I onsdags gick vi till vår vanliga pub för att se semifinalen i Champions league. Det var Barcelona som spelande andra matchen mot Milan och de spelade om en finalplats mot Arsenal som vann mot Villa Real dagen innan. I den första matchen vann Barcelona på bortaplan mot Milan, alltså var Milan tvugna att göra 2 måt i Barcelona för att vinna, ett för att spela lika.

Ja ja det hela började tidigare på dagen då jag satt på bussen på väg hem. När jag tittade upp från mina funderingar så hälsar ett bekant ansikte på mig och kommer och sätter sig brevid mig i bussen för att prata. Det var servitrisen från Choi´s (vår fotbollsbar). Han var på väg till jobbet den eftermiddagen och frågade om vi skulle komma förbi denna kvällen och titta på fotbollen, det skulle vi naturligtvis.

Senare den dagen när vi satt och åt komenterade jag det för Octavio att jag hade träffat ett bekant ansikte på bussen och att jag nu börjar bli så "tjenis" med Las Palmas att jag nu mera både känner igen folk och känns igen av andra, något som nästan aldrig hände i Göteborg och även var svårt i Örebro (fast enklare än Gbg förståss).

Då började vi disskutera vad det kan bero på. Är det för att Göteborg är en större stad? Eller för att folk har fler kompisar här? Eller vad kan det vara som gör att här känns det som att man är mer "kändis"?
Jag ska förklara lite bättre.....

När jag bodde i Göteborg så hände det nästan aldrig att jag, när jag var ute och handlade eller fikade etc., träffade på någon som jag kännde och kunde stanna och småprata lite med. Eller när vi var ett gäng som gick ut på krogen så var det ganska svårt att utan föregående planering/avisering stöta på några bekanta.
Medans här i Las Palmas/gran Canaria så händer det varenda gång som vi går och handlar, går på stan, går ut och går, att Octavio stöter på någon som man antingen hälsar på eller stannar och pratar med en stund. Och nu börjar det även hända mig, att jag också börjar få bekanta. Och vi ska inte tala om krogen, där är det fullt av bekanta.

Jag har tänkt mycket på att Gran Canaria är en väldigt lite ö och att alla därför känner varandra. Man har inte flyttat till ny stad som vi gör i Sverige efter skolan, efter universitetet eller för att leta nytt jobb. Nej alla har sina kompisar från barndomen, från skoltiden, från alla sina jobb. Och alla bor på samma lilla ö och gör i stort sett samma saker varje år och åker på samma fester och samma platser. Jag för min del kan inte förstå att folk inte får klaustrofobi här. Men jag har lärt mig att inte avfärda allt som dumt och fel utan istället försöka se anledningarna till saker istället. Folket här är uppväxta med sin ö och de har inte rest så mycket (varför skulle de det när de har allt här, semester, sol , bad, billig sprit osv). Nej folk är nöjda här med sin ö och åker därför inte utomlands och har därför inte sett den stora världen utanför Kanarieöarna och därför vet de inte om att deras ö är så liten som den är. Det märker man direkt när man talar med folk som rest och levt utomlands, att de har en helt annan inställning till sin ö än de andra.

Ja det var inte det jag skulle komma fram till utan när vi satt och pratade om allt detta så kom vi fram till att det nog inte bara beror på att ön är så liten som man har fler bekanta här utan det är sättet att umgås. Folk är mer benägna att tala med varandra här, även om man inte är så värst bekanta med varandra. Man måste tala med varandra och inte nödvändigtvis om viktiga saker, nej det duger bra med vädret som vi gör hemma.
För hemma i Göteborg/Sverige så hade det aldrig hänt att en servitris från en bar som jag brukade gå till men aldrig pratat med kommit fram och satt sig vid mig i bussen för att tala om fotboll, jobb och var jag var från. Nej vi hade nog som hastgast nickat och lett mot varandra och inget mer. Men som det var nu så kom hon fram till mig och jag fick en bekant i Las Palmas som jag kan småprata lite mer med nästa gång jag ser henne.

Vi gick till Choi´s till slut och Barcelona spelade oavgjort mot Milan. Men eftersom de gjort ett mål på Milans hemmaplan förra gången så vann de totalt sett och gick vidare till finalen i Champion league. Då ska Henke Larsson i Barcelona spela mot Fredrik Ljungberg i Arsenal så på sett och vis är det en svensk final (om man är riktigt generös). Men på den finalen får vi vänta en hel månad tills i slutet på maj.

Hejja Henke!!!!!!!