10-12 November 2006 Womad i Las Palmas
Förra helgen var det Woomad i Las Palmas. Det är en slags festival som pågår under tre dagar och som startades av Peter Gabriel.
Festivalen är varje år i Las Palmas i Santa Catalina-parken där man bygger upp två scener som gästas av olika grupper i diverse olika musikklasser. Men som jag har förstått det så reser festivalen runt i värden och besöker olika städer. Man kan läsa mera om detta på http://www.womad.org
På dagarna kan man titta på olika workshps och det finns marknadsstånd med allt från t-shirts till olika organisationer som visar upp sig.
På kvällarna är det fest och folk kommer med sina påsar med "festateraljer (typ rom o cola)" och ölstånden säljer det som fattas. Man lyssnar på de olika banden och sjunger och dansar på torget.
Förra året regnade det men i år blåste en varm vind över Las Palmas och folk var klädda i allt från shorts till vinterkappor.
Festivalen har en tuch av hippie och det kommer många ungdomar från olika delar av världen som sover i sovsäckar där det finns plats.
Vi var på plats alla tre dagarna och på lördagen lyckades jag hålla mig vaken ända tills kl. 4 på morgonen då det slutade. Detta med hjälp av en medhavd campingstol där jag fick sitta och vila benen som jag alltid är trött i. En mycket bra idé och stackars Octavio slapp åka hem med mig när allt var som roligast. Som han fick göra på fredagen då jag tappade sugen rätt tidigt, just som han hade kommit i rätt stämning.
15 November 2006 Här har ni honom!
15 minuter för 800 spänn! Det är ju inte klokt. Men är man själ på ön om att göra dessa undersökningar så kan man kanske ta ut vilket pris man vill.
Med därifrån fick vi en film och lite bilder.
Så här kan ni se!
Visst är det konstigt att man kan göra sådana här saker som titta inne i magen på någon.
Vem är han lik?
Min syster tyckte att han har O:s mun men jag tycker nog att han har Emmas näsa, i alla fall när hon var liten. Svärmor tyckte att han har pappa Octavios panna.
Ja det finns många åsikter och teorier.
Ja allt var normalt och han växer som han ska.
3 November 2006 Det blir en pojk!
Det blir en son i Mars.
Men jag höll på att komma därifrån med en annan unge.
Vi hade tid på BB klockan 11. Vi var där 5 i och fick lämna lappen om att vi hade tid där i en lucka på väggen och sätta oss att vänta tillsammans med runt 15 olika magar i olika storlekar.
En efter en så ropades man upp och man fick ett papper att skriva under om att man hade förstått och blivit informerad om att detta inte var ett 100-%-igt säker utlåtande utan det kunde finnas saker som man inte kunnat se eller som tillkommit senare i graviditeten och som sjukhuset inte kunde ställas till svars för.
Så fick man lämna in sin mödravårdsbok och sätta sig att vänta igen.
En efter en ropades upp och de fick komma in och göra en 10-minuters undersökning, få ett foto av bäbisen och sedan komma ut och vänta en stund på att få själva rapporten på papper.
Efter att vi väntat i ca en timme så ropade man upp mitt namn och jag fick papper och en bok av sköterskan.
- Det var allt sa hon. Nu kan ni åka hem.
- Men, sa jag. Detta är inte min bok, jag har inte gjort nån undersökning än. Jag tittade på papprena och mycket riktigt. Det stod mitt namn på dem men mödravårdsboken var någon annans. Det var någon annans undersökning som jag fått rapport på i mitt namn.
Vi fick sätta oss att vänta en stund till och sedan blev vi upp ropade igen och denna gången fick vi komma in i undersökningsrummet. Jag fick dra ner byxorna och lägga mig på en brits. Man sprutade gel på min mage och så fick vi vänta igen.
Efter en stund kom det in en kille i 30-årsåldern och började föra en mojäng över magen på mig i en hastighet som inte var av denna värld.
Vi var bägge nervösa och O frågade nästan direkt om allt var OK och killen svarade skrattande att han var tvungen att få lite tid att kontrollera saker o ting innan han kunde svara.
Killen förde mojängen över magen och man såg "saker" från olika vinklar. Han frös bilden ibland och klickade och mätte med musen och data hoppade in i en tabell på hans dataskärm.
I bland tyckte jag att jag såg en fot med tår och en gång tror jag att det var ryggraden som flög förbi. En gång frågade jag om det var huvet vi såg men då var det vist bukhålan så jag är inte så säker på att jag verkligen hängde med på vad det var vi såg.
Killen frågade om vi ville veta könet och O svarade Ja för det ville han. Jag hade ingen åsikt och inget riktigt bra skäl till varför inte. Förutom att det kändes som att öpna julklappen i förväg och det skälet väger inte så tugnt när man ska diskutera.
Så killen sa:
- Det är en kille!
- Är det en kille? frågade jag. Jag blev liksom helt perplex. Jag hade varit så säker på att det var en tjejj. Men för17, det gjorde ju inget, jag blev bara så överaskad.
- Hur vet du att det är en kille, frågade O och ville ha nån form av tekniskt utlåtade eller en bild.
Killen försökte skämta och sa att det berodde på olika saker men mest för att killar har större hjärna än tjejjer.......
När ingen av oss fattade skämtet eller skrattade så försökte han igen.
För att killar har......och så knuffade han mig i sidan och tog fran en bild på skärmen som skulle kunna ha varit en snopp men eftersom jag var så nervös och inte såg något på bilderna så fattade jag ju ingeting.
Killen tyckte säkert att vi var ett par riktigt torra och tråkiga snubbar.
Men för tusan, vi var ju skitnervösa.
Så fick vi en remsa i handen med två kort. ett som kan vara en profilbild på huvet och en som kan vara en snopp-bild. Men vi är inte säkra.
Vi gick ut och väntade på vår rapport som sa att allt var normalt och att bebisen har allt på plats och väger 441 gram. Samt att jag är framflyttad en vecka i graviditeten och ska ha barn de 9e Mars. Istället för att vara i vecka 21 är jag i vecka 22 nu. Det är 5 månader. 4 kvar!
Namnförslag är just nu:
Aytami (som är gamalt kanariskt namn), Alexander, Joakim, William
Men vi behöver flera namn innan vi kan bestämma oss, så fortsätt att skicka förslag.
31 Oktober 2006 Alla helgons dag på Gran Canaria
Jag och Octavio åkte ut i staden för att se på de olika stadsdelarna och då åkte vi bl.a. förbi kyrkogården.
Där var det kaos. Alla åker nämligen till kykogården och sätter blommor på gravarna. Det var helt omöjligt att ta sig in där på dagen så vi åkte tillbaka vid 18-tiden för att jag skulle få se. Utanför ingången till kykogården var det som en marknadsplats. Man hade ställt upp stånd som sålde blommor till gravarna. Där fanns också stånd för allt från varm korv till kastanjer. Det var fullt ståhej och polisen var där och fick dirigera trafiken till parkeringarna.
Så här ser det ut på kyrkogården i Las Palmas.
