Men nog pratat om hur fort tiden går, jag förundrar mig fortfarande men nog tjatat om det.

Jag förlorade mitt jobb i förrgår. Jag har inte skrivit något om det här för jag har slickat mina sår och tyckt synd om mig själv.

Jag vet, det var inget stort jobb, jag tjänade inga pengar på det ( på sin höjd kunde jag ta en kaffe i veckan eller köpa ett par skor om jag sparade i en hel månad, villket man ju inte gör för det finns alltid hål att stoppa pengarna i) men det gav mig en känsla av viktighet, att jag var värd något. Och så inte minst känslan av att jag hjälpte till att dra in pengar till hushållet.

Och så det att jag var tvungen att leta reda på information och på så sätt lärde mig en massa nytt och fick reda på saker som jag aldrig annas skulle ha fått reda på. Och jag var fullspäckad med nyheter från resebranchen, jag kunnde något. Hela dagarna gick jag omkring och formulerade artiklar i mitt huvud och letade efter snillrika meningsuppbyggnader som skulle roa folk.
Fortfarande kommer jag på mig själv med att göra det men så kommer jag på det, avskedad.

Men nu så är jobbet alltså borta.
Företaget bestämde sig för att en korrespondent på Gran Canaria inte ingick i den framtida sattsningen och så plockades jag helt enkelt bort. Så då plockar jag helt enkelt bort de länkar till dem som finns hos mig. Bort!

Nu så hör man ju om människor som förlorar sina jobb och som sätter sig ner och grunnar på vad de ska göra med sin framtid. Och så kommer de på en helt storartad idé som de förverkligar och så blir de stenrika och behöver aldrig jobba mer. Förutom ideelt som de gör för att fylla själen med viktighet. Sån ska jag också bli.

Undrar bara vad det är för hemlig dröm som jag ska förverkliga eller vad det är för storartad idé som jag ska komma på?

Hmmmmm