.....och jag blir VERKLIGEN superimponerad när jag kikar på besöksstatistiken på bloggen och inser att det är jättemånga som kikar in här, dag efter dag, fastän jag skött den jättedåligt på sista tiden.

Tack!

 

I en veckas tid har jag försökt satt mig ner här för att berätta vad det var som hände i jul, vad som fortfarande händer och hur vi har det.

Men det går inte.

Det känns för svårt.

Jag vet inte vart jag ska börja.

 

Det var en släng av super-överdjävlig-"värreänPMS"-4-års-trots-kris.

Jag vet inte vad som utlöste det hela.

Jag vet inte vad det beror på.

Jag vet inte hur jag ska hantera det.

 

Jag har gråtit så mycket.

Hela julen.

Vi har bråkat, skrikit och betett oss hemskt.

Familjen har varit mer slittrad än någonsin och vi har inte ens haft varandra.

Alla har varit involverade och varit ledsna.

Det har blivit FÖR mycket.

Och det känns mig övermäktigt att berätta om det just nu.

 

...kanske lite längre fram

 

Men idag vill jag vara glad(are).

Idag vill jag känna hopp inför en ny tid, ett nytt år, nya oskrivna dagar då man kan göra ALLT bättre och bra.

Hopp!

Det är väl det som nyår är.

 

Så vi laddar upp här inför kvällens familjekalas.

Jag känner ingen stress.......

.....över det organisatoriska.

Det blir som det blir.

Jag är mycket mer orolig och stressad över det familiäriska (4-års-trotset), hur det ska gå.

Det får väl bli som det blir med det också.

Idag vill jag sitta ner med god mat och sällskap, glittra med ögonen och känna FRID.

 

Och detsamma önskar jag er också.

Frid.

Frid i hjärta och sinne.

Och hopp inför 2015.

 

 

GOTT NYTT 2015!

jag återkommer....

 

 

/Y