Lördagsmorgonen har precis övergått till förmiddag här och frukosten har bytts mot lördagsgodiset.

 

Las Palmas är rent från caliman (sand som flyger över från Sahara och ligger som en dimma i luften och gör allt grått och VARMT) och man ser återigen en blå himmel och kan andas.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Men innan det var dags för frukost så var jag ju ute på morgonrundan.

Ja VERKLIGEN!

Jag så duktig ;)

 

Nja ärligt talat så är det ju inte så. Det VERKAR som det men faktum är att det är lite självbevarelsedrift också.

 

I dag vaknade vi (ungarna) runt halv nio, så då fick jag ju sovmorgon. Sedan så är det ju inte så att jag springer upp och häver mig ut på morgonrunda det första jag gör.

Nej vi ligger kvar i sängen och gosar med ungarna, alla huller om buller och så skulle man ju kunna ligga i evigheter. Men det funkar ju inte. Ungarna lyckas att hålla sig nöjda och lugna i typ 30 minuter, om ens det ;), sedan så går det inte längre och vi måste kliva upp.

 

Och då går jag ut.

Och Älsklingen får stanna kvar och roa morgonspralliga barn tills jag kommer med det färska brödet ;)

 

Så så var det med den duktigheten.

Real Life i ett nötskal ;)

 

/Y