I onsdags gick vi till vår vanliga pub för att se semifinalen i Champions league. Det var Barcelona som spelande andra matchen mot Milan och de spelade om en finalplats mot Arsenal som vann mot Villa Real dagen innan. I den första matchen vann Barcelona på bortaplan mot Milan, alltså var Milan tvugna att göra 2 måt i Barcelona för att vinna, ett för att spela lika.

Ja ja det hela började tidigare på dagen då jag satt på bussen på väg hem. När jag tittade upp från mina funderingar så hälsar ett bekant ansikte på mig och kommer och sätter sig brevid mig i bussen för att prata. Det var servitrisen från Choi´s (vår fotbollsbar). Han var på väg till jobbet den eftermiddagen och frågade om vi skulle komma förbi denna kvällen och titta på fotbollen, det skulle vi naturligtvis.

Senare den dagen när vi satt och åt komenterade jag det för Octavio att jag hade träffat ett bekant ansikte på bussen och att jag nu börjar bli så "tjenis" med Las Palmas att jag nu mera både känner igen folk och känns igen av andra, något som nästan aldrig hände i Göteborg och även var svårt i Örebro (fast enklare än Gbg förståss).

Då började vi disskutera vad det kan bero på. Är det för att Göteborg är en större stad? Eller för att folk har fler kompisar här? Eller vad kan det vara som gör att här känns det som att man är mer "kändis"?
Jag ska förklara lite bättre.....

När jag bodde i Göteborg så hände det nästan aldrig att jag, när jag var ute och handlade eller fikade etc., träffade på någon som jag kännde och kunde stanna och småprata lite med. Eller när vi var ett gäng som gick ut på krogen så var det ganska svårt att utan föregående planering/avisering stöta på några bekanta.
Medans här i Las Palmas/gran Canaria så händer det varenda gång som vi går och handlar, går på stan, går ut och går, att Octavio stöter på någon som man antingen hälsar på eller stannar och pratar med en stund. Och nu börjar det även hända mig, att jag också börjar få bekanta. Och vi ska inte tala om krogen, där är det fullt av bekanta.

Jag har tänkt mycket på att Gran Canaria är en väldigt lite ö och att alla därför känner varandra. Man har inte flyttat till ny stad som vi gör i Sverige efter skolan, efter universitetet eller för att leta nytt jobb. Nej alla har sina kompisar från barndomen, från skoltiden, från alla sina jobb. Och alla bor på samma lilla ö och gör i stort sett samma saker varje år och åker på samma fester och samma platser. Jag för min del kan inte förstå att folk inte får klaustrofobi här. Men jag har lärt mig att inte avfärda allt som dumt och fel utan istället försöka se anledningarna till saker istället. Folket här är uppväxta med sin ö och de har inte rest så mycket (varför skulle de det när de har allt här, semester, sol , bad, billig sprit osv). Nej folk är nöjda här med sin ö och åker därför inte utomlands och har därför inte sett den stora världen utanför Kanarieöarna och därför vet de inte om att deras ö är så liten som den är. Det märker man direkt när man talar med folk som rest och levt utomlands, att de har en helt annan inställning till sin ö än de andra.

Ja det var inte det jag skulle komma fram till utan när vi satt och pratade om allt detta så kom vi fram till att det nog inte bara beror på att ön är så liten som man har fler bekanta här utan det är sättet att umgås. Folk är mer benägna att tala med varandra här, även om man inte är så värst bekanta med varandra. Man måste tala med varandra och inte nödvändigtvis om viktiga saker, nej det duger bra med vädret som vi gör hemma.
För hemma i Göteborg/Sverige så hade det aldrig hänt att en servitris från en bar som jag brukade gå till men aldrig pratat med kommit fram och satt sig vid mig i bussen för att tala om fotboll, jobb och var jag var från. Nej vi hade nog som hastgast nickat och lett mot varandra och inget mer. Men som det var nu så kom hon fram till mig och jag fick en bekant i Las Palmas som jag kan småprata lite mer med nästa gång jag ser henne.

Vi gick till Choi´s till slut och Barcelona spelade oavgjort mot Milan. Men eftersom de gjort ett mål på Milans hemmaplan förra gången så vann de totalt sett och gick vidare till finalen i Champion league. Då ska Henke Larsson i Barcelona spela mot Fredrik Ljungberg i Arsenal så på sett och vis är det en svensk final (om man är riktigt generös). Men på den finalen får vi vänta en hel månad tills i slutet på maj.

Hejja Henke!!!!!!!

Jag har tråkigt!!!
Idag är det måndag och det blev en sån där mellandag när inget är planerat. Det finns massor att göra men jag har ingen lust med någonting.

Vanligtvis på måndagar brukar jag hjälpa min engelska kompis Mary att städa hennes hus men hon flyttade söder ut i helgen så nu blev dagen ledig istället. Det är molnigt ute så det var ingen idé att åka till stranden fast det är tillräckligt bra väder för att gå ut och gå. Fast då måste ju jag klä på mig och nu sitter jag i min pyamas. Jag har ätigt frukost (havregrynsgröt), borstat tänderna, bäddat sängen och så har jag tvättat. Både några maskiner och lite för hand. Så egentligen borde ju jag gå upp på terassen och hänga upp dem. Men då borde ju jag tvätta golvet där uppe först för det är alldeles sandigt av all sand som flygit in från Sahara. Och så är klockan 2 och jag borde börja med lunchen. Det ska visst bli kycklingsallad enligt menyn, med melon. Fast det har jag inte för det glömde vi handla sist vi var och handlade, jag får ta päron istället. Ingen är ute på MSN heller och ingen hade skickat maijl idag. Jag känner mig lite ensam.

Nej nu får jag ta mig i kragen.....
Vad börjar jag med????
Hänga kläder (struntar i städningen idag) så gör jag lunchen sen.

Puss o kram
Yohanna

I dag söndag, så var det lite moln och lite sol så eftersom klockan var lite sent och vi skulle gå och titta på fotboll senare på eftermiddagen, bestämde vi oss för att vi inte hade tid för att åka söderut för att sola. Utan vi bestämde oss för att åka till stranden i Las Palmas för att promenera och sedan åka iväg och äta lunch (salt fisk från påskafton) hos en annan av Octavios farbröder.
Precis när vi bestämt oss för det så började det att regna.
Då åkte vi iväg och åt lunch med familjen, det böjade blåsa så mycket att maten nästan blåste av bordet.
Sedan gick vi iväg för att titta på fotbollen (Valencia-Barcelona) i baren Chois som vi alltid gör. Då ställdes matchen in på grund av att det regnade så mycket i Valencia så planen stod under vatten.
Ja det var en ganska så värdelös söndag fast ganska trevlig ändå. Ja så känner jag mig, förvirrad och obestämsam.....kan det vara söndagsångest? Jag som inte ens ska gå och jobba i morgon.....

Nu är vi hemma igen, har sett en film på TV, ätit mig en rostad macka med tomater och jordgubbar till efterätt.
Klockan är 23:15, Octavio ligger redan i sängen och tittar på TV och jag ska gå och borsta tänderna nu.

God natt och sov gott!!!!

Idag är det påskafton och vi ska åka till stranden för att senare på eftermiddagen äta lunch hos Octavios farbror som har ett hus vid Las Canteras (den stora stranden i Las Palmas). Visst finns det endel moln idag men för17, är det lov så ska det solas.

Den typiska påskmaten här på Gran Canaria är torkad salt fisk som fått ligga i blöt något dygn. Det är inte som lutfisk även om det låter som samma tillagningssätt. Nej denna fisken har mer konsistens och är inte så geléig och den är mycket saltare.....på gränsen till oätbar. I vattnet som fisken kokar i så kokar även med potatis och sötpotatis som man äter till.



Som tillbehör har man mojosåsen (stark pakrikasås med vitlök) och en deg av goffio (majsmjöl) buljong och banan som man knådar till en limpa (ser ut som pepparkaksdeg men smakar lera med ett sting av banan). Inga grönsaker här inte och inte en skymt av ett ägg. Jag ska laga lite svensk påskmat hemma senare idag eller i morgon för att komma i stämning.



Påskris har jag inget heller. Jag har inte fått tag i några grenar och att hänga fjädrar och ägg i palmblad kändes lite fel. Jag får se idag om jag lyckas knycka nån gren.

+24 grader molnigt
Jag fick en konstig hosta för ca 1,5 vecka sedan. Dum som jag var så åkte vi till stranden ändå förra helgen. Jag tänkte: "Lite förkylning är väll ingenting att stanna hemma i sängen för, nej ut och njut av vädret!"
Det resulterade i en jätteförkylning hela denna veckan med täpt näsa, hosta och slem.
Jag har hållit mig hemma hela denna veckan och inte varit ute och motionerat och inte tränat (förutom min dagliga morgongympa) och nu känner jag mig lite bättre. Fast hemmaveckan resulterade i 0,5kg uppgång så nästa vecka får bli lite hårdare för att komma tillbaka på kurvan igen.

Ja det är konstigt detta med utgångstvånget när det är fint väder, det har man med sig från sverige. Att när det är sol ute då måste man bara ut. Man får inte ligga hemma i sängen även om man är sjuk eller jättetrött. Jag känner det som att "skynda dig ut nu för solen kan försvinna igen". Så är det ju inte här. Solen kommer ju tillbaka, dag ut och dag in. Man behöver inte stressa eller känna tvång.

Ja det är viktigt att lyssna på sin kropp för man ser ju vad kosekvenserna blir när man tvingar sig till någonting som kroppen säjer nej till. Jag gillar (ibland) stilen som de har här nere. Om man är trött ska man vila (man är inte lat för att man är trött, värmen suger musten ur kroppen). Det gör inget om man är hemma och städar en dag när det är strålande sol för strålande sol kommer det att vara flera gånger. Om livet skulle stå still här bara för att det är fint väder och man måste ut och njuta av solen så skulle ingenting bli gjort här. Nu blir ju inte så mycket gjort här (i Spanien/Gran Canaria) för folk är ganska lata, oorganiserade och utan amitioner men mer om det pratar vi om en annan dag (med risk för att jag blir halshuggen av nån spansk besökare).

Nej men jag skulle inte få så mycket gjort här i mitt liv om jag skulle leva som man gör på semestern. Nej kläder ska tvättas, hemmet ska städas, läxor läsas, jobb sökas och liv ska levas även om solen skiner utanför.......

Ha en trevlig helg och hoppas att våren har kommit till sverige.

Las Palmas, stranden La Laja, strålande sol +35 grader
Ja vädret höll i sig och vi kunde åka till stranden även denna helgen. Men nu åkte vi till en annan strand i Las Palmas som heter La Laja. Totalt finns det tre stränder i Las Palmas. Las Canteras som är den största (längsta) med allt från guldgul sant till vulkansvart. I ena änden är det turistigt med hotell och restauranger och i den andra änden så är det mer genuint med svart sand och surfare.
Men nu åkte vi i alla fall till denna stranden som är ganska lång och har finkorning svart-brun sand. Här är det mer avspänd stämning och folk ligger inte som packade sardiner utan man har lite svängrum runt sin handduk. Tyvärr var det ganska många flugor just den här dagen så vi som hade med oss tonfisksallad till stranden fick en hel svärm runt oss när vi öppnade picknickväskan. Vi fick ge upp till slut och nöja oss med att äta sockerkakan, det gick helt inte att äta salladen.....
Jag vet inte vad det berodde på att just denna dagen var det flugtätt.

Att sitta på stranden är väldigt intressant tycker jag, att titta på folk som spatserar förbi, på grannarna på handdukarna bredvid, på folket som badar. Man kommer liksom direkt in i vardagsrummet på en del familjer. Hur de beter sig, vad de pratar om osv...
Det finns allt slags folk på stranden. Allt från den topträndade muskelkillen som i tajt badbyxa bara vill visa upp sig till den smöllfeta 60-års-gubben som forfarande tror att han är en Don Juan.
Jag sitter och tittar och funderar på vad som rör sig i deras huvuden och så rätt var det är tittar jag till på min Octavio där han ligger och lyssnar på sin salsa musik i hörlurarna och då tänker jag att jag är väldigt lyckligt lottad......

Dagen avslutades som vanligt med rast prommenad i lös sand för att få bort dagens kalorier....