sig mycket längre än rosor och kostar mycket mindre.
Visst är de fina?
Nu är det äntligen fredag, amningsdags och dags att fundera på vad man ska hitta på till fredagsmys.
/Y
Kommentarer
Postat av: Ina
Jag vet precis vad du menar:-) Jag lärde mig väldigt snabbt att alltid ha en filt med mig så kunde jag sätta mig på ett fik, bänk, eller ngt annat lugnt hörn när man t ex var uppe på stan med den lilla. Tyckte det t o m kunde vara mysigt att ta en paus i allt shoppandet. Att få en, oftast, lugn och fin stund med sin lilla bäbis medans alla omkring en stressade förbi. Hur är det att amma offentligt i Spanien? Är det ok?
Trackback
