För JAAAA vi lever. 

Det är bara tre dagars ledighet nu. Som vi spenderar i sommarstugan i söder tillsammans med några av Älsklingens jobbarkompisar med äkta hälfter. 

Sol, bad, grillning, umgänge, skratt, bråk (med skitungarna bara än så länge) och allmänt kalas. 

En försmak av semester. 

Vi klarade av firandet av kanariedagen i skolan och skolavslutning för svenskan innan vi åkte. Så det var stressigt värre. 

Men det får jag återkomma om. 

Nu väntar sol och bad. 

/Y

....i skolan nu på morgonen. Och i eftermiddag är det skolavaslutning för svenskaklasserna.

Så det är mycket möjligt att ni inte ser något mer av mig idag....

 

 

 

 

 

Ni får har en bra dag ändå ;)

 

/Y

....för hela Europa är chockat över hur det gick i valet och jag läser överallt notiser och åsikter om hur, var och varför det gick som det gick.

 

Varför?

 

 

 

Jag röstar på MILJÖPARTIET av en enda anledning.

Eller jag HADE röstat om jag inte så idotiskt hade missat, att det var denna söndagen som gick, som det var dags. Jag hade tänk att vi skulle göra det lite speciellt med att klä upp oss i söndagskläder, gå och rösta och sedan ta en fin-fika på stan.

Festa till det lite.

Göra något roligt av det.

Införa en ny tradition.

 

För Älsklingen röstar inte. Och har nog aldrig gjort.

Inte heller någon av mina kompisar eller övrig familj.

Man röstar inte här.

Eller man och man ska jag ju inte skriva. Det har jag ju ingen aning om. Bara det jag sett och hört.

 

Folk har gett upp här.

Tappat gnistan.

Det tjänar ju ingenting till i alla fall.

Jag kan i alla fall inte ändra på något.

Eller det blir i alla fall samma skit av det för alla partier är samma tjuvar och banditer.

 

Man har glömt bort här grundstenen i en demokrati.

Man har tappat tilltron till sin egna makt.

Man har glömt bort att man måste kämpa för sina rättigheter.

Man har glömt bort.....eller tappat hoppet.

Jag ville försöka ändra på det.

I alla fall i min familj.

Det gick åt skogen.

Denna gång.

Jag ska bättra mig.

Men jag var så himla inställd på att valet var i september.

Det brukar ju alltid vara så.

Bakläxa på det.

 

Men jag röstar, eller HADE röstat på miljöpartiet av EN enda anledning. Eller kanske två då eftersom min lillasyster Emma är med och kämpar där och står på deras lista. Kanske lite för hennes skull då ;) Men i huvudsak på grund av en anledning.

MILJÖN

 

Jag har valt en sak som jag tycker är viktigast just nu i världen och så kör jag på den.

Jag har inte tid eller lust att sätta mig in i politiken, fastän jag vet att jag borde. Det är för krångligt och för tidskrävande.

Så jag har vart en sak att kämpa för.

Den viktigaste för mig.

 

Jag har ingen aning om vart miljöpartiet står i jämställdhetsfrågan, i abortfrågan, i barnbidragsfrågan, i svälten-i-världen-frågan, i invandrarfrågan, i skatt-frågan, i religionsfrågan.

Dumt kanske, men jag har fått göra mitt bästa här.

Och kanske att jag inte bryr mig heller a´la Spanien. De andra partierna säjer ju samma sak, de är alla för samma bra saker.

Vem ska man lita på?

Så jag valde de som kämpar mest för det som jag tycker är viktigast.

 

Och nu skriker Europa över att många annorlundtänkande partier har tagit stora kliv frammåt.

Sverige skriker över att SD fått många röster.

Hur kunde det gå till?

Hur röstar folk?

Vet de inte vad SD står för?

Varför?

 

Men en demokrati fungerar ju så.

Den som får flest röster bestämmer mest och ska vara den styrande tanken i landet.

Och nu har SD fått en massa röster.

Då måste det ju finnas en massa mäniskor som tycker som dem.

Annars så skulle de ju inte fått några röster.

Ingen går ju och röstar under pistolhot i Sverige.

Så vitt jag vet ;)

 

Folk är jäkligt trötta på detta med invandrare och invandrarproblem.

De upplever saker, får höra om saker, får nyheter, lever livet och ser hur det går till.

Och kollar inte upp om saker och ting är sant, vad det beror på eller om det över huvud taget finns nån grund för vad som skett.

 

- Det sticker i ögonen på folk att inte få sjunga nationalsången på skolavslutningen.

- Att inte få fira nationaldagen utan att vara rasist.

- Inte kunna ha pepparkassgubbar i luciatåget.

- Höra om bråk om en docka i Kalles jul.

- Höra om någon som fått sin bil stulen av en invandrare.

- Tro att invandrare får en massa bidrag.

- Se invandrare som tigger.

- Höra att brottstatistiken består till största delen av invandrare.

- Inte kunna ha åsikter utan att kallas för rasist.

Och en massa fler saker.

Det spelar ingen roll om det är sant, eller vad som ligger bakom.

 

 

För här på Kanarieöarna så är det ju samma problem.

Det är inget svenskt.

Landet Spanien är i kris, så även här på öarna.

Hit kommer det en massa flyktingar/invandrare (jag däribland) och folk ser ju problemen som uppstår.

Samma som i Sverige.

 

Och jag är trött på att vara rädd, på folk som misshandlar, som våldtar, som slår sönder, som förstör, som tigger, som stjäl, som lever på bidrag fast de inte måste, som inte vill jobba, som svälter, som handlar med droger, som är överlägsna, som tittar konstigt på en på gatan, som tror att de är bättre än jag.

De behöver inte vara invandrare utan gäller ALLA personer.

Men det är klart, det sticker extra mycket ögonen när det är de som borde vara extra tacksamma som uppför sig illa.

 

Men funnes det ett parti som gick till val med målsättningen att LÖSA allt detta, problemen med invandrare, problemen med lögnaktiga politiker eller vem de nu månne vara problemen gällde, så tror jag att de skulle få en storskräll på en gång.

 

Så problemet kanske ligger på ett annat håll.

- Att informationen om vad partiet egentligen står för inte gått ut.

- Att folk inte velat informera sig ordentligt.

- Att invandringen är ett problem och de problem som uppstår vid invandring.

 

För ärligt talat, jag har inte hört någon i denna dag, som ÄRLIGT tycker att de är mer värda, bättre, överlägsna än någon annan på grund av ras/nationallitet.

Utan snarare på hur den andra personen uppfört sig, eller TROS ha uppfört sig.

 

Men tråkigt och skrämmande är det och något måste göras.

Vad?

 

/Y

...för denna veckan kommer att bli en kortvecka som kommer att vara fylld med kul. Bäst att ladda upp.

 

 

Men först:

 

Men veckan ja.

- I dag ska jag i väg på en jobbintervju.

Ångest!

Jag vet inte vad jag ska ta på mig.

Har vi hört den förrut >>>?

Eftersom jag inte vet vilken typ av jobb det är, de bara ringde och sa att de fått mitt CV och ville träffa mig, så vet jag inte riktigt vad jag ska förbereda mig för. Färgglatt och somrigt i min skolfrökenklänning? Elegant och strikt i kjol och blus a`la receptionist? Eller byxor och kavaj i stil med självsäker ingenjör?

Sista-minuten-panik-val som vanligt?

De säjer ju att mycket hänger på första intrycket och vad man har haft på sig och det hjälper ju INTE till för att lugna ner mig ;)

 

- På onsdag är det dags för att fira Kanariedag igen och detta år har jag blivit inbjuden av Lillskattens klass att hjälpa till vid firandet. Först ska ungarna uppträda med dans och sång, och sedan blir det provsmak av kanariska specialliteter. Samma sak varje år, men kul att få vara med.

2013 >>>, som vi visst inte fick vara med och fira ser jag nu ;)

2012 >>> & >>>

2011 >>> & >>>

 

- Sedan är det dags för skolavslutning för svenskan på onsdagskvällen och nu ser jag att jag INTE visat något från det på bloggen förra året.

Och jag som skulle gråta till "Den blomstertid" och allt ;)

Barnen har övat sånger och verser, blommig sommarklänning är utsedd och jag ska bara leta på fake-blomster-kransarna från förra året, så är vi beredda.

 

- Sedan så avslutas denna veckan med en LÅNGhelg eftersom kanariedagen här, den 30 maj, är en helgdag. Torsdag kväll till söndag är det meningen vi ska spedera i sommarstugan med några av Älsklingens jobbarkompisar. Det ska grillas, badas och kalasas.

Det kommer att bli fullt upp.

 

 

Men bäst att komma till skott med listan. Snart dags att hämta ungarna i skolan och bestämma vad jag ska ta på mig. Helst innan skolhämtningen. Jag kan ju inte gå dit naken ;)

Man får passa på när tillfälle ges. 

.....eller tvinga sig ut när det inte finns några undanflykter ;)

Same same but diferent. 

Nu ska vi äta lunch här, packa ihop och åka tillbaka till vardagen. 

Nästa vecka blir det hallabalo på hög nivå. Bäst att vara beredd. 

Kanariedagsfirande, skolavslutning och långhelg med storbesök i sommarstugan. 

Bara att bita ihop ;)

/Y

Jag HATAR detta:

...,en hel garderob full med snygga kläder och ingenting att sätta på mig ;)

Eller kanske snarare hatar bristen på att se möjligheterna och kombinera mellan det som finns. Hela tiden ser jag det som fattas:

- typ, den kjolen skulle passa bra. Men jag har inget att ha till. 

- de där skorna var länge sedan jag hade. 

- det där är fint men känns lite för mycket alternativt lite/färglöst osv. 

Men nu blir det bråttom och det hatar jag också. Det blir att ta något som jag sedan känner mig obekväm i efter halva daten ;)

Detta skulle du gjort igår Yohanna. 

Planering!

Ja ja....

Vi hörs!

/Y

....med SNIGELPOST!

Fattar ni?

Ett riktigt handskrivet brev.

Vem gör sådant nu-för-tiden? ;)

 

Jag blev så himla glad.

Ja alla blev glada för att hitta något annat i post-facket som inte var räkningar.

Men FÖRST å blev jag misstänksam.

Jag kände inte igen handstilen.

Hmmmm ;)

 

 

.....IGEN!

Och JA jag säjer, tänker och skriver barnuppfostran. Och med det menar jag det som på spanska heter utbildning. Jag ser det som att utbilda mina barn i att bli trevliga personer som fungerar i familjen och som andra vill umgås med.

För Gud ska veta att det inte kommer med födseln ;)

 

För idag känns det bättre i själen, sotet håller på att skingras >>>.

En fettbrännartur i parken under en klarblå himmer och med strålande sol som ännu inte hunnit att bli för varm, gjorde underverk med humöret.

Inte att förglömma effekten av trallvänlig, taktfast och glad schlagermusik i öronen också.

En gång en schlagerdiva, alltid schlager ;)

 

Och så kom mensen idag och PMS:en verkar vara som bortblåst.

Det där med mens och PMS verkar vara så himla onödigt.

Jag tycker att vi borde kunna förbjuda det.

Men skämt åt sido, jag lider mycket mer av PMS nu än när jag var....hmmmm, yngre. Det börjar baske mig bli ganska så hemskt nu.

Har hört lite löst om att det ska finnas nån hjälp att få mot detta.

Nån som prövat?

 

Men jag var tvungen att låta det här sotet rinna förbi, låta känslorna lugna sig, komma på bättre humör. Annars så skriver jag helt uppåt väggarna.

Jag är inte så säker i min mammaroll nämligen.

Jag är inte så himla säker på det här med barnuppfostran och vilken väg jag ska ta och vad jag tycker.

Som att orientera utan varken karta eller kompass skrev en kommentator här till ett inlägg.

 

Jag visar det inte utåt. Inför andra och framför allt inför skitungarna kanske jag verkar stensäker på det jag gör och vilka beslut jag tar. Men inne i huvudet på mig pågår en ständig kamp om vad jag tycker och vilken taktik jag ska använda. I hjärtat finns en ständig ångest för att jag ska göra, eller håller på att göra fel.

 

Och jag är TRÖTT på detta.

Jag är så fruktansvärt trött på att vara rädd för min barnuppfostringsinställning/taktik.

Jag kan inte riktigt njuta av att vara mamma.

Jag är ständigt rädd för att göra fel.

 

Därför tycker jag inte riktigt om att skriva om HUR jag gör med mina barn här på bloggen.

För alla har sina metoder.

Och det är BRA att få kritik och nya ideér.

Tankeställare.

Men när jag är så himla osäker på det jag gör så tar jag så himla lätt till mig andras kritik eller åsikter och blir så påverkad av det.

Vilket i och för sig är bra.

Men det är tröttsamt att hela tiden bli osäker på det jag gör.

 

Eller osäker och osäker, jag är ganska så säker på vad jag tycker. Det är snarare tvägagångssättet som jag velar hit och dit med.

Och förra veckan så läste jag detta >>> och jag fick nån inre strid med mig själv. Tvetydiga tankar.

För det första så: ja ha ja, det låter ju jättebra det här. Något som jag försöker att sträva efter hela tiden.

Men å andra sidan: jag har försökt och detta är bara skitsnack, hur gör jag nu?

 

Jag skulle vara, bestämde jag mig redan för när jag var liten och arg på MIN mamma, en snäll mamma, som aldrig blev arg.

Hur lätt är det?

Sedan när jag blev lite mognare, men fortfarande i det naiva stadiet innan man fått barn, ville jag vara en mamma som skulle sätta tydliga gränser, tala och förklara mycket för mina barn. Och mina barn skulle göra som vi bestämt för att de skulle förstå och skulle vilja hjälpa till i relationen.

Vi skulle prata, ha bra relationer oss emellan och berätta vad behoven var och vilja vara varandra till lags.

Samarbete och respekt enligt artikeln ovan.

 

HA!

Jag kan bara skratta åt det där nu.

Jag har pratat och förklarat med ungarna så tungan blött.

Jag har givit motiv för varför vi måste göra på ett visst sätt, jag har visat genom eget uppförande, jag har visat att jag blivit ledsen om de gjort något vi inte kommit överens om. Vi har talat om saker, varför man gör det och vad som händer om man inte gör det.

Talat, talat och förklarat.

Och de förstår, nickar och håller med. Jag har känt förhoppning.

 

Sedan skiter de totalt i det vi kommit överens om.

Struntat totalt i mig och de andra runt omkring oss.

Och jag står här och undrar vad jag gjort för fel.

 

Och jag ser mer och mer att jag, genom erfarenhet, närmar mig den vägen som jag inte ville gå, som mamma.

Och kanske att jag blir osäker och mår dåligt av detta för att jag tvingas att göra något som jag inte trodde att jag skulle göra.

Men det är ju det som jag ser fungerar.

Och jag har ju vissa grundideér som jag tycker BORDE och MÅSTE fungera.

 

Exempel.

Om ni läser vidare i artikeln här över, vidare till kommentarerna så är det en mamma som frågar om hjälp med sin son som inte vill byta sin bajsiga blöja.

Och de råd hon får, de vägar hon ska prova, ja jag vet inte hur jag ska föklara. Det verkar som att de tycker att hon ska vända ut och in på sig själv för att inte kränka barnet.

Låta honom gå med den bajsiga blöjan tills han själv kommer på att han vill byta.

Timmar, dagar, år, och bajsa ner och stinka för allt och alla runt omkring. tom bli sårig i rumpan.

Ska man göra detta för barnet?

 

Jag skulle väl kunna dra paraleller med Lillskatten och hennes tandborstvägran.

För ett tag sedan, kanske för nåt år, ville hon inte borsta tänderna. Det var gråt och skrik vareviga gång.

Jag förklarade, lockade, visade hemska bilder på smutsiga tänder, lekte, sjöng, busade osv.

Inget hjälpte och detta var säkert nån sån där form av treårstrotts och nån form av nödvändighet att bestämma och få bestämma över den egna kroppen osv. Precis som författaren av artikeln här ovan tror om blöjbytandet.

 

Jag tänkte till om oss.

Tandborstning är viktigt. Här läggs grunden inför framtida tandhygien. Vi har inte råd att springa hos tandläkaren.

Tänder skall borstas.

Det bestämmer jag.

Och om du bråkar och skriker så får jag hålla i dig och tvinga dig. Förklaringar och lock hjälper ju uppenbarligen inte och jag har varken tid eller ork att hålla på med detta varje dag.

Så är det bara.

 

Så det blev en tid med tvångstandborstning under gråt och tandagnisslan och jag mådde lika dåligt varenda gång.

Men tänder skall borstas.

Det ansvaret måste jag ta som vuxen, det vet inte en tre-åring ett smack om.

Jag låter henne få bestämma om andra saker och få öva upp sin vilja.

Hon får välja en massa saker i vår vardag.

Hon får INTE välja också, en massa saker i vår vardag.

Och tandborstningen går galant nu.

 

Men nu när jag läser artikeln så får jag hemska tankar.

Tänk om jag förstört henne för livet nu.

Enligt "experten" så skulle jag ju låtit henne välja själv och komma fram till beslutet att hon VILLE borsta tänkerna.

Nu har jag kränkt hennes personliga integritet.

Nu har jag förstört henne för livet.

 

OM jag bara VISSTE att det var så hade jag naturligtvis INTE valt den vägen. Men jag är inte så säker på att jag gör henne nån stor tjänst genom att låta henne bestämma själv om detta.

Jag tror inte att jag hjälper henne genom att "dalta" med henne. Och jag skriver dalta för jag kommer inte på något annat ord för att förklara om och om igen, locka, försöka göra saker roligare än vad de är osv.

För NÄR nångång i livet i framtiden kommer det att gå till på det sättet?

 

Istället så har jag kommit in på den vägen som jag inte ville gå - straff.

Det enda som jag ser fungerar.

Straff är enligt artikels författare något som gör att barnen gör som du säger av rädsla för dig eller för straffet.

?

Jag kallar det konsekvenser.

 

Jag väljer mina strider, det jag tycker är viktigt. Ungarna är ju självklart emot, annars så skulle det ju inte vara strider ;)

Så förklarar jag vad det är och varför och hur jag vill att det ska gå till.

Det går in genom ett öra på dem och ut genom det andra.

När det sedan inte går till på det sättet som jag tycker att det ska gå till, ja då blir det konsekvenser.

 

- vill man inte borsta tänderna, ja då får man dem borstade åt sig medans man protesterar.

- säjer man direkt när man kommer till matbordet att maten är äcklig och skriker och bråkar, ja då får man gå därifrån.

- blir man skitförbannad när man måste stänga av dataspelet, ja då får man inte spela mer.

Det är viktiga saker för mig.

Saker som måste fungera hos oss.

 

Om de sedan gör som jag säjer bara för att de är rädda för konsekvenserna, ja då får det väl vara så.

När förklaringar som:

- tänderna går sönder om du inte tvättar dem.

- jag blir ledsen när du säjer att maten är äcklig utan att ha smakat på den, och vi vill ha lugn o ro när vi äter.

- det är inte trevligt när du blir så där arg och skriker varje gång du måste stänga av spelet.

När de förklaringarna inte fungerar, och inga andra heller, då blir det konsekvenser.

 

Om förklaringarna inte fungerar för att de fortfarande är för små för att förstå resonemang, eller om de helt enkelt bara skiter i vad jag tycker, det vet jag inte.

Det får tiden utvisa.

Men livet måste fungera under tiden.

 

Fredagen och Lillskatten ja.

Vi skulle äta lunch hos svärmor, som vanligt.

Därefter skulle vi veckohandla, precis som vanligt.

Vi skulle även hitta en födelsedagspresent till lördagens kalas.

Och så hade jag tänkt att vi skulle hinna med lite annat smått och gott när vi ändå var ute och flängde.

 

Men!

Lillskatten ville INTE ta på sig skorna.

Och detta är något nytt som hon börjat med. Det är problem med att sätta på sig skorna. Vilka som helst eller alla. Det beror på.

Ena dagen så gör dessa JÄTTEont.

Andra dagen så går de hur bra som helst.

Så jag vet ju att det inte är något fel på skorna.

 

Det blev värsta kallabaliken.

Jag tog på skorna, hon sparkade av sig dem.

Jag satte på dem, de åkte av.

Jag väntade ut henne medans hon låg och skrek på golvet.

Inget.

Vi väntade hela familjen.

Hon var ursinnig.

Vi blev arga.

Det skreks och gräts och bönade och bads.

Ingenting hjälpte.

Hon skulle INTE ha på sig några skor.

Och jag bestämde att hon skulle INTE gå ut utan några skor, ingen skulle bära henne.

Jag tänkte inte ge mig.

 

MEN!

Vi var tvugna att åka och handla just då, för på lördagen efter skulle ju jag och Älsklingen åka på SPA. Och på söndagar är alla affärer stängda. Vad skulle vi äta under helgen tills måndagen kom?

Skulle vi stanna hemma från SPA:t bara för att kunna veckohandla.

Skulle en liten skitunge ha så stor makt över familjen att hon skulle få sabba alla planer för alla?

Eller skulle jag ge med mig och bära henne?

Inte till svärmor för där skulle hon bara bli ompysslad och det ska man inte bli när man betett sig illa.

Vi stog som två fågelholkar och bara gapade.

Vad göra?

Och så denna artikel som spökade i hjärnan och ville att jag skulle låta henne bestämma. Något som för mig kände alldeles fel.

 

Lillskatten blev skickad i säng, klockan FEM på eftermiddagen.

Där somnade hon BUMS.

Jag stack iväg med bussen för att fixa det som fixas kunde.

Och resten av familjen stannade hemma.

 

Och så fick vi åka i väg på SPA då äntligen.

Men jag åkte i väg med ledsamt hjärta och sot i själen.

Men det är en annan historia.

 

Men HUR I HELA FRIDEN kan man bli så arg över att behöva ta på sig ett par skor?

Och HUR kan man bli så ledsen över en tre-åring som bråkar?

Hur kan man bli så osäker på något som man egentligen är ganska så säker på?

 

Det var det.

Och det är bara början säjer de som vet.

Små barn, små problem.

Jag vill inte lyssna på sånt ;)

 

/Y

...för idag känns det som att jag åkt på stora käftasmällen i depp: söndags(måndags)ångest, PMS och sot i själen >>> efter ett storbråk med Lillskatten i fredags.

Tre till priset av ett ;)

 

Hur kan det bara ena dagen kännas så himla underbart och rosenskimmrande, för att nästa dag kännas nattsvart, skrämmande och ångestfyllt?

Vissa dagar blir jag bara rädd för mig själv och vad jag känner.

Och då har jag verkligen ingenting livskrisigt i mitt liv.

Önskar bara att hjärnan kunde ha en avstängningsknapp.

 

Jag sov oroligt i natt, konstiga drömmar. Lillskatten kom in mitt i natten och kröp ner. Och jag vaknade tidigt av att jag behövde gå på toa. Inte tillräckligt tidigt bara för att gå tillbaka till sängen och somna om.

Nu sitter jag här framför datorn och äter arbetslöshetsfrukost framför datorn. Ni vet sån där frukost där man tar sig tid och som aldrig verkar ta slut för man bara hämtar fler och fler skorpor tills theét är alldeles för kallt för att sippa på mer.

Men en sån frukost som jag inte riktigt kan njuta av för att jag vet att jag egentligen borde jobba. Eller i alla fall göra något mer vettigt än att sitta här och glo på facebook.

 

Men så snöade jag in på en sida som jag brukade läsa förr men som inte funnits tid för att läsa på vääääldigt länge >>>. Det är Emma som är på semester nånstans på Kreta just nu och hon skriver som balsam för själen. Inte så mycket, inte så roligt, men på något träffande sätt sätter hon fingret på just det där viktiga i livet. Det som man kanske tappar bort ibland.

 

Så jag drömmer mig bort på semester, försöker att komma på bättre humör och bestämmer mig för att när jag blir STOR, ja då ska jag skriva som Emma och kanske få vara balsam för själen för någon annan i en deppig stund.

 

 

 

Och det är måndag, så det måste bli en lista:

...för nu har jag tänkt till ordentligt på det där som damen som kom fram på valborg ville läsa om >>>.

 

 

 

Hola! - betyder HEJ! - uttalas: åla.

Funkar alltid, hälsningsfras till kända och okända vilken tid på dagen som helst och i vilken situation som helst.

 

Buenos dias! - betyder GOD DAG - uttalas: buenos dias, som det skrivs.

Både som hälsningsfras och hej-då-fras. När man vill vara lite artig men bara fram till 12-slaget, sedan blir det....

 

Buenas tardes! - betyder: GOD EFTERMIDDAG - uttalas som det skrivs.

Används från 12-slaget tills sent på kvällen och både som hälsningsfras och hej-då-fras.

 

Buenas noches! - betyder GOD NATT - uttalas: buenas nåtjes.

Ja, från och med NÄR på kvällen? Det har jag inte riktigt hängt med på, men ska vi säja efter att det blivit mörkt?

 

Que tal? - betyder: HUR ÄR DET? - uttalas: ke tall.

Hola, que tal, är väl den allra vanligaste hälsningsfrasen här. Man måste inte alls stanna och svara på frågan. Passar lika bra när man passerar nån på gatan som man känner....

 

.....men passar bra att svara med:

Bien, y tu? - betyder: bra och du? - uttalas: bjen y to?

Artighetsfraser. Inte alls meningen att man ska och radda upp allt som hänt i sitt liv, vem som dött och hur mycket ont man har vart ;)

 

Hasta luego! - betyder: tills sen - uttalas: asta luego.

När man säjer hej då till nån man brukar träffa ofta eller när man träffar någon på gatan som man känner men inte har tid att stanna och prata med.

 

Har man bestämt en tid när man ska träffas senare säjer man:

Hasta despues / Hasta ahora / hasta entonces - betyder: tills sedan, tills nu, tills då - uttalas: asta despues, asta aåra, asta despues.

 

Och kom ihåg, man pussar ALLTID på bägge kinderna. Ser ofta folk som syns varje dag och ändå pussar varandra på bägge kinderna jämt när de syns. Dock pussar jag inte min svärmor som jag ser varje dag. MEN med min svärfar gör jag det, för han ser jag bara en gång i veckan eller två ;)

Räcker de dock fram handen kan man skita i det där pussandet ;)

 

Känns det lite klarare?

Eller bara med förvirrat?

Bara fråga på om det fattas något ;)

 

 

 

Nu är det fredag här. Jag planerar en fest, dock väldigt långt fram i tiden. Och vi ska gå till svärföräldrarna och äta lunch nu.

Sen väntar veckohandling, en dust med nått telefonbolag för att försöka få till nån bra deal och packning av väskor. För i morgon ska jag och Älsklingen åka iväg på DATE. En spa-behandling som vi fick för vääääääääldigt länge sedan och som håller på att gå ut.

 

Men nu.

Fredag.

 

/Y

....och oroas på samma gång. För vi håller på och drunknar i dem ;)

 

God förmiddag!

Det är bättre idag.

Tänk vad lite stående matthopp framför TV:n, tills man får igång blodcirkulationen, och tre minuters planka kan göra för VAB-seget i kroppen.

 

Och Guldklimpen verkar vara på bättringsvägen han också. Inget smärtstillande har beövts tas idag och man kan SKÖNJA att svullnaden i örat gått ner lite. Men det rinner fortfarande ur det.

Men jag ser hopp ;)

 

Det här med kläder.

Det är ju så kul.

Här-om-veckan när vi kom hem från stranden i sommarstugan såg det ut så här utanför på terassen. Det var grannen som hade garderobsstädat och lämnat ett par påsar för att jag skulle få kika.

 

 

 

 

 

Det fanns en del som passade.

Och en del som INTE passade ;)

Och det som inte passade ska ju tillsammans med det redan utrensade ur min garderob samt det som vi skulle ha sålt på loppisen, får iväg till nån annan instans som kan använda det igen.

 

Problemet är att det finns ingensstans att göra av det här.

 

De två alternativen som finns här är att slänga det i soporna eller ge det till välgörenhetsorganisatoner. Och det känns lite trist.

Inte trist att hjälpa de som behöver det, men att allt som jag har här hemma, kläder, skor, barnkläder, vagnar, spjälsängar och diverse annat löst, men absolut inte förstört eller oanvändbart skulle kännas skönt att kunna SÄLJA det.

Få lite hjälp för det man lämnar ifrån sig.

Både vagnen och spjälsängen var ganska så stora investeringar.

Presenter dock.

Men ändå.

 

Jag lyckades hitta en butik här nere i stan som säljer begagnade barnartiklar, men då skulle de vara i nyskick.

?

Nyskick efter att man använt dem tillsammans med barn?

Jag menar vagnen är VÄL använd.
 Den fungerar fortfarande perfekt och har många goda år framför sig, men för 1000:an, den har repor och slitage.

Så det gick INTE.

 

Hittade en annan butik här ovanför parken som sålde secondhandkläder och sålde av en redig bunt till honom. Men för det första så ville han också bara ha kläder i perfekt skick. Och för det fick jag:

TIO CENT per klädesplagg!
(Cirkus 1 krona stycket)

Det är ju så man kan börja gråta.

 

Men vad gör man?

 

Dock ville han INTE ha barnkläder.

Ingen vill köpa barnkläder.

Jag annonserat här på internet att jag säljer för 5 kronor styck, klänningar, jackor, skjortor, ja BRA saker. Det är ju inte klokt. Ingen vill ha. Nya fina ibland nästan oanvända barnkläder.

Ingen köper second hand här.

Och skeppa till Sverige blir inte lönsamt.

 

Ibland hittar jag stora sopsäckar med kläder, leksaker, skor osv vid soptunnorna som står lutandes där i väntan på att nån hund ska komma och pinka på dem.

Jo, det är sant.

Hundägarna låter hundarna pinka på påsarna som står vid soptunnorna.

Inte bara för att de förstör innehållet i påsarna, utan även för att det är äckligt för sopgubbarna som kommer och måste kasta påsarna i sopbilen sedan.

 

Men.

Jag har ibland tagit hand om saker vid soptunnorna. Det är ju fördjäkligt att sånt ska slängas. Fullt andvändbara saker.

Men det går inte längre.

Vi drunknar här hemma i kläder.

Och sopor, som min man ser på det.

Han har även börjat titta konstigt på mig, som om jag vore en sån där lumpgumma som går och samlar på saker som man inte har användning för.

 

Och jag kanske har blivit en sån ;)

 

/Yohanna (alias lumpgumma) ;)

...och jag vet inte riktigt om det här med att vara hemma och VABBA är någonting för mig. Jag har kommit i zombie-stadiet.

 

Tredje dagen som Guldklimpen är hemma med mig från skolan.

KANSKE märker jag en liten förbättring. Får återkomma när smärtstillandet slutar verka eller jag stänger av dataspelet ;)

Tack för alla krya-på-sig ;)

Men jag är seg som kola.

Gäspar konstant och ögonen far igen på mig.

Ingenting blir gjort.

Sitter bara och stirrar på Facebook.

 

Nej jag behöver min morgonrunda för att komma igång.

Jag behöver få upp pulsen och komma hem med en massa energi, duscha och rivstarta för att ta tag i dagen.

Inget mysande och pysande och lulla runt i myskläder.

 

Idag handlade vi med oss färskt bröd hem och åt frukost tillsammans istället för att gå på fettbrännartur.

Det är inte varje dag det händer.

Jag ska ta vara på det.

Njuta.

Men det är banne mig så svårt....

 

Så idag försöker jag krama sjuk Guldklimp som håller på att bli stor, och passa på och njuta av det och att vara i stunden. För det kommer inte dröja länge innan kramar och mys är sånt som man INTE gör med mamma.

Huvaligen vad töntigt ;)

 

/Y

...för Familjen Kaos har sjukstuga hemma hos sig igen och Guldklimpen har varit hemma från skolan igår och idag. Det betyder iställda morgonrundor för mig, men i gengälld så har jag fått frukostsällskap ;)

 

 

Förra veckan en morgon så klagade Guldklimpen på lite ont i ett öra.

Bara lite.

Det gick över.

Han klagade inget mer så då blev det skolan. Hade det varit något allvarligt hade det varit gråt och tandagnisslan här hemma.

Jag känner min Guldklimp ;)

 

Men när jag hämtade honom från skolan på eftermiddagen rann det tjockt, mörkt, äckligt slem från örat.

HJÄLP!

Jag blev ju skiträdd förståss.

Guldklimpen opererades ju i sina öron för två månader sedan >>> & >>>. Och fick rör i det ena som skulle ventilera ut det där inne som hade gjort att han hört dåligt på sista tiden, efter alla sina öroninflammationer.

Det var ur rör-örat det nu rann "saker".

 

Kirurgen sa ju BESTÄMT, efter operationen, att INGET bad för Guldklimpen på hela sommaren. Det fick inte komma in något vatten i öronen.

Men det är ju helt omöjligt att vara i sommarstugan i sol och värme utan att få bada. Och jag fick så många berättelser och tips om hur man skulle kunna bada ändå.

Så jag gjorde inte som kirurgen sa.

Jag har låtit Guldklimpen bada, fast med öronproppar. Vi köpte FYRA par som vi provat. Både hårda proppar och mjuka silikonbollar som ska formas efter örat, som han använt vid både bad och dusch.

Men inget huvud under vattnet.

Ändå har det kommit in något.

Troligen.

 

Jag drog i väg ögonaböj med skitungarna till vårdcentralens akutmottagning där vi hade tur och fick träffa Guldklimpens barnläkare som kollade i örat.

Ingen feber.

Inte så mycket ont.

Det var troligtvis bara örat som rensade sig själv på all smuts som samlats där inne eftersom inget vatten kommit in och kunna hålla rent. Hon kunde inte riktigt se eftersom det var så myckets smuts där inne.

Observation ordinerades.

 

Men igår morse så vaknade Guldklimpen på morgonen och hade jätteont och det droppade genomskinlig vätska ur örat. Det blev att dra iväg igen till läkaren efter att vi lämnat Lillskatten i skolan.

Vilken JÄKLA tur att jag är arbetslös nu ;)

Det blev antibiotikakur på en gång. Både utvändigt och invändigt. Örat hade svullnat igen så nu gick det inte att se något där inne.

 

Under gårdagen så steg febern till 39 och Guldklimpen fick otroligt ont i örat. Nu är det så svullet att man inte ser något hål. Och ibuprofenen verkade bara i 4 timmar. Rekommendationen är att man inte ger med tätare intervall än sex timmar.

Men vad gör man när de gråter så?

Dock sov han hela natten i natt utan att vakna och klaga.

Det är min kämpe det.

 

Idag var det hemskt när han vaknade och jag blev nästan rädd.

Gråt och skrik.

Akuten?

Men med lite mer Ibuprofen så lugnade det ner sig och vi kunde lugnt gå till skolan och lämna Lillskatten.

Vad skulle man göra utan Paracetamol och Ibuprofen?

 

Så igår och idag har jag haft sällskap här hemma. Det har visserligen betytt att jag inte kunnat gå ut på mina morgonrundor, och även om det känns jäkligt skönt i lata mig ;) så känns det oroligt i ångesten över kilona och ryggen.

Men för 1000-an. Jag har ju haft frukost-sällis ;)

Lyx!

 

Det konstiga är dock att så fort som han får titta på TV eller spela spel, ja då gör det inte så ont. Så fort som det stängs av, ja då blir det gråt och helvetessmärtor i örat.

Jag vet inte, men spelen och TV verkar fungera mycket bättre än medicinen.

Tänk vad lite avledningsmanövrar kan göra.

 

Men nu får den där antibiotikan sätta igång och verka så vi får ordning på detta.

Sommarstugevistelsen till helgen blir inställd och jag får fundera på hur vi ska göra på sommarlovet med baderiet.

Mammasamvetet har fått sig en redig knäck nu.

.....igen.

Vad har jag gjort?

Jag är ingen bra mamma, bla, bla bla, det vanliga.

 

/Y

....för nu är det slut.

Det var det.

Mellon och Eurovision är över, vi har ett resultat.

Men till nästa år igen....

För det känns lite tomt allt.

 

Och jag verkar verkligen ha blivit hjärntvättad. Hela natten har jag drömt om och haft eurovision-låtarna i huvudet.

Nu får det vara bra.

STOPP!

 

Vi hade ju kalas här och satt och tittade och röstade tillsammans, och vi var nog alla överens om en sak:

- Vinnarlåten var bra, men inte BÄST.

Sedan vem som var bäst, DET var vi inte överens om ;)

 

Och detta året så blev det nog så igen, att den som vann inte vann för sin låt, utan det runt omkring var viktigare. Detta året var det inte monsterutstyrseln som Finnland vann med ett annat år utan budskapet om en "bättre värld där var och en får vara som de vill" som var viktigare än låten.

För vilket land ville lämna Österrike utan röst och riskeras att ses som någon som INTE håller med om detta budskap.

Speciellt efter Rysslands fadäs i vintras?

 

Direkt efter Österrikes uppträdande började meddelandena från "di gamle" som satt på annat håll och tittade:

- Är detta en mann eller kvinna?

- Vad vad vad är det?

Och jag kan nog bara svara att om det är DEN frågan som du ställer dig, om det är DET som är det viktigaste, då har du nog missat hela budskapet.

Det spelar ingen roll om jag är man, kvinna, skägg eller inte, det är LÅTEN som du ska rösta på.

Som ironiskt nog blev just det som jag lade minst märke till i detta uppträdande ;)

 

Nu vill jag inte låta bitter (som Tony Rickardsson) ;) för jag tycker att Sverige och Sanna gjorde ett kalas-framträdande och jag hoppas innerligt att Sanna är nöjd med placeringen. Även om jag såklart förstår om hon är liiiiite besviken. Är man med i en tävling så vill man ju vinna ;)

Och budskapet från Skäggiga damen är ju i högsta grad aktningsvärt och jätteviktigt att kämpa för. Men detta skulle ju handla om låtarna i första hand och inte bli något politisk, varken grannpolitiskt, strategipolitiskt eller känslopolitiskt.

Vad hade hänt om Sverige skickat Yohio?

 

Men jag är jättenöjd med vår träff, Sveriges placering och att det nu är över för i år.

Om jag bara finge stopp på låtarna i skallen ;)

 

 

Men måndag är det så lista blir det:

....och hela familjen + bihang är bänkade.

Är ni med?

Jag skriver så fingarna glöder så får vi se om jag hinner med att få till något om varje land.

Vi ska ju hinna med att snigel-rösta också, dvs säja på pappret med penna. Och så gäller det ju att komma ihåg vilket bidrag som var villket till favorit-topp-5:an.

 

 

 

 

 

 

Vi har random-playat alla eurovisionsbidragen på Spotify hela dagen så nu tror jag vi har hört alla. Dock kom Österikes och Spaniens bidrag upp hela FYRA gånger och Sveriges bara EN.

Jag tror att vi är utsatt för en komplott här hashtag #konspirationsteori ;)

 

Nu är det igâng här.

Alla tâgar in och DÄR är Sanna.

Vilka nerver.

 

 

 

Av gästerna är hälften här, härlften är försenade och kommer inte förän.....halvlek ;)

 

Nu röstar vi. Ett till fem är det som gäller. Ett är DÖD och fem är VINNARFEELING.

 

1) Ukraina: Maria Yaremchuk – ”Tick-Tock”
Kvinna i svart läder och kille i hamsterhjul. Lâten kommer aldrig riktigt igâng tycker jag och är trâkig. - 2

 

2) Vitryssland: Teo – ”Cheesecake
Söta pojkar i killband i kostymer som jag gillar. Lâten är trallvänlig och fastnar. Men vinnare? - 3

3) Azerbajdzjan: Dilara Kazimova– ”Start A Fire”
Lugn lât med kvinna i röd klänning och en trapetskonstnär. Spanske kommentatorn säjer att detta är en favorit för trapetskonstnären. Men ingen här tycker att konstnären gör nâgot spektakulärt och lâten är trâkig. - 1

4) Island: Pollapönk – ”No Prejudice”
Roliga gubbar i färgglada kostymer och trallvänlig lât. Hade vunnit pâ att inte klä sig sâ pajjasaktigt. Mer rockigt hade vart bra. Gillar inte pajjas. - 3

5) Norge: Carl Espen – ”Silent Storm”
Queen-felling tycker publiken här. Seg start. Lugn lât som säker är bra att somna till, men kommer liksom inte igâng förens pâ slutet och det räcker inte. Förlât Norge. - 2

6) Rumänien: Paula Seling & OVI – ”Miracle”
Klämkäck lât med par och disco-ljus. Synd med det töntiga pianot och att de sjunger i varandras öra. Men detta faller jag för. - 5

7) Armenien: Aram MP3 – ”Not Alone”
Man i svart lângrock med lugn lât som blir rockig pâ slutet. Men fastnar INTE. Tyvärr, jag vet att den är favvo-tippad. - 2

8) Montenegro: Sergej Cetkovic – ”Moj Svijet”
Skriskotjejen fick stâende ovationer här. En fin lât och fint uppträdande. Vi är impade. - 3

9) Polen: Donatan & Cleo – ”My Slowianie – We Are Slavic”
Fina kläder, det är vi alla överensom. Men VAD är budskapet? Vi är slavar, v tycker om att jobba  hemmet och skaka pâ vâra tuttar. Nej tack för det. Kanske lâten är värd mer men NEJ, nte ens kllarna var med pâ detta. - 1

10) Grekland: Freaky Fortune feat. RiskyKidd – ”Rise Up”
Teknokllar med studsmatta. Skulle passa bra pâ ett discotek. Jag gillar inte inte tecno. - 2

11) Österrike: Conchita Wurst – ”Rise Like A Phoenix”
Skäggiga damen med en James Bond-lât. Mäktigt. Bra show. - 5

12) Tyskland: Elaiza – ”Is It Right”
Blond korthârig tjej som pâminner mig om en bloggare här ;). Trallvänlig lât. Snyggt. - 4

HÂLL I ER!!!!!!!

Reklampaus först.
Vi ska köra lotteribollarna först.
Missar vi Sveriges bidrag nu sâ dödar jag Spanien ;)


13) Sverige: Sanna Nielsen – ”Undo”
FEEEEEEEEEEEMMM!!!!
Utom Cele som inte blev impad. Och min Älskling som satte fyra. Otroligt. - FEM


14) Frankrike: Twin Twin – ”Moustache”
En till pajas med trallvänlig lât. Vad är detta? - 3

15) Ryssland: Tomalchevy Sisters– ”Shine”
De ryska tvllingarna med en lât som startar nästan likadant som vâran. Varken bra eller dâlig. - 3

16) Italien: Emma Marrone – ”La Mia Città”
Halloj vilken scenutstyrsel. Femma för den. Lâten är rockig men kryka pâ golvet? - 3

17) Slovenien: Tinkara Kovač – ”Round And Round”
Tjej i blâ klänning med tvärflöjt. Bra, inget mer. - 3


Âhhhh nej, mâste gâ pâ toa och fylla pâ i glaset.

18) Finland: Softengine – ”Something Better”
Silverkille med rockig lât. Den är bra. Finnalan vad har hänt med er? - 4

19) Spanien: Ruth Lorenzo – ”Dancing In The Rain”
Har ALLA chanser att vinna säger kommentatorn här. Lugn skrikig lât tycker jag. Men den sätter sig pâ skallen i alla fall. Regn ljud i lâten i början förstör lite. Alla DÖR en smula är och röstar femmor. Jag är inte övertygad ;) - 4

20) Schweiz: Sebalter – ”Hunter Of Stars”
Lite country som visslar. Trallvänligt. Mâste ladda ner denna. - 4

21) Ungern: András Kállay-Saunders – ”Running”
Kille i svart med dansande par bakom. Njaaaaa. - 3

22) Malta: Firelight – ”Coming Home”
Den här kommer jag ihâg. Trallvänligt. Bra. Men jag gillar inte att han har t-shirt pâ sig. Detta är en festival - glitter tack ;) - 4

23) Danmark: Basim – ”Love Cliché Love Song”
Detta är Michael Jacsson och vad heter han "Lazy song"? Killband med medlemmar frân världens alla hörn. Trallvänligt, men min väninna frân Danmark hälsar att Danmark har inte râd att vinna igen sâ var sâ snälla och rösta inte pâ denna tack ;) - 4

24) Nederländerna: The Common Linnets– ”Calm After The Storm”
Annan countrylât. Jag gillar`t. - 5

25) San Marino: Valentina Monetta – ”Maybe”
????
Hur kom denna med i finalen? - 1

26) Storbritannien: Molly – ”Children Of The Universe”
Golvet ser ut som nâgot som jag skulle vilja ha som tatuering ;) Men hennes klänning är hemsk. Snälla kan ingen hjälpa henne ;) Men jag gillar lâten. - 4

NU blir det snabbgenomgâng. De som kom sent fâr rösta ikapp nu. 30 sekunders smakprov. Skynda skynda.
Nu fâr vi provsmaka maten här.
Och kissa.
Och hälsa pâ varandra.

Dags att sammanfatta vâra röster.
Folket hemma hos mig har som favoriter:
- 6. Rumäninen
- 13. Sverige
- 19. Spanien
- 20. Sweiz
- 23. Danmark

Jag har röstar 5:or pâ:
- 6. Rumänien
- 11. Österike
- 13. Sverige
- 24. Nederländerna

Pausunderhâllning!
Och Lillskatten fastnade med hâret i en leksaksbil och koncentrationen blev lite splittrad här. Varför ska det alltid hittas pâ nâgot?
Men jag sâg nâgot om en vattenshow när killarna gick i taket här över...scenen...hmm vâta kläderna.

Men nu börjar röstningen.
VA!!!! Ingen 12:a till Sverige.
Har de lyssnat pâ lâtarna?

22:51 Nu!!!
Tack Danmark.

23:04 Spännande. Men folket här hälsar att nu gjorde Sverge bort sig genom att ge Österike 12:an.

 

Det var det.
Men det var ju ganska väntat.
Kanske mer ett statement än en sâng.

Och där rev ungarna ner alla kartonger och kläder i mitt dressingroom och festen kom av sig lite där. Men nu fâr vi samla oss lite här och tala om andra saker.
Sverige kom 3:a och det är vi nöjda med.
.....för tillfället ;)

God natt!

 

/Y

...inför ESC-finalen. ALLT är förberett och klart ;)

 

Precis som vanligt.

 

 

Huset är städat, allt är undanplockat och Yohanna är galaklädd och färdig.

 

 

 

Skitungarna är klädda, tandborstade och har plockat i ordning i sina rum.

 

 

 

Köket är städat, maten är fixad och klockan 19 kommer gästerna.

 

 

Som vanligt kommer det över ett par kompisar som ska titta på Eurovisionsfinalen och snacka lite skit och rösta om de olika bidragen.

Dricka och plock i trevligt umgänge medans ungarna leker lugnt med sina kompisar.

...hrmm.

Jag ska försöka skriva under tävlingen precis som vanligt. Allt hänger på gästerna och om inte Lillkskatten pillar på nån tangent som förrförra året eller Guldklimpen får för sig att stänga av huvud-ström-brytaren som här-om-veckan.

 

VART.FÅR.DE.ALLT.IFRÅN????

 

 

Här är startordningen för dem som vill hänga på och LIVE-blogga.

1) Ukraina: Maria Yaremchuk – ”Tick-Tock”

2) Vitryssland: Teo – ”Cheesecake”

3) Azerbajdzjan: Dilara Kazimova– ”Start A Fire”

4) Island: Pollapönk – ”No Prejudice”

5) Norge: Carl Espen – ”Silent Storm”

6) Rumänien: Paula Seling & OVI – ”Miracle”

7) Armenien: Aram MP3 – ”Not Alone”

8) Montenegro: Sergej Cetkovic – ”Moj Svijet”

9) Polen: Donatan & Cleo – ”My Slowianie – We Are Slavic”

10) Grekland: Freaky Fortune feat. RiskyKidd – ”Rise Up”

11) Österrike: Conchita Wurst – ”Rise Like A Phoenix”

12) Tyskland: Elaiza – ”Is It Right”

13) Sverige: Sanna Nielsen – ”Undo”

14) Frankrike: Twin Twin – ”Moustache”

15) Ryssland: Tomalchevy Sisters– ”Shine”

16) Italien: Emma Marrone – ”La Mia Città”

17) Slovenien: Tinkara Kovač – ”Round And Round”

18) Finland: Softengine – ”Something Better”

19) Spanien: Ruth Lorenzo – ”Dancing In The Rain”

20) Schweiz: Sebalter – ”Hunter Of Stars”

21) Ungern: András Kállay-Saunders – ”Running”

22) Malta: Firelight – ”Coming Home”

23) Danmark: Basim – ”Love Cliché Love Song”

24) Nederländerna: The Common Linnets– ”Calm After The Storm”

25) San Marino: Valentina Monetta – ”Maybe”

26) Storbritannien: Molly – ”Children Of The Universe”

 

 

Vi Spotifyar i alla fall alla låtarna här under dagen för att få något hum om dem innan finalen. Det brukar vara ganska stojjigt här precis under sändningen. Svårt att höra nåot då. Förutom under Sveriges bidrag då det är dödsvarning på den som vågar prata då ;)

Nej, det är väl bäst att sätta fart om det ska bli nåt kalas ikväll.

 

/Y - Hejja Sverige!

....och det känns ju onekligen lite onödigt att ha en SVINDYR leksak nu när man är arbetslös och det kommer att bli knapert igen. 

 

 

...med att försöka titta ikapp på semifinalen från igår samtidigt som jag planerar eftermiddagens svenskakurs.

 

Herre Gud!

Jag får ståpäls.

Vi kommer att vinna ;)

 

 

Ja igår var det ju dags för vuxensvenskan på kvällen. Andra gången vi skulle träffas och TVÅ nya elever.

Dökul!

Men den är ju mellan halv åtta och nio så när jag kom hem efter eftersnack och undanplock så var ju eurovisionssemifinalen redan slut - och jag var trött.

Men det är KLART att jag ska titta ifatt.

Och det är ju SJÄLVKLART att vi ska titta på lördag, och rösta, och hejja.....och hoppas på Sverige ;)

 

Traditionen med LIVE-bloggning från finalen ska jag försöka fortsätta med >>> & >>> (2013) och >>> & >>> (2012).

Någon annan?

 

Så veckans rapportering från vuxenklassen >>>.

Så himla kul att höra vad kanarierna (de som är repressenterade i min klass) har varit med om och tänker om Sverige.

Jag försökte på min teri om att svenskar är för präktigt punktliga >>>, men det var inget jag fick gehör för.

Det var det ingen som hade erfarenhet av.

Tydligen är det INTE så ;)

 

Men något som de HADE erfarenhet från var att svenskar aldrig skriker, och det är skönt.

 

Att det går att disskutera med svenskar för de känner inte något behov av att övertyga andra om sin åsikt så det blir blodigt allvar av ett vanligt samtal. Något som all för ofta sker här och speciellt på TV som jag har väldigt svårt att titta på. Samtalen ballar ut och folk börjar att gorma och skrika åt varandra. Ingen kommer till tals och alla pratar i munnen på varandra.

 

Och att svenskar alltid ska förklara allt och det gör att folk fattar.

Tex regler i samhället. Ny regel. Förklaras för alla. Folk fattar varför man gör en sak och känner ansvar för att det ska följas. Och så fungerar saker.

Ny regel i Spanien. Ingen förklaring. Folk tycker regel är dum. Ingen följer och det bli kallabalik ;)

 

Ha ha skitkul ju.

 

Onsdag.

Halvtid i veckan.

Snart helg ;)

Och ESC-final.

 

/Y

...och jag vet inte riktigt om jag ska sätta mig ner och uppdatera CV:n och ta tag i arbetssituationen på en gång, eller om jag ska lägga mig i sängen och "passa på" medans det ges tillfälle.

 

?

 

 

 

 

Saken är den att jag började med en morgonrunda direkt efter skollämningen. Här ges ingen pardón. ÅTTA kilo blev slutnotan efter 6 månaders jobb och avklarad mens.

Så nu vet ni det ;)

Det ska bort nu.

Och bäst att köra igång med hårdhandskarna på en gång. Jag planerar att INTE vara arbetslös så värst länge. Tillräckligt bara för att bli av med detta, hinna njuta av sommaren och slutföra en del projekt.

 

Men det blir ju sällan som jag planerar...

 

Och efter morgonrunda, alias fettbrännartur, så är energin på topp och att lägga sig i sängen verkar inte så lockande som det verkade när väckarklockan ringde i morse.

Varför varför varför???

Varför smakar inte choklad så gott när man FÅR äta den?

Etc?

 

 

 

....efter nästan ett âr i vinterdvala, öronoperationer, jobbande och allmänt latande kom vi nu tillbaka dit vi brukade spendera den mesta av vâr sommarstugetid.

PLAYAN ;)

 

För att gâ till stranden är ingenting som jag skulle kalla för avslappning ;)

I alla fall inte förr i tiden.

I âr verkar det som att det kommer att bli bättre.

Det verkar som att jag ÄNTLIGEN har landat i rollen som kanariebo, istället för sol-desperat turist.

I âr har vi tagit det lugnt. Suttit pâ terrasen och njutit. Gâtt till poolen om det blivit för varmt. Legat i sängarna och gosat om vi varit trötta.

Bara varit.

Inte stressat i väg till stranden.

 

Förr i tiden, typ förra âret, sâ var det högintensiv playa-njutning som gällde. Allt var millitärt planerat. Här skulle det njutas och utnjyttjas.

Sâ fort som det vaknades pâ morgonen skulle det gâs upp och ätas frukost i rasande fart.

Tänder skulle borstas, ungar skulle smörjas in, väskor skulle packas, matsäck skulle fixas och sedan skulle hela lasset forslas ner till stranden.

Innan 12 skulle vi vara där, annars sâ var det bortslösande av tid.

Stranden skulle kunna bli full och vi skulle kunna bli av med den bäst platsen.

Jag skulle kunna MISSA att bli solbränd.

 

Jag vet att den kanariska familjen tittade pâ mig.

När ska hon den där Yohanna slappna av?

 

TIO âr har det tagit med ständig sol (ja ständigt är ju att överdriva när det gäller Las Palmas, men i södra delen av ön sâ) och en dos med heltidsjobb, för att jag skulle slappna av och börja njuta.

Det kommer sol i morgon ocksâ.

Och om inte i morgon sâ kommer den i alla fall SNART.

Man behöver inte vara pâ stranden frân tidig morgon till sena kvällen.

Jag har gott om tid pâ mig att bli brun. (Hur som helst sâ blir jag ju aldrig brun utan mest grisskär och som mest lite fräknig.)

Helgerna är till för att slappna av, vila upp sig och vara med familjen. Sâ att man orkar med veckan som kommer.

Och det ÄR egentligen skönast att sitta i skuggan ;)

 

Men jag förstâr svenskarna som kommer hit.

Mina föräldrar när de kommer, kommer inte för att vara med oss. Varannandag mâste de ligga vid poolen och sola. Inte leva vardagsliv med oss.

Man kan ju inte âka tillbaka frân Kanarieöarna utan att vara solbränd.

Eller klassikern som en vuxenelev berättade om pâ sista klassen.

Att man inte vill ta pâ sig solskyddsfaktor med för högt nummer. Dâ kommer man ju inte att hinna fâ nâgon färg. Helst ska det vara coccos-olja direkt. Pang pâ rödbetan liksom. Bättre att komma hem röd som en tomat och flaga efter en vecka än komma hem bara lite beige och fräknig.

 

JAG.FÖRSTÂR!!!!

Jag har varit där.

Och kommit ur det.

TIO âr tog det.

 

Men igâr vaknade vi sent. Ja inte Guldklimpen som var uppe och hoppade som vanligt innan soluppgângen. Men vi andra.

Vi lâg en timme i sängen och gosade.

Ât frukost i lugn och ro. Ja under sedvanligt brâk och tandagnisslan, det är ju oss vi talar om. Men utan tidspress.

Gick upp och gosade i sängen lite till innan vi borstade tänder och smörjde in oss.

Och vi var inte pâ stranden förrens klockan ETT.

Och stannande bara TRE timmar, UTAN matsäck.

Sâ gick vi hem och ât lunch hemma pâ terrasen och kom inte ner till poolen förrens klockan SEX!!!

Vilket slöseri med tid ;)

 

Man mâste hinna med och njuta ocksâ.

 

/Y