Här har vi pysslat

....med barnen på skolan och kört halloween-tema hela veckan. 

Man skulle nästan kunna kalla mig supermorsa nu. 

Bara det att jag inte är morsa till alla dessa barn ;)

Tjusigt eller hur. 

Det är en monstergirlang. 

Och jag ska väl påpeka att denna är inte gjord av något barn....

Note to myself. 

Inför nästa år. 

Sätt inte tonårspojkar på att klippa små söta figurer i kartong. De är inte i det stadiet i sitt liv där de bryr sig om sånt. 

Och även OM du gör det, förvänta dig INTE att de ska kunna prata svenska samtidigt. 

Och plockar du fram popcornen därtill, ja då är kaoset ett faktum.....

Men vi hade kul i alla fall. 

/Y

Här verkar det FÖR bra

.....och frågan är ju om det KAN vara för bra....

Jag var i väg på en jobbintervju i morse. 

Min syster frågade mig om jag aktivt söker jobb nu och det kan jag väl inte säga att jag gör. Jag letar inte jobb, jag skulle ju vara arbetslös och förverkliga mina drömmar ;) Men nu ser jag mig hängandes på en massa bra tips om lediga jobb som bekanta tipsar mig om. 

Arbetslösheten går år fanders ;)

Lika bra det. 

Hur som helst. 

Jag var i väg på ett jobbtips i morse och nu sitter jag här med huvudet fullt av tankar. 

Har ni hört detta:

"Om det verkar för bra för att vara sant, då är det troligtvis så också."

Så nu vet jag varken ut eller in. 

Det verkade FÖR bra. 

Så bra att det känns väldigt oroligt i magen. 

Ska man bara då gå på magkänslan och avskriva detta. Eller tro att det bara är jag som inte vill strula till mitt redan kaosaktiga liv med ännu ett kaosmoment och strunta i det och köra på och testa???

Ack så många frågor och inte ett enda jäkla riktigt svar. 

Det var inte så lätt att bli vuxen som jag trott. 

/Y

Måndagslista med sommartidstveksamhet

...ja men vad 17. Det blir ju kaos i livet varenda gång den förbenade klockan ska ställas om ;)

 

 

Guldklimpen och jag var ute och åke buss idag när det vankades tid hos örondoktorn igen.

 

Är det inte meningen att man ska få sova en timme MER nu när klockorna ställdes om till vintertid?

Ja för så gick det INTE till här i natt.

Irma var uppe och spang här mitt i natten och somnade aldrig riktigt om igen, förens det var dags att gå upp för att gå till skolan.

Då blev det gråt och tandagnisslan.

....hela vägen till skolan.

Och för första gången fick jag vara med om att ha ett barn som inte ville gå in i skolan utan bara grät.

Hon har BANNE mig missuppfattat detta med att sova på nätterna.

 

Som tur är finns det avledningmanövrar och tappar man bara inte konceptet så kan det gå bra.

Mer vill jag inte säja om detta tema för sist jag gjorde det så sket det sig med hela familjelivet. Irma slog bakut på alla de punkter som jag dagen innan skrytit så om inför okända människor på föräldramötet.

Jag har lärt mig.

Jag håller käft.

Inget skryt här inte.

Och peppar peppar för att vara på den säkra sidan.

 

Då idag är vi alla redigt darriga på benen och jag känner mig som att jag befinner mig i nån slags dröm.

....mardröm.

Dessutom har jag en bunt saker som jag måste komma till skott med och det fungerar inte med bommul i huvudet.

 

Men måndag är det....

 

- att vi dekorerat så fint här med Halloween upp över öronen. Kanske LITE överdrivet men nu är det pyntat.

 

- att jag funderar på om man inte skulle ta och slå till med en liten Halloween-fest för barnen nu när vi har så dekorerat här.

 

- att det är långhelg i helgen och fredagen ledigt.

 

- att det är mycket jobb"chanser" omkring mig nu. Inga svar eller intevjuer, men det verkar ju finnas möjligheter i alla fall.

 

- att tiden går så fort.

.....fast jag undrar verkligen om jag är så glad över just det.

Jag tar och stryker den.

....att tiden går så fort.

 

/Y

Här hamnade vi mitt i julen

...när jag idag på vår "lediga-göra-ingenting-lördag", drog ut hela familjen på stan för att göra samma runda som förra lördagen. Fast nu ett par timmar tidigare så vi inte skulle fastna i den heliga siestan och komma hem utan uträttat ärende. Precis så som hände då. 

Det gick skitbra. 

Allt flöt på som det skulle. 

Men vi hamnade rakt i den stora julskyltningen som det stora varuhuset "el corte Ingles" har varje år. 

I OKTOBER?

Det kändes faktiskt lite mystiskt. 

Fast jag kom då över lite fint till ett födelsedagsbarn på fredag. 

Som jag naturligtvis inte kan visa upp här ;)

Men vi hamnade rakt in i julen. 

Och jag fick ett par riktigt fina videor av ett par jul-spel-dosor. Men den får ni titta på på Facebook.  Har inte haft tid att undersöka publicering av rörliga bilder på min blogg. 

Vi skulle egentligen bara ut och köpa en detalj till halloween, en ljuslykta i keramik i form av en pumpa som man kan ha värmeljus i så man slipper köpa en färskt pumpa att karva i varge år eftersom de ruttnar här på tre dagar om de inte får stå utomhus i kallt Sverigeklimat, men vi hamnade på halloween-parad över hela stan och kom inte hem förens sent på eftermiddagen. Då vi lunchat på macceD och utökats med ännu en unge vars mamma blivit sjuk och behövts avlastas lite under eftermiddagen. 

Hem i tid till den oerhört viktiga fotbollsmatchen som Älsklingen gått och mumlat om. Flera veckor. 

Jag som skulle halloween-pynta och skicka jobbansökningar. 

Det blev inget gjort med det. 

Tur att det är söndag i morgon. 

Och nu är vi i farten igen med soffa, vin och TV. 

Jag vet hur det slutar. Jag har redan nickar till en gång då häftigt att mobilen höll på att fara i golvet. 

Halvtid i helgen. 

Glöm nye att flytta tillbaka klockorna i natt. 

/Y

Här är det fredags-zzzzzzz

....och det som var måndagsmorgon alldeles nyss med en massa planer inför den nya veckan, har helt plötsligt blivit fredagskväll i soffan. 

Det blev inte mycket av det planerade gjort. 

Det blev annat gjort. 

Man får inte ha bråttom. 

Efter avslutat fredagsdagsverke har vi nu hamnat i soffan framför en film:

Hobbit

Nu får vi se vem som somnar först. I halvtid jan jag väl säga att jag ligger bra till för att vinna. 

Rättelse: jag HAR vunnit. Det snarkas för glatta livet borta i andra soffhörnet. 

Nu väntar lördag och Halloween-pyntning. Ungarna vaknar väl klockan sex i morgon för det. De har tjatat i en vecka nu om när det är dags. 

Zzzzzzzz

/Y

Här har vi haft strejk

....så hela dagen var ju i ett enda kaos och bara flög förbi.

Så där som det brukar bli när alla rutiner blir omkullstjälpta och man får försöka att pussla med tiden och trolla med knäna så gott det går.

Det gick väl ganska så bra ;)

Ja ja vi förlorade ingen familjemedlem i alla fall. Det var på håret. Men så gick det över ;)

 

 

Bara pappa fattades vid frukosten.

 

 

Ja skolvärlden strejkade här i Spanien igår.

Spanien är ju fortfarande kvar i den ekonomiska krisen som Sverige kom ut ur för flera år sedan. Tillsammans med resten av Europa.

Det har jag ju berättat om tidigare.

Men det är riktigt dåligt nu alltså.

Man ser ingen ljusning alls.
Och folk blir desperata.

 

Politikerna blir desperata också, för de gör recortes (nedskärningar) både här och där, huller om buller och helt utan eftertanke......verkar det som.

Det kommer ju att slå tillbaka på landet, kan man tycka. När barnen, landets framtid blir utan utbildning med kvallitet, när de som är utbildade flyttar till andra länder för att det inte finns några jobb här och när resten av landets befolkning måste ägna sig åt illegal verksamhet för att över huvud taget överleva.

 

Men nu gäller det alltså bara att komma ur krisen, verkar det som.

Och folket blir "hatiska" mot styret och myteriet bubblar under ytan.

Varför inte recorta (skära ned på spenska) någonstans där det är onödiga kostander tycker man. Det stora överflödet av heltidsanställda politiker i detta land till exempel. Som åker hyrda lyxbilar till jobbet, har tre-fyra övernattningslägenheter i storstaden samtidigt som de tar ut hotellnätter och en massa annat tokigt som kommer upp lite då och då.

Sånt skär i ögonen på folk.

 

Nu var det skolvärlden som strejkade.

Alla offentliga skolor gick ner på minimiservice. För det kan ju inte stänga helt, precis som sjukvård och försvar heller aldrig kan gå ut 100% i strejk.

Man kunde skicka ungarna till skolan.

Det fanns folk där.

Men kan man stötta så gör jag det.

.....försöker.

Jag är ju en drabbad, mina barn, min familj. INTE bara de som jobbar där.

 

Jag skulle inte jobba på morgonen, jag kunde ha dem hemma, även om de skulle ta livet av varandra.

Och jag vill stötta och protestera mot nedskärningarna i skolorna.

Men det är inte alltid så lätt.

Alltid en massa funderingar om eller om i huvudet.

- Ska barnen vara hemma i morgon?

- Det är inte lätt att ha dem hemma när de är vana vid att få underhållning och vara med kompisar hela dagen.

- Jag har ju faktisk betalt för att de ska vara där.

- Andra barn går ju dit och det finns ju faktisk aktivitet där.

- De kommer att få en frånvarodag om de inte kommer.

- Jag vill inte vänja dem vid att de kan vara hemma jämt och ständigt.

 

....ja ni vet ju hur resonemanget går.

 

Men barnen var alltså hemma igår, vi dog nästan på kuppen, men jag har varit med och protesterat mot de orimliga nedskärningarna som Spanien tänker göra i skolorna.

Jag är stolt.

Men naturligtvis räcker det inte....

 

 

 

 

 

/Y

Här kommer äntligen tårtbotten

...som jag lovade för så lääääääänge sedan >>>.

 

 

 

 

 

 

Huvaligen.

Tiden bara springer iväg.

Ja, jag VET att jag tjatar.

Men vi kom hem från semestern och sen så har det inte varit en enda lugn stund känns det som. Blogginläggen bara hopar sig i huvudet på mig och ett av den är ju tårtreceptet som jag använde mig flitit av här i somras.

 

Lillskattens födelsedag >>>

Älsklingens och Lillskattens födelsedagskalas >>>

Min egna födelsedag >>> & >>>

Väninnans födelsedag >>>

Älsklingens jobbarkompis överaskningsfödelsedagskalas >>>

 

Jag har ju använt mig av köpta tårtbottnar hittills när jag gjort tårtor, men inte varit riktigt nöjd över resultatet. De köpta har varit lite hårda, torra och lite storporiga om ni fattar.

Jag vill ha tårtbottnar som är fluffiga, mjuka och lena.

Fluff ;)

 

 

 

 

Så jag provade "Emmas - att vara någons frus >>>" recept (receptet finns INNE bland kommentarerna till inlägget) och jisses vad fluffit det blev.

Precis som det SKA vara.

 

MEN!

Tårtbotten jäser upp i ugnen till nästan dubbel höjd för att sedan sjunka ihop när den kommit ut.

Bli inte besvikna, det blev jag, och trodde att jag gjort något fel. Men den har gjort så varje gång, så jag antar att den ska göra så. Jag kör TVÅ på höjden istället ;)

 

 

 

 

Men nu är det dags för en ny överskeppning av några kilon potatismjöl. Det jag fick är slut för länge sedan.

Men om det är någon som VET varför man använder potatismjöl och inte bara vanligt mjöl och vad skillnaden egentligen blir, så får den gärna höra av sig och berätta.

Jag är väldigt nyfiken på att få veta.

 

Nu god natt!

 

/Y

Här tros det inte riktigt på vad som hänt

...för en del saker kan ju verka så helt upp-åt-väggarna att det helt enkelt är OTROLIGT.

Men jag svär på att detta är en sann händelse ;)

 

Jag tycker att det är skitkul att skämta om karlar och deras (o)vanor. Skillnader mellal kvinnor och män fashinerar mig, för ibland är vi olika som natt och dag och jag skulle så gärna vilja veta VARFÖR.

Det kommer jag aldrig få.

Det tillhör något av livets mysterier.

Varför?

 

Kommer ni ihåg den här?

 

 

 

 

Mamman som fixar ALLT när man ska göra något och sedan ÄNDÅ får höra av gubben som fått göra sig i ordning i lugn o ro att:

- Är du fortfarande inte klar.

 

Skitkul!

För hos oss är det så.....ja ibland, för det mesta ;)

Fastän det kan till och med vara så att FASTÄN jag fixar allt inför, vad det nu är vi ska göra, så är Älsklingen inte klar, utan vi får stå och vänta.

 

Karlar....

Fast i ärlighetens namn så får jag ju skylla mig själv. Det är ju jag som satt mig själv i den sittsen genom att köra enligt:

"Ska man få någonting gjort så får man göra det själv" och "Det är bäst att JAG gör det så det blir som det ska".

Ha ha det är jag det ;)

 

Och den där historien om karl som kommer hem och hittar hemmet i ett enda kaos och frågar sin fru om varför.

- Jo för du frågade ju mig om vad jag gör här hemma hela dagarna, svarar frun, så idag har jag INTE gjort det.

Ni vet, den har ju cirkulerat på nätet.

Just nu hittar jag den bara inte.

 

Det finns fler.

Den där om karln som vill byta kropp med sin fru för att få vara hemma hela dagen och som blir med barn på slutet.

Hittar inte den heller.

Men hejdlöst kul.

 

Det är ju en massa skillnader i tänket mellan oss, kvinnor och män.

Men varför?

Detta med arv och miljö som man ständigt återkommer till och som det inte finns något svar på.

 

MEN!

Här-om-dagen hade jag en halvtimme på mig att förbereda mig för att bli skjutsad till jobbet. Skulle skriva ut några sidor, planera det sista, komma i stämning.

Så jag bad att få vara i fred på kontoret en stund.

 

Rätt vad det är så kommer Älsklingen in och frågar mig vart listan till veckohandlingen är. Han skulle väl skriva upp något som fattades kan man tro.

Heder till det.

 

Nu är det så att vi ALLTID har veckohandlingslistan på samma ställe.

JÄMT!

Så det är klart att jag blev lite orolig för var den skulle kunna ha tagit vägen. Hade jag inte lagt tillbaka den på samma ställe efter att jag skrivit ner sista gången? Jag kom ju ihåg att jag skrivit på den samma dag, men ibland så "händer" det ju saker här hemma och man får sticka iväg och rädda världen ute i vardagsrummet eller något sånt, och då blir det som man höll på med just då bortglömt i kaoset och liggande på fel ställe.

 

Ja, jag blev ju lite misstänksam på mig själv.

Jag har slarvat bort saker förut.

Och jag ANTOG, för det var ju så SJÄLVKLART, att listan inte låg på sitt vanliga ställe.

Att han hade kollat det.

 

Så jag reste mig och gick ut i köket och där låg den ju. På sitt VANLIGA ställe.

Irriterad? Jag?

- Ja men jag sa ju att du inte skulle komma hit och leta, försvarade sig Älsklingen.

- Ja men varför kom du och frågade mig då, om du inte ville att jag skulle leta reda på den åt dig?

 

Dhööööööööö!

 

Jag menar, hur tänker man då?

Hur tänker man när man hellre stör någon annan med sina bekymmer än letar själv först?

Och HUR I HELA FRIDEN tänker man när man inte tittar där saker brukar vara när man letar efter något?

Och hur kan man INTE se något när det ligger mitt framför näsan på en?

 

Och detta gäller inte bara veckohandlingslistor.

Detta gäller allt; strumpor, listor, cd-skivor, fjärrkontrollen, smöret i kylen osv.

Och jag har börjat att sett vissa tendenser av detta hos Guldklimpen också.

Kommer det i generna hos det manliga könet eller?

 

 

 

 

Om det är någon nu som tycker synd om Älsklingen och som känner att jag hänger ut honom alldeles förfärligt här nu, så kan jag trösta med att vi talat ut om detta, skrattat åt det och att jag lärt mig en läxa. Inte resa på mig. Säg först:

- Titta på det vanliga stället först ;)

 

/Y

Måndagslista med förkylningshopp

...för jag TYCKER faktiskt att jag känner mig lite bättre.

Lika mycket hosta, lika mycket snor, men det KÄNNS annorlunda. Jag känner att jag VILL och det känns skönt igen ;)

 

 

 

 

Kommer ni ihåg när man var tonåring och bara ville ligga hemma och sova.

Jag var sån i alla fall.

På helgerna kunde jag övermannas av en otrolig trötthet som bara blev värre och värre ju mer man sov. Jag var som en zombi.

Vaknade aldrig riktigt till.

Och jämt gick jag omkring och jäspade.

Armar och ben kändes som bly.

 

Det var tonåren det.

En del av den.

För mig.

 

Och så var det i helgen. Jag har hasat omkring i pyjamas hela helgen, förutom en utflykt på lördagen som inte resulterade i något uppklarat förutom ett par hämtpizzor till familjen. Och en utflykt på söndagen då vi hamtade hem en bokylla till Lillskattens rum och jag fick byta ett par ord med ett par väninnor som så alleles för söndagsfräsha ut för att snoriga och glåmiga jag skulle känna mig helt bekväm, men det var kul att få snacka lite skit i all sin enkelhet i alla fall.

 

 

 

 

Men alltså.

Jag har lullat omkring här och känt mig DÖD. Bara velat sova, eller i alla fall ligga i sängen.

Har känt mig ledsen och svag.

Tycka-synd-om-mig-Yohanna-som-är-så-sjuk.

En riktig karl-förkyldning. En sån som man nästan dör av.

 

Och så har jag fått vara för min familj.

Tack för det.

Och så idag så känns det bättre.

I själen.

Förväntan hänger i luften.

Det är bara kroppen som inte är med på noterna med riktigt än.

 

Så jag gav mig ut på morgonrunda i morse. Lite långsamt och stapplande men jag tog mig runt. Jag menar, jag har tagit det SKIT-lugnt i en veckas tid nu utan att bli bättre. Baceluskerna kanske behöver en riktig omskakning för att hitta ut ur kroppen.

Man vet aldrig.

Så länge som man inte har feber säjer de ju...

 

Så nu är det måndag:

 

- att jag känner mig på bättringsvägen.

 

- att Svenska skolan är på jakt efter nya lokaler och vi har tittat på en som ligger jättenära vårt hem. TÄNK om det skulle kunna bli den. Vad mycket tid jag skulle kunna spara in.

 

- att jag fick snacka lite söndagsskit med väninnorna. Man ska inte förakta sådant.

 

- att jag fått bara vara i helgen och tagit hand om oss.

 

- att det känns bra helt enkelt. Trotts att det är måndag. Eller kanske PÅ GRUND av att det är måndag. Nu väntar nya spännande saker.

 

/Y

Här har jag haft EN sjuk-vecka

...och jag tycker att det räcker med EN.

Nu är jag less på detta.

Därför införskaffades det host-meducin (Pippi-uttryck) i fredags och bestämdes att denna helgen bara skulle ägnas åt att kurera sig och glida runt i pyjamas.

 

I morse vaknade jag klockan SJU och så började det:

- Vad ska vi ta och hitta på dag då?

- Vad är det som jag MÅSTE hinna med denna helgen?

- Vad ska vi ha till lunch?

Jag hade myror i pyjamasen.

Är det något fel på mig eller....

 

Men så vaknade skitungarna pigga som mörtar i vanlig skol-vaknar-vardags-tid (vilket de inte är när det verkligen är skol-vaknar-vardags-dags) och så började jag hosta upp lungorna, snora och bli lite svag-yrslig som vanligt och då insåg jag att jag nog inte ville göra så mycket ändå i dag.

Man lär sig alltid ;)

 

Detta kom upp på instagram i fredagsmorse när jag satt och åt frukost.

Typiskt fredags pepp.

Och jag kunde inte tänka mig något annat som jag ABSOLUT inte ville ägna helgen åt.

Fastän jag inte brukar vara den som är den.

 

Rör mig inte!

Jag vill bara dricka varmt the.

Och ligga blick stilla i soffan med pyjamasen på.

 

Det är tur att man kan vara åt bägge hållen.

 

För även om jag är lite sjuktråkig just nu och inte har speciellt mycket lust med något annat än att hasa omkring här hemma, så börjar jag bli less på detta och vill ha den där energiska Yohanna tillbaka som får så mycket energi under sina morgonrundor att det bara sprutar ur öronen.

Därför....

 

 

....en annan bild som kom upp på instagram och som jag får ha alldeles nära inpå mig för att komma ihåg.

Det är bara lite tråkigt nu.

Annars så sprakar det om mitt liv ;)

 

Men en sak som vi satt och reflekterade över, Älsklingen och jag när vi satt kvällsutmattade i soffan innan ögonlocken for ihop på oss, är att dessa förkylningar/flunsor som kommer nu-för-tiden inte är som förr-i-tiden. Då när man blev lite förkyld så blev man just LITE förkyld och livet fortsatte. Kanske med en massa näsdukar i fickorna men det fortsatte.

NU.

Nu blir man nästan halvdöd och vill bara ligga blixterstilla och tycka synd om sig.

 

Antingen så har förklylningarna/flunsorna blivit bra mycket aggresivare på senaste tiden. Fast det bara visar sig på oss vuxna. För skitungarna springer omkring som vanligt fastän de är dunderförkylda.

Eller också så håller vi på att bli gamla och klarar inte av att bekämpa flunsorna så bra som tidigare.

 

??????

 

Njaaaa.

Flunsorna har nog fått en släng av växthuseffekten de också och muterat till en mer aggressiv art.

Det tror jag också ;)

 

/Y

Här har MIN jobb-vecka tagit slut

....för jag är ju ledig på fredagar.

Något som jag är jäkligt nöjd med och vill fortsätta vara i framtiden också.

Vilken lyx.

Att kunna.

 

Ja jag har ju börjat att jobba, det är det väl ingen här som har kunnat att undvika ;)

Jag är så stolt.

Tänk med all kris och alla arbetslösa som finns här så hade jag förväntat mig att gå hemma minst ett halvår och vara så där hemskt arbetssökande.

Men det blev andra bullar fortare än jag trodde.

Det ska jag nog vara JÄKLIGT tacksam över.

 

Det har ju undrats lite över det där och det som jag börjat jobba med är ju inget stort men alla sandslott börjar med ett sandkorn.

.....eller hur var det nu?

 

På svenska skolan, där Alexander började läsa svenska som hemspråksundervisning i höstas, behövdes det en lärarinsats. Så nu undervisar jag, eller snarare försöker "tala", det svenska språket med barn mellan 3 och 15 års ålder, tre dagar i veckan a´1,5 timme.

Många av de barn som bor här, med svensk anknytning, har inte svenska som andra modersmål utan mer som ett främmande språk i sitt liv. Något som man talar med mor- eller far-föräldrar i telefonen nån gång i veckan.

Det är viktigt att hålla de få kunskaper som finns, vid liv.

Och framför allt hålla intresset för Sverige och dess kultur vid liv.

 

Men som alltid, när det handlar om "små jobb", så tar de ju mycket mer tid än vad som egentligen "jobbas". Jag har klasser en och en halv timme om dagen. Men den klassen tar en timme att förbereda. Och sedan skjutsar Älsklingen dit mig en halvtimme innan för att ställa i ordning och jag är kvar en timme efter för att plocka undan. Så tar det en timme för mig att gå hem.

Så det jag spenderar på "jobbet är cirkus 4 timmar per dag.

Tre dagar i veckan.

Meningen är att det ska utökas.

 

Och det är klart.

Det har ju fått bli omställning här i vår vardag.

 

Älsklingen måste skynda sig hem från sitt jobb varje dag för att skjutsa mig och ta ungarna.

Jag måste ha allt förberett innan jag åker.

Planering måste bli A och O i denna familj.

Och helgerna blir förstås ovärdeliga ;)

 

Det där är förmodligen inget nytt för er, som säkert jobbar. Men för mig är det en stor omställning och för min familj också.

Många dagar sover till exempel redan Lillskatten när jag kommer hem. Det skär i hjärtat.

Förra veckan hade skitungarna ett födelsedagskalas på en eftermiddag. Jag kunde inte följa med. Älsklingen fick åka själv med dem. Det kändes jättesorgligt.

Och det har blivit mycket farande och flängande på sista tiden.

Och inget ordentligt bloggande har det blivit.

 

Men sånt ska ordna upp sig.

För skönt, riktigt skönt, ja faktiskt hejdundrandes skönt känns det i det ekonomiska hörnet av hjärtat. Där det har funnits ett stort svart hål av ångest innan.

Det är inte ordnat än.

Men det är inte på väg åt pipsvängen heller.

 

Jag hyser hopp om framtiden ;)

 

/Y

Här ligger jag i sängen

 ....I DID IT!

Jag gick direkt hem från skollämningen och la mig i sängen. 

Ja ja, jag satte på en tvättmaskin innan. 

Men sen la jag mig, och bestämde att jag INTE skulle ha dåligt samvete för det. Tydligen kan man inte bestämma sådant. Men jag ligger här nu och har det SÅ skönt. 

Min kropp är som gjord för att ligga i en säng. I alla fall när den är förkyld. 

Jag resonerar som så att när man bara hostar om man anstränger sig, och även om man bara ligger still i sängen, och om man bara känner sig klen och ledsen, ja då kan man lika gärna gå hem och dra ett gammalt lakan över sig. 

Och du kommer inte att gå upp hundra kilo Yohanna om du hoppar över morgonrundan en vecka. Jag lovar. Två fingrar på Bibeln. 

......hoppas jag ;)

Och efter en sån här morgon....

Treårstrotsen har kommit till huset. Och det är inte en sort att leka med. 

Tillsammans med trötthet över att ha börjat skolan så verkar detta vara mer en scitzofrenisk härdsmälta än treårstrots. Men det verkar mera logiskt med trotsålder. 

Idag började jag till och med storböla inför skitungarna vid frukostbordet. 

Ja Lillskatten satt inte vid frukostbordet. Hon låg på golvet och gallskrek för att inte hon fick ha Guldklimpens morgonrock på sig. 

Och det fanns inga förklaringar som hjälpte. 

Då brast det för mig. 

Jag ville inte behöva bli arg igen. 

Igår var jag arg och skällde på dem hela dagen. Jag ville inte mer. 

Lillskatten är helt förbi av trötthet när jag hämtar henne i skolan. Hon blir arg och börjar gråta för allt. Och då menar jag verkligen ALLT. Det är som att balansera på en nålspets och tänka på vad man säger. Och oftast så hjälper inte det. Det skiter sig i alla fall och så har vi gråt och tandagnisslan hela vägen hem. 

Så bråkas det när vi kommer hem och ska ta av oss skoluniformen och tvätta händerna och så somnar hon i soffan av utmattning. 

Vilket gör att hela eftermiddagsschemat går i kras, hon vaknar på ett fruktansvärt humör och vill sedan inte somna på kvällen när det är sängdags. 

Vilket gör att hon är ännu tröttare dagen efter, mer bråk, mer gråt och så  börjar det om. 

I lördags, på Ikea blev hon hysterisk för att jag skar köttbullarna. 

Trodde jag. 

Sedan var det för att jag skar dem med fel kniv. 

Tror jag....

Hon blir så arg att hon exploderar. Det går inte att tala med henne. Inte att förklara. Hon bara viftar med armarna och skriker. På Ikea var det bara att bära ut henne i kapprummet och låta henne åla omkring där på golvet tills hon lugnat sig. 

Försöka igen. 

Inte. 

Bära ut henne igen i kapprummet. 

Försöka igen. 

Medan hela matsalen tittade på oss. 

Och ta kort. 

Jag tar kort för att komma ihåg detta. Och för att kunna visa henne om hon skulle våga komma under tonåren och klaga på sin barndom. 

Så här var det!

Så här hade vi det. 

Som tur är så har jag ju varit med om detta förut. Jag vet ju att det är en period. Både treåring och skolstarten. De vänjer ju sig. 

Det blir bättre. 

Men tills dess måste vi överleva. 

Men idag ville jag inte mer. 

Inte efter en sådan dag som igår. 

Nu när det hade börjar så bra med skratt och bus på morgonen. 

Så jag började gråta och gick in på toa och tog en time-out. 

Då lirkade Guldklimpen med sin lillasyster, fick på henne morgonrocken och upp på stolen för att äta. 

Han kan han, bara han vill. 

Och då började jag ju böla för det också. 

Då kändes helt plötsligt mina nyfärgade ögonfransar som en larvig grej att vara stolt över. När det finns sånna här andra grejer i mitt liv. 

Nu har jag ångest för vad som ska hända idag när jag hämtar dem i skolan och vi måste skynda oss för att jag ska i väg och jobba. 

Men det är ju livet. 

Sånt måste gå....

/Y

Här har man blivit uppiffad

...när jag ägnade en del av mina födelsedagspengar till att ta mig till hårfrissan och bli lite ompysslad. 

Precis som i fredags hade jag idag tänkt att skriva på bloggen att idag gick jag direkt hem från skollämningen och struntade i morgonrundan. Att jag lagt mig i sängen igen efter morgonracet och sovit och struntat i alla måsten för första gången sedan jag fått barn.

För visst slog flunsan ner hos mig också efter att den övriga familjen gått och hostat och snorat på mig i två veckor nu. Sedan slutet på förra veckan har jag varit en liten våt fläck som inte orkat något. En liten hostande klen sådan. 

Så HADE jag velat skriva. Nu blir det ju sällan så som man vill. 

I fredags fastnade jag framför datorn som gått i strejk och fick inse att jag var tvungen att ringa datakillen.....igen. 

Så han var här i helgen och formaterade om datorn, så nu har jag en "ny" tom dator att börja n från början med. 

Vad ni än gör, säkerhetskopiera OFTA. Rätt vad det är så händer det där som inte får hända. 

När det minst passar att det händer...

Och idag gick jag alltså till frissan i stället för att lägga mig i sängen. 

Det behövdes lite mirakel. 

Fast det var nästan så att jag somnade där medans de pysslade i håret på mig. 

Vad ÄR det med mig och hårpysslande egentligen?

Förutom när jag skulle prova att färga ögonfransarna och absolut inte fick öppna ögonen. Ja då minsann fanns det ingenting jag hellre ville och fick nästan panik över att inte få göra det. 

Är jag vuxen eller en trotsig treåring? Man kan ju undra ibland. 

(Var snälla och bortse från all disk i bakgrunden. Är hårt förvärvsarbetande mamma nu och har inte tid med sånna petitesser som disk nu-för-tiden. )

Hur som helst. 

Jag kom hem med en inte så annorlunda frisyr. Mest en putsning då. Fast nyfärgade fransar. 

Och en hel dos med hår-om-pyssling. 

Det var det. 

Och så gick tisdagen också. 

/Y

Måndagslista med fartygsbesök

....och zzzzzzzzz. 

 

Ha ha ha jag upprepar mig väl aldrig?

Men jag är helt slut....igen. 

Tiden bara springer ifrån mig och jag verkar inte kunna få nån ordning på detta med att kunna fördela tiden så att den räcker till allt det jag vill hinna med. 

 

 

 

 

 

Blogga till exempel. 

 

Jag har hela huvudet fullt med saker som jag vill visa och berätta, saker jag har tänkt på och vill dryfta och framtidsplaner och förväntningar. Men när jag kommer så långt på dagen att det blir lugn o ro och jag ligger här i soffan, ja då börjar ögonlocken fladdra och det är dags att knoppa. 

Ingen kraft kvar att sätta sig att knappra på datorn. 

Men jag bloggar i huvudet.....hela tiden. 

 

Jag hinner inte, skynda, jag hinner inte, osv. Gnager det i huvudet ständigt och jag tror att det är DET som gör en så trött. Inte själva det som man gör utan pressen i själen om att man vill göra mer. 

 

Som idag var svenskaklasserna på studiebesök på svenska marinens utbildningsskepp Gladan >>> & >>> som ligger i Las Palmas hamn just nu. 

Det tog ju hela eftermiddagen och var helt annorlunda mot vad vi brukar pyssla med på måndagsefter-middagarna. 

Och det måste jag ju visa. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fråga mig inte vad vi fick lära oss ombord för det kommer jag inte ihåg. Jag hade fullt sjå med att försöka få TJUGO ungar att INTE falla över bord ;)

Nej men det var lite stressigt där ett tag och nervöst med alla små fingrar som ville pilla på precis allt. 

 

Jag sa till kaptenen att klarar skeppet detta, ja då klarar det nog vilken annan storm som helst. Hårdaste kvalitetstestet ever detta, studiebesök av ett tjog klåfingriga wannabee-pirater. 

 

Och oroa er inte för blogguppdateringen. Jag kommer på något som fungerar ska ni se. 

En lista kanske....

 

/Y

 

PS ja just ja, jag skulle ju skriva måndagslista också. Det var ju därför jag började skriva ju. 

 

Idag, måndag, är jag lycklig över:

 

- att jag har så mycket roligt i mitt liv att jag inte hinner blogga. 

 

- att jag hittar svenska föreningen och kommit in i ett skönt gäng där. Det känns tryggt på nåt vis. 

 

- att vi haft en underbar men tröttsam helg som jag får återkomma om. 

 

- att vi fick tag på julsaker på Ikea i helgen även om vi INTE tänker börja med julen än på länge. 

 

- att den trasiga datorn, ja nu igen, gick att laga i helgen. Formatera kanske inte är så dumt ändå. 

 

Det var det.....

DS

Här har vi jul igen

....ja i alla fall nästan, när vi fick dra iväg till Ikea idag, helt oplanerat, när ryktet att de tagit fram julsakerna där nådde oss via omvägar. 

Åren här har lärt oss att det gäller art vara först på plats när Ikea tar fram julskyltningen. Annars så blir man utan så väl julpapper som julsill. Och nåt sånt vill jag inte vara med om igen. 

Därför har vi värsta julstämningen här hemma nu eftersom vi kom hem med både det ena och det andra och NATURLIGTVIS provade en julmust till Ikea-fikat. 

I mitten på oktober....

Sim sagt, det gäller att hänga på låset här. 

/Y

Här blir det inget roligt

....idag heller. Ja i alla fall inget roligt som JAG har hittat på. Jag ska skicka mig själv i säng. 

Nog talat om att gå och lägga sig tidigt för att man är trött. 

Men jag har sparat en massa roliga/tänkvärda bilder som folk visat  mig och är inte detta ett tillfälle att utnyttja dem så vet jag inte. 

Håll till godo. 

Ha ha vart får de allt ifrån? Vem sitter och hittar på sånt här?

Klart, mycket kommer från min lillasyster. Vart hittar hon detta?

Kul är det i alla fall. 

Nu, god natt igen. Snart är det fredag. 

/Y

Här har jag kommit på't

.....men först ett rungande stort TACK och ett stort SMACK för morgonens pepp i den bloggexistensiella krisen. 

Vad himla glad jag blev. 

Kändes nästan som fredag där ett tag. 

.......nästan ;)

Ser ni? 

Jag har kommit på't. 

Hur man ställer in bildbredden i blogg.se-appen. Så nu ska det väll bli ordning och reda här. 

Gå in i Inställningar. 

Och ställ in bildbredden så kommer det alternativet automatiskt upp när du infogar bild. 

Lätt som en plätt. 

När man väl kommer på det ja. 

Jag är nöjd i alla fall. 

/Y

Här går veckan

....och det är inte klokt hur dagarna springer förbi. 

Jag vänjer mig vid de nya rutinerna, men jag hänger inte riktigt med i hur tiden rinner iväg nu när det är fullt schema hela tiden och det är ständigt på väg någonstans. 

Att ha jobb och familj är ju så. Det måste bli så. 

Men det var förfärligt vad tiden går fort nu. 

Och det hjälper väl inte direkt när man fastnar framför TVn och inte kommer i säng förens halv ett på natten när man ska upp tidigt på morgonen efter. Det blir lixom inte varken så mycket tid eller ork/inspiration kvar till att blogga om intressanta saker som kulturella krockar mellan svensk och spansk. Utan mer bara tråkig info om mig själv som den så tjänstvillige kommentatorn påpekade här i det förra inlägget. 

Jag fick en liten bloggexistensiell kris här nu. 

Men det får vara så just nu. Det får vara lite tråkigt. 

Jag försöker sköta hem och barn. Försöker att komma in i de nya jobbrutinerna. 

Och jag försöker få bort de sista semesterkilona och få till en fungerande vardag här som inte bara ska vara ett evigt flängande fram och tillbaka. 

Jag gör så gott jag kan. Bespara mig spydiga kommentarer. De hjälper inte till nått vidare här. 

Nu går jag och lägger mig. 

/Y

Måndagslista med höstkänningar

....när jag för FÖRSTA gången sedan........ja jag kommer inte ens ihåg när,

 

- tog ett varmt bad i kväll.

 

- känner killningar i halsen och lite frusenhet i kroppen. En förkylning på gång? Höstens första?

 

- ligger i soffan med en FILT över benen.

 

 

 

 

Ja det är inte riktig höst på G, vi har fortfarande 30 grader här om dagarna, men idag har det kännt lite annorlunda och jag vet inte riktigt om det BARA är höstens första flunsa på inkommande. Det vore ju inte så himla konstigt héller. De övriga tre har varit mer eller mindre krassliga sista två veckorna och jag är ju inte imun.

Även om jag känner mig som stålkvinnan ;)

 

Men som min väninna sa i helgen:

- Vi har haft en underbar sommar, men un är jag nöjd. NU vill jag ha höst och få ta på mig mina nya fina strumpbyxor som jag köpte på H&M förra veckan ;)

Och ja, jag är lite benägen att hålla med. Fastän jag aldrig trodde detta om mig.

.....strumpbyxor va, de kliar ju bara ;)

 

 

 

Men måndag är det, eller i alla fall är det i tio minuter till. Och för att komma tillbaka till gamla rutiner startar jag upp höstens första:

 

För även om jag har mycket att vara lycklig över, så är ÄNDÅ första tanken när jag vaknar på morgonen att DÖÖÖÖÖÖÖ, jag vill bara gå och DÖÖÖÖÖÖ ;)

Då får man ta sig i kragen, stiga upp snabbt som 17 och försöka låta bli att tänka så mycket tills man har vaknat ordentligt.

 

- att jag har fått jobb och det gick så fort att jag knappt hann med att känna mig arbetslös. Något som jag är jäkligt tacksam för då det får mig att känna mig värdelös. Fast ett par uttråkade sovmornar i sängen hade ju varit skönt ;)

 

- att min lillasyster har bokat en resa ner hit igen så nu är årets julskinka säkrad. Nej vad skriver jag. Jag är ju givetvis själaglad över att hon kommer på besök......också. Det vet du syrran ;)

 

- att inskolningen av ungarna gått så smärtfritt och galant. Varge dag vid skollämning och hämtning så ser jag barn som gråter förtvivlat och jag vet inte om jag som mamma hade stått ut med det. Det skär i hjärtat på mig. Och det är jag SÅ tacksam över att jag inte behöver vara med om.

 

Tack!

 

/Y

Här kör vi sol och bad

....hela helgen. Och försöker förtränga att det snart är vardag igen. 

Återkommer i vardagen snarare än jag vill antar jag.....

/Y

Här tar vi helg i sommarstugan nu

...när vi äntligen kommit fram efter en dag av förberedelser. 

Förresten, vad gott jag sov i natt. Man borde gå och lägga sig tidigt oftare. Men det är ju så mycket man vill hinna när ungarna sover ;)

Somna i soffan till exempel. 

Härlig morgonrunda. 

Veckomatsedel och inköpslista. 

Jag börjar bli en hävert på detta. Ett måste för att den nya vardagen ska fungera. Och så får jag ju skriva fler listor. 

Och veckohandling på den roligaste hyllan. 

Och nu väntar en helg med dom och bad. Och förhoppningsvis lite sällskap i goda vänners lag. 

Men poolen är fortfarande under renovering. Två veckor var aviserat och nu har gått tre. Det är som det brukar och ingen är väl förvånad. Men det får bli stranden i helgen. 

Så går det till här. 

Vi hörs. 

Nu är det helg. 

Tid för att ta det lugnt och vara med familjen. 

/Y

Här ligger jag i soffan

....och är jäkligt nöjd. 

Ville bara tala om det. 

Yohanna kan vara nöjd. 

Det är förstasidesstoff. 

Jag har tagit helg nu, har ju fredagar ledigt, och ligger här i soffan med en filt. Klockan är inte ens tio och ögonlocken fladdrar oroväckande. 

Mycket troligt att jag kommer att slockna här. 

Jag är jäkligt nöjd med veckan som gått. Den kändes otroligt mycket bättre än förra veckan. Rutinerna och schemat börjar lägga sig. Jag känner mig lite mer avslappnad och varm i kläderna. 

Jag kommer nog att klara av detta med att jobba och sköta hemmet. 

Egentligen ville jag bara skryta och berätta om det. Jag är jäkligt stolt över mig själv. 

Det gick ju så fort ju. 

Jag hann aldrig vara arbetslös, lägga mig på sängen och sova eller skriva de där böckerna som ligger halvfärdiga. 

Men jag klagar inte, jag HATAR att vara arbetslös och söka jobb. Så jäkla förnedrande. 

Men nu tar jag fredag här och går och knoppar tidigt låter de där fladdrande ögonlocken få falla ihop. Fast det är ju inte samma sak i sängen som i soffan framför en tråkig film. 

Nu är det FREDAG!

/Y

Här kommer dagens hjälte

...JAG!

 

Jag var på hemväg från morgonrundan och frukosten, och en dusch hägrade i fjärran, när jag sprang på en liten kattunge på trotoaren. Helt ensam lekte han där medans de stora bilarna swishade förbi bara ett par meter i från honom.

 

Jag stannade förvånat.

Jag har inte sett nån kattfamilj som fått smått här runt mitt hus.

Och jag brukar ha koll vad som händer utefter min runda som jag går varje dag.

Hade inte svärmor varit på semester skulle jag ringt henne på direkten. För hon håller koll på mer i kvarteret än vad kvarteret själv håller reda på.

Nu var hon fortfarande på semester.

 

Så vad göra?

Nu är ju inte jag varken katt- eller hund-fan och kan absolut inte tänka mig att skapa mer kaos i denna familj än vad vi redan har.

Men jag kunde ju inte lämna den lille stackaren där alldeles ensam. Han kunde ju knappt gå. Skulle säkert innom en snar framtid förvirra sig ut i trafiken.

 

Så?

 

Jag kikade i buskarna, under bron, mellan bänkarna, men ingen ny kattfamilj inom sikte. Inte en endaste katt faktisk inom sikte. Och då brukar det ändå drälla av dem i mitt kvarter.

Men nu är ju det här Spanien och här lägger man sig i och blandar även in fler att lägga sig i. Så jag frågade i kiosken om de kände till något. Jag frågade i frisörsalongen om de visste.

Ingenting.

Men en nyfiken dam ute på gatan sällade sig till samlingen och kom med reflektionen att hon sett en kattfamilj lite längre ner på gatan.

Så jag tog katten och gick nedåt.

 

På vägen ner såg jag vår trädgårdmästare nere på vår parkering och är det någon som borde veta något om vad som händer och sker i buskarna i vårt kvarter så borde det ju vara han, resonerade jag.

Och visst, det visste han.

Och det visste jag också, om jag bara tänkt till lite.

 

Bredvid fruktaffären finns en trädgård där det finns en massa katter, ständigt någon med ungar, och dit spatserade jag un med den lille och åtbördade honom till två syskon och en mamma som jag förmodade var den borttappade kattfamiljen.

Man vet ju aldrig.

De är ju inte så talföra de där.

 

Men jag kände mig jäkligt nöjd med min insatts och utnämde mig själv till dagens hjälte.

Nån gång ska man bli en sån också ;)

 

*stående ovationer*

 

/Y

Här kommer resultatet

....från innan-semesterns mest spännande aktivitet: sparbösse-räknandet. >>>

Hur många glassar skulle det bli?

 

 

 

 

 

Vi hann ju inte färdigt med räknandet innan semestern startade så därför kom inte resultatet. Och sedan så körde ju semestern igång med allt relaxande så det hamnade givetvis mellan stolarna. MEN så en helg, när vi ändå var hemma i Las Palmas för att gå på bröllop >>>, så passade vi på att slutföra semesterns hemläxa och ÄNTLIGEN få reda på exakt HUR många glassar vi skulle kunna köpa.

 

 

 

 

 

Spekulationerna hade gått skyhögt här på bloggen och Facebook och gissningarna varierade hej vilt mellan himmel och jord.

Tråkigt nog måste jag nog meddela att de flesta, ja om inte alla, hade GROVT överskattat denna glasburks kapacitet, eller vår förmåga att stoppa "stora" pengar i den. Det riktiga värdet uppgick inte ens till en tiondel av vad det var som ni hade förväntat oss.

Men ett par glassar blev det.

 

Burken innehöll nämligen 31 euro.

 

(Nå ja, det räckte ju inte till allt det där som vi hade planerat; flera besök till glass-kiosken, ett vuxen-restaurang-besök hos den nya indiska restaurangen i Puerto Rico (svärisarna åkte hur som helst på semester och kunde inte barnvakta så den idéen gick hur som helst i stöpet så som alla de barnfria aktiviteterna vi haft förhoppning om denna semester) samt den där nya bilen och lyx-semestern i Västindien ;) Siktar man på stjärnorna så.... eller?

 

 

 

 

 

 

Fast när man väl börjat tänka på att denna familjs sammanlagda handling i glasskiosken uppgick till SJU euro för FYRA pinnglassar och att i matvaruaffären intill säljs det kartonger om SEX strutar för FYRA euro, så kan man verkligen undra varför vi (och en massa andra galna turister) köper glass i glasstånd....

 

Men vi njöt.....

....och var sams i, i alla fall, ett par minuter där ;)

 

....fast det hade vi kanske gjort även med fyra-euros-glass-strutarna. Det får vi aldrig veta ;)

 

 

/Y

Här fyndades det i soporna idag

....när jag sprang på den här godingen under min morgonrunda.

 

 

En sån kan man ju inte bara låta stå på gatan och vänta på sopbilen. Den kan ju bli en klenod. Jag vet redan vart jag vill ha den. Frågan är bara spraya med svart eller guld? Diskret eller överflöd?

 

Fast jag fick ta på mig största diskvantarna, kackerlackssprayet och desinfektions-kittet. Denna hade inte varit med om lite den.

Och själv hoppa in i duschen med desinfektions-kittet efteråt ;)

Fast det kliar fortfarande ;)

 

Hej!

Jag heter Yohanna och jag bär hem saker från soporna ;)

Det tänker jag inte skämmas för. Den här kommer att bli kalas.

......när jag väl får tid och tillfälle att fixa till den.

 

/Y

 

PS Annars så är det väl snart dags att komma tillbaka till de gamla rutinerna med måndagslista och Real-Life-utmaningar kan man tycka. Ge mig bara denna veckan att komma in i rutmen bara DS.