Uli, min kompis, ringde igår och frågade om jag ville komma med dem till stranden för att komma ut lite.
- Wow, tänkte jag, det kan bli skönt. Alexander har aldrig varit på stranden på dagen.
Jag som har klagat på att alla dagarna ser likadana ut och att jag aldrig kommer ut för att göra något annorlunda. Den som har att skylla är förståss mig själv eftersom jag inte tar mig i kragen och hittar på något. Men jag är orolig för att ta bussen för det är så krångligt eller att amma utomhus för att folk tittar och Alexander vrider nacken ur led för att se allt eller att jag inte har någon peng att dricka kaffe för osv i det oändliga.

Men i alla fall, jag tittade ut genom fönstret och det var lite sol-molnigt men det var 30 grader så ingen fara att vi skulle frysa.

Uli kunde inte komma och hämta mig för hon hade bilen full i barn, annan kompis och surfingbräda. Jag skulle således ta bussen. Att ta bussen här är inte som att ta bussen hemma. Alltid är det något problem. Full buss, buss som inte kommer, buss som inte stannar nära trottoaren så att man inte kan komma ombord med barnvagnen, chauför som inte stannar för barnvagnar osv osv.

Nu packade jag i ordning oss och förberedde lunchen så att det bara skulle bli att äta senare när Octavio hämtat oss på stranden efter jobbet. Bar ner barnvagnen för trapporna i mitt hus och öppnade dörren, REGN!!!

Ingen fara, här regnar det inte många minuter i sträck så det sken snart upp så vi kunde gå. Då möter jag bussen. 17 också, nu är det ca 20 minuter tills nästa går. Jag tog och gick ett par hållplatser för att få tiden att gå. Då blir jag omkörd av en buss till. Alltså jag borde ha stannat och väntat.

Nu frågar jag vid nästa hållplats om mannen som står där vet någon buss som stannar närmare dit jag ska än den bussen som åkte förbi. Jo han vet, det är 35an, men då får jag gå till en annan hållplats. Jag går till den andra hållplatsen och frågar de som sitter där om någon ska ta 35an? Jo en tjej ska det och hon bekräftar att den bussen stannar där jag vill. Vi väntar 10 minuter, 15, 20 och efter 30 minuter kommer 35an. Jag suckar av besvikelse. Den bussen har trappor med räcke på mitten. Inte en chans att jag kommer ombord på den med barnvagnen. Vilket sekel är vi i? Om man inte kan komma ombord på bussen med barnvagn eller rullstol?

Nu är jag trött på att vänta. Jag börjar att gå, det tar en timme i stekande sol och med trottoar som ibland försvinner eller det står ett träd i, eller trappor utan ramp eller bilar som står parkerade på trottoaren där jag måste förbi med barnvagnen.

När jag kommer fram är jag trött och hungrig. Alexander har somnat en sväng i barnvagnen vilket är tur för honom. Nu vill jag åka hem och försöker att ringa Octavio som naturligtvis har fått batteritorsk på mobilen och inte går att nås förens han kommer hem, vilket han gör en timme senare än normalt. När vi väl blir hämtade kommer hem och får äta är jag nästan död av hunger och äter en ko, Alexander vill inte sova middag och alla är vi gnälliga av trötthet resten av dagen.

Jag ska vara försiktigare med vad jag önskar mig i fortsättningen...

Y

Jag skulle bara visa vad vi gjorde i söndags, jag och Alexander.
Det var dags för babyshower igen och denna gången var det Inga från Hollands tur. Vi var hemma hos Sandra (som var den sista som vi hade babyshower för) som fick Hanna den 1a Augusti.
Vi fikade och åt sötsaker så vi fick rena sockerkicken. Sedan när värmen lagt sig lite gick vi ut i parken utanför och barnen lekte och de vuxna tittade på och snackade skit.


Hela gänget samlade. Både nya och gamla ansikten.
Vems tur blir det härnäst?


Yohanna målar kanarisk sol.

  
Inga med målad mage och Sandra stolt mamma till Hanna 6 veckor.

Jag skriver inget mera nu för jag håller på att lägga in flera dopbilder på hemsidan. Återkommer med mera skvaller.

Y

Ja nu är vi hemma igen och jag har äntligen satt på datorn och fått ett par minuter över att skriva.
Ja inte en enda gång blev det att jag skrev på Bloggen under min Sverige-vistelse. Förutom den gången då jag skrev om hur vi hade kommit dit.
Men nu är jag tillbaka igen och ska försöka att Blogga igen.

Men först lite om min semester.
Vi har haft det underbart. Vi blev så väl omhändertagna så. Vi har njutit i stora lass.
Jag vill ju inte visa allt för det får ni gå till hemsidan för att se alla bilderna men ett par smakprov på det vi har gjort kommer här.

   


Vi fick sitta i trädgården och njuta av sol och gräs. Grillen tändes så fort som det blev tillfälle. Vädret bjöd på både sol, regn, värme och kyla.





Varje morgon klockan 9 så gick vi ut och gick, ur som i skur. Alexander låg varmt nerpackad i den andrahandsinköpta barnvagnen av märke EmmaLjunga. När han vaknade så fick han komma upp och se på djur och natur.

 
Vi började att ge Alexander små smakportioner av vanlig mat. Det var väldigt roligt att se.


Något annat som var väldigt roligt att se var Octavio på sina första kräftskivor. Men han gillade det starkt och försökte till och med sjunga med i snapsvisorna. Fast han blev inte supen under bordet, även om det var folk som försökte med det.

Ena gången utomhus......



....och andra gången innomhus.



Alexander fick klappa Mollan.




Vi var i Vimmerby i Astrid Lindgrens värld och hälsade på eftersom mina kusinbarn Oskar och Ebba spelar Madickens Elisabeth och Bröderna Lejonhjärtas Karl och Rasmus i Rasmus på luffen där. Tråkigt nog så regnade det och var kallt när vi var där.




Mot slutet av perioden så började det bli mer och mer kallt och vi fick pälsa på oss vinterkläderna. Här är vi på speedway i Sannahed och kollar på Kumlas Indianer.




Vi lyckades också få till en välkomstcermoni för Alexander i Pålsboda kyrka. Johnny (vår präst) ordnade så fint att vi fick vara i kyrkan med hela familjen och sjunga och tända ljus för att välkomna Alexander till oss. Dop kunde det inte bli tal om eftersom Alexander döptes i Arucas innan vi kom till Sverige och det dopet gäller även i vår kyrka.



Ja en månad går så fort och jag säjer som jag alltid säjer efter en sådan semester:
-Jag hann inte ens hälften av vad jag ville göra och jag hann inte träffa alla som jag velat träffa.

Men så är det, man hinner inte allt. Jag hoppas bara att de som jag inte hann att träffa inte är arga för det och de som jag bara hann att träffa i 5 minuter inte är ledsa eller besvikna för det.
Jag säjer som Terminator:
- I´ll be back!!!


För att se hela semesterns bilder och från dopet i Arucas, kika in på hemsidan. Jag lägger ut så fort som jag får tid, lite i taget.
www.yohanna.se