Fick precis veta att det inte gick längre. 

Ta hand om er och håll era nära och kära hårt. 

• • • • • •

Fredag!

 

#TGIF

 

Jag satt och skvallersurfade på Facebook och åt min arbetslöshetsfrukost.

I lugn och ro.

Vad skulle jag gnälla om idag på bloggen?

 

Pang!

Rakt i nyllet.

Och jag klarar inte av sånt här. Och ändå är det ju så viktigt att JUST klara av det och försöka göra någonting åt det.

 

Jag trillade rakt in på denna sidan >>>

En tjej som, precis som jag trillat över historien om lilla Junis 6 månader som fått komma hem från sjukhuset för att DÖ i lugn och ro tillsammans med sina näraste och käraste.

I cancer!

Herre Gud vad allt annat känns trivialt just nu.

Mammans Instagram berättar allt #fr0kenflink (en nolla i froken) >>>

 

Familjens näraste och käraste sitter och pärlar armband för att samla in pengar till Barncancerfonden och för att stödja familjen. >>>

Jag brukar inte göra sånt här annars, men jag klickade hem SEX stycken armband på en gång.

Ett till MAMMA & PAPPA.

Ett till syster EMMA.

Ett till syster SARA.

Och TRE till mig för att påminna mig om oss och våra TVÅ "skitungar" som jag haft sån tur att få (peppar, peppar ta i trä, vitlök och klipp i sten för att vara på den säkra sidan).

Ta vara på det ni har och känn KÄRLEK.

 

Jag kan bara uppmana er att sprida och hjälpa så gott ni kan >>>.

 

Och där blev den fredagen inte som jag hade tänkt.

Men vad har jag att gnälla om....

 

 

/Y

 

PS Håller er informerade om när armbanden kommer. DS

....förra helgen, efter en lååååång tids förfrysning på de "varma" Kanarieöarna ;)

 

Folk skrattar år mig och det gör väl ni förmodligen med nu -

MEN.JAG.FRYSER!

 

 

 

 

 

Jo, jag bor på Kanarieöarna.

Hit, dit folk åker på vintern för att komma undan kyla och snö i kalla norden.

Jo, det är samma ö.

Bara en liten annan DEL av ön.

Las Palmas heter den.

Och är inte helt olik Sverige under tidig vår eller sen höst just nu.

 

....blandad med lite svensk sommar naturligtvis ibland ;)

 

 

 

 

"Urinvånarna" här talar om att de inte haft så kall vinter sedans....

...ja vääääääldigt lång tid tillbaka.

Men skiner solen ute, och det gör den ju ibland, så är det riktigt härligt ute. Jag får vårkänslor.

Jag skulle väl inte direkt gå och lägga mig på playan här i Las Palmas. Men det är varmt och skönt i solen. Perfekt utomhus-fika-väder.

 

Problemet är ju att jag för det mesta inte befinner mig utomhus i solen.

Eller att det, för den delen, inte är så mycket sol här just nu.

50 nyanser av grått har fått en helt ny innebörd och skulle kunna likställas vid min bostadsort just nu.

Grått, grått, grått och så lite regn, en solglimt och så grått, grått och mer grått.

 

Jag har befunnit mig inne i ett kallt och fuktigt klassrum under vintern.
 Och har jag inte varit där så har jag varit inne i ett kallt och fuktigt hem.

Det är så himla kallt här inne i husen. Jag tar PÅ mig kläder för att gå in. Och tar AV mig dem när jag kommer ut och får tina upp.

 

Det drar från fönster och dörrar här.

Det är kalla stengolv i husen.

Man få sätta på värmeelement i badrummet när man ska duscha.

Och att krypa ner i sängen är en plåga, mellan kalla och fuktiga lakan.

Jag kryper ner där med pyjamas, morgonrock, sockar och hela konkarongen. Och när sängen, så småningom, börjar att värmas upp så tar jag av mig pö om pö. (Om jag hinner innan jag somnar.)

Men vid uppstigning är det samma procedur för att komma upp.

Och på kvällarna här ser hemmet ut som en kyrkogård på Alla-Helgons. 100.000 värmeljus står och brinner överallt.

Ny tur till IKEA är oundviklig nu.

 

Vart är alla skickliga/kompetenta ingenjörer när det ska byggas hus här?

 

Men det var ju inte det jag skulle berätta.

Jag skulle ju skryta om att vi åkt till stranden.

Jag blev så himla trött på att frysa och kände att jag behövde få se solen och tina upp lite. Så jag packade in skitungarna, Älsklingen och bästa väninnan med son, och drog vidare till Puerto Rico i södern.

Solsäkraste och med största sannolikhet utan vind också.

 

40 minuter i bil för att åka på kortsemester.

Kan man ha det bättre?

Inget flyg.

Inga pass.

Inga jättesummor ;)

 

17 grader och grått i Las Palmas när vi åkte.

22,5 i Puerto Rico och klarblå himmel.

Mot stranden!

Naturligtvis så parkerade det sig ett stort moln ovanför våra huvuden när vi väl fått upp våra handdukar i sanden. Och eftersom det inte blåste så flyttade sig molnet inte på sig.

Ingen fara på taket.

Ungarna slet av sig kläderna och jag satt på en handduk med kläder på.

Alla nöjda och glada.

 

Efter 45 minuter så behagade molnet blåsa bort och det blev sommarvärme.

Så pass att jag fick ta av mig den stickade töjan och kavla upp byxorna i alla fall.

Ungarna badade.

Vi hade en kalasdag.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När vi åkte hem var det 20 grader i Puerto Rico och sol.

När vi körde in i Las Palmas igen var det 15 och regn.

Det kändes som att köra in i en sån där stad "som Gud glömde" eller "som Aliens tagit över" på hemvägen.

 

JAG hade bränt mig i ansiktet och säkerligen fått lite solsting för jag fick lite frossa där på kvällen.

Men annars var det härligt.

 

Så kan det gå.

 

/Y

.....efter 7 månaders jobb så var det då dags igen, ARBETSLÖS.

 

Buuuuäääääää!

 

 

 

 

 

 

Jag som hade bestämt mig för att ge mig själv några veckors värlförtjänt semester nu och INTE ha något som helst dåligt samvete över att gå hemma och skrota. Jag hade inte den minsta lust att gå hem och lägga i mig i sängen igen efter skollämningen.

 

Saken var den att jag skulle åkt tillbaka till ex-jobbet och fixa lite papper idag. Men på vanligt spanskt maner så fanns inte rätt person på sin plats idag så det gick inte alls att få någonting löst.

Och så stog jag där.

Villrådig.

Utan några som helst ideér på vad jag skulle kunna göra.

 

Njuta?

Hur gör man det?

Ha ha, det låter ju fruktansvärt tragiskt.

Men så är det.

 

Jag ringde Älsklingen och lokaliserade honom ute på stan i nått snabbköp lämnades chips.

....som ju är hans jobb ;)

Och bjöd ut honom på frukost.

Man får passa på.

Och så gick den dagen också.

 

Men HERRE GUD, vad ska jag hitta på i morgon?

 

/Y

Här köper vi ingenting till varandra på alla hjärtans dag.

Det har jag strängt sagt ifrån.

Jag tycker att det är så ledsamt/irriterande att det ska slås på så stort i affärer och medier detta med att man MÅSTE fira kärleken på denna dag och man MÅSTE köpa fina presenter att överaska med.

Jag tycker att man ska fira kärleken alla dagar på året.

 

Min man skiter FULLSTÄNDIGT i vad jag tycker.

 

 

 

 

 

....och jag ÄLSKAR det!

 

Det är ju lite tvetydigt det där.

Med kärlek.

Med att vara kvinna.

 

Man vill ju vara så förnumstig och klok.

Men ändå så är det ju så härligt att bli överaskad och att få blommor.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

 

....jag njuter.

 

Kärlek är ju så svårt.

Eller kärlek är lätt. Äktenskap är svårt.

...att hålla liv i.

Kärleken till små-terroristerna forsar utan gränser, helt av sig själv.

 

Äktenskap är svårt och kan behöva sig en liten knuff då och då. Kärleken finns ju nånstans därinne. Den behöver bara få plats att kunna komma ut lite då och då. Den blir ju så lätt dränkt av stress, jobb, leda och familjebråk.

Den måste få komma ut och lufta sig ibland.

Få slå gnistor på det torra virket ibland.

Och man måste LÅTA den få det.

Och då kan en sån här dag vara alldeles utmärkt att göra det på.

Även om den blivit kommersialliserad.

Det blir ju så lätt hänt annars att det INTE blir hänt, det där med att lufta kärleken i äktenskapet.

 

En annan tanke.

Filmen 50 nyanser har/hade ju premiär lagom till denna dag.

Det var ju hemskt kommersiellt ;)

Jag ska INTE gå och se den!

.....idag.

Jag ska se den en annan dag.

Det är ju självklart.

Fast jag VET att jag kommer att bli besviken.

(Filmer är SÄLLAN lika bra som böckerna de bygger på.)

 

Kanska tar jag med Älsklingen.

Kanske gör jag det inte.

Vad ska han med att göra?

Det är är ju något mellan mig och Mr Grey ;)

Älsklingen kommer ju INTE att gilla den.

Det är jag säker på.

Boken är inte gjort för att gillas av män.

 

Det är som när Aftonbladet släpper iväg sin manlige journalist för att recensera filmen och han kommer tillbaka och säger att han inte blev det minsta upphettsad >>>

Ha ha ha det kunde jag sagt i förväg.

Det är ju som att släppa in en vegitarian på en köttrestaurang och tro att han ska gå Balobas.

Inte så troligt.

 

Jag har ju funderat länge på detta fenomen med Mr Grey och böckerna, och skrivit och kastat utkast till bloggen, om och om igen, för att försöka förklara.

Svårt.

Det är så många aspektet på något som verkar så trivialt som en snuskhistoria.

Men det jag kan säga om vad jag tror är något av det som säkerligen gjort den så populär är att vuxna kvinnor nog är lika mycket prinsesslängtare som små flickor.

Vi vill så gärna tro på den fantastiske prinsen som ska komma och svepa iväg oss och så ska vi leva lyckliga i alla våra dagar.

Fast detta är på en helt annan nivå än Askungen.

Men en HELT perfekt prins som vill ha JUST DIG och som gör ALLT perfekt i sängen, köper dig allt PERFEKT, stenrik och ger JUST DIG allt det du (i hemlighet) drömmer om.

 

För vi VUXNA kvinnor VET ju att:

- det finns INGA perfekta partners.

- det finns inga stenrika, supersnygga, som vill ha just dig.

- det finns ingen som är pefekt i sängen och ger dig orgasm bara av att titta på dig.

- det finns ingen sån kärlek.

- det finns ingen kärlek som övervinner ALLT utan att kämpa.

 

Vi VET ju det där.

Ändå så vill vi drömma och svepas med.

 

Och karlar (och nu drar jag alla över en kam i ett endra svep fast jag inte borde) de förstår ju inte det där.

Dröm-prinsen drömmarna.

Att vilja kunna sluta tänka på det där som inte är perfekt när det borde vara perfekt (en av mina värsta sidor).

Att förföras mer av en TANKE än ett handgripligt förfarande.

DRÖMMEN!

....som vi vet aldrig kommer att bli sann ;)

 

Så det är ju självklart att det inte "rycker i baguetten" på den där filmjournalisten, för, för det första har han inte läst boken (som säkerligen är bättre än filmen för att den skapar just den där FANTASIN) och för det andra är han en karl och har helt enkelt inte fattat det där med Drömprinsen/Drömsexet.

Bara att uttala sig som han gör, gör att han avslöjar sig själv som en man som helt enkelt inte har en susning om vad Prinsessor vill ha.

Men det får stå för honom.

 

På samma sätt har jag hört andra män skämta om "misshandeln" i boken och skämta om att kvinnor vill nog ha lite hårda tag i alla fall.

Det bevisar ju samma sak.

Att dom inte har en aning, eller inte har fattat alls, vad det hela handlar om.

 

Men det är en annan fråga.

Mycket mer komplex.

Som ska tas upp i ett annat inlägg.....

 

Nu ska jag odla kärleken.

 

Kärlek på er!

 

/Y

Peppar, peppar ta i trä. 

I lördags var jag ute med några vänner på karnevalen. 

Första gången för i år. 

Samma maskeradkostym som alltid. 

....som bara blir bättre och bättre med åren. 

Denna lördagen var det "Karneval på gammalt vis" i gamla stan. Massvis med folk i mogen ålder som dansade till gamla godingar under eftermiddagen. 

Älsklingen var hemma med skitungarna och höll ställningarna. 

Och jag kom hem som Askungen klockan 12. 

Faktiskt ganska så kyligt. 

Och folk är sjuka. 

Men roligt. 

Fast HERRE Gud va folk!

Jag får nästan panik. 

Märks att man inte övar lika ofta nu-för-tiden. 

Eller att man blivit gammal och klok och VET vad som kan hända om något skulle gå fel. 

Men roligt hade jag. 

Och på lördag ska vi ut igen, hela familjen. 

Stora karnevalståget. 

Så håll utkik. 

Och videosarna (är jag svenskalärare eller inte?) får ni gå in på Facebook och titta på. Fortfarande finns det ingen knapp här för att lägga in en video i bloggen ;)

/Y