Jag står och lagar mat nu.
Jättemycket mat.
Jag tror att jag har säkert en 5-6 kastruller i gång på spisen. Vi ska till Puerto Rico i helgen och svärmor har bestämt att hon vill stanna hemma och städa efter storbesöket. Hon vill slappa hemma.
Och det kan jag förstå.
Hon har ju haft hela familjen från Sverige på besök i tre veckor och handlat och lagat mat till alla. Ni vet ju hur svärmödrar/mödrar är, de vill göra allt själva. Så man får inte hjälpa till. När vi är i PR så är det hon som står vid spisen och slavar medans vi andra ligger på stranden. Jag får jättedåligt samvete men hon vill inte höra talas om att jag ska hjälpa till. Ibland kan jag få hacka en lök eller två. Och så har jag tagit komandot över disken. Så att jag kan få lite lugnt samvete.

Men nu ska de alltså inte med och då vill inte jag stå vid spisen och slava. Jag föredrar att slava en dag här hemma och förbereda allt här och ta med mig dit, så det bara är att värma på plats.
Jag har gjort en köttgryta som har fått koka i krossade tomater och buljong i säkert två timmar. Nu har jag lagt i grönsaker som ska bli mjuka. Den kan man servera med vita bönor en dag och med ris en annan dag.

Så har vi köttfärssoppa som ska räcka två kvällar. Den kan man äta ett gott bröd till och få tacokänsla.

Jag höll på att glömma bort dagens lunch som fick bli fisk och wokgrönsaker kokade i tom-Ka-soppa som är min favvo-soppa med färsk koriander över och spagetti till.

Jag är alldeles slak i armarna av allt hackande och skivande.

Jag skulle vilja ha en sladd från skallen till datorn så att den skrev ner allt jag står och tänker på när jag lagar mat. För jag tänker på en massa roliga saker som jag vill skriva ner när jag får tid. Men så går tiden, Alexander vaknar och så vips är de roliga tankarna förbi.

Men jag skrev i alla fall något idag. Även om det inte var om så viktiga saker som min syster som skriver om världsproblemen på sin blogg.

Ha en trevlig helg. Jag kom på att det inte är fredag idag så ni kanske inte förstår varför jag beter mig som det är fredag. Det är för att det är långhelg här och i morgon är det helgdag. Då vi har liksom fredag idag på torsdagen här.

Vi syns
Y

Nu satt jag precis och skrev ett långt inlägg om hur underbart vi haft det i helgen med att fira Octavios födelsedag. Så skulle jag förhandsgranska inlägget och då försvann det.
Nu har jag ingen lust att skriva om allt igen för nu blev jag ledsen för detta.
Så jag publicerar bara bilden från kalaset och berättar att vi haft det jättebra i helgen och att Os syster med familj åkte tillbaka till Sverige idag på morgonen.



Nu fattas det bara tre veckor tills vi åker.........

/Y

I går var jag en dålig mamma och skrämde mig själv över hur lätt det är.
Fy på mig, fy fy!!

Jag tror inte jag är själv när jag säjer att jag har en rakhyvel i duschen. Om det ska bli något ansande av diverse håriga partier på min kropp så måste den ligga där annars så glömmer jag bort det. Mer ordningsam än så är jag inte.

När Alexander och jag badar så har han en massa leksaker i badet men på något vis så vill han alltid ha det han inte kan få, och det är rakhyveln. Hyveln har lock men ändå så tycker jag att det ser läskigt ut och ibland har det hänt att han kan ta bort locket.

Hur som helst så igår så badade vi och han ville ha hyveln som vanligt. Jag gömde den då bakom bidén som står bredvid badkaret så att han inte skulle se den.
Så gick vi upp och jag glömde helt bort att den låg där.

Jag stog ute i köket när jag hörde hur han började gnälla lite borta vid badrummet men jag lät honom vara. Han brukar gnälla när det inte går som han vill och då vill jag ju inte vara curlingmamma och komma hjälpandes på en gång. Men så hörde jag en duns som om han ramlat och så började han gråta så jag rusade dit.

Och då var det som i en skräckfilm. Man kommer in i badrummet och det är blodstänk överallt och någon har halkat i allt blod och är alldeles blodig.

Nja så var det kanske inte riktigt.
När jag sansat mig lite så var det nog så att det var ett par droppar blod på golvet som Alexander halkat i och därför grät han. Han hade naturligtvis hittat hyveln bakom bidén, fått av locket och pillat på bladen. Ni vet ju hur det är med fingertopparna, det känns nästan inget alls när man skär sig där. Men det blöder som tusan.

Och att få på plåsten på ett pyttelitet finger som det droppar blod om och när personen i fråga aldrig har sett vare sig sår, blod eller plåster och hellre vill slita bort plåstret och undersöka det än att ha det på fingern. Det är nästan omöjligt!

Nåja han fick på sig ett par lager plåster som han inte kunde slita dän och så fick han sitta och pilla på sitt finger.
Men jag tog mig en funderare.
Hur lätt är det inte hänt att det händer något? En liten tankspriddhet och vips är olyckan framme.
Hur många är det inte tex som har stolar vid ett fönster och öppnar fönstret ibland?
Man hör om barn som trillar ner från balkonger eller fönster.
Brrrr det är läskigt att vara mamma.
Bara tanken på vad som kan hända får en att må illa av rädsla.
Det var det ingen som talade om för mig innan jag blev gravid att denna rädslan kom i mamma-paketet.

/Y