En dag i förra veckan så kom två väninnor över med saker och kläder som jag skulle få låna. Skitbra! För då behöver man ju inte köpa allt nytt. Ett barn sliter ju sällan ut en pryl/klädesplagg så det är ju alldeles utmärkt att kunna låna till varandras barn det som inte har slitits ut. Och bra för miljön också (kära Emma-syster vi tänker på det här också när vi kan :))



Men det bev kanske lite för mycket!
Jag har ju inga flick-kläder sedan Alexander och lite kul är det ju med dem. Även om det absolut inte är nödvändigt den första tiden. Dessutom så gillar jag inte rosa utan har bestämt att Irmas färg ska bli lila/malva (Alexanders är grön).
Ena kompisen kom med tre sopsäckar fulla med rosa kläder o skor. Jag överdriver inte när jag säjer att det fanns säkert 50 stycken prinsessklänningar däri. Och när använder man sånt, man går ju inte på fest eller bröllop varenda vecka. Inte kan man ha dem för att gå till parken.

Så jag har sorterat, och även om allt är så fint och näpet är det dags att inse att jag inte kan behålla allt och att en bebis på tre månader inte behöver 20 volangklänningar och inte kommer att använda dem om de hänger i garderoben.

Men visst är de näpna....




Och sedan har jag en känsla av att både mormor och farmor kommer att bli köptokiga och köpa en massa fint nytt som både är rosa, har volanger och rosetter. Så det måste jag ju spara plats till.

O suckar bara han ser högen på matsalsbordet och måste äta lunch i ett hörn av bordet för det inte finns plats för alla volanger....:)

Det gäller att passa på.
Mellan tvättmaskiner, diskning och Facebookandet så ska det även hinnas med att blogga och uppdatera hemsidan. Man får passa på när lillskatten sover och Guldklimpen tittar på TV. Då får man glömma att man borde göra andra saker och slå ner röven och bara få det gjort.
Annars så blir det aldrig gjort.
För det har ju hänt något speciellt. Och det måste berättas.
Prinsessan har kommit!


 

Irma Johanna föddes den 7 augusti 2010, lördagsmorgon klockan 02.40.
Hon vägde 4.122 gram och var 55 cm lång.
På fredagsmorgonen vaknade jag och hade värkar var 10:e minut. Det höll på under hela dagen och klockan 20 på kvällen åkte Octavio och jag till BB.
Alexander var hemma med mormor och morfar.
Efter 20 minuters krystning var hon ute och fick lite hjälp med att andas och värmas upp. Sedan kom hon till oss.
Det var en stor överaskning att det var en liten tjej. Alla hade ju trott att det var en kille till, inklusive oss.
Det var det värsta jag gjort i hela mitt liv och jag tvivlar på att jag kommer göra om det ( men så säjer ju alla efter en förlossning, sedan glömmer man och det kommer syskon). Mer säjer jag inte utan en hel förlossningsberättelse kommer på Irmas sida på hemsidan.

På måndagen fick vi åka hem från BB och Octavio var hemma i hela 17 dagar med oss. Det var det bästa förutom själva Irma då.
Igår så började Octavio att jobba och jag är hemma själv och försöker att få någon ordning i vardagen. Det går lite si och så för nattsömnen är ju inte den bästa med en bebis som har omvänd dygnsrytm. Men lite i taget så börjar vi att vänja oss vid varandra och det blir bättre och bättre.

Jag skriver mer snart så fort som jag får en stund över.....

Puss
Y

Ja det är verkligen sant. Det har inte hänt någonting än. En massa förvärkar men ingen bebis.
I dag är det tredje dagen över tiden och jag väntar fortfarande.
Mina föräldrar som är här och hälsar på börjar tappa sugen. De har redan varit här i en vecka och har bara en kvar.
Vad händer om det inte händer någonting innnan de åker?
Ledsamt.
Fastän barnmorskan, som  vi var hos i går för en sista kontroll sa att den kommer innan ni åker den 11:e.
Jag vet inte om hon var säker eller om hon bara ville muntra upp.

Alexander kom prick på den 40:de veckan. Eller vattnet gick då och han föddes dagen efter. Alla min mammas barn, alltså vi syskon föddes runt datumet och de säger att sånt är ärftligt.
Så varför kommer det ingen?

Är det för att jag inte har packat BB-väskan? - så det gör jag nu...
Är det för att jag inte rakat benen? - det gjorde jag igår....
Är det för att jag inte bäddat barnvagnen? - det får bli mitt nästa projekt.

Jag är inte så bra på det här, vänta och tålamod.
Kom nu då! Så vi får det gjort!

Så är det inte så kul att ha ont överallt och att inte orka med någonting (som om det skulle bli bättre efteråt, men det skuter man undan)...

Jag känner mig lite ledsen, men kan ju inte göra så mycket. Det kan vara hormoner också.
(mamma tycker jag ska hoppa lite hopprep)....

vi höres......
/Y