Här sitter jag, hemma i lägenheten i Las Palmas, mitt i ett hav av halvuppackade resväskor, väskor och andra väskor. Regnet strilar ner utanför fönstret och har så gjort i flera timmar. Så här mycket regn har jag bara sett ett par tre gånger här på Gran Canaria under de 5 åren som jag bott här. Säkert att det är kaos över hela ön nu.

Vi åkte hem från Sverige i går, en riktig helvetes dag. Jag är helt slut i hela kroppen och dödstrött i själen.

Sist jag skrev så höll vi ju på att leta resor hem och jag berättade om de problemen. Strax efter det så köpte vi en resa. Vi bestämde oss för att ta den billigaste även om det skulle bli den längsta restiden. Nu med facit i handen kan jag säja att det blev den dyraste samt den längsta resan i mitt liv.
Men jag ska berätta.

När vi satt och surfade efter resor så såg vi att Ving hade enkelresor till Mallorca den 30e (dagen innan O skulle börja jobba) för bara 500 kronor per person. Men det allra bästa var att de flög från Örebro!!! Vi kollade upp inrikesflygen från Mallorca till Gran Canaria och det fanns ett som gick från Mallorca kl 19.30 och kostade 2000 kr för oss alla tre.
Jättebra tyckte vi. För lite drygt tre tusen skulle vi kunna flyga hem sista dagen och få ut så mycket som möjligt av semestern. Och att det flög från Örebro klockan 11 var ju otroligt. Då skulle vi slippa gå upp mitt i natten och åka bil till Arlanda.

Det negativa var dock att vi skulle få vänta i 5 timmar på Mallorcas flygplats, mellanlanda i Madrid och komma fram till Las Palmas 23.30 på natten (om inget strulade eller blev försenat). Det skulle bli en monsterresa på 15 timmar, skulle Alexander klara av det?
Men vi tog den.

Måndag kväll, dagen innan, höll vi på att packa när telefonen ringde klockan 21.30.
De ringde från Ving och berättade att planet från Örebro skulle bli försenat och inte lyfta förens klockan 18 få kvällen. Inte en eller två timmar försenat utan EN HEL DAG! Det betöd att planet skulle komma fram klockan 21 på kvällen.
- Det går inte sa jag. Jag måste vara på Mallorca senast kl. 19 för jag har ett anslutningsflyg till Gran Canaria. Vi måste vara på Gran Canaria på onsdag för då börjar O jobba. Annars så förlorar han jobbet.
- Jag är ledsen svarade Ving-tjejen. Jag kan inte göra någonting. Ring till huvudkontoret i morgon. De kanske kan hjälpa dig med ett reguljärflyg.

Så det var den nattsömnen. Naturligtvis kunde vi inte sova utan funderade på olika lösningar. Jag kollade på Arlandas hemsida (eftersom det inte skulle lyfta några andra plan än Mallorcaplanet från Örebro eller någon annan lite flygplats) efter flyg som skulle till Mallorca, Madrid eller Gran Canaria på tisdagen. Det fanns ett plan som skulle gå från Arlanda klockan 15 som gjorde att vi skulle kunna ta Madridplanet kl.21.30 då det mellanlandade där från Mallorca. Den resan kostade 20.000 kr på nätet!!!

På morgonen på tisdagen så ringde jag Ving och skällde och bad och för att göra en lång historia kort så sa de att de inte kunde hjälpa till med någon nybokning av flyg till Madrid, de kunde inte betala tillbaka pengarna för Mallorcaresan och de tog inte på sig något ansvar för att vi kom försent till vårt anslutningsflyg på Mallorca.

Så nu var det bråttom. Om vi skulle hinna till Arlanda så var vi tvugna att ge oss av på en gång. Min far ringde sin Resia-snubbe i Kumla och han fixade en biljett på 15-flyget till Madrid till det otroliga priset av 5700 kronor för oss alla tre och mailade den till oss. (Reseförsäkringen på kreditkortet ger en ersättning på försenade flyg på mer än 7 timmar en summa av 800 kronor, om man har ett intyg från flygbolaget att det var försenat så det skulle nästan gå ihop sig, NOT!!).

Vi drog iväg i bilen med en hastighetsmätare som visade rött, ögon i nacken efter poliser och en kisspaus på tre sekunder efter vägen. På två och en halv timme stod vi på Arlanda. Vi checkade in två resväskor och en flyttlåda som gick igenom utan överviktsbetalning efter en liten ompackning av 1,5 kilo från resväska till handbagage. Rusade till gaten, hoppade på planet och hade en fyratimmars resa till Madrid med en massa ungar som gallskrek hela tiden. Inte Alexander dock som var, om inte som ett ljus så i alla fall hanterbart lugn och sansad på ett ställe där vi satt som packade sillar. Iberias plan är inte av den sorten att man kan sitta med ett barn i knät och lite luft mellan näsan och den framförsittandes ryggstöd. Som tur var så fällde den personen inte sitt ryggstöd för då hade det uppstått en krissituation.

Vi kom fram till Madrid, hämtade ut väskorna (för de kunde inte bli incheckade på hela resan eftersom resan inte var köpt i ett svep utan i två omgångar med olika bolag) och gick upp i avgångshallen för att checka in dem igen. Vi hade kommit fram en hel halvtimma tidigare än beräknat och hade nu två och en halv timma på oss att byta plan. Så vi var lugna och glada och hoppade få kunna ta en kopp kaffe och något vamt att äta innan nästa flyg. Då ser vi att vårt plan inte är med på skärmarna. Rättare sagt det finna bara Iberia-flyg på skärmarna. O frågar en kille och då visar det sig att Madrid är inte bara en flygplats utan 4!

Det är en flygplats men 4 stycken friliggande terminaler. Om du tänker dig 4 Arlandor som ligger bredvid varandra så har du Madrids flygplats. Varje flygbolan har olika terminaler. Om du kommer dit med ett bolag och ska iväg med ett annat så måste du ta en buss till en annan terminal för att checka in. Och på vår biljett så stod det inte från vilken terminal som flyget skulle gå ifrån. PANIK!!!

O frågade busschaffisen om han åkte till Spanairs terminal och då svarade han helt smart att han skulle åka till alla terminaler. Som tur var satt det en hjälpsam flygplatsarbetare som berättade vilken terminal vi skulle till och vart vi skulle stiga av. Men nu var klockan sent igen och vi fick springande leta efter Spanairs incheckningsdisk, checka in väskorna och springa igenom säkerhetskontrollen. Sedan är flygplatsen väldigt stor när man väl kommit in så vår gate var naturligtvis den längst bort så vi fick springa även dit. Jag hittade en liten bagagevagn och satte Alexander i den och så sprang vi, ända längst bort, säker en 20 minuter.

När vi äntligen kom fram hade vi en 15-20 minuter kvar innan gaten skulle öppna så vi skyndade oss att ta en kaffe och att ge A mat och när vi svettiga och sönderstressade kom tillbaka till gaten så meddelar man att de har en halvtimmes försening på planet.

Planet gick kl 22, A somnade i mitt knä, vi kom fram 23.30 (lokal tid), blev hämtade, åkte hem, åt en bit mat som Os mor haft med sig, tog en snabb dusch och stupade i säng klockan 01.30.
A sov till 9.30 idag, O fick gå upp och jobba klockan 6 och allihopa är vi trötta och har ont i hela kroppen dagen efter, I DAG.

I dag sitter jag här i väskkaoset och tänker på alla pengar som gick åt igår.
1000 kr Vings Mallorca-plan som vi inte får tillbaka
2000 kr Mallorca-Madrid-Gran Canaria som vi använde till hälften
5700 kr ny biljett Stockholm Madrid
~900 kr i bensinpengar till Arlanda fram och tillbaka
Kanske får vi tillbaka 800 på kreditkortsförsäkringen.

Mer än hälften av dessa pengar är inte ens mina och nu har jag så dåligt samvete för dessa och känner mig så ledsen över att det blev en sån dålig avslutning på semestern.
Men semestern var bra och om den berättar jag en annan gång.

P
Yohanna