Jag har inte skrivit på 2 veckor för jag såg på de som skrivit komentarer här att många var intresserade av mitt liv här på GC. Därför har jag jobbat med en karta över GC att lägga ut på hemsidan där jag ska kunna visa bilder från våra äventyr här och visa hur det ser ut på olika platser här nere.
Detta har tagit mig lite tid och därför har jag inte skrivit här. Men nu är kartan klar att beskådas på hemsidan men jag ska fylla den med innehåll också. Precis som sverigekartan som är där också.

Däremot ska jag skriva om en annan sak.
När man blir förälder (och annars kanske också) så har man / får man en massa barnfrågor som man vill ventilera med andra och få råd och svar. Då har jag hittat en del sidor där man kan läsa och en av dem är Libero.
Idag när jag gick in där så hittade jag en del frågor från en läsare som ville ha vi andra läsares åsikter om en viss Anna Wahlgren som har skrivit en känd bok "Barnaboken". Jag blev så till mig att jag höll på att skriva en hel roman som svar till henne. För jag har läst den boken och har en del åsikter.

Jag delar med mig mitt inlägg till er här och även om inte alla är föräldrar så kanske ni har åsikter och glädje av inlägget.

*********

Hej X!
Det var kul att du ställer dessa frågor. Jag hadde precis tänkt att ställa exakt dessa här när jag såg att du redan hade gjort det.
Du ska få mina åsikter och så vill jag ha dina. Tack!

Oj nu blev jag alldeles till mig och vet inte hur jag ska börja, jag är så förbannat på skit-boken. Jag börjar med att svara på dina frågor så ska jag berätta sen.

- Ja uppenbarligen har jag hört talas om henne.

- Vad jag har för uppfattning. Att hon är nån djäkla jag-vet-allt-för-jag-har-fått-många-barn-viktig-petter.

- Jag har har läst Barnaboken. Fram till 3-månaders-kapitlet.

- Jag har varit inne på hennes hemsida och tittat runt lite.

Det var så att när jag var gravid så letade jag efter nån bra barn-bok att köpa och läsa. Någon som hade allt från graviditet till några års ålder, som man kunde ha som nån slags uppslagsbok. En väninna lånade mig Barnaboken av Anna Wahlgren och själv köpte jag Stora boken om barn.
Jag började med BB (Barnaboken) eftersom den verkade så roligt skriven, personligt och med verkliga erfarenheter. Anna har ju 9 barn och en massa erfarenhet tänkte jag, hon vet hur det är och hon har skrivit en bok för att berätta hur man ska göra för att detta ska bli bra.

Jag läste och insöp alla tips, råd och ideer och det är sant att under graviditeten så kännde jag mig helt säker på att detta skulle gå bra. Jag visste precis hur man skulle göra med bebisar. och blev det något problem så fanns det förklaringar på det också och tips på vad man skulle göra.
Jag hade en väninna som fått barn för ett halvår sedan och jag tjatade på henne om hur hon skulle göra med sin bebis och hur enkelt det var att få bebisen att göra som man ville. Min mor log bakom min rygg och andra människor skrattade mig rakt upp i ansiktet men jag var helt frälst på Anna W. Hon var expert och jag var hennes lärjunge.

Så kom äntligen vår A och första veckan var OK. Det var matning från ena bröstet, rap, andra omgången, byte av blöja, socialt umgänge, mat från andra bröstet osv helt enligt hennes standard metod som man skulle sköta bebisar. Då skulle enligt henne bebisen sova i så många timmar efteråt osv.
Och rutiner skulle man ha. Inget att sova när man är trött och äta när man är hungrig. Nej allt enligt rutiner.
Jag satt med klockan och taimade allt.
Om det fungerade?
Nej!
Om vi blev lyckliga?
Nej!

En del saker fungerade men de flesta inte alls.
Men det har hon förlaringar på också. Om det inte blir som man tänkt...osv. Då har man inte gjort som hon sagt.
Om man inte tror att det fungerar. Alla barn är lika och fungerar likadant, då har man inte gjort som hon sagt.

Till slut. Jag blev ett nervvrak och man var tvungen att slita boken ur handen på mig. Jag slet mitt hår för att det inte fungerade som hon sa.
Jag var tvungen att avgiftas som en alkolist från boken.
Vi la undan den och körde vårt race och jag började fråga mina väninnor hur de gjorde och jag började komma in hit för att läsa och ställa frågor.

Det gick bättre med A, jag började känna mig säkrare som mamma. Men hela tiden hade jag hennes förmaningar i huvudet och hörde hennes varningar. Gör inte si och inte så för du förstör du barnet.
Mina väninnor (kompisar från förr som jag tagit kontakt med igen för att få deras mamma-råd) sa till mig:
Ta det lungnt, du är en bra mamma, inget du gör kan förstöra A, om det känns rätt för dig och för A så är det rätt osv. Jag satt framför datorn och läste deras mail och grät så det skvalade.

Nu har vi det bra men för ett par veckor sedan så fick jag för mig att jag skulle ta och titta i boken på det kapittlet där vi var i ålder, bara för att se vad hon hade att säja.
Men jag trillade dit igen och började känna mig som en dålig mor för hon skrev bla. Om du nu inte har ett barn som sover hela natten.....bla bla bla
Jag kände hur paniken kom krypande. Jag fick lägga undan boken och lova mig att aldrig mer öppna den. Jag ska skicka tillbaka den till ägaren för här kan jag inte ha den.

Saker går bättre men fortfarande så har jag problem med mig själv.
A är helt underbar och vi har haft väldig tur med honom. Han skriker inte, har aldrig gjort, han har inte varit sjuk, han är nästan alltid glad osv.
Men jag har en liten Anna på axeln som hela tiden förmanar mig:
- Du borde inte sova med A i sängen.
- Något är fel för han sover inte hela natten.
- Du borde inte vagga honom till söms.
- Han borde äta mera.
- Du ska inte rätta hela ditt liv efter A.
- Han borde vänja sig vid andra människor.
- osv osv.

Jag försöker att inte lyssna utan försöker att se på A vad han behöver och vad som är bra för oss. Och det går bättre och bättre.
Tack vare er alla här inne och mina väninnor i mamma-expert-panelen som jag rådfrågar ibland.

/Y
Förlåt att det blev så långt.

*****************

Förlåt om jag trampar någon på tårna med detta inlägg men såhär var det/är för mig.