....när vi skulle på loppis och kom rakt in i en kanarisk hyllning av helgonet Rosario.
Vi har haft en UNDERBAR helg i hemmets lugna vrå och kommit lite mer i ordning och vilat upp oss ordentligt inför kommande veckan.
Visserligen har jag inte hunnit allt det som jag ville hinna....
.....hinner man någonsin det?
Men å andra sidan har jag hunnit med mycket mer familjemys än vad jag förväntade mig och det måste nog slå högre än ett par sketna damråtter eller o-organiserade pappershögar.
Som idag när vi skulle utforska en ny loppis här i Las Palmas, som för övrigt inte var mycket att hänga i julgranen så jag kommer inte att uppehålla mig vid den, och sedan sprang rakt in i en kanarisk folkfest och firning av Vigen Rosario med folkdans, musik, offer- (heter det så nu för tiden eller ska man kalla det för hyllnings-?) -gåvor till helgonet.
Jag blir alltid så glad när vi springer in i något sånt här, för det gäller att komma ihåg att skitungarna är från bägge kulturerna och ska matas med bägges traditioner. Och inte bara köra på med sill, Lucia, imse vimse spindel, julskinka och svenskakurs.
En bra fördelning ska det vara.
I alla fall, vi fick oss en redig dos med kanarisk kultur, även om det är svårt att njuta av det när det är 30 grader ut och man helst bara vill lugga hemma på soffan i bara underkläder.
Men nu är helgen slut alltså och det gäller att ladda om inför en ny arbetsvecka. Kollade just i kalendern och insåg att veckan var helt TOM. Inga planerade aktiviteter som kan störa schemat och rutinerna.....än ;)
/Y
PS och mobilbloggningen har blivit helt galen. Bilderna blir storleken som den vill. Jag har ingen aning om hur. Gav tålamod tack. DS
Och förväntningarna också, för denna filmen har vi väntat i evighet på att få tillfälle att se.
Så det passade väl bra att just se "Det omöjliga" just denna kvällen och lyckas med.....just det omöjliga....hålla sig vaken ;)
Vi har väntat ända sedan >>>, och anledningen till att vi väntat så länge är, förutom tidsbrist då och trötthet som ju är de oundvinkliga hindrena när det gäller sånt här, att jag varit lite orolig för mig själv för att se en sån här film. Jag vet hur det gick när jag såg Titanic - deprimerad i flera månader efteråt. Och denna handlar om familj och barn. Ännu värre.
Men nu kom den på TV, precis på rätt tid och UTAN reklam. Ett sådant tillfälle får man ju inte missa.
The impossible alltså. Den handlar om en familj som åker till Tahiland på semester precis när Tsunamin kom. Ja det går ju inte bra. De förolyckas, kommer bort ifrån varandra och allt är kaos och olycka. Det här är en spansk film och den har slagit alla rekord här. I Sverige vet jag inte om den fått samma genomslagskraft.
För det första när filmen tog slut och jag och Älsklingen tittade på varandra, konstaterade vi förvånat att vad KORT den var. En timme och 40 minuter. Alltså en helt vanlig film. Men utan reklam så kändes den jättekort. Men jag hade velat haft mer.
Jättebra och man fick en sån hemsk känsla i hjärtat efteråt, tänk om det skulle hända min familj. Och tänk alla dem som det hände. Och visst kom tårarna, men inte så hemsk som jag tänkt mig. Bra!
Fast hade inte detta varit, och om man inte fått reda på innan, att detta är en sann historia, så hade det varit lite FÖR otroligt för att jag skulle ha känt mig riktigt bekväm med slutet. Men som det är nu så känner jag bara:
- HELT OTROLIGT! - IMPOSSIBLE!
Så den får fyra (****) av fem stjärnor. Se den. Men jag hade velat haft MER ;)
/Y
PS Känner ni hur avslappnad jag är? ;) Vi går här hemma och bara pular och lullar. Hinner det där som inte hanns med i veckan, äter godis, lägger oss i sängen efter frukosten, går i bara kallingar och dansar med ungarna. Utanför är det stekhett, så det går inte att gå ut. Kanske senare på eftermiddagen när solen lugnat ner sig att vi vågar oss ut i parken. Innomhus har det varit olidligt varmt när solen låg på här under förmiddagen. Första hängningen av tvätt torkade på bara 5 minuter. Men nu har solen gått till andra sidan huset och det börjar svalna av här inne. Härligt med hemmahelg. DS
....även om jag trodde att jag skulle dö där en smula när veckohandlingen fortfarande återstod och jag redan var färdig att kasta in handduken.
Men man klarar mer än vad man tror....
....veckohandling till exempel.
Ha ha jag är ett prektexempel på uttrycket "det går aldrig som man tänkt sig".
Jag skulle ju ha en "lugn" jobbfri fredag.
Så blev det INTE.
Det kunde jag ju haft mina föraningar om.
Jag känner ju mitt liv.
När det var dags att gå och hämta ungarna i skola, klockan ett hade jag inte duschat och knappt ätit frukost. Det kom saker emellan. Och tiden rinner iväg.
Vi hade bestämt att vi skulle åka till sommarstugan i helgen och ingen ville väl egentligen verka klen och avstyra det hela. Men när vi väl kom till skott och talade ut, så kändes det faktiskt bäst att ställa in sol&bad denna helg och bara vara hemma och lulla.
Det kändes så himla skönt när vi kom fram till det beslutet. Aldrig hade jag väl trott att jag nån gång skulle komma att välja hemma-lull framför stranden, men man får inse sina begränsningar.
Och det kändes verkligen som den där lättade stenen i magen eller hur det nu är.
Så nu sitter vi i soffan, och jag trodde verkligen att jag skulle somna här, men vi har sett på en HEL film: the impossible. Och den höll man sig verkligen vaken till. Och det är stor chans att den kommer att hålla mig vaken i natt också. I huvudet
Får recensera den i morgon. För då ska jag ju inte göra någonting.....har jag tänkt.
Jag vet ju hur det brukar gå.
Men nu är det dags att gå och knoppa här, efter en klassisk fredagskväll: fredagsmys, fak-tattoos, pizza i soffan, öl och en film. Kan det bli mer Svensson?
...helg i den mening att jag har överlevt första arbetsveckan. En dag till med "vardagsjobbet" innan vi tar helg hela familjen.
Men fredagar är jag jobbledig.
Det var jobbigare än jag trott det här med att börja jobba igen efter TIO års.....ja vad ska man kalla det?....lull-lullande, studier, arbetslöshet, mamma-ledighet?
Jag trodde att det där klarar jag med en klackspark, "piece of cake" så att säga, men jag är helt slut.
Tycker ni att jag tjatar?
Att börja jobba är väl inget att klaga på....
Men jag är överväldigad. Det har blivit så fullt i huvudet med sinnesintryck att jag får nog kortslutning snart.
Bäst att vila upp sig i helgen.
Men ni vet när man börjar på något nytt, som man längtat efter och vill göra gott intryck.
Jag går ständigt och tänker på detta, försöker planera i huvudet, komma på nya ideér, vad SKA jag hitta på?, hoppas ingen kommer på mig att jag är en fake....osv.
Jag sover dåligt på nätterna, drömmer om detta, tänker ständigt på detta.
Ja ni fattar = härdmälta ;)
Sånt som går över med tiden, när nyhetens behag lägger sig och man blir varm i kläderna.
I morgon ska jag njuta av ledig fredag. Vilket betyder: bädda rent i sängarna, skriva veckomatsedel + veckohandlings-lista, tvätta veckans skol- och jobbar-kläder och packa inför helgens sommarstuge-åkning.
Ja ni vet.
Normala saker.
Sånt som man inte hinner när man jobbar ;)
Jag jobbar sha la la la la. Jag jobbar ;) Working mam ;)
....en förmiddag med lugn o ro, ja ja allt är ju relativt men utan störande moment eller i alla fall ej INPLANERANDE störande moment, var var som krävdes för att jag un ska känna mig i alla fall LITE mer organiserad och säker på foten.
I dag började vardagen, skulle man kunna säja.
För typ TREDJE gången.
Men idag var en helt vanlig förmiddag, med tider och aktiviteter, så som det SKA vara här i vår "riktiga" vardag. Och resten av dagen har jag samma förhopping om. Inga läkarbesök, inga födelsedagskalas, inga ändringar av något slag.
Det som inte funkar idag, kommer troligtvis inte heller att funka i framtiden, ÄVEN om jag vet att man blir snabbare med tiden, när man vänjer sig. Och när rutinerna får lägga sig till ro så kommer allt att flyta på mycket smidigare.
Men man kan inte trolla med knäna och flyga i tiden.
Även om jag skulle vilja...
Jag fick göra en lista.
Jag ÄLSKAR ju listor.
Och ni verkar ju älska mina listor lika mycket som jag.
Här kommer VARDAGS-listan.
Den är för att jag ska få en överblick över hur i hela friden vi har det med tider och vad det är som behövs förberedas och hur.
Den få mig att känna mig tryggare.
Och JA, jag planerar in att vakna, väcka ungar och hämta och lämna dem i skolan. Bästa att planera in det och skriva upp det för man vet ALDRIG med virriga mammor.
Konstigare saker har hänt.
Un gäller det bara att få tillverkat nån form av familjeschema så vi även kan få en överblick över hur familjens aktiviteter ligger i förhållande med varandra.
...när alla mina planer, listor och planeringar gick om intet när Guldklimpens örondoktor ringde på förmiddagen och ville skjuta fram dagens besök med en timme.
Morgonrunda i lugn o ro i alla fall, innan allt körde i hop sig
Av brist på rutin och i mitt försök att utplåna mig själv för att vara tillmötesgående, (varför gör man sånt egentligen? Vem kommer att tacka en? Nej just det.) så sa jag givetvis ;javisst och försökte lägga om mina planer.
Till slut slutade det med att vi kom en timme förtidigt till doktorn,men fick sitta och vänta så länge att det blev vår gamla tid i alla fall. Fast utan att jag hunnit med det där som jag planerat att hinna med innan vi skulle gå dit.
Som fixa lunch och planera dagens första arbetspass, sju åttaåringar som skulle läsa svenska.
Härligt när man får tid på sig och slipper stressa och göra haffs-jobb.
NOT!
Alla blir skitsura, ungarna blir om möjligt ännu mer benägna att skrika och slåss instängda i ett väntrum och hjärtat bultar i halsen så man tror att det ska hoppa ur.
Det blev en köp-med-hem-grillkyckling och en panik-fem-minuters-planering.
Hatten av för alla arbetande småbarnsföräldrar. Hatten av för alla som arbetar rättare sagt.
Hur hinner ni?
I morgon är det inget inplanerat förutom vardagen.........ÄN!
Men något hände idag, när jag varit (gått förstås dit i en timme) på uppvärmningsmöte och fick springa i uppförsbacke tillbaka i en timme i strålande sol, för att komma i tid till skolhämtningen.
Jag blev inte mig lik efter det.
Varför ska jag alltid behöva bli så sen?
Spelar ingen roll om jag går upp klockan fyra på morgonen och inte har något att göra förutom att rulla tummarna; jag blir alltid sen.
Jag skyller på....ja jag vet inte vad.
Nu får jag gå och lägga mig, har ni hört det förut?
Men det får vara lite kaos-aktigt nu i början, tills allt har lagt sig.
Kanske behöver jag en lista till nu för att få ordning på vardagsrutinerna. Att stressa till skolhämtningen är verkligen inget jag vill syssla med varje dag.
Och jag som har så mycket att göra. Men när man kommit på det humöret att man bara vill lägga sig i ett hörn och stirra i taket eller gråta en skvätt, ja då är det bäst att gå och lägga sig och sova på saken.
Men det ordnar upp sig snart igen. Vi är på stranden idag och bara är.
Jag vägrar att göra någonting. För ett par timmar i alla fall.
Det har varit en vecka med fortsatt inskolning, tillbaka-till-verkligheten-anpassning, förberedande av överasknings-födelsedagskalas till både fredagen och lördagen, med tillhörande födelsedags-tårts-tillverkning, uppletade av det sista skolmaterialer, föräldramöte för både skola och svenskakurs och det vanliga med handling och tvätt och Gud vet vad.
Visserligen bara roliga saker. Men med tidiga morgnar, uppvak på nätterna och sena sänggångar på grund av bloggning, det är då som inspirationen slår till, så blev det lite utmattning där på slutet.
I torsdags var jag hos bästa väninnan och lämnade en födelsedagstårta som hon önskat sig. Det blev spontanmiddag som jag fixade medans hon nattade sonen, den bästa sortens present man kan få enligt henne. Färsk pasta och rödvin, och så började det spöregna när jag skulle gå hem, så då blev det ju inte en tidig kväll fastän vi var två slutkörda småbarnsmammor som behövde sova.
Rödvin brukar ha den effekten.
Och på fredagsmorgonen så överraskade jag henne på jobbet med frukost, blommor och skumpa på jobbet efter att jag lämnat in ungarna i skolan.
Det sortens present som JAG gillar. Som inte kostar skjortan men som glädjer så mycket i vardagen.
På fredagskvällen så ordnade väninnans fästman ett överaskningskalas för henne på en takterass så det var bara att dra på sig festblåsan och ut i dimman igen. Trots att det var ytterligare ett överraskningsfödelsedagskalas inplanerat i sommarstugan på lördagen och det inte fanns nån tid för att sova ut på lördagen och vara bakis.
Alltså på lördagen var det bara att hiva upp sin trötta lekamen, packa väskor och ungar, strunta i bakfyllan och bege oss söderöver.
Men jag hade spypåsen beredd i knät under hela bilfärden.
I fall att.
Vilket jäkla lidande.
Vad man utsätter sig för.
Det var bara att sätta igång att förbereda nästa kalas och hiva en öl i farten. Inget bra sätt att hantera bakfylla på men garanterat ett som fungerar. Och när man måste så måste man ;)
Det blev en jäkla fart på mig, eller jäkla och jäkla, jämfört med innan så. Och vi genomförde kalas nummer två med bravur. Trots att det blev lite molnigt, poolen var stängd på grund av renovering och att födelsedagsbarnet inte blev så överraskat som förväntat.
Men vid ett på natten, ja så pass lyckat blev kalaset att det höll på hela eftermiddagen och ända fram till över midnatt, ja då började ögonen fara igen på mig och jag satt och nickade till mitt i festen. Då var jag slut.
Och idag, ja då sitter jag här och bara är.
En liten stund i alla fall innan det blir dags att packa ihop och åka hem till Las Palmas för ännu en skolvecka och jobbstart för denna slutkörda mamma.
...när jag försökte ta tag i alla aktiviteter och strukturera upp dem för att fp en överblick och inte tappa nått mellan stolarna.
En del säger ju att man ska vara försiktig med att göra listor. Att de i vissa fall kan stressa upp mer än lugna ner. Men jag tycker om mina listor och fortsätter göra dem. För de får i alla fall MIG att känna att jag slösar mindre tid på att försöka komma i håg allt i huvudet.
Favoritsysselsättningen hos Yohanna: skriva listor.
Vad måste jag komma ihåg?
Veckomatsedel
För att kunna handla ordentligt.
För på sista tiden, eller rättare sagt i hela mitt liv, så verkar det som att jag spenderar mer tid organisera andras överaskningskalas än vad jag själv tillbringar på att gå på överaskningskalas som folk anordnat för mig.
Ytterligare en födelsedagstårta levererad till ett födelsedagsbarn.
....när hela den här dagen gick och jag står klockan TOLV på natten och gör tårta. En i långpanna naturligtvis. Tårtformarna är fortfarande kvar i sommarstugan.
Det blev inte alls någon lur på morgonen, som jag skulle unna mig som kick-start på mitt nya "arbetsliv". Det blev en massa ärenden i stället och vipps så var fyra frihetstimmar gångna.
Och så var det föräldramöte med svenskakursen och planering av hösten på eftermiddagen och vipps så var fyra till frihetstimmar gångna. Och det var midnatt och inget av det som skulle gjorts, födelsedagstårta och seriös bloggning, hade blivit gjort.
Det var inte riktigt så här körigt som jag hade tänkt mig mitt nya fria liv.
Jag hoppas på att det bara är en inskolningsperiod även för mig. En period för nya lössläppta mammor att lära sig att få saker gjorda en i taget och utan att stressa.
...och i morgon börjar Lillskatten att gå längre dagar på SAMMA tider som Guldklimpen. De nya vardagsrutinerna ska formas och nötas in.
Vardagen here we come ;)
I dag lämnade jag henne två och en halv timme i skolan, i morgon ska hon vara där i fyra. Nästa vecka börjar vintertiden för alla barn och då är det en timme längre som gäller.
De andra dagarna har hon bara varit där i en timme.
Och det har gått bra.
Eller hon har ju i alla fall velat gått tillbaka dagen efter. Sånt där är ju svårt att veta när de inte kan förklara så bra. Man får gå på känslan.
Nu börjar allvaret.
Och så i dag när jag lämnade Lillskatten i skolan och gick i väg, på en halvhjärtad morgonrunda (JAG har fortfarande semester) och en timmes fritid med frukost, så kändes det så konstigt.
Ledsamt.
Jag som längtat så länge.
Jag hade ångest i hjärtat och det var inte BARA för att lämna min lilla skatt ensam i skolan, utan det var något mer. Ängslan över vad som komma skall. Nu har den tiden, som jag skjutit på allt till, kommit. Nu finns det inget kvar att skylla på.
Jag hade lovat mig själv att den första lediga dagen, med ungarna i skolan, OM man nu kan kalla det för ledigt när man går hem till ett berg av måsten, att jag skulle få lägga mig i sängen och sova mitt på dan.
Det måste vara en lyx som hemmaföräldrar sällan kan unna sig fastän "hela världen" tror att de gör det gämt.
Jag fick fara omkring med damsugaren istället, efter morgonens olycka med krossat glas, för att undvika skärsår i nakna fötter från hemkommande skolbarn.
Och det är INTE riktigt samma sak som att sova.
Men jag gick en morgonrunda - själv.
Jag åt frukost - själv, i lugn o ro.
Jag gick på toa - själv utan att behöva oroa mig för att något skulle hända så fort som jag sloge ner röver på ringen.
Och jag satt vid datorn - själv utan att någon kom och försökte trycka på en massa tangenter samtidigt som jag.
Vilken utomordentligt konstig känsla och upplevelse.
I morgon är en annan dag.
Jag kanske skulle unna mig en lur då. Lite som en kick off ;)
Här blev det ett fantastiskt avslut på födelsedagen
...för det var ju lite deppigt där i torsdags när jag gick till sängs och tänkte på att jag var 40 år, inte hade tänkt ut något speciellt för att fira det och att faktiskt ingen annan hade gjort det heller...
Konstigt nog så, även om jag fyller 40 år och är vuxen i huvudet, så längst inne i mitt barna-hjärta så vill jag ha det där otroliga överaskningsfödelsedagskalaset, den otroligt finurligt uttänkta presenten eller att något annat otroligt speciellt ska hända.Det var DET jag tänkte på när jag skrev om att inte tänka på vad man INTE har >>>
Det var familjen och bästa väninnan som var här och fick smaka på min hemmaknåpade fyrkantiga tårta, som jag måste be att få återkomma till. Och mina föräldrar ringde från Sverige och sjöng. Och på Facebook och bloggen så bara drösade in grattishälsningar. ÄNDÅ så var jag inte nöjd. Och det får man ju inte vara, missnöjd alltså. Speciellt inte när man har så mycket. (Jag skyller delvis på Grey-böckerna. För dem som funderar på att läsa dem: Tänk över det TVÅ gånger innan. För man (jag) får otroliga förväntningar på omvärlden ;)...)
Men av bästa väninnan och hennes familj, fick jag en utgångsmiddag. Och när jag satt på den, i fredags kväll och allt var så där perfekt plus att tidigare under dagen hade det beslutats om jobbet på svenska kursen, ja då lossnade det helt enkelt och jag blev så där NÖJD som man ska vara när man står i världens centrum ;)
Och ett 40-årskalas, det SKA jag ha.....nån gång ;)
Men fredagskvällen: perfekt mat, perfekt ställe, perfekt uppassning, perfekt sällskap........och sedan gick vi ut på krogen, väninnan och jag och kom inte hem förens klockan sex på morgonen.
Dagen efter hade jag jäkligt ömma fötter men INGET bakis. KAN.DET.BLI.BÄTTRE?
Så roligt hade vi att det nästan inte blev några kort tagna...
Stället heter GRILL 7 och ligger i Triana om det är någon som vill prova på det. Vi åt laxpaté och carpacho till förrätt. En biff med stekt potatis med lök och paprika till huvudrätt. Och creps med dulce de leche som avslutning. Kanske att vi var lite FÖR mätta på slutet för att kunna ha uppskattat efterrätten till 100%. Men så brukar det ju vara.
Sedan drog vi ut i natten och in i disco-dimman ;) Och resten är ju som sagt >>> historia ;)
Körigt kan man lugnt säga att det varit denna veckan.
Halv nio lämnar jag Guldklimpen i skolan, sedan har vi gått hem.
Tio har jag lämnat Lillskatten i skolan, sen har jag gått hem.
Elva har jag hämtat Lillskatten i skolan, så har vi gått hem.
Halv ett har vi hämtat Guldklimpen från skolan och så har vi gått hem för att laga mat.
Och i morgon är det EN vända TILL. För då har vi interjuv med lärarinnan, Lillskatten och jag. Inklämd mellan hämtning av Lillskatt och hämtning av Guldklimp.
Och på inget ställe blir det så kort stund att det är idé att stanna kvar och vänta. Utan precis lagom för att gå hem och vänta.
Men det är jobbigt att gå fram och tillbaka och fram och tillbaka. I fredags fick jag ta vagnen sista rundan för Lillskatten strejkade. Och så somnade hon däri.
Men på onsdag är inskolningen slut och då ska bägge skitungarna gå i skolan med SAMMA tider så just där kommer det att lugna ner sig.
Men så är det föräldramöte på måndag. Städning av svenska skolan på tisdag. Föräldramöte med svenska skolan på onsdag. Tillverkning av TVÅ födelsedagstårtor på torsdag. Och veckohandling + 6-&-3-årskontroller + överaskningsfödelsedagskalas för en väninna på fredag. Samt ett YTTERLIGARE överaskningsfödelsedagskalas + grillning i sommarstugan på lördag.
Söndag LEDIGT.
Så det "jäkliga" (som egentligen bara är roliga saker) det fortsätter och jag antar att detta bara är början ;)
Almanackan börjar se lite trött ut redan.
Och veckan efter det....
.....då ska jag börja jobba.
!!!!!
Visserligen inget stort jobb, men det betyder ett par timmar utanför hemmet, med ansvar och betydelse.
OCH inkomst.
Jag ska hjälpa svenska skolan med några klasser i veckan och jag känner mig så BETYLDELSEFULL ;)
Och almanackan känner sig visst ännu mer trött.
Men det är söndagskväll, dags att sätta P för denna veckan.
Ungarna vill inte somna och på mig väntar ett bad och en film kanske.....eller börja på tredje delen av Grey kanske......i sängen.
...för jag är trött efter gårdagens galej trotts att jag idag inte gjort något annat än att gå mellan sängen och soffan.
Man är ju inte tretti något längre. Och det märks ;)
Idag har vi bara varit; legat i sängen hela familjen och läst bok, beställt hem kinamat, tittar på tv, legat i sängen osv.
Men jag har varit glad i hjärtat, lycklig heter det visst. Inte alls nån bakisångest som jag BRUKAR ha för bortslösad kväll på krogen och bortslösad bakisdag i sängen.
Jag hade så kul och jag känner mig så nöjd idag.
Det var SÅ värt det.
Nu vänder det hörrni, det känner jag på mig.
I morgon, i morgon lovar jag att jag ska berätta. Vi har inget inplanerat. Då sätter jag mig vid stordatorn.
Men nu ska denna bakisslöa men nöjda 40-åringen sova......igen ;)
...och jag är faktiskt helt slut. Det går inte att fortsätta semester-tiderna vid läggdags när man måste följa nya skol-starts-tider vid uppgång.
Schemat (rutinerna) måste fixas.
Det var faktiskt så illa att när vi kom hem från skolan i morse, Lillskatten fortfarande väldigt besviken över att inte ha fått träda in i skolans mystiska väld, men i morgon är det dags för henne, 1 times inskolning UTAN mamma, så tittade jag på sängen där den stog så inbjudande med mjuka lakan och solen strålandes in på den så lockande och tänkte:
- Jag ska bara lägga mig ner en liten stund och......vila benen.
Och tvärsomnade med Lillskatten lekandes med Barbysarna på golvet bredvid. Igår somnade hon när vi kom hem. Idag var det min tur.
Zzzzzzz....
Och hela dagen har liksom lullat på i zzzzz-tillstånd. Jäklar vad irriterande det är. Man får liksom ingen lust alls med att ta tag i saker och ting. Vill bara lägga sig ner.
Ungefär som att vara bakis.
Jäkligt irriterande, som sagt.
Jag som har så mycket att berätta om:
- bläckfiskstillagningen i helgen
- helgens äventyr med Ikea-möblerna
- Lillskattens förvandling från liten till en inte så liten tjej
- besöket av data-snubben som räddade mig ur denna dator-härvan mha en damvippa
- dagens födelsedags-tårtbotten-tillverkning
och morgondagens (tordagen den 12:e september 2013) FYRTIOÅRSDAG.
Ja, jag fyller år.
Det är bara att klämma i med "Ja må hon leva"...
Själv känner jag att jag är rejält deppad.
Inte för de 40 åren, de har jag förträngt ;) utan för att jag hade förhoppningar om att jag skulle ha planerat något speciellt till just den här dagen. Något riktigt jäkla 40-års-födelsedags-aktigt.
...och igen, för idag körde det igång på riktigt med skolstart och tidiga morgnar.
Om jag skrev förra veckan att vardagen körde igång med dunder och brak så var det ju en sanning med modifikation. Den RIKTIGA vardagen körde ju inte igång förens idag när skolan började och inte ens det är riktigt sant, Lillskatten började ju inte på riktigt. Hon börjar inte förens på torsdag.
Stackaren, var så peppad idag med ny uniform och ny skolväska, och så var det bara möte för föräldrarna. Älsklingen, som kommit från jobbet bara för att ta hand om henne medans jag gick på mötet, fick ta med henne till den lokala kiosken och köpa klubba bara för att få henne på andra tankar.
Jag har en känsla av att det blir samma sak i morgon när Guldklimpen går in genom dörrarna och hon inte får följa med in.
Men jisses vad svårt att komma in i det här med rutiner igen. Speciellt om det är lite kaotiskt mest hela tiden.
Ungarna vill inte somna om kvällen.
Mamman vill inte gå upp på morgnarna.
Bloggandet har helt tappats mellan stolarna och speciellt när stordatorn käkade upp fredags-vägnings-inlägget och tvärdog och mobilen käkade upp bläckfisks-recepts-inlägget när den fick batteritorsk och stängde av sig. Sånt får en att tappa sugen och får en att bara gå och lägga sig.
Och inga morgonrundor har det blitt med allt strul hit och dit och semesterslappet som hänger över mig. Ryggen börjar klaga över utebliven planka tror jag. Eller så har sängarna gått ut i strejk helt plötsligt. De har kanske alienerat sig ned datorn som vägrar starta.
Men det får vara så den här veckan. Det tar tid att komma tillbaka i galoscherna.
Nu fick jag till ett inlägg i alla fall. Midnatt i sängen. Skitbra timing Yohanna.
....så var inte oroliga, jag är här. Vi monterar Ikea-möbler till Lillskattens rum bara och sånt kräver koncentration.
Vi har bara tre dagar på oss och måste bli klara.
Så käkade stor-datorn upp mitt fredagsvägningsinlägg och bestämde sig för att dö. Och så var det en överraskning i det ena möbelpaketet.
Sånt tar tid och ork att fixa.
Annars är det som vanligt här: solen skiner när vi måste vara inomhus, inga stylade frukostar och den ANDRA Grey-boken snart avklarad.
....och det var med buller och bång som det körde igång här med:
- tvärtomt kylskåp så det blev frukost på en spik under vardagsvanliga omständighet md allt vad det innebär av matvägran, utspilld jos, syskongnabb och nerver på bristningsgränsen.
- besök på vårdcentralen och JA, Lillskatten har öroninflammation och JA jag har ingenting i örat men har lock ändå plus en underjordisk liktå i trampdynan så jag haltar numera fram. Det märks att man börjar närma sig de 40 med stormsteg.
- besök på skolan där det informerades om att det kör igång på tisdag med inskolning av Guldklimpen och föräldramöte för mig om Lillskatten fast UTAN Lillskatt. Vart jag nu ska göra av henne när Älsklingen jobbar och svärmor är på semester.
- och så spagetti och köttfärssås, smalstilen, och så var vi riktigt inne i vardagen.
- och lite "torsdag from hell" när Älsklingen hade långnäste på första jobbdagen och inte kom hem förens sent på kvällen.
Men då tyckte jag att det var nog med vardag och klämde till med lite serranoskinka, mozzarella och ett glas rött på det. Man ska inte vänja sig av för fort med att ha semester. Det kan bli bestående men av det har jag fått berättat för mig.
Och dagen kröntes av en trevlig överraskning när jag packade upp och hittade en 5-euro-sedel i min 2-euros-loppis-väska. Då gick jag ju baske mig plus på det köpet. Det är som jag alltid sagt: man kan aldrig gå för många väskor. Speciellt inte sådana med guldfickor...
Nästan fem veckors semester med hela familjen tillsammans är över och idag så plockades det ihop, städades och åktes hem till Las Palmas.
Känslorna är blandade. Det är ju jättesorgligt att detta är slut. Detta som vi hade väntat på så länge och hade så stora planer inför. Nu är det ett helt år kvar tills nästa gång.
Och vem vet hur det är då...
Men samtidigt, och jag kan banne mig inte förstå hur, så känner jag mig lite förväntansfull också. Lite spännande. Vad kommer att hända nu?
Vad för spännande väntar runt hörnet?
Lillskatten börjar skolan och jag kommer helt plötsligt att fp en massa tid över för mig själv.
Hur kommer det art gå? Både för mig och för henne.
Kommer jag att hitta något jobb?
Kommer jag att hitta på något annat?
Kommer jag att hitta tillbaka till mina goda rutiner och lyckas få bort semesterkilona?
Kommer jag att komma igång med bloggningen?
Kommer julen?
Kommer jag att fylla 40?
Mycket spännande på gång. Men samtidigt så sorgligt.
Nu är semestern slut.
Vi packade alltså ihop idag och åkte hem. Men först tog vi en sväng till stranden för att njuta in i det sista.
Hela familjen vaknade inte förens klockan ELVA!
Vi åt frukost halv TOLV.
Och var inte på stranden förens klockan halv TRE.
Ungarna var inte i säng förens midnatt.
Slapp på högsta nivå.
Fattar ni hur svårt det kommer att vara att gå tillbaka till vardagstider?
Jag funderar på om det är bäst att slappa och låta alla relaxa in i det sista och sedan låta vardagen komma som en chock direkt, första dagen - upp och hoppa.
Eller om det är bäst att börja redan nu och dra om tiderna, lite tidigare i säng om kvällarna, lite tidigare upp om morgnarna. Så att vi är lite bättre justerade tills på tisdag då skolan börjar.
Nu vet den klassiska: dra av plåstret snabbt och hårt eller långsamt och avvänjande.
Frågan är.....
....tiden får utvisa. Men känner jag mig rätt så.....
....igen för nu gäller det att suga musten ur de sista semesterdagarna. Två kvar.
Så igår bar det av till Amadores, grannstranden här till Puerto Rico. Allt nedpackat, mat, badkläder, böcker, godsaker och leksaker. En hel dag utan att tänka på något annat än att bara vara.
Lite tänkande blev det ändå när paradis-stranden visade sig vara full med skräp och vattnet så smutsigt att det var rent äckligt att bada. Efter ett par timmar var vi till och med beredda för att packa ihop och åka hem till poolen.
Miljöförstöringen och folks otroliga förmåga att smutsa ner och inte städa efter sig fick mig att tänka DJUPA tankar där ett tag. Tänk att det ska vara så svårt...
Men så gick jag en sväng för att undersöka och det visade sig att ändarna på stranden var mycket renare med ren sand och kristallklart vatten. Så vi bytte plats.
Och där fick vi ett par otroliga timmar och åkte inte hem förens solen gick ner. Och då avslutade vi med en pizza på strandpromenaden. En alltigenom lyckad dag.
Om det inte vart för det sorgliga att stranden håller på att förstöras.... ....och att Lillskatten började klaga på ont i örat. Jag känner på mig att det snart blir ett besök hos doktorn igen. Detta med för mycket poolvatten i öronen är ingen höjdare. Tre av fyra i familjen har haft öronproblem denna semester.
....och semester-slut-ångesten börjar göra sig påmind.
Nedräkningen har börjat.
Tre dagar kvar på semestern.
På torsdag börjar Älsklingen att jobba, nästa vecka börjar skolan.
Dagarna lullar på här och vi gör inte så mycket. Börjar komma in i semesterlunken nu......NU?
Är det dags nu?
I går, när vi var trötta efter tivolibesöket, hick vi upp HALV ELVA, åt frukost och lade oss i sängen, hela familjen, igen och slöade igen.
Vi skulle ha gått till stranden. Det blev poolen och dit kom vi inte förens runt två-tiden.
Lunch vid middagstid och sen var det kväll igen.
Zzzzzzz ;)
Idag har jag varit på loppis.....igen och kom hem med ett par fina röda byxor och ett par svarta skor som satt som vantar på fötterna. Allt för det facila priser av 35 kronor.
Men kort blev det inga. För solen sken så starkt att det enda vi tänkte på var att komma hem och få slänga oss i poolen, där Älsklingen och ungarna väntade. Och så låg vi i blöt resten av dagen ....igen.
Så går dagarna och snart börjar verkligheten igen med skola och morgonrundor och jobbsökeri och smalmat och svärmorsluncher och veckohandlingar och föräldramöten och läxläsning och svenskakursen.
Fast jag kan inte låta bli att känna ett litet fladder i magen av spänning över vad som kan tänkas hända nu.
Nya äventyr för Yohanna?
