Först så vill jag gratta min mor på hennes födelsedag!!! Grattis och pussar i massor från oss. Jag ringer ikväll när ni varit på kyrkogården.

Grattis också till syslingen Anna och hennes man som fått en lite flicka. Allt bra och det lutar åt namnet Johanna. Ja jag vet det är ett underbart namn :)

Också grattis till kusin Karolina som fick en liten i september (fast inte i tid så att jag hann att se den). Fattas fortfarande namn och detaljer, jag återkommer.

Ja jag är fortfarande sjuk och har inte kunnar motionera som vanligt. Fortfarande 5 kilo till målet. Jag försökte börja så smått men blev sjuk igen, det är svårt att veta när det är dags.

Eftersom jag inte skrivit på länge så publicerar jag veckans blogginlägg från Travelstart så att det kommer något nytt för er.
.........

Gran Canaria och dess mode

Denna veckan tänkte jag skriva lite om mode och om skillnaderna i mode mellan Sverige och här på Gran Canaria.

Men först vill jag poängtera, speciellt efter kommentaren till förra veckans inlägg från en förnärmad, tror jag kanarier, att jag är en svensk som flyttat till Gran Canaria. Det jag berättar om här är inte under några som helt omständigheter fakta, till 100% rätta och noggrant framforskat material. Det är vad jag har sett och upplevt. Det jag ser med svenska ögon och det jag i mitt huvud kommit fram till efter att ha gått och grunnat.
Naturligtvis frågar jag min kanariska familj om saker som jag inte vet. Eller letar efter information på nätet. Men jag kan ju inte vara säker på att det som jag får fram är det rätta eller att det inte finns andra kanarier som vet andra saker. Det jag skriver är bara observationer från mig. Denna bloggen är ju ett forum att skriva i om hur det är som svensk att bo utomlands och hur det är att bo just där du är.

Mode kan ju vara olika saker.
Dels är det de som designerna åker till Milano, Rom och Paris för att titta på.
Dels är det de som affärerna bestämmer att ta hem för att sälja, det som man ser i skyltfönstrena.
Men framför allt är det de som sedan folket tycker om, köper och sätter på sig. Det man ser på gatorna.

Förr trodde jag att modet var, om inte likadant så i alla fall liknande i hela Europa. Man åker ju från hela Europa för att se på samma mode i modehuvudstäderna. Då borde det ju bli samma saker som kommer ut i affärerna sedan. Men uj vad fel jag hade.
Jag har massvis med gånger köpt med mig saker som varit högst mode här nere och gett i present till min familj hemma. Dessa saker/kläder brukar vanligtvis gömmas undan i en byrålåda och eventuellt tagas fram när jag åkte hem för att skrattas åt.

En klassiker är en herrväska, typ axelremsväska i plånboksstorlek, som var jättemodernt här. Och fortfarande är. Jättepraktiskt. Min pojkvän använder det för plånboken, mobilen och nycklarna. Istället för att ha allt i fickorna.
Jag köpte en jul en sådan väska åt alla familjens män. Jag såg aldrig någon använda någon. Men jag har hört att det har skrattats betydligt åt dem.

Nu när jag var hemma i Sverige på semester så såg jag att höstens stora modefluga för kvinnorna är att ha långkofta med skärp i midjan. Överallt såg man det. Höstmodet är på G här nere nu och jag ska ut i affärerna för att checka läget. Hittills har jag inte sett till någon långkofta med skärp. Däremot har jag sett benvärmare. I 20 gradig värme?


Långkoftor med skärp?

Jag satt här och skrev veckan inlägg på Travelstarts Sverigeblogg och tänkte att jag publicerar det här också så får ni nått nytt att läsa om.
Annars så har jag fått halsontsförkylning efter helvetesresan i tisdags. Antingen var det virus ombord på planet eller så tömdes mina reserver och jag dukade under för den förklylning som A och O haft de senaste veckorna. Vem vet?

***********************
Gran Canaria - Varför bor jag här?

Jag är tillbaka i Las Palmas efter en hel månads semester i Sverige. Det var underbart att komma hem och få se sommaren förvandlas till höst. Det är det som jag saknar mest efter att ha flyttat, årstidsväxlingarna. Vi hade tur med vädret och fick uppleva årstidsväxlingen i lagom långa doser. Från den första dagen med sommarsol då sambon ville gå ut i shorts (han blev dock avrådd från det då sol och blå himmel i höst-Sverige inte är lika med 25 grader värme) till den sista dagen då det var 2 grader ute på morgonen.

Denna gång så var det många som frågade mig vilket land jag tyckte bäst om och om jag skulle återvända till Sverige om jag kunde. Det fick mig att tänka till. Vad är egentligen bäst, vad är skillnaderna och vad tycker jag? Det finns ju en massa skillnader för Sverige och Gran Canaria är som natt och dag. Livet här och där, attityder och folk är helt olika. Men vad är det egentligen som är viktigt i livet och för mig?

Jag har kommit fram till (just nu för om ett tag så ändrar sig säkert livssituationen och kraven) att det sämsta med Spanien är att ingenting fungerar här. Du kan inte tro att du kan springa iväg på din lunch och fixa ett par ärenden för det går inte. Att lösa ett problem här tar flera gånger, massvis med kopior och underskrifter i oändlighet. Du måste komma tillbaka, leta efter rätt person, återvända med rätt kopior, få rätt formulär och leta efter rätt person som ska skriva under dessa.

Det är det bästa med Sverige, och nu skrattar säkert många hånfullt, att saker fungerar i Sverige. Systemet fungerar. Det är inte förens du bor utomland som du verkligen förstår hur bra vi har det i Sverige. Det fungerar, det är organiserat och folk vet vad de ska göra och gör det.
Att det finns cykelbanor att cykla på är en lyx.
Att det finns barnstolar på restauranger är en jättehjälp för föräldrar.
Och att när du går till en instans så finns det färdiga formulär att fylla i, ibland till och med på nätet att skriva ut i förväg och ta med sig. En gång inlämnad så finns informationen i datorn på olika ställen posten, polisen, skattemyndigheten, sjukhuset osv.

Först när jag kom hit så gick jag konstant omkring och var irriterad på detta men det måste man lägga av med för annars så blir man bitter som person.

Så varför flyttar jag inte tillbaka då?
Vädret, livsstilen och människorna. Här kan man gå ut i shorts nästan hela året om. Man kan ha finkjol och klackskor till jobbet precis som i Ally McBeal. Det kliar inte konstant av den torra kyliga luften, ploppar inte upp finnar, konstant fett hår. Nej här är det skönt, man får sig en nypa sol om dagen och när man vill kan man åka till stranden. Livsstilen är annorlunda. Här händer det alltid något. Familjen, kompisarna och bekanta. Alltid träffar man någon ute på stan för här går folk ut. Här sitter man inte hemma och myser eller kuckelurar. Och människorna är "lite" trevligare. Jag känner en massa fler folk här än jag gjorde i Sverige och där bodde jag ändå i en storstad.

Så jag bor kvar här ett litet tag till så får vi se vad livet har att erbjuda. När vi ska köpa hus kanske vi flyttar tillbaka för huspriserna här är tokiga och inte finns det trädgårdar heller...

Här sitter jag, hemma i lägenheten i Las Palmas, mitt i ett hav av halvuppackade resväskor, väskor och andra väskor. Regnet strilar ner utanför fönstret och har så gjort i flera timmar. Så här mycket regn har jag bara sett ett par tre gånger här på Gran Canaria under de 5 åren som jag bott här. Säkert att det är kaos över hela ön nu.

Vi åkte hem från Sverige i går, en riktig helvetes dag. Jag är helt slut i hela kroppen och dödstrött i själen.

Sist jag skrev så höll vi ju på att leta resor hem och jag berättade om de problemen. Strax efter det så köpte vi en resa. Vi bestämde oss för att ta den billigaste även om det skulle bli den längsta restiden. Nu med facit i handen kan jag säja att det blev den dyraste samt den längsta resan i mitt liv.
Men jag ska berätta.

När vi satt och surfade efter resor så såg vi att Ving hade enkelresor till Mallorca den 30e (dagen innan O skulle börja jobba) för bara 500 kronor per person. Men det allra bästa var att de flög från Örebro!!! Vi kollade upp inrikesflygen från Mallorca till Gran Canaria och det fanns ett som gick från Mallorca kl 19.30 och kostade 2000 kr för oss alla tre.
Jättebra tyckte vi. För lite drygt tre tusen skulle vi kunna flyga hem sista dagen och få ut så mycket som möjligt av semestern. Och att det flög från Örebro klockan 11 var ju otroligt. Då skulle vi slippa gå upp mitt i natten och åka bil till Arlanda.

Det negativa var dock att vi skulle få vänta i 5 timmar på Mallorcas flygplats, mellanlanda i Madrid och komma fram till Las Palmas 23.30 på natten (om inget strulade eller blev försenat). Det skulle bli en monsterresa på 15 timmar, skulle Alexander klara av det?
Men vi tog den.

Måndag kväll, dagen innan, höll vi på att packa när telefonen ringde klockan 21.30.
De ringde från Ving och berättade att planet från Örebro skulle bli försenat och inte lyfta förens klockan 18 få kvällen. Inte en eller två timmar försenat utan EN HEL DAG! Det betöd att planet skulle komma fram klockan 21 på kvällen.
- Det går inte sa jag. Jag måste vara på Mallorca senast kl. 19 för jag har ett anslutningsflyg till Gran Canaria. Vi måste vara på Gran Canaria på onsdag för då börjar O jobba. Annars så förlorar han jobbet.
- Jag är ledsen svarade Ving-tjejen. Jag kan inte göra någonting. Ring till huvudkontoret i morgon. De kanske kan hjälpa dig med ett reguljärflyg.

Så det var den nattsömnen. Naturligtvis kunde vi inte sova utan funderade på olika lösningar. Jag kollade på Arlandas hemsida (eftersom det inte skulle lyfta några andra plan än Mallorcaplanet från Örebro eller någon annan lite flygplats) efter flyg som skulle till Mallorca, Madrid eller Gran Canaria på tisdagen. Det fanns ett plan som skulle gå från Arlanda klockan 15 som gjorde att vi skulle kunna ta Madridplanet kl.21.30 då det mellanlandade där från Mallorca. Den resan kostade 20.000 kr på nätet!!!

På morgonen på tisdagen så ringde jag Ving och skällde och bad och för att göra en lång historia kort så sa de att de inte kunde hjälpa till med någon nybokning av flyg till Madrid, de kunde inte betala tillbaka pengarna för Mallorcaresan och de tog inte på sig något ansvar för att vi kom försent till vårt anslutningsflyg på Mallorca.

Så nu var det bråttom. Om vi skulle hinna till Arlanda så var vi tvugna att ge oss av på en gång. Min far ringde sin Resia-snubbe i Kumla och han fixade en biljett på 15-flyget till Madrid till det otroliga priset av 5700 kronor för oss alla tre och mailade den till oss. (Reseförsäkringen på kreditkortet ger en ersättning på försenade flyg på mer än 7 timmar en summa av 800 kronor, om man har ett intyg från flygbolaget att det var försenat så det skulle nästan gå ihop sig, NOT!!).

Vi drog iväg i bilen med en hastighetsmätare som visade rött, ögon i nacken efter poliser och en kisspaus på tre sekunder efter vägen. På två och en halv timme stod vi på Arlanda. Vi checkade in två resväskor och en flyttlåda som gick igenom utan överviktsbetalning efter en liten ompackning av 1,5 kilo från resväska till handbagage. Rusade till gaten, hoppade på planet och hade en fyratimmars resa till Madrid med en massa ungar som gallskrek hela tiden. Inte Alexander dock som var, om inte som ett ljus så i alla fall hanterbart lugn och sansad på ett ställe där vi satt som packade sillar. Iberias plan är inte av den sorten att man kan sitta med ett barn i knät och lite luft mellan näsan och den framförsittandes ryggstöd. Som tur var så fällde den personen inte sitt ryggstöd för då hade det uppstått en krissituation.

Vi kom fram till Madrid, hämtade ut väskorna (för de kunde inte bli incheckade på hela resan eftersom resan inte var köpt i ett svep utan i två omgångar med olika bolag) och gick upp i avgångshallen för att checka in dem igen. Vi hade kommit fram en hel halvtimma tidigare än beräknat och hade nu två och en halv timma på oss att byta plan. Så vi var lugna och glada och hoppade få kunna ta en kopp kaffe och något vamt att äta innan nästa flyg. Då ser vi att vårt plan inte är med på skärmarna. Rättare sagt det finna bara Iberia-flyg på skärmarna. O frågar en kille och då visar det sig att Madrid är inte bara en flygplats utan 4!

Det är en flygplats men 4 stycken friliggande terminaler. Om du tänker dig 4 Arlandor som ligger bredvid varandra så har du Madrids flygplats. Varje flygbolan har olika terminaler. Om du kommer dit med ett bolag och ska iväg med ett annat så måste du ta en buss till en annan terminal för att checka in. Och på vår biljett så stod det inte från vilken terminal som flyget skulle gå ifrån. PANIK!!!

O frågade busschaffisen om han åkte till Spanairs terminal och då svarade han helt smart att han skulle åka till alla terminaler. Som tur var satt det en hjälpsam flygplatsarbetare som berättade vilken terminal vi skulle till och vart vi skulle stiga av. Men nu var klockan sent igen och vi fick springande leta efter Spanairs incheckningsdisk, checka in väskorna och springa igenom säkerhetskontrollen. Sedan är flygplatsen väldigt stor när man väl kommit in så vår gate var naturligtvis den längst bort så vi fick springa även dit. Jag hittade en liten bagagevagn och satte Alexander i den och så sprang vi, ända längst bort, säker en 20 minuter.

När vi äntligen kom fram hade vi en 15-20 minuter kvar innan gaten skulle öppna så vi skyndade oss att ta en kaffe och att ge A mat och när vi svettiga och sönderstressade kom tillbaka till gaten så meddelar man att de har en halvtimmes försening på planet.

Planet gick kl 22, A somnade i mitt knä, vi kom fram 23.30 (lokal tid), blev hämtade, åkte hem, åt en bit mat som Os mor haft med sig, tog en snabb dusch och stupade i säng klockan 01.30.
A sov till 9.30 idag, O fick gå upp och jobba klockan 6 och allihopa är vi trötta och har ont i hela kroppen dagen efter, I DAG.

I dag sitter jag här i väskkaoset och tänker på alla pengar som gick åt igår.
1000 kr Vings Mallorca-plan som vi inte får tillbaka
2000 kr Mallorca-Madrid-Gran Canaria som vi använde till hälften
5700 kr ny biljett Stockholm Madrid
~900 kr i bensinpengar till Arlanda fram och tillbaka
Kanske får vi tillbaka 800 på kreditkortsförsäkringen.

Mer än hälften av dessa pengar är inte ens mina och nu har jag så dåligt samvete för dessa och känner mig så ledsen över att det blev en sån dålig avslutning på semestern.
Men semestern var bra och om den berättar jag en annan gång.

P
Yohanna