Från Yohanna i Las Palmas

Här börjar förberedelserna inför kvällens kalas. Ungarna i badet, mamma skjuter på damsugaren och kladd- och räk-tårtan står i kylskåpet. Snart ska laxen in i ugnen.
Kommer Tomten.....?

Visst var det fredagsvägning även förra veckan. Men den kom liksom bort bland allt julbestyr. Och så var det ju så tråkigt att rapportera om en viktuppgång (0,3 kg), även fastän jag har bestämt att jag ska inte hänga upp mig så mycket på dessa nu när jag är sjuk.
Jag får ta tag i saken när jag blir frisk igen.

Denna fredagen så tänkte jag faktiskt strunta i vägningen. Vad är det för vitts att hålla på och plåga sig själv när man inte kan göra något åt saken tänkte jag.
Jag ÄR sjuk.
Och det ÄR jul med allt vad det innebär av mat och godis.
Visserligen så har jag ju varit lite MER sjuk än vanligt, hur det nu är möjligt. Och jag har varken haft lust eller frestelse att njuta, frossa eller äta normalt av julmat OCH godis.

Jag är hur ledsen som helst men jag har faktiskt inte njutit av den surt förvärvade julskinkan. SÅ mycket trassel som det var att få den på bordet, och så har jag inte kunnat njuta av den.
Det är så jag skämms.

Men jag har varken haft lukt eller smak på många veckor och njuteriet blir ju efter det också då. Ja och lusten blir ju ingen vitts med om man inte kan njuta.
Hänger ni med?

Men nu så i alla fall så hoppade jag ändå upp på vågen igår och såg att jag, på något magiskt vis hamnat på banan igen.
64,7 kg. Precis som om jag fortsatt som vanligt.

Men så ska man ju ha återblickar och sumeringar av året, en nyårsafton som denna, så:
2011 - hur har det gått för oss?

Jag startade ju året med full motivation och energi. Började med att skippa allt onyttigt i veckorna, började med morgonpromenader efter skollämning, justerade matlagningen lite, och såg INGA resultat :(



Eller jo det såg jag ju, det gick stadigt nedåt, men sakta.

Så åkte vi på semester till Sverige och allt låg på is. Men när jag så kom hem igen och började med stegräknare, fler och längre promenader, striktare mathållning osv. Ja då satte det igång utav bara den. Lite för mycket tappade jag i veckorna kunde jag tycka.

Men sedan början av november så har jag varit sjuk och inte kunnat röra på mig. Jag har fortfarande sjunkit i vikt. Men det antar jag är benmusklerna som tvinat bort utav för liten stimulering. Det får bli att starta om på nytt igen, när kroppen säjer ok.

Jag kan tycka att jag är lite bättre nu, sedan jag fick den starkare antibiotikan. Jag hostar inte så mycket längre, snoret har försvunnit och jag har inte haft feber på ett par dagar.
Men HU vad man är klen och trött. Det är inte så att man känner för att ge sig ut i spåret inte. Och så har jag ju den skärande smärtan på vänstra sidan av bröstkorgen. Går den inte över nu när hostan börjar att ge sig så är det bara att bege sig till farbror doktorn igen.

Så 2012 ;)
Det blir att börja om precis från början igen. Små korta promenader, godisstopp och ta tag i matlagningen. Precis som i början på 2011.

Men det är ingen fara, jag vet ju att jag kan och att det blir lättare allt eftersom.
Så kör vi, raka spåret mot beach 2012 och 60 kilo + muskler.
Jag har mycket hopp om framtiden.

/Y

PS Och så gott nytt slut och god start på 2012. Det får man upprepa hur många gånger som helst va? DS

God Morgon!

Jag får ta och återkomma senare. Jag måste få i räktårtan i kladd-kake-formen. Den ska nämligen stå i kylen ett par timmar och stelna till sig.

Det var lite problem med att få ut peppar-kaks-kladd-kakan ur formen. Den hade blivit sten-seg under en natt i kylen. Det bådar gott för kakan, men mindre gott för formen som jag fick ta i med hårdhandskarna för att få tom.

Nu ligger formen i blöt i handfatet på toan, eftersom diskhon är full med smutsig disk som Älsklingen håller på att plocka in i diskmaskinen, men ständigt försinkas med av Irma som försöker att hjälpa till med farliga knivar och skört porlin.

Formen bör nog uppgraderas också. Den släpper inte ifrån sig saker så lätt som den borde för att vara en teflonform. Den har sina år på nacken också ska väl erkännas och av teflonet är det mer minne än täckning i dagsläget.

Men som sagt, jag får återkomma i frågan. Nu har jag en klistrig form att diska på toa och en räktårta att vispa ihop.

Till er som inte kikar förbi senare för att få mitt hejdundrade:
Gott Nytt 2012!
Så önskar jag redan nu gott nytt och hoppas att ni får en skön avslutning på året.

/Y

Vi fick precis besök av två lössläppta familjemedlemmar från huset bredvid. Alltså svägerska och svåger som nattat kusinen hos mormor och morfar och nu kommit över på att se en film och snacka lite strunt.

Jag får återkomma i morgon för nu ska jag gå och vara social.

God Natt!
Yohanna

Sitter och kikar på menyförslag till morgondagen. Har bäddat rent i ungarnas sängar och har slängt in en kladdkaka i ugnen.
Jag måste känna mig bättre ;)
Även om det går sakta frammåt så är det framsteg och jag ligger ju inte i sängen.

Nu gäller det att ta det lite lugnt så att man inte faller dit igen. Vilket kan vara nog så svårt när man känner att energin är på väg tillbaka och man har en hel hög med försenade saker att ta igen.

Vi kommer att fira nyår här som vanligt antar jag. Men eftersom vi inte har något mer planerat än lax till huvudrätt och jätteräkor till förrätt så sitter jag och spånar lite.

Leker lite med smaker i huvudet.

Jag vet vad jag VILL äta. Men problemet är ju att det får inte bli för avancerat, för det kommer att köra ihop sig. Det VET jag. Jag KÄNNER oss ;)
Det kommer att bli en repris av julaftonen, fastän utan tomte och feber hoppas jag.

Jag skulle vilja ha en räk-cheescake med en massa rom till förrätt. Nån blodig oxfilé stekt till precis perfekt rosa punkt med en krämig potatisgratäng och nån gräddig sås. Och en smaskig chokladtårta till efterrätt. Och kanske klämma emellan med nån ostbricka.
Märks att jag är hungrig va?

Nu är kladdkaka till efterrätt fixad i alla fall. Det blev det närmsta chokladtårta som jag kunde komma utan att göra det FÖR avancerat.
Räkcheesecaken ska jag nog köra på tror jag. Fastän jag är nog den enda här som kommer att uppskatta det. Så fort som kladdkakan hoppar ur formen så får räkorna hoppa ner.
Oxfilén får bytas mot lax i ugn för att förenkla. Hur jag ska tillaga laxen har jag dock inte kommit på än.
Och ostbrickan står kvar i kylen från julaftonen eftersom jag gick och lade mig och ingen annan bemödade sig med att fixa till den.

Jag får fundera lite till...

/Y

PS Om det är någon som tycker att kladdkakan ser lite konstig ut, så är det för att jag smulat i pepparkakorna som blev över i. Så får vi se hur det går. DS

Herre Gud vad mycket fina prestationer, drömmar, kamper, viljor, blod, svett och tårar som kommer fram här. Jag blir alldeles vimmelkantig av allt fint som finns runt omkring oss.
Detta måste vi tänka på lite oftare.
Detta måste vi lyfta fram och känna oss stolta över JÄMT! Inte bara idag...



En del har svarat att de inte kunnat vara med i utmaningen för att de inte kommit på något speciellt de gjort under året och då blir jag lite sorjlig. Det är inte stora prestationer som jag har efterlyst här, utan prestationer av alla möjliga olika slag men som just DU är lite speciellt stolt över.

Om jag varit lite modigare så skulle jag ha skrivit om det som jag är som mest stolt över. Att jag överlevt med, det mesta i alla fall, förståndet i behåll. Jag har överlevt alla knasiga spanska påhitt, jag har överlevt ungarnas tjat och gnäll och jag har lyckats att borsta tänderna (ja nästan) alla dagar, under ett HELT år....igen.

För det är det där vardagliga sakerna, de tråkiga sakerna, sakerna som nöter på en, sliter på en och tråkar ut en. Det är de som man ska vara stolt över att ha klarat av under år 2011.
Men då tror väl inte folk att man är klok om man skriver det ;)

Men nu över till lite med spännande berättelser.

- Linda berättar om ett av de finaste ögonblicken i sitt liv, när hon förlovade sig med den finaste i mars detta år. Och att hon lyckats få fortsätta efter en praktikplats fastän hon inte hade någon som helst erfarenhet.
Jag gratulerar härifrån!

- Annelie berättar om sin kamp med fibromyalgin och hur hon under detta år lyckats att göra träningen som en del av sin vardag. Och på så sätt blivit hjälpt med sin sjukdom på ett sätt som hon inte hade förväntat sig.
Bra gjort säjer jag härifrån!

- Freja berättar om sin kamp för att hennes dotter skulle få vara sig själv i skolan och inte bli vare sig mobbad eller pressas in i en roll.
You go girl, säjer jag. FORTSÄTT att ge dem på moppo ;)

- Jenny berättar om en sak som faktist inte hon lyckats med...än ;) Men som väl hennes hund lyckats med och som hela familjen varit med och hjälpt till med. TIO valpar! Och så klgara jag på TVÅ barn....he he.
Ett hästjobb, eller jag menar hundjobb! Bra samarbete!

- Ansibecki har lyckats att byta ut soffhänget mot häng på gymmet både hemmagym och bortagym. Hon har lyckats att få träningen till rutin och gjort så under hela året utan några längre avbrott.
Hejja hejja kommer från mig!

- Viktkamp berättar om sin livsstilsförändring som hon, precis som jag, gjort under året. Dock är hennes mycket mer omfattande och mycket mer långtgående än min för hennes inkluderar även sjukdomar och längtan efter barn.
Jag säjer bara att vi är på väg, nu ger vi oss inte ;)

- Gunsan berättar om sin sjukdom RS och hur hon har fått acceptera att livet inte är som förut längre och att hon inte kan göra allt som hon gjorde förr. Med sina promenader och hunden så har hon fått tillbaka lite energi och mår bättre.
Så kul att höra lyckönskar jag.

- Ewa talar om detta med vardagspretationer. Att vara mor till SEX döttrar, mormor och fru, det är inte lite det. Men så har hon även läst in hela gymnasiet och kommit in på Stockholms universitet.
Du är en riktig krutgumma du Ewa ;)

- Anna håller på att renovera sitt kök där hemma men känner att det inte riktigt är hennes förtjänst. Nej inte det där väskinköpet heller som gjorde henne så nöjd. Nej det måste bli springningen som hon är stoltast över. Från att bara ha orkat flåsa sig igenom 3 km, springer hon nu 7 som en gasell.
Mot beach 2012 säjer jag, du och jag Anna ;)

- Ann-Mari har tagit tid med sig själv under detta år och lärt känna den viktigaste personen i våra liv, oss själva. Träning, goegömmor, skapartid, romantiska dater med mannen och inte minst ta hand om sin egna kropp.
Låter kanon tycker jag. Bra insikter!

- Madredetres har lyckats att överleva ett år på högskolan OCH med bra betyg. Alla som gått på högskolan vet ju hur det är. Så jag kan bara gratulera och vara jätteavis på alla spännande äventyr du kommer att få som arkeolog.
Plugghäst, jo jag tackar!

- Jenny i Wales har gjort en hel lista med prestationer och visst är det så, att året består inte enbart av EN prestation. Bland annat tar hon upp att hon lärt sig att bli lite mer sig själv. Och det tack vare sitt nya hemland. Det kan vara svårt att bo "borta" det vet jag och det tvingar en ibland att lära känna nya sidor av sig själv.
Så insiktsfullt Jenny y eloge till dig ;)

- Barnens Hjältar hade inga tvivel när det gällde detta ämne, det var självklart. I april kom lilla Milla och det var självklart en av LIVETS bästa prestationer.
Jag håller så med dig.

Så BRA gjort av oss ALLA och säkert fler som inte vågade, hade tid eller av någon annan anledning inte skickade in sina prestationer.
Var stolta!
Det har vi förtjänat och förtjänar varenda dag. För att visa det ska jag visa ett inlägg som en tjej skrev idag och som jag blev så berörd av:
- Åsa
Det behöver inte vara så mycket...

Nu hoppas jag att ni alla kom i stämning inför det nya året 2012 och inför alla nya nyårslöften.
Snart blir det dags att önska gott nytt...

/Y

PS Donken hoppar med här i efterhand och berättar om hennes två stora händelser detta år. Lilla Isadora som föddes och det egna företaget som startades.
Lycka till! DS

PS2 Katja hoppar med här också och berättar om sin GP-operation som hon kämpat för att få under så många år.
Äntligen Katja, äntligen! DS

Nu på morgonen, tidigt, vi hade inte ätit frukost än, inte kammat oss eller någonting.
Ja runt nio-snåret då ;)
Då ringde det på dörren och där stog posten med ett stort paket i famnen. En stor julklapp, till oss.

Mina föräldrar skickade paketet för länge sedan och det lämnade Sverige på Lucia. Det kan man läsa på postens hemsida. Sedan dess har det varit spårlöst borta.
NU kom det fram...

Gårdagens >>> snabba arbete av det spanska systemet var nog bara en lyckoträff.

Hur som helst, nu är paketet framme och julen kan börja hos oss. Den viktigaste ingrediensen i julen, ja förutom julskinkan då, kom fram.
Chokladasken ;)

Siffrorna till advetsljusen kom fram också så nu vet jag i vilken ordning jag ska bränna dem. Men problemet med hur man fäster dem på ljusen kvarstår.
Jag får fundera på detta.





För ni vet väl att nu laddar vi om för att fira nyår. Sedan så är det bara att ladda om IGEN för att fira stora julaftonen på trettondagen den 5 januari. Så medans ni plockar bort julen hemma i Sverige, så plockar vi fram MER här nere vid ekvatorn ;)

Nu fortsätter torsdagen och vi har inga andra planer än att ta det lugnt. Och så ska Älsklingen till SIN doktor ikväll klockan 6.

Ha en bra dag!
/Y

Jag ska hoppa förbi här lite kvickt och berätta om hur det gick hos doktorn idag, innan jag går och lägger mig. Irma har hållit på och gråtit ikväll och kommer inte till ro. Fast innan det så fastnade vi framför filmen Spanglish som vi skrattade gott åt men som jag inte fick se slutet på för jag höll på att lugna ledsen bebis.
Ni får berätta det för mig istället.

Jo men det var ju så att vi gick ju till doktorn förut idag, jag och Älsklingen. Svärmor var hemma hos oss med alla tre barnbarnen. Så vi ville inte vara borta FÖR länge. Visserligen så sov Irma, men med två vildbasar som de andra två är så vet man aldrig hur det går.

När vi kom till min husläkares dörr och det på dörren sitter en lapp. Ja då vet man ju bara att något inte kommer att gå som det ska.
Just precis.
Min läkare var sjuk och en stand-in tog emot i ett annat rum.
Vasse go att sitta ner och vänta.

Det tog typ tre minutrar och så var det vår tid.
Jag var grymt imponerad.
Så var det bara att dra hela historien från början igen. Jo det är så att vi har varit sjuka i 8 veckor nu med hosta och snor...

- Precis som resten av världen, inflikar doktoren då. Och jag tappar genast all sympati som jag hade med honom för den korta väntetiden. Och det såg han säkert för han:

- Hmm hmmm ja vad har hänt.

Jag fortsätter med veckan med anibiotikan som inte hjälpte, bytet till allergimedicinerna, den höga febern under julen, akutbesöket i måndags med ny medicin och att jag nu känner mig sämst av sämst och att det nu baskemig måste bli ett stopp på det här.

Han lyssnar då på lungorna hit och dit, precis som de andra doktorerna gjort när de INTE hittade något ljud i dem. Och säjer att det visst låter något i lungan på den sidan där jag INTE har ont och skriver ut en akut-remiss för att få lungan röntgad på en gång samt en starkare antibiotika än den innan.

Älsklingen hade inte samma tur som jag. Denna doktorn som vikarierade för MIN husläkare kunde inte göra något åt Älsklingens fall, för Älsklingen hör till en annan husläkare men har ju gått till min i detta precisa fallet för att min husläkare föreslagit det.
Men enligt denna läkaren så var det helt emot reglerna och sånt kunde inte han göra.
Älsklingen fick snällt beställa tid hos sin egna läkare om han ville få något undersökt....hmmm.

Sedan sa doktorn att skynda på nu, jag är kvar här till två- halvtre-tiden. Får du röntgen-bilden innan dess så kan jag titta på den idag, annars så får du vänta tills imorgon.
Då var klockan ett och det fanns ingen chans i h-vete att jag skulle hinna att fixa något sådant, på den tiden, i Spanien.

Hem, hämta bilnycklar, skjuss med Älsklingen till röntgenvårdcentralen, in med akutpappret, vänta 5-minuter på att bli inropad, göra röntgen på tre röda, vänta på bilderna, taxi tillbaka till min vårdcentral och flås uppför trapporna till doktorn som jag tog på bar gärning sittandes och läsa sportnyheter på internet ;)

Doktorn tittade på röntgenplåtarna och kontaterade att det INTE var lunginflammation men väl bronkit. Så antibiotikabehandling och en astmaspray ordinerades. Och det fixade jag på apoteket på direkten och det var nog det som tog längst tid i denna härva.
Kö kö kö...

Så nu har jag ny diagnos, ny medicin och nytt hopp inför framtiden. Nu ska det väl vara själva f-n om detta inte borde fungera.

Men detta äventyr var faktiskt det snabbaste jag sett spanska "systemet" jobba någonsinn under de åtta år som jag bott här.
Viva España.

God natt! Och fortsätt att skicka in era berättelser till Real Life om årets prestationer >>>. Alla har nog något som de kan vara lite extra stolta över. Det är bara det att ni inte tänker på det ;) Ni har tills på torsdags kväll på er.

/Y

God Morgon Onsdag.

Älsklingen är hemma från jobbet även idag och nu när vi sitter här och väntar på att få komma iväg till doktorn och jag inte kan tänka på något annat och ännu mindre komma på något underhållande att skriva om, så bjuder jag på ett intruktionsinlägg för att göra Yohannas jul-limpor. Som egentligen heter Plommon- och Valnötsbröd.

Receptet finns på ica.se

Så här gör jag det.




Det viktigaste är ju att ha ALLA ingredienser hemma. ;)



Smula jästen i en bunke, så långt allt väl ;)

Sedan brukar jag göra så att jag värmer vattnet och så stoppar jag ner alla andra ingredienser däri så att de också blir varma. Annars så svalnar ju allt av så fort när man häller i det i den kalla jästbunken.
Alltså vatten, sirap, öl, nötter, katrinplommon och olja i kastrullen.
Värm till 37 som vanligt...
Alltså INTE mjölet i kastrullen också....men det fattade ni väl ;)

Jag brukar ta dubbel ranson av både plommon och nötter för att det är så gott. Jag brukar också bara dela plommonen i halvor och valnötterna i fyra delar. Jag tycker om när det är lite bitigt i limporna. Plommona har annars förmågan att smälta bort i brödet.

Något annat som jag också har justerat är saltet. Jag tar 3 tsk istället för 2 och enligt mig så kan det till och med tas mera för att bli riktigt smakrikt. Men det får man prova sig fram med. Och för guds skull anteckna i receptet vad man har gjort. För år från år så kommer, i alla fall inte jag, ihåg vad jag gjorde förra året och hur det blev.

Så har jag i 5 dl rågmjöl och resten vetemjöl. Då blir limporna ganska så mörka och grova. Jag gillar dem så. Men vill man ha lite ljusare bröd så kör man på originalreceptet. Man får prova sig fram.

Så i med mjöl tills degen släpper från kanterna. Här på Kanarieöarna så har jag märkt att det går åt mycket mer mjöl för att komma till den pukten och det beror säkert på mjölkvallisorten. Och så tar det mycket längre tid att jäsa här och det har säkert något att göra med lufttrycket och jordsrundning.
Det lät intelligent va? ;)

Täck bunken, ställ varmt och dragfritt och låt jäsa i 30-40 minuter.



Ta upp och börja knåda.

Dela i två delar och forma två limpor.

Lägg på plåt och låt jäsa igen på samma sätt i 20-30 minuter till. Nu brukar jag sätta på ugnen så att limporna får ha det riktigt varmt och mysigt när de står och jäser.

Skär skårorna och skjuss in i ugnen i 30-40 minuter.



Lycka till med baket och smaklig smörgås.

/Y

PS Det jag är så fruktansvärt orolig för, nu när vi ska gå till doktorn, är att hon ska fortsätta säja att det är en vanlig förkylning och att det är bara att vänta ut den. Och att nyår och trettondagsjulen ska gå i samma feberstil som julafton och juldagarna. Att dagarna ska gå utan att vi kommer orka göra något kul med ungarna eller njuta det minsta av varken mat eller umgänge.

Som tur är, är alla klappar klara till trettondagen. För det finns inte en chans i h-vetet att jag skulle orka mig ut för att knuffas och trängas med folk. Nej då får folk hellre vara utan klappar.
Men ungarna kommer ju att få bestående men för livet av denna dunder-trista-jul ;) DS

Nu till årets sista real life så tänkte jag försöka mig på att göra det lite nyårigt och fira året som gått. Jag vill försöka lyfta fram det bästa som hänt under året, de drömmar som blivit sanna, de ansträngningar som givit resultat, de kamper som vunnits etc.

Jag tänkte att jag speciellt skulle peppa alla dem som varit med under året att vara med i denna 2011 års sista. Och denna veckan kör vi ända tills på torsdag kväll. Så ni riktigt har tid på att klura och fundera på vad som ni är nöjda med.

Vad min prestation under årer är, är väl ingen överaskning. Jag är inte i mål ÄN. Men det gör mig inte mindre stolt för det. Efter jul, nyår och trettondagsjulen OM jag har blivit frisk, så kör jag i gång igen. För att vara i mål till badsäsongen startar i maj.



Förra året efter alla helger så bestämde jag mig för att köra igång min "operation fettsanering" som jag kallar den lite kärleksfullt. Jag har gjort den tre gånger innan, alla gånger med lyckade resultat som tagit mig dit jag velat.

Det är ingen bantning, det är ingen magisk diet eller någon stor förändring av någonting. Det är lite i taget, sakta men säkert mot det mål jag ställt upp.
Målet är 60 kilo. En vikt jag tycker låter lagom för mina 165 cm och som borde få mig att känna mig fin och sund. Det är vikten jag drömt om, som jag kämpade mig till efter att ha förlorat mig i "flyttningen-till-ett-annat-lands-konsekvenser", som jag lyckts att nå efter att ha fått Guldklimpen och som jag nu satt upp igen efter att ha fått Lillskatten.

Det är inga stora förändringar som jag gjort. Jag har bara tittat på mitt liv och sett att det behövs göras en del justeringar där.

- Godis, chips, sötsaker, bakverk osv BARA på helgerna. Bara på lördagar är ett mål dit jag inte nått än.

- Minst EN långpromenad om dagen. På med stegräknaren och räkna steg. Och öka varje vecka eller månad.

- Mer grönsaker och mindre fett i maten. Kör med en receptpärm och laga efter den.

- Fem mål mat om dagen. Tre lagade och två mellanmål för att aldrig komma till jag-är-så-hungrig-att-jag-skiter-i-vad-jag-äter-stadiet.

- Bara vägning på fredagar.

Alla dessa förändringar har jag ju inte gjort på samma gång utan en i taget. När en förändring känns som vardag, DÅ har jag lagt till en ny. osv.

Jag ska inte skryta med att det har varit svårt och jobbigt, för det har det inte. När jag väl har kommit igång och ser resultatet på vågen. Ja då kommer motivationen och intresset för att fortsätta.

Ja detta är väl den prestationen som jag är mest nöjd med under året och jag nöjer mig inte med detta. Nej jag kör vidare mot målet. Så fort som kroppen bara säjer ok.

Nu är jag nyfiken på vad ni är stolta över och vad ni har lyckats med under året.
Skriv och berätta på bloggen och skicka in länken i en kommentar till detta inlägg.
På TORSDAGs kväll (INTE onsdsdag som det brukar vara) så gör jag en sammanställning över allt som vi har lyckats med och lägger ut här på fredagen. Så vi kan peppa varandra och oss själva inför nyårsfiradet på lördag.

Om de andra REAL LIFarna under året, kan man läsa i kategorin just REAL LIFE. Och uppkomsten, det var ju detta >>>.

Jag väntar...

/Y

Hörre ni ni.
Tycker ni att det känns som måndag idag?
Det är väl söndag?

Vanligtvis så har inte Spanien annandag jul som helgdag, man jobbar. Men eftersom dagens jul infann sig på en lördag och således juldagens helgdag på söndagen, så flyttade man den helgdagen till måndagen.
Vad snällt va?
Men det är visst sista gången de kommer att göra det har jag hört skvallras om. Nu är det slut på långhelger här. Är det helgdag på en dag så ska den inte flyttas mer utan då får man ta det som det är.

Nu med allt det här med jul och sjuka så kom jag lite ur fas och missade detta med måndag och måndagslistan. Som tur var så såg jag att upphovskvinnan hade gjort det också. Så nu är vi bägge två på banan igen.

I dessa deppiga tider >>> så är det EXTRA viktigt att leta på saker som man ska vara lycklig och tacksam över. Annars så har jag en tendes att gräva ner mig i mina problem, tycka synd om mig själv och i den sanna negativa spiralens anda bli ÄNNU mer ledsen och deppig.

Därför...
Dags för en MÅNDAGSLISTA a´la jennyn för att verkligen komma ihåg att...


- att jag precis sett ett komediserie på TV:n TILLSAMMANS med Älsklingen och skrattat gott åt skitroliga/fåniga saker TILLSAMMANS. Vi kan i alla fall skratta åt saker. Visserligen så började Älsklingen hosta så han nästan kvävde sig och jag fick så ont i lungorna att jag fick hålla i mig. Men skratt gör gott. Det förlänger verkligen livet och piffar upp vardagen.
Mer skratt åt folket ;)

- att jag fick fina julklappar; stövlarna som jag valt själv ;) >>>, en högtalare till den bärbara, en skiva med en spansk sångerska som sjunger så mysigt, en blus som ser lovande ut och en bok som kommer att få mina skrivarambitioner att få prestationsångest. Det känner jag på mig.

- att vi idag har haft en ganska så lugn dag. När akuten-besöket var över och jag fått vila lite på soffan så kom släkten i grannhuset förbi på kaffe helt opretantiöst och ungarna lekte bra, över förväntan.

- att jag har en julgran som jag bara dör över. Jag kände det på en gång, när jag såg den förra julen >>>, att DEN måste jag ha. Detta är min Disney-dröm-gran. Jag kan bara sitta och titta på den och njuta. Kan man inte få ha den framme året runt?

- att jag har en familj som driver mig till vansinne och gör mig så arg och frustrerad. Men om jag bara lugnar ner mig och ser över ilskan och det bristande tålamodet, så älskar jag dem. Och de har räddat mig från det ensamma patetiska singellivet som jag levde innan. Därmed inte sagt att alla singelliv är patertiska, bara att MITT var det.

- att det finns så många snälla människor som kommer in här på bloggen och lämnar så trevliga och uppmuntrande kommentarer. Trots att jag bara skriver om jämmer och elände. Och något bantartips då och då ;)

- att nästa jul så har vi planer på att åka till Sverige för FÖRSTA gången tillsammans, under vintern och julen. Jag längtar så efter att få visa dem snö och Lucia och julstämning och julotta och traditioner och och och....det märks att jag längtar hem va?

- och att denna veckan har jag HÖGA förväntningar på REAL LIFE. Jag tänkte att jag skulle försöka att puffa lite extra mycket på alla duktiga som varit med i utmaningen sedan starten, att hänga på i denna årets sista. Och tillsammans med mig berätta om något under året, en dröm, ett nyårslöfte, en plan, en förväntan eller något liknande som ni lyckats med, som ni kämpat för, som gått i uppfyllelse osv. Och denna gången kör vi det inte bara under två dagar, nej vi kör ända till torsdagskvällen. Så gör jag en sammanställning till fredagen inför NYÅR.  För att vi alla tillsammans kan kunna glädjas med varandra över allt som vi lyckats åstakomma under året 2011.
Häng på!
Hjälp mig att sprida vidare till de andra och nya också för den delen. The more the merrier...så är det väl man skriver?

Nu ska jag gå och skratta lite i soffan igen och så återkommer jag med real lifen i morgon bitti. Men börja fila redan nu på era ideér.
God natt!
/Y

Inga sluskar utanför idag.
Bara en halvtimmes väntetid.
Diagnos: Vanlig förkylning med flunsa.
Behandling: Drick mycket vatten, ta ljumna duschar mot febern och beställ tid hos husläkaren (har jag på onsdag).
Hmmm fick inte mycket uträttat idag.

/Y

God Morgon Annandag!

Jag sitter här och väntar på att Lillskatten ska somna.
Kusinen har hämtat Guldklimpen för parklek.
Vi har planer på att åka till akuten, eller den jourhavande vårdcentralen som man kanske ska kalla den. När den vanliga vårdcentralen har stängt så finns det en annan som har öppet och som man kan åka till om det inte är riktigt akut. Då åker man ju till sjukhusets akutmottagning förståss.



Vi är ganska så säkra på att detta som vi bråkar med inte är en vanlig förkylning utan något annat. Det är ÅTTONDE veckan vi går in i nu som vi har varit sjuka och sedan julaftonen så har vi båda föräldrar feber.
Något måste göras!

Ringde min egen vårdcentral och fick tid hos husläkaren, men inte förens på onsdag. Så nu tar vi en sväng till akutvårdcentralen så får vi se vad de säjer.
Inte ett skit förmodligen.
Paracetamol och vila.
Men vi kan i alla fall försöka. Om inte annat så för att få tyst på svärmors tjat.

Jag vill egentligen inte åka dit för det är ett schaskigt ställe som taget ur en dokumentär från sydamerika. Nere i en källarlokal, slitet och allmänt skrämmande. Det fattas bara ett par lodisar utanför entren som sitter och super, röker och besvärar patienterna så skulle bilden vara autentisk.
Men de har ju en vakt utanför så det kanske BRUKAR sitta sådana där...
Man vet aldrig.

Jag har INGET som helst förtroende för detta ställe men som det nu är så ska vi i alla fall försöka.

Jag får återkomma senare med förhoppningsvist lite klachigare inlägg, glada nyheter och och en måndagslista som faktiskt hör till.

På återhörande.

/Y

Så var också denna dag över, andra dagen i julen.
Och visst gick det bättre än igår.
Liiiite ;)
Inga 40 grader i feber ÄN. Litegrann si så där ibland men än har det inte toppat de 40 igår.
Man får vara glad för det lilla.

Om gårdagen så får jag tänka att det var i alla fall ingen som söp sig full. Och det var heller ingen som var otrogen med någon annan. I alla fall inte så att vi såg det.
Som sagt man får vara glad för det lilla.

Men när det blir så där. Så där tråkigt och jobbigt. Då frågar jag mig:
- Varför kämpar jag? Varför kämpar jag så med ungarna? Och framför allt varför bryr jag mig så mycket? Varför tar jag år mig så?

Barn är små individer som inte är färdiga än. De vet inte hur man ska uppföra sig. De vet inte vad som är rätt och fel. Och de vet inte hur MYCKET mamma blir ledsen när de är elaka.

Varför inte bara låta dem:
- se på TV medans de äter.
- spela så mycket video-spel så att de får fyrkantiga ögon.
- äta godis före maten.
- slippa borsta tänderna.
- och slåss så mycket att de tröttnar på det.
Tids nog lär de sig hur livet fungerar och de lägger ju i alla fall ingen vikt vid vad jag skäller och förmanar, gnäller och förklarar om.
Är det värt det?

Under eftermiddagen hade jag en video-chatt med mina föräldrar. Det är bra, då kan man få lite feed-back på sitt liv. Det är ganska så jobbigt att inte ha dem nära så man kan få det hela tiden.
För det går INTE lika bra med svärisarna. Fråga mig inte varför, men det är inte samma sak....för mig.

Och då kom jag på att känna att detta med gårdagens besvikelse mynnar nog i, ja förutom febern då och allmän deppighet, att man som vuxen minns barndomens jular med all glädje, förväntan, spänning, lycka och TRYGGHET.

Och som vuxen förväntar jag mig att känna så, och det händer inte. Nu är det jag som ska stå för allt det där och föra det vidare till mina barn.
Julen är ju barnens högtid sägs det och känns allt mer som. Nu får jag försöka hitta mig en ny julkänsla och försöka sluta vara besviken över att inte vara barn längre ;)



Dagens juldagslunch blev i alla fall bättre än gårdagens julmiddag. Trots att Alexander fick åtskilliga raseriutbrott för att han inte förstog skillnaden mellan före och efter maten.
Man ska inte ta sån skit säjer Super-Nanny, man ska inte lyssna på raseri. Men det skär i hjärtat när vi är osams.
Men allt gick bra....trots allt ;) Och som vanligt så kom jag bara med på korten via spegelbilden. Nybörjarmiss jag VET. Men det är enda sättet för mig att få komma på bild.



Men nu ska jag sätta mig i soffan med min Älskling. Försöka njuta av en skinkmacka med Alvedon. Och kanske byta ett ord eller två med herrn utan att vi ska var irriterade.
Kanske till och med försöka få in O helga natt från Örebro på SvT Play, där min syster visst ska susa förbi.

En god fortsättning på julen till er alla. Och mycket hopp om framtiden.

/Y

HA nu trodde ni att jag försvunnit från jordens yta, att jag glömt bort er och jag hade gått och dött !?!
Och det kanske inte är SÅ långt från sanningen ;)
Jag önskar att det hade varit så...

     Här är vi finklädda och redo inför julaftonens alla strapatser...

Men så får man väl inte skriva?
Jag har suttit och tittat runt på nätet och sett den ena perfekta julen efter den andra. Överallt lyckligt lekande barn, nöjda föräldrar och mys-pys.
Därför känns det lite snopet att komma här med min jul som var inget av ovanstående.

Som vanligt är jag fast i vinkelvolten om att fundera på om detta beror på att de gör allt fel här i Spanien eller om det är jag som har svårt att vänja mig vid nya traditioner och nytt förhållningsätt till julen.
Och svaret på den frågan kommer jag nog aldrig att få.

Vad är det då som har gått fel?
Jag ska inte sitta här och gnälla så här mitt i lyckliga juletider, men jag tror att felet först och främst ligger i att man firar jul här på kvällen och inte på dagen som hemma. Svärmor fick slag när jag föreslog att de skulle vara här klockan 6, det var ju ALLDELES för tidigt.

Först så sliter och släpar man hela dagen för att få allt färdigt.
När så allt är färdigt så är det redan så sent att ungarna börjar att gnälla, är hungriga, trötta och ALLDELES för uppspelta för att kunna vänta mer.

Då är det inget bra om gästerna kommer en timme försent också.
Det blir liksom FÖR mycket för föräldrarna som måste höra på ungarnas gnäll.
Stämningen kommer liksom inte form under gnäll.

Så det är sent. Ungarna är trötta och hungriga. Föräldrarna är trötta och hungriga. Och framförallt INTE i julstämning.

DOCK har jag förtröstan inför framtiden.
Jag tror nämligen att anledning nummer två till utebliven julstämning, är att vi har småbarn fortfarande. Med SMÅ barn så blir allt så mycket jobbigare och tar så mycket mer på kraft och humör.

Jag ser på min familj och ser att vi kommer att ha det kanon, någon gång i framtiden. När ungarna blir lite äldre, lite mer självgående och lite mer toleranta och uppfostrade ;)
Det var det gnället.

Så vi hade gäster.
Vi hade tomte.
Vi hade MASSOR av paket. Dock gick det inte på pluss för mig ;)
Vi hade mat i massor och godis i massor.
Allt var egentligen ganska bra.

Men slänger man då in den lilla struntsaken att värdinnan fick 40 graders feber under middagen och var tvungen att gå och lägga sig med Lillskatten vid vällingsdags. Utan att varesig ha njutig av julmat eller sällskap.
Ja då får man en KANONjul va?
Denna lilla struntsak kan även vara den stora orsaken till dåligt humör och brist på tålamod med ungarna. Men den var INTE orsak till försenad middag...









Så kan det gå...

Nu idag så har det varit gråt och tandagnisslan över bråk av leksakerna. Ständigt tjat om hjälp med spel. Batteribyten hit och dit. Irritation över att ungarna försöker att ha sönder de nya leksakerna på en gång.
Visserligen ingen 40 graders feber men det finns inget som säjer att den inte kommer igen som en surprise ;)

Så nu har jag damsugit, kört iväg grabbarna till sväristarna med kusin, sövt Lillskatten och ska nu förbereda juldagslunchen med rester från igår.
Om två timmar så stormar nämligen hela släkten in här igen och ska äta och umgås.
Vi får se om det går något bättre idag.

Ta´t lugnt och god fortsättning på er.
/Y

Nu så!
Nu är det officiellt.
NU är det jul, även hos oss ;)





Idag är det köttbullerullning som står på agendan. Och iordningställande av middagsbord för familjemiddag i kväll. Och Tomten kommer också....hoppas jag.

Nu får ni ha en riktigt UNDERBAR julafton och så återkommer jag ikväll och berättar det REAL LIFE som vanligt.
Hur blev det egentligen.

Julpussar
/Yohanna

PS Idag får ni gå in och titta på denna sidan BODYPALACE där jag lyckats bli lucka 24 med min fredagsvägning och årskrönika om "operation fettsanering". Därmed vann jag 500 kronor att spendera på underkläder. Wiiiii
Dock en varning för nakenbilder där :S DS

Klockan slår 01:00 och vi tar kväller här nu. Dagens uppgifter är genomförda.

Jullimpor - Check!
Svärmorslunch - Check!
Granklädning - Check!
Slagsmål med ungarna - Check!
Damsugning av lägenhet - Check!
Grilljering av skinkan - Check!
Julpyntning - Check!
Provsmak av skinka och bröd - Check!
Inslagning av klappar - Check!

och nu blogginlägg - Check!


Jisses vilken kallabalik vi hade här på kvällskvisten. När vi ätit lunch hos svärföräldrarna tvärs över gatan och skyndade hem för att klä granen var bägge ungarna så uppe i varv och så uppspelta att det fanns ingen hejd på dem.

Alexander hoppade och studsade så han påminde mest om Tiger i Nalle Phu, skuttade nästan ner alla oss och hela hemmet. Och Irma rev och slet i ALLT hon fick tag på.

Bägge ungarna blev snorförbannade av tillsägelser och bara skrek och grät om vart annat.  Jag kände att det hela var på väg att gå överstyr.
Det var bara ilska, irritation och bråk i luften.
Så jag skickade ungarna i badet med lekpappa för att slappna av och komma på andra tankar.
För vi hade det inget mysigt med granen.

Själv damsög jag av resten av huset och grilljerade den hitsmugglade skinkan från Sverige. När de andra kom ut från badrummet var det en annan stämning och vi kunde fortsätta med granen.
Fast snart nog så började övertrötta Irma att klaga så det blev att stoppa henne i säng, skicka iväg Älsklingen till matvaruaffären och jag och Alexander fortsatte att klä granen.



Vilken underverk!
Vilket samarbete!
Alexander var så stolt och så duktig så jag behövde NÄSTAN inte flytta om någonting efter att han gått och lagt sig. Han har nog mammas gran-klädnings-talang ;)



Så kom Älsklingen hem, vi pyntade huset, provsmakade skinkan och nu så har vi slagit in hälften av alla paket. Resten av paketen delas ut av de Tre Vise Männen (de tre kungarna) på trettondagsmorgonen.
Tomten kommer i morgon och de andra på trettondagen. TVÅ julaftonar. Det är inte dåligt. Därför gör det inte SÅ mycket om man inte lyckas så bra med denna. Man får en andra chans om två veckor igen ;)

Men NU så, nu ska vi gå och lägga oss och drömma ljuva drömmar om harmoniska familjejular.

En riktigt GOD JUL till er alla önskar jag.
/Yohanna

 

Vi började att klä granen. Det fick vi sluta med. Ungarna var så uppspelta att det bara fattades att de hängde i taket. Nu sitter de i badet och jag grillerar skinkan och damsuger. Så får vi se om de har lugnat ner sig lite sedan.

Annars så klär jag granen själv i lugn o ro OCH glädje ;)
Jag klarar inte av mer gråt och tandagnisslan.

Återkommer!

/Y

God Morgon fredag och dan före dopparedagen!

Kikar in och berättar att vi ska dra iväg till affären nu och inhandla saker till det inplanerade brödbaket nu på förmiddagen. Så står det i schemat i alla fall.
Den inbokade veckhonadlingen blev ju framflyttad igår på grund av att Älsklingen kom hem med bilen så sent.
Vet i 17 när vi ska ta det men det får ordna sig på något sätt.

Dagens svärmorslunch försökte jag att ställa in på grund av julpyntning och granklädning. Men svärmor blev så utom sig att jag fick boka tillbaka den.
Pffff

Så nu blir det att kila i väg till affären så fort som Alexander behagar äta upp de tre brödsmulor som är kvar av hans frukost, hem och baka limpor, äta lunch hos svärmor och sedan SKYNDA hem för att pynta och klä granen innan ungarna måste sova.

Resten av städningen får jag ta när de somnat. Det gick ju så bra igår att göra så så jag fortsätter på den tråden. Kan ju inte fara fram med damsugaren då så till den måste jag hitta en lucka nånstans. Och så får jag skicka iväg Älsklingen med en DETALJERAD lista på handling under pyntningen. Så han kommer hem med RÄTT saker, vilket kan vara väldigt svårt enligt han ;)

Visar receptet på limporna som jag gör VARJE jul och som är underbara. Leta på ica.se om ni vill ha det "riktiga" receptet. Tråkigt nog så hittar jag inga bilder från MINA limpbak. Det har väl inte varit så viktigt att fota då kan jag tro.



I år hade jag gjort som så ofta förr och lagt undan receptet på ett bra ställe. Som alltid så får jag leta som en galning efter just detta recept. Att jag aldrig lär mig att stoppa in det i en receptbok till exempel...

Nej nu måste jag kila.
Återkommer!

/Y

Kl. 22:00 säjer jag CHECK från badrummen.
Nu kan julen komma ;)

Det fick bli städning av toaletterna när ungarna hade somnat, det gick inte innan. Jag har försökt hela eftermiddagen med att plocka undan och fixa. Men vi hade en något ojämn arbetsfördelning här. Jag plockade undan två saker och Irma drog fram 7.

Det gick inte för sig.
Det började att likna "torsdag from hell" >>> och jag funderade allvarligt på att lägga upp en LIVE-logg igen, men tiden sprang iväg.

Älsklingen var på nån jobbar-lunch-möte mitt i själva julstädningen och planerad pyntning. Han kom inte hem förens klockan åtta på kvällen och då var det bara att han kommit hem stupfull som fattades för att stämningen skulle ha legat på topp.
Som tur var gjorde han det INTE. Men julbitchen var inte på sitt bästa humör om man så säjer ;)

Det fanns ett ögonblick där på eftermiddagen när jag tagit ögonen från Irma i tre sekunder för att hjälpa Alexander med något och hon lyckades att riva ut HELA hurhållspappersrullen i vardagsrummet, plockat ut alla potatisar ur potatishinken samt kastat alla mina surt ihopvikta rena kläder på golvet.

När jag sedan hittade henne i köket utplockandes all plastretur ur sin låda, ja då rann bägaren över och jag började skälla på henne.

Hon tittade på mig med sina stora blå ögon som om hon fattade vad jag sa. Så kom hon fram och lade armen om mig, pekade på plastreturen och började förklara på sitt språk som låter precis som en riktig förklaring.
När jag då förklarar att NEJ så gör man inte.
Ja då lutar hon sig fram emot mig och ger mig en stor blöt puss på munnen.

Vad gör man?
Man bara smälter ju.
Jag satte mig pladask på golver och började kittla henne och så bestämde jag mig för att inte göra något mer denna dagen, utan vänta tills ungarna somnat.

Och nu har jag gjort det.
Nu ska jag ta mig en the och ostmacka i soffan. Men först en dosing av min nya medicin ;)

/Y

Jäklar-anamma vad tiden svishade förbi. Nu har hela dan nästan gått och jag har inte hunnit att sitta här en endaste sekund.
Min bloggkarriär går UTFÖR :(

Vi får ta en liten lägesrap-portering av situationen för att komma i stämning.
Toastolarna har i alla fall fått medel i sig så nu fattas bara resten av badrummen för att kunna säja check på den punkten.
Här går det undan vill jag lova ;) ....not.

Hyacinterna är nedvissnade men står kvar. Nya har inte hittats ÄN. Jag ska ringa blomsteraffären i morgon.
Hoppas...

I förrgår fick jag meddelande från en kompis att de fått barn och jag fick en väldig frashback om att tiden springer i väg. Det var jättelängesedan jag såg henne och mina PLANER var att åka och hälsa på henne INNAN bebisen kommit. NU har vi ju varit sjuka hela bunten och besöket har kommit i skymundan.
Men att det kommit så i skymundan att det nu är försent hade jag inte hajjat.
Nu är han här.

Jag VET att jag är sjuk och inte borde åka och hälsa på nyfödda men jag drog iväg i alla fall. Lämnade resten av familjen hemma och uppdrag till Älsklingen att damtorka HELA huset medans jag var borta.

Bäst att passa på att åka till BB. Det är ju inte så troligt att man får komma dit igen. >>>
Inte för att det är så roligt att åka dit, jag har egentligen bara HEMSKA minnen därifrån, men det är något speciellt med stället. Man kom ju därifrån med livet i behåll, TVÅ gånger och med de finaste presenterna ;)

Så jag åkte dit och kikade lite på behörigt bacillavstånd.
Vad små de är när de är små ;)

Vi var ju hos läkaren i morse, jag och Älsklingen. Ja och Irma förståss, hon hänger liksom på av bara farten, stackaren ;)
En vecka på antibiotika och jag är FORTFARANDE inte bra. Det tyckte jag var skumt, så jag beställde ny tid hos doktorn. Älsklingen fick hänga på för at få lite hjälp han också. Han fick feber och hosta nu IGEN efter att ha varit bra ett par dagar.
Och ni vet ju hur det är att ha en sjuk karl i soffan.
Det går bara INTE.

Så nu fick vi ny medicin och bort med antibiotikan. NU är det alergi-teorin som gäller. Piller, spray och flytande medicin ska alltså få oss på fötter.
Fort som attan för nu hänger julen bakom hörnet.

Ni ser ju, en hel påse NY medicin i köket som är fullproppat med saker att plocka undan. Och en vissen hyacint mitt i allt.
KAOS!

Först så gjorde jag ju en kalasmiss när vi gick till doktorn, och satt på fel ställe och väntade att de skulle ropa in oss. Men det slutade bra till slut.

Nu har jag ätit och sprayat första dosen och det kändes jättebra. SÅ bra att jag nog förtog mig lite och nu känner jag mig svag igen. Men här finns ingen tid för att slöa. Jag måste på toa-eländet.

Jag ligger GANSKA bra till i min att-göra-innan-jul-lista. Jag svängde över HALVA lägenheten med damsugaren när jag kom hem från BB-besöket. Har skurat toa-stolarna i morse. Älsklingen HADE damtorkat hela lägenheten när jag kom hem. Och planerna är att åka och handla i kväll, baka limpor i morgon förmiddag med ungarna och laga köttbullarna på julafton. De blir godast då.

Om jag bara sätter igång med att städa färdigt badrummen nu och sveper över resten av lägenheten med damsugaren så ligger jag mycket bra till. Då hinner jag plocka undan i natt, vilket är det som är den jobbigaste punkten på hela listan.

ALLT som ligger och skräpar överallt påste hitta en plats att kvarta på. Ett ställe som jag KOMMER IHÅG efter jul när jag ska ha det igen.
Det brukar annars vara det stora problemet när man plockar undan i stress. Man lägger sakerna på så bra ställen att man INTE kommer ihåg vilka de braiga ställena var, när man väl ska ha sakerna.

Det var vad som händer här. Men nu får jag ta och sätta fart om jag inte ska hamna fel i planeringen igen.

/Y

Tycker ni att det blir för mycket av det juliga så här till jul?
Det är bäst att passa på tänker jag. Det dröjer ju ett HELT år till nästa gång. Fast ett år går ju så jäkla fort, det bara springer förbi.
Kusligt...

Jag har funderat på en sak om det här med julen. När jag minns tillbaka till mina barndoms jular så var det en speciell stämning över dem.
Visst minns jag hur mina föräldrar slet och stressade och hur det var mycket gnäll och gnabb innan jul. Men som barn och tonåring så förstog jag ju aldrig varför det var så mycket slit och släp. Eller stress och bråk heller för den delen.
NU vet jag.

Jag tyckte bara de var tokiga, mina föräldrar som höll på så där. Varför inte bara strunta i allt?
NU vet jag att det var det där slitet och släpet som gjorde att mina barndoms jular var så härliga och hade den där speciella stämningen.

Julen började för mig dagen innan julafton då vi klädde granen och provsmakade skinkan som jag berättat om. På natten slog jag in mina klappar.
OM jag kom ihåg det.
OM jag hade köpt några klappar.
För det var ju lite si och så med omtänksamheten hos mig när jag var barn. Och jag tyckte inte det var något konstigt. Precis som mina barn nu inte tycker att det är något konstigt att de är föräldrarnas ALLT. Den förståelsen får man först senare...

Men känslan att komma ner på julaftonsmorgonen, ner för trappan när det var kolmörkt i huset, och mötas av den tända julgranen....
....den känslan är så HIMMLA svår att beskriva.
Lycka?
Förväntan?
Glädje?
Spänning?
En salig blandning av detta antar jag.

Men DEN känslan, den saliga blandningen, vart har den tagit vägen?
För den har försvunnit.
Det är inte samma sak nu. Och DET gör mig väldigt sorgsen...

- Barnens hjältar minns också från barndomens jular hur viktigt det var att hålla koll på att ljusen brann rätt och i rätt ordning. Men den traditionen tog hon INTE med sig till sin familj. Där glöms det bort att brännas ljus lite då och då och ljusen blir ju där efter.

Dessutom skulle hon vilja dekorera staken lite men kommer aldrig till skott.
Jag tycker att den ser jättefin ut som den gör. Det ska ju vara avskalat och minimalistiskt nu-för-tiden. Eller var det förr? Och jag är hopplöst ute och cyklar igen ;)
Fin är den i alla fall i sin enkelhet. Lite mer eld kanske bara så blir den nog gladare ;)

- Ewa kommer ihåg från sina barndoms jular när föräldrarna hängde upp den traditionella julstjärnan i fönstret. DÅ blev det jul.
Visst är det konstigt att det mest juliga som vi kommer att tänka på, oftast är något som hör ihop med våra barndomar?

Nu drömmer Ewa om en helt vit gran, men inte i år. För de har fyndat fina pastellfärgade julgransdekorationer i Finnland. Så i år blir det kulört i granen.
Tänk det såg jag här i Las Palmas också. Pastelliga julgranskulor. Det kanske blir på modet nu. A´la 80-tal ;)

- Jenny i Wales listar upp sina minnen från "Julminnen från Lappland" och jag bara suckar av hänförelse.
DET är jul.
Jag snor helt sonika hennes bild och visar.
Kan det bli finare?

- Madredetres berättar om en tradition och en besatthet hemma hos henne. Hon MÅSTE ha datumljus till jul.
Va? Frågar jag.
Många saker har jag varit besatt av men aldrig av datumljus.
Det var något väldigt originellt i mina ögon.

Visst har jag sett att det funnits sådana ljus. Men liksom inte funderat mer över detta. Visst är vi olika?

Nu kommer det ju en massa ansvar med ett sådant här ljus. Nästan lika tungt om inte tyngre än adventsljus-ljus-kontrollen. För här är det ju EN dag som ska eldas upp VARJE dag.
Fast i år ligger de faktiskt i fas med ljuset.
Bra kontroll där på eldanden ;)

- Freja kommer här med en historia som klippt och skuren för REAL LIFE, pepparkaksbak. Mer real än detta kan det ju inte bli. Och den toppar faktiskt mitt eget pepparkaks-hus-katastrof-bygge i verkligehetsbeskrivning. För här finns inga rödkindade barn i välstrukna förkläden och ingen lugn och harmonisk öm moder som gnolar julpsalmer under baket.
Nej ren och skär verklighet som vi alla känner igen och tycker så mycket om.

PLUS en räddande pappa-ängel som kom och räddade husfriden ;)

- Anna kommer här och berättar om sådana jular som jag också hade innan jag fick barn och allt sket sig ;) När den där härliga julkänslan från barndomens jular försvunnit men man fortfarande firade jul fastän det inte spelade så stor roll hur och var.
Det var ganska så skönt. Tycker jag nu när jag ser tillbaka på det.

Sedan kom ungarna och allt blev plötsligt så prestigebelagt. Får man erkänna sånt?

Fast Anna berättar om en LJUVLIG tradition som de har i sin familj. De åker hem till mamma & pappa och äter mammas julbord den 23:e. För INGET är väl som mammas julbord.
Det vet ju alla.
Ingen 5-*****-resturang i världen kan mäta sig med mammas julbord.
Varför den 23.e? Det berättar hon om.

- Jenny berättar om en jättemysig tradition som de har hemma hos henne. Som hon faktiskt fått från sin favorit-TV-serie.
Varje person i familjen har en julgranskula med sitt namn på som man själv hänger upp i granen när den kläds.
Om någon inte kan närvara så hänger någon annan upp kulan och så tänker de extra mycket på den personen.

Det är ju jättegulligt tänkt. Jag önskar att jag också kunde komma på sådana där roliga och mysiga NYA traditioner.
Eller är det någon mer som har familje-medlemms-kulor i granen?

Herre Gud människor!
Nu är det bara torsdag och fredag kvar. Sedan ska allt vara så där färdigt och mysigt OCH lugnt som det ska vara på julen. Eller så får man ta på sig poker-fejset och låtsas inför barnen så att de får fina minnen att längta till när de blir vuxna och förstår hur det egentligen går till på julen ;)

Nej SÅ farligt är det väl inte....riktigt ;)
Tack så jättemycket till alla medverkande. Tack för att ni delade med er av era jular till oss.

/Y

Jajjemen!
Då har vi varit på julavslutning i Alexanders skola. Det var inte meningen att det skulle bli någon i år för scenen i matsalen hade rasat.
Upps, det ger ju väldigt förtroende för skolan och dess interiör ;)

Men så igår så kom det en lapp hem i ryggsäcken, att det nog hade byggts en ny scen och att de nu ville fira invigningen av den samt en julavslutning med oss föräldrar.
Jättekul!
För visst är det något speciellt med julavslutningar?

Det kan vara hur o-organiserat och kaosaktigt som helst, som just denna spontana och icke inrepiterade var, men det ger ändå en känsla av jul. Och jag började minnas mina egna barndoms julavslutningar och höll faktiskt på att börja böla där mitt i.
Nästan...

(Bilden här uppe visar jag inte bara för att visa hur snygg jag är på morgonkvisten utan för att visa hur tomt det var i matsalen innan kallabaliken bröt ut.)

Men i år gjorde jag en fel-kalkylering. Jag satte mig på samma sida som ungarna satt på FÖRRA året. För att kunna ta bra kort naturligtvis och kunna visa upp för Älsklingen som inte hade möjlighet att komma.

SJÄLVKLAR så satte sig ungarna på ANDRA sidan då och det var näst intill omöjligt att få bra kort.
Men men. Jag var där och fick se det, DET är ju nästan det viktigaste.

En beräkning gjorde jag bra och det var att komma tidigare för att hjälpa till med att ställa i ordning stolarna. DÅ får man nämligen komma in innan alla andra hysteriska föräldrar kommer och kan välja sig en stol på FÖRSTA raden. Nu valde jag ju fel sida ändå. Men man kan inte ha alla rätt ;)

Javisst. Man blir alldrig för vuxen för att bete sig som ett barn med att knuffas och trängas så det står härliga till. Ibland kan man faktiskt undra vilka som är barnen och vilka som är föräldrarna.
Ja inte jag då. Jag och Irma satt lydiga och snälla, alldeles stilla på våra stolar ;)



Så fick ungarna julklapp av De Tre Vise Männens page som lovade att de skulle få mer på Trettondagsaftonen. Ni vet vi firar stora julaftonen då ;)

Och så var det dags att gå hem. Men då sken solen och morgonens kyla var ett minne blott...



Det var den förmiddagen det.
Utan att ha bockat av en endaste punkt på listan...

/Y

Nästan jämt och speciellt till jul så får jag så himla dåligt samvete för att jag inte gör mer för alla dem som inte har det lika bra som vi har det.
Det finns folk ute i världen som dör, och här sitter jag och gnäller om ostädade toaletter...
Jag känner mig så dum.

Men nu så har jag sett detta på en del bloggar och om jag kan, om aldrig så lite, hjälpa till. Ja då vill jag göra det.
Så här kommer, om än ett litet, mitt bidrag till en bättre jul.


Foto:UNICEF

Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

Ps. Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop. Du kan välja ett snyggt gåvobevis designat av bland annat Tove Styrke eller Elsa Billgren att ge bort i julklapp.

MmMmMm/Yohanna

Nu börjar det.
Jag känner igen känslan från förr.
Stress, ångest, oro, tvivel.
Varför gör man detta?

Hela dagen har gått och jag kan inte stryka en endaste punkt på min lista. Jag har inte städat något, inte plockat undan något, inte handlat färdigt något.
INGENTING!




Egentligen är det ju dumt att man känner så här, för det blir ju jul i alla fall. Men det skulle vara så skönt att komma dit och känna att man verkligen ÄR lugn.

Idag så gick dagen med skollämning och hämtning, matlagning, småplock och så drog vi iväg på eftermiddagen för att fixa det sista och leta nya hyacinter.
Det var meningen att det skulle bli en snabbis.
Det blir det ju ALDRIG.

Två timmar gick som på tre röda. Och inga hyacinter hittades. Och Alexander bångstrades och allt bara känndes så FÖR mycket stress.
Jag hade velat vara hemma och städa undan. Nu kom det på efterkälken och julstressen kommer då som ett brev på posten.

Jag gjorde till och med en sak idag som jag verkligen INTE ville göra.
Varför gör man sånt?
Varför hoppar det grodor ur munnen på en?

Jag ringde till Tomten och avbokade alla julklappar till Alexander.

Jamen Yohanna, hur dum får man verkligen bli...
Men jag blev så trött på hela skiten. Han kan verkligen reta gallfeber på mig. Och då börjar jag att ifrågasätta hela julgrejjen.
Varför gör vi detta?
Stressar omkring och köper en massa saker som om hälften blir uppskattat av mottagarna så har vi tur.
Varför kör vi med ungarna hit och dit och hotar och lockar med julklappar när de efter tre sekunder glömmer bort det i alla fall?
Och varför måste huset vara skinande rent till jul? Det är ju det aldrig annars.

Men det är ju SÅ mysigt.
Det är bara det att man glömmer bort det ibland.
Eller är det, det?
Kanske man borde avboka julen?

Lugn Yohanna, lugn...

Men när det hopar sig för mycket på listan, då tappar jag konceptet och blir en bitch. Nu blir det stenhård kontroll i planeringen hädan efter.
Tror jag.
Hoppas jag.

Onsdag: Julavslutning i skolan, toastäd, julhandling och mer städ.
Torsdag: Lunch hos svärmor och städ.
Fredag: Bakning av limpor, julpyntning, grilljera skinkan och klä granen. När ungarna somnat inslag av paket och glöggning.
Lördag: Köttbullar och förberedning av familjejul på kvällen.
Har jag glömt något?

Det kanske inte hinns med att bloggas ;)

/Y

Tisdag, Onsdag, Torsdag & Fredag, 4 dagar, sedan är det dopparedagen.
Det är inte klokt.
För bara tre sekunder typ sedan, så firade vi ju midsommar. >>>

Berätta om:
"ett jul-minne, en jul-tradition eller jul-pynt som sticker ut lite ifrån det "vanliga" som man hör talas om."
bad jag ju. Och något SUPER-ovanligt ska jag väl inte berätta om precis. Men jag tycker att det är så gulligt på nåt vis detta.

Det är ju ett evigt sjå med dessa adventljus ;)
Det går inte ann att sätta dem hur som helst, eller att tända dem hur som helst.
Nej i ordning ska det vara.
Och vad som är ordning, ja sånt ordinärt får man lista ut själv ;)

Men nu med tändningen. I vårt barndomshem så tände vi ett ljus varje söndag. På den tiden så använde man bara vanliga ljus. Visst fanns det blockljus men de var inte så på modet just då.
Nu är de ju det och visst är det så mycket mer praktiskt. Man kan hålla på och elda ljus så mycket som man bara orkar.

Men på den tiden, på den tiden då det begav sig, då fick man vara sparsam med hur man eldade. Man fick ju inte elda ett ljus mer än något annat. Då blev det ju snefördelning i staken.
Hänger ni med?
Om första ljuset brunnit ner 5 cm. Ja då fick ju inte tvåan brinna mer än 5 och ettan då 10. Man kan ju inte ha en krokig linje bland ljusen ;)

Ibland så blev det ju fel och man lyckades bränna upp ettan innan man kommit fram till fyran. Ja då var det bara att låta ljusen hoppa tillbaka ett steg. För det gick ju inte bara att sätta i ett helt nytt på ettans plats. Nej tvåan på ettans plats, trean på tvåans osv.
Annars så blev det ju.....ja o-ordning.
Ni fattar idén nu va?

Allt enligt fin Ode-tradition från mitt barndomshem.

Och så el gran finale.
Kvällen innan julaftonen, under gran-klädning och skink-provning, då skulle alla ljusen i staken brännas ner. För att till den stora högtidsdagen JULAFTONEN, så skulle staken fyllas med NYA & RÖDA ljus att njutas av.

När jag tänker på att en sån liten sak som adventsljusen, omgavs av sådana oskrivna men gravallvarliga regler/traditioner, ja då blir jag mysig.
Tänk vad gulligt.
Och det bär jag med mig innom mig och det ger mig hemlängtan när jag tänker på.

Fast nu kör ju vi med blockljus här hemma. Och de kan jag låta brinna hur länge som hest, fast i RÄTT ordning. Blir lättare att hålla ordning på den ordningen när paketet från mamma kommer. Det ska nämligen innehålla sådana där advents-ljus-nummer som är så poppis i Sverige just nu. Men som inte finns här.

Det är klart. Ljus nummer ett börjar närma sig den kritiska gränsen för vad som kan antas förväntas behövas finnas kvar av det, för att räcka till julafton.
För vad händer om ett blockljus tar slut?
Man kan ju inte bara sticka ner ett nytt. Det tar ju evigheter att bränna upp. Och alla stenar som det ligger bland. Hur får man ner det där.
Nej nu blir det o-ordning i ljus-ordningen igen.

HJÄLP! ;)

Som vanligt så för att vara med, fota, berätta och länka till ditt inlägg här i en kommentar till detta inlägg. Så gör jag en sammanställning på onsdag kväll SENT och återkommer. Så vi alla får en glutt på RIKTIGA liv.

För nytillkomna läsare så är det bara att hänga på, alla är välkomna.
Bakgrund till Real Life var detta. >>>
Förra veckan så körde vi blogglivet >>> med sammanställningen >>>.
För äldre inlägg är det bara att klicka på kategorin Real Life.

Och glöm inte bort. ALLT är rätt. Det finns inger rätt eller fel sätt att göra detta på. Ja det skulle vara förståss om du ljög ;)
Men då är det ju inte REAL LIFE.

Men nu väntar jag med spänning på att få se vad ni hittar på.

/Y

Jisses vilken dag...IGEN!
Jag hann inte med att beta av något imponerande antal punkter på min att-göra-innan-julen-lista. Hann inte ens första punkten, hänga tvätten.
MEN jag hann punkt 2, Irmas 15-månaderskontroll MED spruta. Och sista punkten på listan, gå till frissan.
Tror ni att jag höll på att somna där under hårmasage och kill i håret?
Joho då. Det går visst ;)



Nu så. Ni trodde kanske att jag hade glömt att redovisa fredagsvägningen?
Nej då. Den har bara hamnat sist i kön av alla andra SUPERintressanta inlägg som jag har skrivit ;) Och nu höll den på att hamna ännu längre ner eftersom det är dags för REAL LIFE:en.
Men jag tar en liten snabbis.

Det var ju ingen överaskning att jag skulle ha gått upp. Den, uppgången har jag väntat på i fem sjuka veckor nu, och nu kom den.
Man ska inte klaga, det kunde varit värre.
0,5 kilo upp är ingen stor förlust när man käkat upp ALLA lussekatterna på en vecka. Ja inte jag själv då. Men vi kan ju säja så här att ungarna har inte ätit många...
Älsklingen är desto hårdare på dem.

Det var ingen idé att lägga dem i frysen. Dagen efter var de redan torra som fnöske. Dubbel satts jäst och att glömma ägget är inget bra tips om man vill ha saftiga bullar. >>>
Så vi åt upp dem. Och doppade i the så var de inte SÅ dumma.
Och det visade ju sig på vågen nu.

Annars så har jag väl insett att kurera sig från denna flunsa är inget som man gör i en handvändning. Det kommer att ta tid.
Jag får ge mig den tiden.
Det blir att börja om från början igen, precis som för ett år sedan. Men det är ju dumt att tappa konceptet helt så denna veckan har jag tagit tag i chokladätandet.

Förra söndagen fick jag nog av mig själv och mitt chokladätande. >>> Jag gömde helt sonika chokladkartongen med alla småaskar. Där får den ligga fram tills jul. Och denna veckan kan jag faktiskt säja att jag INTE ätit något godis i veckan.
Tråkigt nog så kommer jag ju faktiskt ihåg vart jag gömde den, så frestelsen har ju varit och lockat på mig.

Maten har varit lite si och så, för jag är fortfarande så där sjuk-klen och vill bara äta goda saker som gräddsås och ostmackor. Så då får jag väl pyssla om mig med det så länge.
Tids nog kommer ork att ta tag i den också.

MEN, jag har ju ett par short liggandes här.
Kommer ni ihåg mina favvo-shorts? >>>
Nu är de för stora. Inte ens nytvättade hänger de kvar på mig. De vill nog ha ett nytt hem. Och jag vill ha ett par nya shorts. För man kan ju inte leva utan ett par jeans-shorts. Passar super nu med tjocka strumpbyxor och kängorna.

Så är det någon som känner sig sugen på att erbjuda mig något för dem och ta över dem så är jag bara glad. All hjälp till de NYA shortsen tas gladeligen emot.

Shortsen är alltså från H&M och av märket BOYFRIEND. Storlek 40.

Jag idds inte försöka att sy in dem. Dels så blir det inget bra när man syr om jeans med nitar och sånt. Och dels så har jag redan ett berg med kläder som ska sys om men som jag aldrig kommer mig för med.


Så vassegoa ;)

/Y

Nu börjar stora stressar-veckan, hitta-de-sista-julklapparna-veckan och stora städar-veckan.
Jag har en lista med saker som jag VILL hinna. Vad som jag sedan BRUKAR att hinna, det är en helt annan sak. Och vi brukar inte komma så värst bra överens.

Det börjar redan idag när Irma inte vill somna så att jag kan börja att få mina saker gjorda. Nej då ska det strulas minsann.
Som extra krydda i vardagen så håller de på och borrar i huset. Så mycket så väggarna darrar.
Och vi som ska till doktorn sedan.

Det blir att hämta Guldklimpen tidigare i skolan och stressa i väg till doktorn för Lillskattens 15-månaders-kontroll. 15 månader fyllde hon ju bara för 1,5 månader sedan så det är ju egentligen ingen brådska.

Tänkte passa på när vi ändå är hos doktorn att få den där 3:e dosen vaccin mot hjärninfalmmation satt också. 750 spänn kostar den och nu ligger den i mitt kylskåp. Nu MÅSTE jag bara komma ihåg att ta med den när vi ska iväg sedan.
Sånt brukar ju vara svårt att komma ihåg när det blir stressigt.

Men en måndagslista a´la jennyn, måste man ju starta veckan med. HUR ska det annars gå?


- att det snart är jul. Ja detta överskuggar väl det mesta just nu. Det ligger som en stor spänning över hela alltet. Alla går liksom i väntans tider.
När kommer den?
Hur blir den?
Ska vi?
Hinner vi?
osv.

- att helgen var värstans produktiv. Visserligen försvann den lika fort som en löning. Men vi låg i och var flitiga och har det mesta under kontroll. Fast så ska man väl INTE skriva, för då skiter det sig väl på momangen.

- att om jag är riktigt optimistisk så kan man skönja en liten förbättring i min flunsa. Jag spottar inte riktigt lika stora slemklumpar (varning för äckel men så är det) och inte riktigt lika ofta. Och det ska man väl vara tacksam för.
Men jag är orolig för klenheten. Den måste ge med sig nu om jag ska hinna allt. Nej fram med lite ENERGI tack!

- att på lördag så kommer familjen från Göteborg. Tiden går så fort. Det känns som om vi träffades alldeles nyss. Men det var faktiskt i juni >>> och mycket har hänt sedan dess. Mycket vatten har runnit under broarna för att vara lite ordspråkig ;)
Jisses...
Jag hoppas på mycket mys och roligheter tillsammans.

- att jag väntar på ett paket från mina föräldrar. Lite smått och gott och kanske nån överaskning. Man vet aldrig ;)

- att vi ska köra REAL LIFE igen i morgon. Och denna gången så aviserade jag ju redan förra veckan och skrev så här:
"Då tänkte jag att vi skulle köra ett jul-minne, en jul-tradition eller jul-pynt som sticker ut lite ifrån det "vanliga" som man hör talas om."
Det fattas ju inte många dagar kvar till jul ;)

ÅÅåååhhhhhh!
Vi satt just och tittade på nyheterna, javisst förstår ni. Riktigt vuxet och moget....och lite gammalt lät det visst.

Men i alla fall, de visade bilder från freestyle-tävlingen i Finnland, bob-åkningen i Tyskland och nån rally-tävling nån annanstans som jag inte hängde med på. Men allisammans pågick under stadigt snöande och i snödimma och jag fick sånna......hmmm känslor.
Jag vet inte hur jag ska förklara.

Jag fick lite igen-kännings-känslor.
Jag VET hur det där vädret känns.
Jag kan känna lukten och känslan av kyla och snö.
Det blev lite hemlängtan. Men också en annan konstig känsla som jag inte vet hur jag ska förklara. Det kom så många minnen över mig när jag såg det där.
Snö, kyla, slalom, mörker, strålkastare, dimma, blöta vantar osv.
Jag har levt det där....en gång för länge sedan ;)

Det känns så välbekant men ändå så länge sedan.
Mitt liv fastän en dröm.

* * * * * * * * *


Annars så har vi ju varit och shoppat idag igen. Shoppat lite grädde på moset och det känns ju skönt.
Men fy-17 vad det är svårt att ta det lugnt och njutnings-shoppa när man omges av en massa stressat folk som sliter och drar i saker.



Vi behövde ju inte stressa.
Vi behövde inte slita och dra, eller knuffas och trängas.
Vi behövde inte bli sura och gnälliga över att ungarna ville springa omkring eller åka karrusell.
Vi hade ju allt klart.
Vi skulle bara åka och fin-shoppa.
ÄNDÅ så smittar stämningen av sig.

Fast vi hade det väldigt bra i alla fall. Fast vi kom ju inte hem så tidigt som jag hade hoppats.
Nej hem i sista minuten. Bada, utfodra och natta ungarna i raska rörelser.
Och så sjunka ner i soffan för kvällsmackan till nyheterna och snöminnena ;)

Lunch blev på ett ANNAT ställe idag, nämligen en kina-buffe. Och den kan jag VERKLIGEN rekommendera. Man betalar 14 euro per vuxen och 7 för barn upp till 10 år. Irma åt gratis ;)



Först så fannns det massa sushi så Yohanna åt så hon storknade, ha ha. Jag åt nog upp hela min kostnad i bara sushi. Men jag var så sugen. Det var SÅ länge sedan jag åt det.



Sedan så fanns det det vanliga kina-buffe-käket. Vårrullar, ris, biff & bambuskott, nudlar, andra rullar, revbensspjäll, ja ni fattar.

Så fanns det wook-bar. Man fick plocka ihop sin egen tallrik med kött, fisk, skaldjur och grönsaker och sedan gå till kocken som wookade det åt dig med valfri sås.

Och så dessertbordet med frukt, glass, godis, tårta m.m.
Som vanligt när man äter buffe så går man ju därifrån mer mätta än vad som är hälsosamt. Men denna gången så kände vi verkligen att vi fått valuta för pengarna.
Det gick inte att äta mer MacceD eller kebab ;)

Men jag kan meddela till alla som undrat: JA jag hittade Primark, det har öppnat i shoppingcentret Las Arenas, som det hette där vi var idag.

Där har jag visserligen varit förr >>>, >>> men inte sett Primark då. Nu såg jag det och var även där inne och handlade.

Men UJ där var det verkligen trängsel och slit och dra. Fick lite Ullared-känsla fastän jag aldrig varit på Ullared ;)

Det var stort, det fanns mycket saker, det var ganska så billigt OCH de hade mycket saker för kyla typ mössor, vantar, fleece-pyjamaser osv. Men folk var som tokiga ändå.

Japp det var det. Nu börjar stora städ- och fixarveckan i morgon. Hela huset behövs städas. Men jag skulle också vilja leta på några fler hyacinter. Mina har blommat över. Och så skulle det vara bra med lite mer grädde på moset. Och en klippning skulle inte sitta fel heller.
Bäst att skriva en lista ;)

Vi hörs!

/Y

God Morgon Söndag! Och trevlig 4:e advent.

Ingenting fixar stämningen som lite tända ljus.
Man kan ha i stort sett hur stökigt som helst runt-om-kring. Det märks inte, i tända ljus sken ;)

Vi ska väl ut och trängas med julklappsgalningarna igen. Men vi tar det lite lugnt så här på morgonen. Alla klappar är klara, i stort sett ;) Jag checkade listan och det var ok med mina beräkningar.
Bara ett par små detaljer fattas.

Vi kan ta oss lyxen att ge oss ut, UTAN att behöva känna paniken över att vi MÅSTE hitta viktiga prylar. Allt vi hittar idag blir grädde på moset.
Skönt!

Men jag satt här och hade lite dåligt samvete över att vi inte kommit i ordning än, för klockan tickar på. Och jag föredrar att komma iväg lite tidigare och komma hem lite tidigare.
Söndagar blir bättre om man gör så.

Men så satte Älsklingen på TV och upptäckte att det var fotboll, så nu är MIN försening ingenting mot vad vi kommer att ha när fotbollen tar slut.
Det kommer att vara dags att äta luch så fort som vi kommer ut.

Men vad gör det?
Idag är vi lugna familjen....hoppas jag.
Listan säjer det i alla fall ;)

/Y

Jisses vilken dag!
Jag är helt slut.
Men den har varit SÅ bra och jag tror att vi har det mesta avklarat nu. Måste bara sätta mig ner och skriva en lista, naturligtvis ;) så att jag ser att jag verkligen har så ordning som jag tror att jag har.
På sista tiden har det ju varit lite si och så med min ordning...

I dag har vi varit på shoppingcentret 7 Palmer, som jag skrivit om tidigare. >>>, >>> (och precis som jag skrev i detta inlägg så är vi ute i sista minuten och stresshandlar) & >>>.



Man kan se att de fått upp tivolit bakom centrumet. Vi får se om det blir något besök där i mellandagarna när familjen från Göteborg är här. Planer fanns förra året, men rann ut i sanden av någon anledning som jag inte kommer ihåg nu.
Tidsbrist kanske.
Det brukar det vara :(
Jag är sugen på ett besök. Det lyser så fint där när det är mörkt...





Det hände egentligen inte SÅ mycket. Vi shoppade, åt lunch och shoppade igen. Sedan så avslutade vi med lite lek i en barnhörna så Alexander fick dansa av sig lite med andra barn. Och så sent hem och skjuss i med ungarna i säng.

Och är man på shoppingcentrum så MÅSTE man bara åka i sådana där leksaker som man stoppar i en peng i så rör de lite på sig en LITEN stund.
Alla barns högsta dröm och alla föräldrars stora skräck ;)



Och hoppa i en luftbubbla med fake-snö.







I morgon ska vi väl på´t igen antar jag...

/Y

Varje år så får Älsklingen en julkorg av sitt jobb. Säja vad man säja vill om hans jobb men julkorgen glömmer de inte.

Och även om nog både jag och Älsklingen är överens om att en höjning av lönen och lite bättre behandling av jobbarna vore att föredra så är det ju ALLTID kul att få presenter.

Och en korg full med godsaker kommer ju väl till pass till julen och skänker lite stämning och klipper lite utgifter.

Här-om-dagen var det dags.
Det blev som en liten julafton när Älsklingen kom hem, lastad med en STOR kartong.

Första åren så kom korgen i skepnad av en kartong. Senare så byttes kartongen till korgar och jag har ett antal sådana nu som jag inte vill slänga men som jag heller inte vet vad jag ska göra med.

I år kom julkorgen i form av en kista med ett lock. Väldigt fin och väldigt påkostad.
Men vad ska jag göra med den när den är tom?

Innehållet i korgarna har ALLTID varit det samma och det är en väldigt bra blandning av Cava (Spansk champagne), vitt och rött vin. Nån form av likör eller whiskey. Korvar och pateér. Kakor och julgodis. Russin & dadlar. Och i år var det också en liten påse gummibjörnar till barnen och en liten påse med jordnötter till de vuxna.

En KANON-korg.
Den stora julhandlingen blir väldigt mycket lättare efter detta.
Får man alkohol i julkorgarna i Sverige?

MEN en sak som jag tänk på med allt detta är ju att, som vanligt för att vara mig, så spar jag för att ha vid festligare tillfällen. Som nu denna goda julmat. Jag spar den till julaftonen för att vi ska kunna ha ett dignande julbord då. Men då, väl på julaftonen så finns det så MYCKET, och man äter så MYCKET, och man har stressat så MYCKET att det blir liksom ingen njutning då.
Alla godsakerna drunknar i allt runt-om-kring.

Så nu funderar jag inte på om man skulle ta och öppna lite I TAGET och verkligen njuta en en sak I TAGET.

Som med julskinkan. Den gör vi alltid dagen innan julaftonen och så provsmakar vi den då på kvällen, när den kommer ljummen ur ugnen.
Allt enligt sedvanlig Ode-tradition från min familj.

Då på kvällen innan så smakar den som bäst.
Då kan man njuta av den ordentligt.
Då är man som mest sugen och uppskattar den.
SÅ ska det ju vara.
Inte så att den drunknar i ett frosseri av dess like. Eller att man är så uppstressad av allt som ska hinnas med att man knappt hinner känna smaken av skinkan.

Så man kanske skulle ta och skära upp lite korv till kvällen ;)



Nu ska vi ut och slåss med alla andra desperata julklappsköpare. Nu finns det inte tid att vänta på att bli friskare. ALLT måste fixas denna helgen.
Nästa lördag är det julafton.

Fast vi tar det lite lugnt i alla fall ;)

/Y

Ja hur var det nu igen?
Jag hade ju tid hos doktorn klockan 9:45 på morgonen. Så det var bara att springa hem från skollämningen 8:30 och slänga i mig och Irma lite frukost innan det var dags att kuta ut med barnvagnen igen 9:30. För att vara på plats tills det var dags för min tur.

Vi var där på sekunden.
Fast vi hade inte behövat haft det så bråttom, för vi fick vänta i en TIMME innan vi fick komma in.

Finns det något mer irriterande än när man sitter i ett fullproppat väntrum tillsammans med folk som väntar på att få komma in till samma doktor som du. Medans det i dörren bredvid sitter en annan doktor som ropar nästa och det inte finns en enda själ som ska in till den doktorn?

Irma somnade i vagnen under väntan.
Ibland har man tur.
Eller det hade jag ju inte egentligen. För det betydde ju att hon bara sov en liten sväng i vagnen och hamnade på minus på sovkontot. Något som brukar resultera i en resterande gnällig dag.
Men DET är en annan historia.

Jag kom in till doktorn i alla fall och fick berätta min historia; 5 veckor med snor och hosta. Hon tittade mig i halsen och konstaterade att jag hade inflammation där.
Jahapp.
Det enda stället där jag INTE hade ont.
Och så blev det antibiotika utskriven.

Jag VISSTE det.
Det är därför som jag dragit så på att gå till doktorn. För de tittar som hastigast på dig och drar till med nåt som måste lösas med antibiotika. Och så vitt jag vet så botar man inte influensa med antibiotika.
Nu får jag hoppas att jag HAR någon form av komplikation på denna flunsa och att den botas med antibiotika, för nu knaprar jag piller för glatta livet här och hoppas att jag ska bli piggare till jul.
Om inte annat så går väl resten av imunförsvaret åt skogen nu under antibiotika-kuren ;)

Men svalginfalmmation vet jag inte om jag tror på...

Hur som helst så fick jag recept och knatade iväg till apoteket för att hämta ut min medicin. Då visar det sig att mitt sjukförsäkringskort inte gäller för att få ut medicin. Man ska ha ett sånt där plastkort nu. Men jag har väntat i SEX år och mitt har inte kommit. Jag har bara en provisorisk pappersvariant av kortet och nu gäller inte det alltså :(

Historien om hur jag kämpade för att få ett sjukförsäkringskort från början, fastän alla invånare i EU har rätt till sånt, är lång. Man kan läsa här >>>, >>>, >>>, >>>, om man har tid och lust ;)

Du får gå till vårdcentralen, sa killen på apoteket, och be dem att skriva ut en kopia på kortet (som jag inte har) och komma tillbaka med det hit så kan du få ut medicinen.
Och då måste tilläggas att jag väntat en timme på att få träffa doktorn, väntat i en halvtimme i kö på apoteket och måste nu gå TILLAKA till vårdcentralen och ställa mig i deras kö för att få ett papper som ska göra så att jag får ut min medicin.
Suck!

Men jag går dit, förklarar och ber att få en kopia på kortet som inte finns.
- Får jag se din ID-handling då, säjer kvinnan i receptionen.
Hmmm, ja nu är det ju så att detta spanska ID-kort för utlänningar som jag hade FÖRR, tog de tillbaka för två år sedan. Nu-för-tiden så har alla utlänningar ett papper som de ska visa upp tillsammans med sitt pass. Men det går jag ju inte och släpar på hela tiden. Mitt ID-nummer står föresten på det tillfälliga sjukkortet som jag har.

Ja egentligen kan jag inte göra något, förklarar kvinnan, för jag behöver de ditt ID. Men så skriver hon i alla fall ut en kopia på kortet som inte finns och jag får det i min hand.
- MEN fortsätter hon. Kom tillbaka och visa upp ID-handlingarna så vi kan fylla i uppgifterna här och skicka i väg en order på att göra ditt sjukkort.
????
Hallå. DET har ingen talat om för mig, under de SEX år som jag har väntat på kortet, att jag måste göra.
NU vet jag...

Så tillbaka till apoteket, där snubben från innan tar hand om mig på en gång, och så kan jag gå hem med min medicin och knapra antibiotika.

Så går det till här.
Ibland så är jag FÖRVÅNAD över hur jag kan fortsätta att bo här och ha förståndet i behåll.
Men nu hyser jag i alla fall VÄLDIGT stora förhoppningar om att bli bättre SNART.

/Y

Jag hade ju tid för läkarbesök nu på morgonen.
Tidigt ;)
Klockan 9:45.

Så detta har ju tagit HELA förmiddagen. För inget går ju att göra med enkelt här här.

Vänta vänta vänta.
Läkarbesök.
Apoteksbesök.
Pappersfixning på vårdcentralen.
Och så apoteket igen.

Jag får återkomma med detaljerad beskrivning.
Men jag hyser hopp om att det finns hopp för julen....för mig då ;)

Men nu så är det dags att gå och hämta hem illbattingen och så äta lunch hos svärmor. Och efter det så måste vi veckohandla och så har jag stämt träff med mina färäldrar och webkameran.

Återkommer helt enkelt.

/Y

Jag sprang omkring här hemma och försökte att laga mat och underhålla ungarna. Och hade helt glömt bort att idag var det det skulle hända.
Idag så skulle vinnaren av den OTROLIGA chokladasken dras fram.



Så det blev att raskt skriva lappar, klippa isär dem och dra en vinnare.
Lugna, lugna allt gick helt rättvist till ;)

Det var 10 stycken stiltips som kommit in, ja förutom mina egna då. Men det vore väl för tokigt om jag skulle gå och medverka i utlottningen av en chokladask som jag INTE vill ha.
Så det gjorde jag inte.

Tack Madredetres, Anna, Ina, Ewa, Jenny, Gunsan & jag själv då för alla UTOMORDENTLIGA tips som ni alla hittar i kommentarerna till chokladtävlingen.

Skriv, skriv, klipp, klipp, vik, vik, blanda och DRA.



Grattis Gunsan vars namn stog på den dragna lotten. Du har kammat hem den lyxiga asken med inte mindre än FYRA olika chokladkakor i olika mörka smaker.

Och ett tröstpris kommer att delas ut till Anna som inkom med inte mindre än FYRA olika bidrag om stil. Var av det sista nu står på min önskelista till tomten ;)

Maila mig era postadresser så kommer det paket på posten: [email protected]

Tackar tackar för all medverkan denna gången och Lycklig smask! på chokladen.

/Y

Jag ska faktiskt ta och fortsätta att spinna på tråden Lucia i dag. Och jag hoppas att ni är lika förtjusta som jag och inte redan har tröttnat på detta ;)
Det gäller att suga på karamellen så länge som det bara går.


Bild lånad från: http://maspalomasahora.com

Nej allvarligt talat så hade jag faktiskt inte tänkt att skriva något mer om detta utan gå vidare till nästa ämne. Men så fick jag ett meddelande på bloggen som frågade om den svenska Lucian på Gran Canaria och då gick det upp ett ljus för mig.
För det är ju faktiskt så att varje år, sedan 47 år tillbaka, så får Gran Canaria besök av en svensk Lucia. Hon kommer till en av öns kommuner som just heter Santa Lucía de Tirajana, där man också utser en kanarisk Lucia. Dock av en helt annan modell än den som kommer från Sverige.

Här hade jag just suttit och ojjat mig över att jag inte kommit iväg på något lusse-firande och hur mycket som jag längtade hem till Sverige med Lucia-morgon på TV, Lucia-framträdanden i dagis och skolor samt Lucia-tåg i alla små stugor.
Och här hade jag suttit och ojjat mig över den erorma uppslutningen som Petra Willvin hade visat upp från svenskollonin på Mallorca och klagat på att det minsan inte fanns något liknande här.

Så har vi haft Lucia-firande här på både ett och tre ställen. Mitt framför näsan på mig ;)
Jag ska förklara.

Sedan jag kom hit för 8 år sedan så har jag inte lärt känna en endaste svensk här på Gran Canaria. Träffat på JA, men umgåtts eller lärt känna NEJ.
Hur kan det komma sig?
Jo jag har inte gett mig ut för att leta reda på svenskarna här. Det finns både skandinaviska klubben, svenska kyrkan, svenska skolan osv. Men jag har liksom inte sökt mig dit för att få kontakt.

Varför då?
Ja lite grann så kanske det har att göra med att jag har lite dåligt samvete över att jag flyttat hit. Jag var så himla förbaskad på alla invandrare i Sverige, när jag bodde där, som skulle hålla på sina traditioner och ha än det ena än det andra från sina hemländer i VÅRT land.
Jag tyckte att man får väl ta seden dit man kommer, så att säja.

Och nu sitter jag ju här, i annat land och få vackert ta seden dit jag kommit...
Lite grann är det så.

Men också att själva livet kommit emellan. Det är så jäkla mycket att göra jämt att jag inte kommer mig för. Och speciellt till jul så brukar det vara antingen sjukdomar eller annat som bara MÅSTE fixas. Så detta med att leta upp nytt okänt folk och försöka göra lite bonding, som jag för övrigt är så jäkla dålig på, ja det har kommit i andra hand.

Men nog skulle det vara kul att gå på Lucia-firande med svenskar. Eller äta svenskt julbord. Eller visa ungarna hur det går till, till jul EGENTLIGEN ;)
Det är bara det att jag inte kommer mig för och så brukar jag komma på det för sent också.
Som nu till exempel.
Lucia, ja det var ju för TVÅ dagar sedan ;)

Men för den som vill se hur det gick till när svenskarna firade Lucia här på Gran canaria kan läsa här:
Om hur det var i Las Palmas med svensk-klubben >>> på svenska.
Om hur det var när den svenska Lucian mötte den kanariska Lucian, på spanska. >>>, >>>, >>>, >>>

Där ser man vad man missar när man sitter hemma och är sjuk.
Men jag har faktiskt tid hos doktorn i morgon. Så då ska hon få visa vad hon går för. Så jag blir frisk till jul i alla fall.

/Y

Ja detta om bloggandet ja.
Här-om-kvällen när jag låg i sängen och skulle somna så kom jag att tänka på att om bloggen skulle förvinna så skulle jag inte ha nån back-up.

Gör man sånt på bloggar?

Allt skulle vara försvunnet. Hela mitt liv från 6 år tillbaka. Jag skulle inte ha någon aning om vad jag gjort de senaste åren ;)
Nästan ;)

Tänk, det var inte alls en bra tanke att få så där när man ska slappna av och somna.
Hjärtklappning på HÖG nivå kan jag lova.

En annan tanke som jag fått nu så här på sistonde och speciellt när alla företag kör med julkalendrar och massiv publicitet, är att det står i alla tävlingar:
- Gilla oss på Facebook så är du med.
Eller i bloggtävlingar:
- Gilla mig på Bloglovin så är du med och tävlar.

Vad är det?
Ska man inte följa bloggar och Facebooken för att man är intresserad eller tycker om det man läser eller tittar på?
Varför ska man tvinga folk att följa en?

Jag informerar mina läsare att DE kan utnyttja tjänsten Bloglovin på min blogg. Men det är ju upp till dem om de vill följa mig där.
Själv använder jag mig inte av den. Jag kör med gamla hederliga favorit-listan i rullgardinsmenyn ;)
Och jag berättar att Yohanna i Las Palmas finns på Facebook och att jag skriver där. Men jag vill ju inte tvinga folk att Gilla mig där bara för att få vara med i en tävling. Tycker de om det jag skriver så lägger de väl till mig antar jag.

Lite tankar om bloggeriet. Men nu över till er och hur ni har det med bloggandet.

- AnnaPanna använder sin blogg precis som jag, som ett fotoalbum med bilder till. Jag GJORDE fotoalbum en gång i tiden. Ni vet sådana där med pappersfoton som man klistrar och skriver till. Plus att man kunde klistra in andra roliga saker i albumen.
Jag lovar. Det fanns sånt för INTE så länge sedan ;)

Eftersom Anna är en sån tankspridd person med många järn i elden så skulle hon inte ha någon aning om vad hon gör, har gjort eller ska göra om hon inte fick läsa sin blogg.
Bra där.
Bättre bok finns inte. Jag sitter själv och läser i min varenda dag och tjuter av skratt. Tur att man är lättroad ;)

- Jenny är en till som använder sin blogg som en dagbok, fast hon har FYRA olika. Hur hinner hon med?

Och Jenny tar upp ett annat blogg-fenomen, nämligen kamera-syndromet. ALLT ska fotas. Många gånger får familjen stå ut med att få sitt privatliv åtsidosatt för bloggens bästa.
- VÄNTA! Börja inte ät än. Jag ska bara fota maten först....ha ha

- Gunsan berättar att det bästa hon gjort är att skaffa sig en laptop, och där håller jag verkligen med henne. Fastän att skaffa blogg är faktiskt bättre, och jag kan bara fortsätta att hålla med henne.
Så många olika bekantskaper som man har fått genom den och så mycket roligt som man får läsa så det som Gunsan rekommenderar är att alla skaffar sig en.
Och jag bara håller med ;)

- Madredetres inleder med att visa sin blogghörna med dator som visar en alldeles utomordentligt bra blogg på skärmen. Jag är VÄLDIGT svag för fjäsk ;)

Sedan fortsätter hon med att hålla med mig om att det kan vara jobbigt med långa blogginlägg fast INTE mina då som är SÅ roliga ;) och här var det nära att jag skickade chokladkartongen på en gång till henne så glad blev jag.

Fast en sak har hon VÄLDIGT rätt i och det att man ska ju ha något vettigt att blogga om när man väl sätter sig ner för att skriva,annars så kan det ju kvitta.

- Jenny i Wales erkänner utan krussiduller att hon bara bloggar när andan faller på och mest för familjen hemma i Sverige. Så började jag också här i Las Palmas. Jag tror att jag hade två läsare, min mor och min syster och jag uppdaterade kanske en gång i månaden. Men jisses vilka inlägg det blev. Långa som romaner ;)

Däremot så ÄLSKAR Jenny att läsa andras bloggar och speciellt då bloggar om REAL LIFE. Vilken tur för min blogg ;)
Att läsa om perfekta liv med perfekta barn och en Mr Darcy till man, det tycker inte Jenny är något att hänga i julgranen.

- Hanna har lite problem med ryggen just nu, något som är snabbt övergående önskar vi härifrån, och sköter HELA sin blogg från mobilen. Vad härligt modernt och jag är inte ett dugg avis. På mobilen då som kan det och inte på ryggen då som ställer till det ;)

Hanna skriver:
"Just nu är bloggen min ventil mot omvärlden, och väldigt viktig för att jag inte ska deppa ihop totalt över ryggen och den långsamma processen jag är i."

Vi skickar krya-på-sig-hälsningar och håller med i det allra sista som Hanna skriver att det är kommentarerna och responsen som för gyller vardagen med bloggen.
Hoppas att det kommer mång PING i datorn (eller i mobilen).

Tack så mycket för allas medverkan denna veckan. Som vanligt så måste jag erkänna för er att jag blir SÅ glad över varje bidrag till denna utmaning som vi kör varje vecka. Det blir som en stor ego-boost att se att så många tycker att det är så kul att vara med.

Nästa vecka är det jul, fattar ni? Då tänkte jag att vi skulle köra ett jul-minne, en jul-tradition eller jul-pynt som sticker ut lite ifrån det "vanliga" som man hör talas om. Och sista REAL LIFEN innan nyår så tänkte jag att vi skulle utmana ALLA som varit med här under året att komma med ett bidrag.
Anteckna det i era kalendrar ;)

God natt!

/Y

Det är så sorjligt när en högtid är över. Det blir som ett tomt hål efter den. Man har planerat och fixat innan och så vipps så är den över.

Nu hade ju jag inte planerat SÅ mycket inför just Lucia, tänk hur det ska bli efter jul. Men det känns ändå lite ledsamt idag.
Så var det över för detta året.
Ett helt år kvar till nästa gång, och vem vet vart och hur vi befinner oss då.

Det var förväntan inför Luciamorgonen på TV.
Det var bakandet av Lussebullar.
Det var förväntan inför barnens förvånade blickar när de fick se morsan utstyrd till Lucia.
Ja en hel massa roligheter som är över helt enkelt.

Och ändå så är ju detta med Lucia inte bara en rolig högtid. Ända sedan barnsben så har det för det mesta varit en grej med stor ångest. För Lucia är ju för många och på många ställen ett likatecken på skönhets- eller popularitetstävling.

Kommer ihåg på högstadiet där man skulle rösta fram skolans Lucia som oftast vad den häftigaste tjejen i alla ketegorier.
Måste jag berätta att jag, under mina tre år där INTE fick vara Lucia. Och inte efter någon annan röstning heller för den delen. ;)
Men jag är inte bitter, som Tony Rickardsson säjer i Robets Gustavssons tolkning.

Ett annat inte så roligt Lucia-minne är från den tiden vi bodde i Hallsbergs kommun och Hallsbergs Lucia skulle framröstas av invånarna.
Min kära farmor, må hon vila i frid, skickade in ett kort på ETT av sina SEX barnbarn. Och sedan såg hon till att kopiera upp röstningslappar till alla sina vänner och bekanta så att just detta barnbarnet gick och vann och blev hela Hallasbergs Lucia.
Och de andra barnbanen då?
Gladdes de med den vinnande kusinen eller stack det till lite i hjärtat?
Men jag är inte bitter.....;)

Ett i alla fall roligt Lucia-minne är från en karneval här i Las Palmas. Mina föräldrar hade kommit hit för att hälsa på och satt barnvakt en kväll medans jag och Älsklingen klädde ut oss och gick ut för att roa oss.
Jag till LUCIA.

Fast folk här fattade ju inte att jag var en Lucia utan trodde att jag var en födelsedagstårta och skulle blåsa ut ljusen och önska sig något.
Ja tänk var onyktra människor beter sig tokigt...
Ja inte JAG då ;)

Hoppas ni hade det lika trevligt som vi hade det >>>. Ja förutom det raserade huset då.

/Y

PS Var inte blyga nu utan kom igen och berätta om er blogg här i REAL LIFE. Än är det många timmar kvar innan jag sätter mig ner för att sammanställa alla bloggar. DS

Ja så är denna dagen till ända. Precis som alla andra dagar och ändå inte.
Vad härligt det är med lite mys så där mitt i vardagen.

Irma och jag åt frukost till SvT:s Luciamorgon och allt fungerade. Det är inte ofta man kan säja det.



Efter att Alexander hämtats hem från skolan så visade Irma honom hur man river ut ALLT ur kökslådorna för att leka hela havet stormar.

En läsare här på bloggen tipsade om att ta det lugnt och se det som en storstädning av lådorna. Så jag passade på att torka ur dem då.
Nu när allt var utspritt på golvet...

Måste dock påpeka att de har ett helt rum fullt med leksaker. ÄNDÅ så är det mina köksredskap och plastburkar som är roligast att leka med.

Hur kan det komma sig ;)

Bäst att ALDRIG skicka i väg dessa två på Tupperware-party.



Så fördrev vi tiden, tills att pappa skulle komma hem och barnvakta Irma så vi kunde dekorera pepparkakshuset utan att bli ihjälstressade, med att titta på lite TV på datorn.
Tänk att så lite kan roa så mycket.

Jag har aldrig sett dessa två sitta som små ljus.....nu vet jag.



Så denna uppgift som gett så mycket huvudbry och dåligt samvete.
Först hade jag dåligt samvete för att vi INTE byggt något hus.
Sedan hade jag ont i fingern för att vi byggde hus (brännblåsa av kokhett sockerlim).
Så var jag superirriterad på husets passform och dåliga hållbarhet.
Så blev husdekoreringen försenad en dag.
Och så hade jag ingen erfarenhet av sockerglasyr och gjorde den för rinnig.
Men Alexander klistrade non-stop och åt de flesta.



Så gick huser sönder EN gång för mycket och tålamodet brast.



Bygget är nedlagt!

Tydligen har vi för hög luftfuktighet i lägenheten och pepparkakorna blir alldeles mjuka om de får stå framme. Villket är lika med hållbarhet 0.
Huset pajjar så fort som man rör det.
Inklusive att sockerlimmet smälter bort.

Jag är superimponerad av folk som verkligen har lyckats med att baka pepparkakshus. Och de som gjort egna konstruktioner och fått fast dekoreringen, ja de förtjänar guldstjärnor så det bara ryker om det.

Jag får gå kurs i detta också till nästa år.


Så var det dags för Le Gran Finale på denna Luciadag. Ungarna med far var istoppade i badet. Lucialinnet var hittat och kronan fungerade efter lite meckande med batterier och lampskruv.

Mamma skulle skrämma slag på resten av familjen genom att ikläda sig typisk svensk Lucia-mundering samt sjunga finstämmiga sånger med igentäppt näsa.

Det gick bra.
Över förväntan.

Irma stirrade så ögonen höll på att poppa ur skallen, men inget gallskrik i chocktillstånd. Något som befarats.

Alexander fnittrade förtjust och konstaterade att han allt kände igen mig och såg att det visst bara var mamma som klätt ut sig.

Och Älsklingen skötte sig bättre än första gången jag skulle lussa för honom då han låg och sov, tittade upp på mig när jag kom klockan 6 på morgonen iklädd Lucia-utstyrsel och han vände sig om för att somna om då han trodde att han drömde.

Så blev det demolerat pepparkakshus i badet, akompanjerat av arbetslösa non-stop och lite glögg för de vuxna.
Slutet gott, allting gott.

/Y

Först, allra först, innan vi kör igång med Real Lifen, så MÅSTE jag ju bara önska GLAD LUCIA på er.
Sitter ni och kollar på Luciatåget på svt?, eller ska ni iväg på nåt Luciatåg senare?, eller har ni haft nåt tåg hemma hos er?

Om allt går som planerat här, och det kan man ju hoppa upp och sätta sig på att det knappt kommer att göra, så ska vi titta på SvT Play och Luciatåget runt frukostbordet. Ungarna måste undervisas i denna tradition eftersom förekomsten av kanariska Luciatåg inte är så frekvent.



Förra året såg det ut så här. >>>
Då satt jag hormonstinn och hemlängtig och storbölade framför det finaste Luciatåg Svt någonsin har haft. Så nu ligger ribban högt på dem vill jag lova.

* * * * * * * * *

Men nu över till veckans höjdpunkt ;)
REAL LIFE och denna veckan tänkte jag att vi skulle titta närmare på våra bloggliv.
Här sitter jag och bloggar, nästan hela dagarna ;)

Man ser ju överallt en massa frågestunder med "förstå-sig-på:are" som på frågan om hur en bra blogg ser ut svarar att det är en blogg som uppdateras runt en tre gånger per dag, har snygga bilder och korta men bra skrivna inlägg.

Jaha tänker jag varenda gång. Där gick mina drömmar upp i rök om att en dag kunna driva en riktigt bra blogg. Jag prickar inte in ett rätt där.
Ändå så kommer det förbi några stycken nyfikna här ibland och läser och tittar.

Jag försöker att hinna med TVÅ inlägg per dag. Ett på förmiddagen när Irma sover. Och ett sent på kvällen när ungarna lagt sig.
Det är vad jag klarar av.

Däremot så har jag lyckats att komma igång på Facebooken och där sticker jag emellan med lite smårepliker, länkar eller tankar. Lite då och då när jag kommer åt.

För det är ju så att jag ERKÄNNER och VET om att jag brukar skriva lite för långa inlägg här. Men när jag väl kommer igång så är det som att starta ett vattenfall.
Det finns så mycket som vill komma ut.
Och jag förstår att det finns många som inte läser hela inlägget utan bara första och sista meningen.
Jag måste nog gå en kurs i att skriva kort. Sånt är svårt...

Annars så kan man väl säja att jag blivit biten av detta. Nästan jämt så tänker jag på om jag skulle kunna skriva om detta på bloggen, jag går och formulerar meningar i huvudet och uppdaterar ständigt besöks-statistiken för att se om det är någon som läser det jag skrivit.
Inte SÅ sunt.
Borde kanske skaffa mig en annan hobby också ;)

Fast det ger ju så mycket detta. Jag rensar mitt huvud och strukturerar upp mina tankar genom att skriva ned dem.

Och det hjälper mig att komma ihåg vad som hänt och när. Som en slags dagbok, fastän öppen för alla.

Och en riktig skjuss för självförtroendet är det. Varenda gång som det säger ping i datorn och en ny kommentar kommer på något som jag skrivit så blir jag så glad.
Det betyder ju att någon ansett att det jag skrivit varit värt att avstå lite tid för att läsa, och för att kommentera.

För att inte förglömma vad man lär sig att skriva, stava och formulera sig. När jag går tillbaka i bloggen så ser jag ju att jag utvecklats enormt. Jag har ALLTID varit en kråka på att stava, och har fortfarande mycket kvar att nöta in. Speciellt när jag blir inspirerad och skriver fort, då blir meningarna och stavningen lite hipp som happ.

Och sist men INTE minst alla roliga, underbara, snälla, uppfinningsrika, inspirerande och mycket mer, andra bloggare som man lär känna där ute i världen. Av dem lär man sig enormt mycket.

Tänk, hur kunde vi leva innan det fanns bloggar?
Så hur fungerar bloggeriet för er?

Som vanligt så fota, berätta och länka till ditt inlägg här i en kommentar till detta inlägg. Så gör jag en sammanställning på onsdag kväll SENT och återkommer. Så vi alla får en glutt på RIKTIGA liv.

För nytillkomna läsare så är det bara att hänga på, alla är välkomna.
Bakgrund till Real Life var detta. >>>
Förra veckan så körde vi julgranen >>> med sammanställningen >>>.
För äldre inlägg är det bara att klicka på kategorin Real Life.

Och glöm inte bort. ALLT är rätt. Det finns inger rätt eller fel sätt att göra detta på. Ja det skulle vara förståss om du ljög ;)
Men då är det ju inte REAL LIFE.

Men nu väntar jag med spänning på att få se vad ni hittar på.

/Y

Jag vill bara dela med mig av en tanke som jag haft nu ett par dagar. Jag läser ibland en blogg som skrivs av Sara, nybliven två-barns-mamma och träningsfreak.

Sara skrev i sin blogg här-om-dagen att:
"Vissa tycker så klart att jag är knäpp som ställer klockan OCH går upp före barnen, men vet Ni vad? Det är supermysigt att få äta sin frukost i lugn och ro."

Jag var bara tvungen att svara henne att jag inte alls tyckte att hon var knäpp. Detta med att få äta i lugn o ro har blivit en bristvara även i mitt liv och jag kan för allt i världen inte förstå varför.

Varför ska det vara så svårt att ha lite mysigt vid måltiderna?
Jag eftersträvar verkligen att ha det trevligt och lugnt vid matbordet. Ändå är det alltid något som får ungarna att gå balobas när det är ätdags.

De kan bli helt övertrötta och supergnälliga precis när vi ska äta.
De gillar inte maten.
De vill inte äta själva.
De ska ha andra saker vid matbordet.
De ska ha uppmärksamhet.
De kan börja skrika eller toksjunga beroendes på.
Och Irma bara sätter igång och storgråter och kastar maten på golvet.
Varför?

För direkt om man avslutar måltiden och lyfter ner dem på golvet för att gå och borsta tänderna och stoppa dem i säng, ja då är de som vanligt igen.
Jag blir tokig på detta ;)

Som förälder så blir man ju helt knasig av att inte få äta i lugn o ro och jag har utvecklat en taktik för att överleva.
Jag ger ungarna mat först och så äter jag själv sedan.
Inte alls vad jag hade som plan. För jag vill att alla ska äta tillsammans. Fast i min dröm så är alla glada och rödkindade och äter stuvad spenat och blodpudding utan problem;)
Men nu är det ju inte så.

Jag kan lugnt förstå föräldrar som får ätstörningar av att få barn. För hur ska man hinna äta, och hur ska man kunna njuta av maten utan att hettsäta?
Själv så får jag väl erkänna att jag brukar smygäta i köket när jag lagar maten. För då står jag i lugn o ro och vet att det är det enda tillfället som jag verkligen kommer att kunna njuta av maten.

Hej, jag heter Yohanna och jag smygäter i köket...

Nu en god natt!

/Y

God Morgon Måndag!
En ny och härlig vecka med spännande saker på G.
Not!
;)
Jag går in på min 5:e vecka nu med flunsa. Ska jag börja misstänka komplikationer och ta mig till doktorn?
Eller lita på att de små framsteg som jag faktiskt gör är tillfrisknande, sakta men säkert?
Hmmm tål att funderas på.

Får nog ta och klämma till med en måndagslista a´la jennyn så här på direkten för att komma i stämning.


- att jag ÄNTLIGEN hittade mina advetsljus när vi var ute på saffransjakt i lördags. >>>
Det är nämligen ett par speciella ljus som jag använder VARJE år (2010 tex), och de brukar vara slut till jul som så mycket annat. Jag önskar att jag kunde skicka lite doft till er, för de luktar underbart och fyller hela huset med jul. Någonting mixat mellan äpple, kanel, ingefära och vanilj.

Fast just nu så känner JAG ingen doft, varken av ljusen eller mina nyutslagna hyacinter. Tänkt att det ska då alltid vara något som pajjar helheten :(



Så nu kunde jag fixa till advetsljusstaken och börja tända ljus. Men det är lite trixigt. Det är inte bara att tända tre ljus så där på direkten när man ligger efter. Nej man måste tända ett i taget och låta de första brinna ner sig lite. Annars så blir det ju kaos i staken ;)



Tänk att det finns ingenting som fixar julstämningen så bra som lite tända ljus och julmusik. Kan man inte skaffa allt, men ändå vill ha stämning, så rekommenderar jag att sattsa på ljus och musik till jul.

Fast jag har spelat upp alla mina minutrar på Spotify så det är slutlyssnat för oss där. Jag måste fixa musiken på annat sätt nu.
FORT!
Ja just detta med Spotify var väl ingen bra sak att ta upp i måndagslistan att vara glad för, men va 17, den får hänga på ändå som anledning till att få tummen ur och fixa annat.

- så är jag glad över att jag överlevde peppar-kaks-hus-limmandet igår. Det var med nöd och näppe och nu så är det gjort.
Kvar är bara en HEMSK blåsa på fingern som värker.

Skönt att höra i alla fall att jag inte är ensam om att ha bränt mig på socker-limmet. Då var det inte bara en nybörjar-miss.
Socker-lim ÄR livsfarligt ;)

- så är jag glad över att jag hade karraktär nog till att gömma undan chokladkartongen >>> i går kväll. Innehållet började att sjunka oroväckande mycket och det fanns tvivel om att pralinerna skulle räcka ända fram till jul.
Nu är det bara att hoppas på att jag INTE kommer ihåg vart jag gömt den.

- glad är jag även över att det går så bra med REAL LIFEn och denna vecka tänkte jag att vi skulle ta en kik på bloggandet och vad det gör med våra liv. Det är bara tre REAL LIFEar kvar på året, en måste ju ha nåt jultema och den sista tänkte jag att vi skulle göra nån sorts sammanställningarnas sammanställning över alla som varit med under året.

Återkommer med detaljer. Men antekna i kalendern, för det börjar att bli fullteknat där nu inför julbestyren.

Nu ska jag ta igen mig lite för nu är jag TRÖTT, jääääsp.
Ha en bra måndag så hörs vi senare.

/Y

Tänk att en dag kan gå så fort och ändå så har vi inte gjort speciellt mycket. Det brukar ju vara när man har fullt upp som tiden flyger förbi och inte när man går och smålullar. Fast då flyger tiden förbi ganska så bra ändå har jag märkt på äldre dar.
Den flyget förbi ganska så jämt kan man säja ;)



Vi körde igång här med en mysmorgon och det är ju klart, där försvinner ju mycket tid.
Men ack så härligt mysig...

Så var planerna att jag skulle vika tvätt, plocka undan på matsalsbordet, hänga upp rullgardinerna, städa toaletterna, lägga i plastlakanet i Alexanders säng, lägga in vikta kläder i sina byrålådor.
Ja en hel massa alltså som INTE blev gjort.

Men jag gjorde en annan seg-grej som jag brukar göra runt jul. Inte för att det har någonting med jul att göra, utan mest för att jag måste ha något datum att hänga upp det på. Annars så glömmer jag bort att göra det eller när jag ska göra det.
Tvätta alla sängkläder, dvs. kuddar och istoppstäcken.
Tvätta och tummla och nu så är det gjort. Hela FYRA stycken set är rena. Jag önskar så att jag kunde känna hur gott det doftar, men luktsinnet är fortfarande i strejk.

Lagade mat gjorde jag minsann också, värdig en söndag.

Och sedan på eftermiddagen, något försenat eftersom svärmor kom på sedvanlig söndagsvisit och skulle ha kaffe och barn-barns-mys, så klistrade jag och Alexander pepparkakshus.

Lyckorusig och högmodig efter gårdagens lyckade lussebulle-bak, så körde vi på med "julpyssla-med-barnen". Men det är ju sällan som en stjärna faller på samma ställe två gånger....om ni hänger med på vad jag menar.

Fast detta misslyckande skall ICKE skyllas på barnet dock utan på mamman som försökte använda ett två år gammalt pepparkaks-hus-bygg-satts. När pepparkakor är en färskvara.
Byggsattsen var trasig OCH mjuk. Efter mycket klistrande och lagande med sockerlim så blev det mer skarvar än helt.

Dessutom så var passformen under all kritik. Och Yohanna, ovan som 1000 vid att bygga pepparkakshus, detta var min första gång, brände sig både på ett och tre ställen på sockerlimmet.
En ALLVARLIG varning borde utfärdas på detta sockerlim som är livsfarligt och orsakar allvarliga brännskador efter bara sekunders hudkontakt.
Aj aj aj, på fingertopparna som gör så jäkla ont.



I morgon efter skolan har jag lovat att det vankas garnering av huset. Då blir det intressant att se hur vi ska lyckas att dölja alla skavanker.
Mycket sockerglasyr och nonstop kommer det att gå åt. Och som tur är så har jag det på lager.

Men jag ska väl inte vara så hård mot mig själv, det VAR ju första gången. Och det viktigaste är ju att vi gjorde det. Och att vi gjorde det tillsammans. Nu kan det bli ett fint barndomsminne hos Alexander. Ja om han suddar bort alla svordomar förståss som han fick höra när jag brände mig på fingertopparna.

Aj aj *#¨^¤%# aj!

/Y

17:00 Den VIKTIGA ingrediensen är hittad efter en mor- och son-tur på stan. Vi hittade även adventsljusen, ett par klappar och en var sin kebabrulle att avnjuta som lunch.

Dock är kebabrullarna här INTE som i Sverige utan egentligen en helt annan rätt fastän kallas för rullar.
Helt annan smak, helt andra ingredienser och helt annat format.
Kan det bli mer annorlunda?
Ja det kan det!
De säljs nämligen av ett jäng kineser ;)
I detta shoppingcentrum...

Ja-men-i-alla-fall så är vi nöjda med dagens shoppingrunda och är nu hemma och ska baka lussebullar.
Jag förbereder degen medans de andra pysslar med annat.



Det körde dock ihop sig ganska så rejält på en gång då jag inte kunde bestämma mig för vilket recept som jag skulle följa.
Jag har tre olika böcker och alla verkar bra MEN olika.
Så jag körde en kompromiss och blandade ihop allihopa.

I den nyaste boken, den som är skriven av en konditoriare så skrivs det att man ska vara VÄLDIGT noga med måtten och följa receptet till punkt och pricka.
DET sket ju sig på en gång ;)

Först så ska man ju smula jäst. I ett recept så stog det 100 gram jäst och i de andra så stog det bara 50 gram, som vanligt.
Men eftersom den med 100 gram jäst var från en konditoriare och de alltid brukar ha så fluffiga bullar så gick jag på det.
Det kanske är DET som är trixet tänkte jag.

Fast det visade sig sedan att det receptet var för dubbel satts. Men då var det redan för sent. Så nu blir det spännande att se.

Så ska man ju öppna en massa SMÅpaket med saffran och det tar ju en jädrans massa tid. Och så blir man alldeles gul om händerna.
FINNS det inget lättare sätt?

För att saffranet ska smaka mer så ska man enligt en av kokböckerna blanda det med en masked okryddad sprit och låta det stå och dra minst 30 minuter. Det gjorde jag. Samt att jag blandade med en halv tsk salt och mortlade för det står det i receptet från min mor.

För att jag skulle komma i håg alla ändringar och justeringar och påhitt jag gör nu under detta bak så fick jag tag på ett block och penna för att klottra ner på. Annars så brukar det bli så att resultatet blir jättelyckat, men jag har ingen aning om hur jag har gjort.

Detta året så blir det väl tvärt om kan jag tro.
Skitdåligt men jag vet i alla fall hur jag har gjort ;)



Nu ska vi se vad jag har gjort mer för kompromisser.
I konditorireceptet så stog det att man INTE skulle smälta smöret utan ta rumstempererat och blanda i så det körde jag också på. Det skulle göra bullarna saftigare.
Vi får väl se.
Men så stog det i det andra receptet att för att få saftigare bullar så skulle man ha i kesella. Och det är ju ett känt knep. Och planen VAR att jag skulle köra på det, men det föll bort i hanteringen. Jag hade köpt hem kesella men den står oöppnad i kyskåpet.

Något annat som föll bort i hanteringen var ägget.
Man måste ju vara skärpt när man bakar. Skärpning Yohanna!

Ett annat tips från konditorireceptet, som VAR det nyaste och därför det mest intressanta, var att jäsningen måste få ta sig tid. Den är det som gör att bullarna blir bra. Och handen på hjärtat är det ju där som jag brukar fuska. När man väl kommer till det stadiet så är det bråttom och tiden har runnit i väg.
Skjuss in med bullarna i ugnen, gångna de jäsminutrar som krävs eller ej.
Resultat brukar vara torra bullar men det har jag ju inte förknippat med jäsningen.
Kan det vara så?

Så nu får bullarna ta sin tid. Inte SÅ mycket som konditorireceptet krävde vilket var 45 + 45 + 45 minutrar. Nån måtta får det vara.
Men väl så stog bullarna på en timmer först och så 45 efter utbakning.

Jäsning ja, det är ju det känsligaste momentet. Alltid så är jag så jäkla nervös när det är dags.
Kommer degen att resa på sig eller har jag haft för kall degvätska. Eller för varm också för den delen.
Man ska ju ha 37 grader. Men så brukar jag bränna på lite till för bunken är ju kall när man häller i den i jästen. Och fler kalla ingredienser ska ju i. Så den kallnar ju ganska så abrubt när den väl kommer på plats i skålen.

Men idag så hade jag tur.
Det svällde på bra där den stog.
Efter en timme så tog jag den, då var den dubbelt så stor som när jag lämnade den.

Så kom då äntligen det efterlängtade momentet.
Ögonblicket som alla mammor väntar på med ÅNGEST.
För man SKA ju baka med ungarna.
Och det SKA vara roligt.
Och ungarna SKA vara glada.
Och alla SKA vara lyckliga.
osv.
Men allt som oftast så är det INTE så.

Idag var ett undantag och jag fick för FÖRSTA gången sedan jag blivit mamma uppleva ett sån där riktigt underbart julpysslingsögonblick, när man riktigt förstår varför man kämpar så som man gör.

Guldklimpen blev INTE arg när det var dags för bullutbak och han var tvungen att stänga av datorn.
Alla var glada i köket.
Musiken var perfekt.
Lillskatten åt deg men det brydde sig inte mamman om.
Klockan gick men ingen stress infann sig.
Bullarna blev inte perfekta med väl mycket gulliga.
Ja ALLT gick som det skulle och vi pussades och skrattade mycket.
Precis som i Bullerbyn ;)



Och Alexander var jätteduktig på att rulla katter. Det gick nästan inte att se vilka som han hade gjort och vilka som var mina.
Fastän det kanske säjer mer om min bakteknik ;)



Så skjuss i med ungarna i badet medans bullarna jäste en sista gång. Och så blev det bullar till kvällsmat.
Mat också förståss.
Men bullar till efterrätt.
För aldrig är väl bullarna så goda som när de är nybakta?




Och när ungarna väl kommit i säng och allt var lugnt och tyst, så fick Älsklingen och jag avnjuta våra bullar i lugn o ro.
Fast så var det ju INTE.
För fotbollen började ju och som majoriteten gissat så var Älsklingen MYCKET piggare då än i morse då det vankades shopping ;)

Så han satt och svor i soffan när första målet kom efter en minut, åt FEL håll. Och så skrek grannen så väggarna höll på att trilla dän. Och resten av Las Palmas tjoade så fort som det hände något.
Så lugn o ro ska jag väl inte skriva.

Och bullarna, hur blev dom?
Ja sanningen att säja så märkte jag ingen skillnad.
Fast vi är så snuviga här så Älsklingen är helt förstummad över hur man helt kan tappa både smak- och luktsinne.
Ingenting smakar någonting.

Och problemet med att få reda på när Irma bakat någon liten "bakelse" kvarstår. Vi känner inte lukten av någonting.

Men koncistensen på bullarna var bra. Får se hur de blir efter några dagar eller efter att ha tinats upp.
Det är det stora provet.

Nu en god natt!
/Y

 

Det verkar som att dagens inplanerade fortsatta shoppingrunda har blivit inställd.
Vi har fått en MAN-förkylning i huset.
Inte att leka med.



Vi får se om han inte piggnar till inför kvällens hat-kärleks-fotbolls-match.
Barcelona mot Real Madrid.
Det tror jag ;)

Men det gör inget att vi är hemma idag. Det finns att göra här.
Plocka undan på matbordet efter förra helgens fönsterputtsarrace. >>>
Då hela skrivbordsinnehållet, ja hela kontorsinnehållet föresten, hamnade på matsalsbordet. Vart annars? >>>

Så tar jag Alexander och åker och letar saffran, nu när Irma somnat. Det var slut i vår mataffär när vi veckohandlade igår.
Säg något som INTE är slut när man ska ha det här?
På eftermiddagen kanske vi kan ställa till med Lussebullebak, om vi har tur.

Ja, det finns att göra här.
Återkommer.
Nu ska jag jaga saffran.

/Yohanna

Goder Afton!

Det var ju den 7:e i onsdags och Lillskatten fyllde 16 månader.
Det måste ju dokumenteras.
Ja, jag vet att sist när jag skrev om Irma >>>, så bestämde jag att det absolut INTE fick gå två månader i stöten mellan varje dokumentering. Inläggen blev så OTROLIGT långa då när jag skulle berätta allt.
Nej ett varje månad. DET är lagom.

Men vet ni, så kom livet emellan igen och vi fick besök, och vi blev sjuka och Irma hittade på en massa grejjer, så det har inte blivit någon dokumentering alls sedan sist.
Och jissa om jag har att berätta.

Och det hade jag tänkt att sätta mig och göra nu.

Men det är faktiskt fredag, och jag har inte inspirationen att skriva och komma i håg en massa nu. Jag skjuter det på en annan dag.
Går det bra?
Och så bjuder jag på en Irma-bild från i morse när hon talar i telefonen som egentligen är en batteriladdare. Jag har ingen aning om vart hon har fått detta med att prata i telefonen ifrån. För här hemma är vi verkligen INTE några STOR-telefon-samtalare.
Det hade varit mer logiskt om hon börjat att knappa på något som liknade en dator. DÅ hade jag hajjat sambandet.

Telefongenen ligger kanske djupt rotad i alla ungar...

Så nu önskar jag ett trevligt fredagsmys till alla och så sover vi gott i natt.
OK?

/Y

Igår kväll efter att vi kommit hem från den utmattande shoppingrundan >>> och fått ungarna i säng, då tog jag mig ett HETT bad för att lyxa till det lite. Och jag tog faktiskt med mig en liten ask praliner in också.
Det är ju helt omöjligt att stå emot.
Men det är faktiskt BARA 4 praliner i varje liten ask, så det är inga stora kvantiteter vi talar om nu ;)

Men så låg jag där i badet och smaskade och kom jag på att idag var det ju fredag och fredagsvägning, och det stack faktiskt till lite i mig av dåligt samvete och ångest. Men så gick det över och jag bestämde mig för att jag var värd detta, att jag mådde dåligt och det inte går att stå emot en hel låda fylld med choklad i köket. >>>

Inte så himla logiskt tänkt och man når inga framgångar tänkandes så.
Men men..

Så innan jag klev upp på vågen i morse så hade jag det vanliga dealandet med mig själv i huvudet:
- Jaha Yohanna hur tror du att det kommer gå idag?
- Ja jag hoppas ju förståss Yohanna på att vågen ska peka nedåt.
- Tror du verkligen det Yohanna när du legat hemma och varit sjuk i 4 veckor och dessutom denna veckan smaskat choklad?
- Nja jag tror väl inte på det, men man kan ju alltid hoppas.
- Jag tror att du gått upp Yohanna.
- Jaha hur mycket tror du att jag ska ställa in mig på.
- Ja inte för att vara taskig med ett kilo får du nog räkna med. Du vet ju hur lömskt kroppen är.
- Ja fast jag har inte känt mig något tjockare denna veckan.
- Det är ju bara önsketänkande från din sida, det vet du ju.
- Kanske bäst att ställa in sig på två kilo plus då, för att vara på den säkra sidan.
- Ja det tror jag nog är bäst.
- Men du det gör inget. Det tar jag igen efter nyår.
- Ja jag vet det Yohanna, du KAN!

Och så upp på vågen som visade 0,5 kilo MINUS.
Det är ju inte klokt.

Nu är jag ju inget proffs på vare sig näringslära eller energiförbrukning, men kan det vara så att när man är förkyld så går allt fettet ut i snoret och blandar sig. Och så när man snyter ut snoret så åker det ut i näsduken istället för att sätta sig på rumpan?
Kan det vara så?

Och kan det vara så att det går åt lika mycket energi åt att snyta sig och att hosta som att stega 10.000 steg om dagen?
Det måste ju ligga till på det sättet.

Jag tar tacksamt emot resultatet. Men även om det var en väldans rolig period detta när man kan äta choklad och gå ner i vikt, så föredrar jag nog nu att bli helt frisk istället.
Jag kommer nog att ångra den önskningen när de sista bångstyriga kilona ska bort och jag är dundersugen på choklad. Men nu är jag ganska så trött på flunsa.

Tidigare, innan, när jag stog och väntade på att Irma skulle somna i sin säng, så lyckades jag pricka in inspiration, tid och materialtillgång igen >>> och lyckades få julpyntat mina hyacinter.
Så det blir en bild på dem istället för att jag ska slita av mig kläderna och ställa mig framför hallspegeln som jag inte hunnit att julputsa.
Ni får kika tillbaka på förra veckans jul-pinuppa >>>, om ni vill se en sån bild nu.

Men nu är det fredag och lunch hos svärmor och veckohandling står på eftermiddagens schema.

/Y

Torsdagskväll och vi överlevde shoppinghysterin.
Med nöd och näppe...
Det är konstigt hur en sak som shopping, som VERKAR så lugnt och skönt, kan få en att helt köra slut på sig själv och göra så att man slutar som en urvriden disktrasa....eller värre.

Det är något med allt folk som stressar omkring och knuffas, alla äldre damer som virrar omkring och inte vet på vilken fot de ska stå, något med ungar som KONSTANT gnäller om att de MÅSTE gå till leksaksaffären nu annars så dör de av tristes, med fötter som börjar att värka i skor som på morgonen verkade alldeles perfekta för shopping, med sockerhalten som sjunker i svindlande fart, med timslånga köer till hamburgerresturanger, med brister på barnstolar, med gråt och tandagnisslan och slutligen en sån massa påsar att armarna kroknar och en vetskap om att bankontot lyser så rött så att Rudolfs röda mule verkar grön i jämförelse.

Ja det är något med det, som gör att planer på att hinna med TVÅ shoppingcentrum på EN dag får planeras om, och att en tidig hemgång med fikapaus i soffan, UTAN skor och MED ungar som kan springa fritt, verkar som en helt ok avslutning på dagen och inte alls som en förlust.
Nej att få en extra timme på eftermiddagen, i lugn o ro med familjen, att busa på golvet och lyssna på julmusik. Istället för att komma hem sent med trötta ungar och trötta föräldrar och försöka hinna badning, matning och läggning av ungar på tre röda.
DET är guld värt och det ser jag som en bra utveckling av min prioriteringsförmåga.

Men INNAN vi åkte, innan vi ens kom så långt att vi hade borstat tänderna, så ville ungarna ha ett kort på sig själva. De har visst blivit inspirerade av allt mitt syskonfotograferande och har fattat galoppen med att sitta still och se lyckliga ut.
IBLAND.
Och synd är ju att man/jag inte har hunnit att få på nån form av julmundering så att korten kan användas som julkort.
Men det verkar lovande inför framtiden...

Ja det var shopping på shoppingcentrumet Las Arenas som ligger nere vid Las Canteras-stranden. Och det var LÅNGA köer ut på motorvägen för att komma dit. Men det hela flöt på bra och innom en rimlig tidsförflutning så hade vi parkerat.





Shopping/Undersökning av:
- adventsljusbutik - ingen lycka idag heller, alla ljusen slut. Jakten går vidare.
- H&M för passande utstyrsel att fylla mjuka paket till barnen med. SVÅRT att hitta kläder, eller känna sig motiverad att slösa pengar på kläder när de inte behöver något. Eventuell justering i paket-förslags-listan.
- ToysRus i detta paradis för ungar att springa omkring och bara pilla. Vi var oroliga för hur vi skulle kunna handla paket med Alexander springandes kring bena. Men han blev så fashinerad av alla leksaker där inne att han inte brydde sig ett skvatt om vad vi höll på med eller pratade om.
- MacceD där hela världen ville äta samtidigt som oss och Irma har noll tålamod nu-för-tiden. Vädrar hon mat så ska hon ha den NU, annars så dör hon. Eller det låter i alla fall så. Tur att man har med sig nödfallsklubbor och mandariner. Bra tänkt Yohanna!
- Carrefour där det gjordes en noggrann undersökning av leksakssortimentet ända tills flunsa-utmattningen gjorde sig påminnd och vi beslöt att nu ORKADE vi inte mer utan ville åka hem och fika. Och kors i taket så var vi ALLA överens, även Alexander som annars brukar bli fly-förbannad.

Det var våran dag och vi får väll anse oss nöjda med dagens insatts. Det är fortfande långt till jul...

Så fick jag på Facebook förklarat av min allvetande akademiker-lilla-syster med sambo, att detta med dagens helgdag och att det skulle vara en firning av Marias obefläckade avelse när hon blev gravid med Jesus genom att få ett budskap från en ängel.
Det var helt FEL.

Jag tyckte väl att det var en snabb graviditet. Bli gravid den 8:e december och föda den 24:e. Sånt händer ju bara i Bibeln.
Fast å andra sidan är det inte heller så många utanför bibelns värld som blir gravida genom att tala med en ängel.
Hmmm ja det är ju fler saker där som inte är speciellt trovärdiga, men hur som helst.

Dagens helgdag firas för att Marias MOR Anna blev gravid med MARIA på denna dagen och att detta var en avelse utan synd så att Maria i framtiden skulle vara obefläckad och kunna föda vår allsmäktige guds enfödde son utan någon som helst skuldbeläggelse.
Hänger ni med?

Ja det fattar ju vem som helst;)
Älsklingen såg ut som en fågelholk i ansiktet när jag berättade för honom och sedan låg vi bägge raklånga på mattan och gapskrattade.
Det är tur att man är lättroad...

God natt!
I morgon är det fredag...

/Y

God Morgon!
Torsdag här, helgdag och allmän shoppingdag planerad. Vi ska ut och knö med resten av Las Palmas invånare. Och resten av Gran Canarias invånare också för den delen...

Efter att ha varit sjuka i 4 veckor och bara legat på sofflocken så är det dags att ta tag i saker och ting för att få något gjort.
Vi har ju inte blivit kurerade av att vara hemma och ta det lugnt. Så en riktig shoppingrunda kanske är vad dessa basilusker behöver för att dra åt fanders och lämna oss i fred.

Hur lätt tror ni att det har varit att gå hemma och vara förkyld med en låda full med små choklad-pralin-askar ståendes rätt framför näsan? >>>
Nej just det, inte alls lätt.
Jag har ju fallit dit. Det kunde man ju räkna ut med baken.
Och nu är jag tillbaka i choklad-träsket.
Bbuuuuuuääääää!

Ja när det blir dags att köra igång igen med "operation fettsanering" efter konvalesensen, ja då är det bara att börja om på nytt.
Nya rutiner.
Nya begär.
Nya undanflykter.
Tillbaka på ruta ett igen, fast 10 kilo lättare ;)

Och morgondagens fredagsvägning, ja den.....vad ska jag säja?
Det blir ju som det blir.

Men nu så ska vi ut och shoppa.
Återkommer.

/Y

ÄNTLIGEN!
Julen är räddad. Jag fick tag på tre stycken hyacinter och fler skulle komma frammåt jul.
När då?
Ja eftersom detta är Spanien och Kanarieöarna så antar jag att jag får gå dit och kika med jämna mellanrum, så att jag inte blir utan.

Adventsljusen däremot hade jag ingen tur med. De var slut.
Så det blir att fortsätta jakten i morgon, i samma affär fast på annat ställe.

I morgon är det ju helgdag (den obefläckade befruktningens helgdag ;)  ) så då hade vi tänkt att vi skulle bege oss ut och knuffas med alla andra. Om snoret och förkylningarna samarbetar vill säja.
Sånt vet man ju aldrig ;)

Men när vi kom hem från hyacint-och-ljus-jakten idag så fick jag mig en redig påminnelse om att det kanske inte alltid är så himla kul på julen. Ungarna var SÅ trötta och bråkade (ja de är inte alltid så sams som det såg ut på föregående bilder) och middagen intogs, eller försöktes att intas, under gråt och tandagnisslan tills jag fick nog och skickade alla i säng utan vare sig godnattsaga eller avslutad middag.
Så får det bara inte gå till. Äteriet alltså.

Konstigt nog så var tröttheten som bortblåst hos bägge ungarna så fort som de släpptes från matbordets fängelse.
Konstigt...

Men jag blir så ledsen när det händer att vi bråkar och dagen avslutas tråkigt.
Allt är verkligen inte bara rosa moln och julmusik ÄVEN om det är juletider och alla borde vara snälla.

Därför tänkte jag börja med att tala om ett inlägg som jag läste här-om-dagen och inte får ur skallen. Det är Freja som berättar att hon inte alls tycker om julen och varför hon har kommit på fel kant med den. >>>
Det kan vara nyttigt att läsa om att det finns personer som har det så här.
Men det gör mig så ledsen...

Men nu till veckans sammanställning av julgranstraditioner.

- Madredetres kör med Gott-och-Blandat-gran hemma hos sig. Lite nytt, lite hemmaknåpat, något köpt, något gammal, något JÄTTEgammal ;) osv. 
Traditionen bjuder att granen kläds dagen innan jul. Fast i år är Madre lite småsugen redan nu så vi får se om hon ska hålla sig eller om hon ska släppa fram gran-frosseriet innom de närmsta dagarna.

Granen kläds vanligtvis av hela familjen och under bråk och kiv. Inget konstigt med det, så har man gjort sedan urminnes tider och alla blir nöjda och glada på slutet i alla fall. Skönt att höra för så hade vi det hemma hos oss när vi var små också. Tre systrar som skulle samsas om vem som skulle hänga vad och vart...
Huvaligen vilka minnen ;)

- AnnaPanna kör på att klä granen dagen innan julafton även hon. Så har man gjort i alla tider, både nu och förr. Inte för att hon har sett nån regelbok i hur och när man ska klä gran, men det har bara blivit så.

Tänk vad mycket barr det skulle bli om man klädde den innan. Och då har de bara plastgran. Men hon försäkrar att även den släpper barr. Och här kan jag hålla med Anna till punkt och pricka. Även vår plastgran släpper barr så man får huset fullt. Inte SÅ stickiga som den riktiga men tillräckligt för att reta gallfeber på en.

Anna är helt införstådd med att julen är barnens högtid och att de ska få vara med och klä granen, och det får de. Det är bara det att Anna kommer sen, efteråt och justerar.
Helt ok tycker jag. Det ska ju vara perfekt ;)

- Hanna har haft lite otur med omständigheterna, både i år och förra, så de planerade jultraditionerna har kommit i skymundan.
Skriver hon...
Men sedan börjar hon att räkna upp både julgran och pepparkakshus och jag vet inte vad, så att jag som ÄR julfantast riktigt kommer i skymundan. Ja det är väl bra att ni tar det lugnt då. För annars så vete17 hur juligt det hade varit hos er ;)

- Ewa pendlar mellan att vilja ha en plastgran och en riktigt men har nog kommit fram till att i år ska de köra på den naturliga stilen. Och det trotts att Ewa här tar upp ett väldigt väsentligt problem med just naturliga granar; de inneboende hyresgästerna.

I varje frusen gran så finns det massor med inhysta hyresgärster som vaknar till liv så fort som granen börjas att värmas upp.
Och kommer UT i verkligeheten!

Farligt kan det vara också. Det vet Ewa eftersom hon nästan körde i diket då en STOR spindel fått för sig att vakna just i hennes bil, när hon körde hem granen.
Precis som i en riktig skräckis, brrrr.

- Therese Är en av de juligaste personer som jag träffat på här i bloggvärlden. Jag tror att vi höll på att plocka ihop semestersakerna från sommarstugan när jag såg att hon höll på och provsmakade årets glögg på sin blogg.

Hemma hos henne är hela julen redan framtagen och hon har lusläst ALLA julmagasin som man kan komma över. Det som inte har pysslats med hemma hos dem är inte värt att ödsla tid på.
Problemet eller utmaningen just nu, är att få granen att överleva sonens vilda framfart.

- Jenny i Wales ÄLSKAR julen och december. Därför åker allt pynt upp redan första advent. Inget spara här inte.
Jo faktiskt.
På granen.
Hur ska man annars få den att överleva ända fram till slutet. För det måste ju vara en äkta gran. Annars så luktar det ju inte jul.

Och i granen, där ska det vara allt. En gran ska leva, innehålla historia ha lite av varje. Det spelar ingen roll ifall den inte matchar övriga hemmet.

Vet ni. Nu blev jag så sugen på att ta fram granen så det vet-i-sjutton om jag lyckas att hålla mig tills dan före dopparedagen ;)
Vi får se.
Nu har jag ju hyacinter i alla fall. Tråkigt nog så kan jag inte lukta på dem. Allt luktar snor.

Tack så mycket till alla ni julfantaster för att ni delade med er av era traditioner.
Bra jobbat!

/Y

God Förmiddag!
Jag är hemma med ungarna.
Det är INTE helgdag idag, men väl igår OCH i morgon. Skolan har ledigt så vi huserar här hemma.
Det vore trevligt att få någonting gjort.
Få färdigt fönstrena till exempel. >>>
Men jag vet inte...

Jag blir avbruten hela tiden. Av att snyta näsor till exempel. Det är ju helt OTROLIGT hur mycket snor det får plats i en näsa. Och det verkar som att det får plats med mer snor i små näsor än i stora. Och ännu mer snor i täpta näsor än näsor som fått lite spray i sig, hur det nu kan komma sig. Torkar sprayen ut snor?
Ja som ni märker är det mycket snortankar just nu ;)

Min mor sa när hon var här att vad klagar du på Yohanna. Irma är ju inget jobbig. Hon bara tultar omkring här hemma utan att göra någonting.
Jo jag tackar ja.
Ingenting...



Nu på de 10 minutrar som jag suttit här och skrivit så har hon hällt ut allt innehåll i kökslådorna på golvet. Inte för att leka med slevarna utan mest för att det är så kul att häva ut allt på golvet.



Så har hon fått span på min DVD-samling på kontoret. De VET hon att hon inte får leka med men ändå så är det ju SÅ spännande. Hon fick ett par andra DVD:er att leka med. Så suget på att leka med DVD skulle gå över....trodde jag.
Nej då det är dessa speciella förbjudna DVD:er som är intressanta.
Så nu har hon hävt ut alla dem på golvet. Under ständigt tittande på mig med skyldiga ögon, men full-i-fn-glimt i dem.



Och för att avsluta sitt konststycke så tog hon och hävde ut alla leksaker i Alexanders rum också. Så nu har jag att göra när hon går och lägger sig för att sova här vid halv-elva-snåret.

Jag antar att dagen kommer att sluta i brist på tålamod och utdragande av ungar på stan. Det är det enda sättet att hålla dem lugna. När de sitter i vagn eller går bredvid och håller i den. Men man kan ju inte hålla på och knalla runt på gatorna hela tiden.
Jag vill ju få lite gjort här hemma.



Men nu är det läggdags här så jag får passa på att få något gjort. Så att jag sedan kan gå och dra med ungarna på stan. Kanske man skulle kunna ta och få hitta sig ett par hyacinter. Det börjar bli dags.

Så,vad ska jag börja med?

/Y

Hela vår lediga dag har gått och vi har inte legat på latsidan en endaste sekund. Ja kanske lite där i början, när Guldklimpen beslöt sig för att ta sovmorgon i min säng och Älsklingen gick upp med Lillskatten.
Ja, då låg jag kvar och njöt till 8. För det händer inte FÖR ofta kan jag försäkra.

Sedan körde vi igång med dagens dagsverke.
Inga affärer var ju öppna att shoppa i så vi passade på att tvätta fönster.

Det har varit helgdag här i Spanien idag. De firar spanska konstitutionen som fyller 33 år i år. Fråga mig inte vad det betyder för vi fattade ingenting av nyheterna när de talade om detta.
På torsdag är det helgdag igen, men då firar man Marias obefläckade befruktning. Ja det fattar vi väl alla vad det är. Men hur det gick till är en annan femma ;)

Men nu till fönstertvättandet...

Jisses vilket slitjobb det var, men nu är det gjort.
En sten har fallit från mitt bröst, en surdeg är avklarad, en länge bortförklarad sak är omhändertagen.
ÄNTLIGEN tog vi tag i fönstrena på kontoret. Tvättat dem och hängt upp nya gardiner.
Och hela dagen höll vi på.

FÖRE: Fönster som inte tvättats sedan vi flyttade in här för två år sedan. + att det pågått fasadrenovering det sista halvåret som satt sina TYDLIGA spår på fönstrena. Gardiner som ser så malätna ut att det är riktigt skämmigt att visa upp bilder. Förklaras ska väll att det är konstorsstolen som skavt av gardinerna när den klämt dessa mellan väggen och ryggstödet.



Så man får haka dän alla fönsterskivor, OM de går att haka dän. Ibland har fönstret satt sig så de sitter som berg.
Damsuga alla lister och tvätta allt glas. Uppe, nere och mitt-emellan.
Och hänga ut genom fönstret medans man gör detta. Inget för höjdrädda. Alltså höll jag mig borta och satt inne och sydde gardiner.



Vardagsrummet blev förvandlat till skrotupplag och kära matbordet blev avställningsyta för alla de saker som jag har tänkt att jag ska ställa i ordning på och organisera "när jag får tid".
Maten fick intagas vid TV-bordet. Till ungarnas stora förtjusning. Och Älsklingens också eftersom det vankades fotboll till middagen.



Jag fick gå över och låna svärmors symaskin för att färdigställa gardinerna.
NÄR ska Tomten förstå att jag behöver en egen maskin?



Nu är fönster tvättade, gardiner upphängda och kontor skinande rent.
Vi är nöjda.
Dock fattas det en liten mörkläggnings-rull-gardin i ena hörnet för att allt ska vara klart. Och så hade det blivit kolmörkt när jag skulle ta efterbild.
Så den får ni vänta på tills i morgon.

Nu ska vi gå och lägga oss och drömma ljuva drömmar om hur duktiga vi varit i dag och vad skönt det är att inte ha detta hängande över oss i framtiden.

God natt!

/Y

PS Glöm inte att berätta om era julgranstraditioner och åsikter i veckans real life. Ni har hela dagen, onsdag, på er i morgon. Ända tills på kvällen. Så var inte blyga. DS

Ser här och där att folk redan har klätt sina granar och då vet jag inte vad jag ska tycka. Jag har ju inte ens fått upp min advetsljusstake, den som man tänder själv, med eld alltså ;)
Jag blir lite tve-åsiktad.

Å ena sidan så förstår jag att ska man ha sig en gran så vill man njuta av den så mycket som möjligt. Och så gör många här nere. 1:a december så åker hela härligheten fram. Allt från småtomtar till gran i skrud. Och det är ju bäst att passa på, 20:dag Knut åker hela härligheten ut.

Men å andra sidan så har jag våra traditioner från när jag var liten. 1:a advent så åkte stakar och stjärnor fram och dagen INNAN julafton så var stora pyntar- och provsmakar-dagen. ALLT pynt åkte fram, granen kläddes och på kvällen så provsmakade vi julskinkan som stått och gojsat sig i ugnen under HELA eftermiddagen. Inget halvfabrikat där inte ;)

Men då, dagen innan julaftonen, då hade mina föräldrar och främst min mor ALLTING klart för julen. Allt var puttsat och fejjat, ordnat och donat. Inte en pryl fattades.
DET är INTE ett släktdrag som gått vidare till mig :(
Förra året så rullade jag köttbullar och slog in paket på självaste julaftonen. >>>
Kan det bli mer felplanerat?

Fast detta med att klä granen, provsmaka skinkan (hemma hos oss halvfabrikat dock) och på kvällen slå in klappar under glöggdrickning, DET brukar vi försöka att hålla på.

Och här kommer folk och berättar att de redan har klätt granen.
Jag blir nog lite sugen jag också.
Men traditioner är ju traditioner....eller?

Hur är det egentligen? Är detta med att klä granen dagen innan dopparedagen en förlegad tradition, eller har det inte ens varit en tradition? Har jag fått det hela om bakfoten?

Och hur har ni det med granklädningen? Är det en sak för hela familjen eller klär föräldrarna, eller rent av bara en person den i skymundan till överaskning åt de andra?

Och hur ser granen ut? Är det en mix av allt som man kan tänka sig. Eller följer den ett tema, en design, en färg eller något annat?
Själv har JAG just enväldigt bestämt att årets gran (förra årets >>>), som fyndades under så stort ståhej förra året >>>, skall gå under klädkoden vitt & silver. Övrig jul går här i år i rött, vitt och silver.
Jag är en julfantast, har jag nämnt det?

Som vanligt så fota, berätta och länka till ditt inlägg här i en kommentar till detta inlägg. Så gör jag en sammanställning på onsdag kväll SENT och återkommer. Så vi alla får en glutt på RIKTIGA liv.

För nytillkomna läsare så är det bara att hänga på, alla är välkomna.
Bakgrund till Real Life var detta. >>>
Förra veckan så körde vi arbetsfördelning >>> med sammanställningen >>>.
För äldre inlägg är det bara att klicka på kategorin Real Life.

Och glöm inte bort. ALLT är rätt. Det finns inger rätt eller fel sätt att göra detta på. Ja det skulle vara förståss om du ljög ;)
Men då är det ju inte REAL LIFE.

Men nu väntar jag med spänning på att få se vad ni hittar på.

/Y

Jag måste ju berätta hur det gick med utrökningen av basiluskerna. >>>
Jag satte på en STOR kastrull med vatten och så i med hela lövhögen. Så fick det puttra lite. Kände mig faktiskt lite som Kulla-Gulla när hon kokade led-medicin på slottergubbarna.
Kommer ni ihåg?
Eller var det bara jag som läste Kulla-Gulla när jag var ung ;)

Så in med kastrullen i alla rum och där fick den stå och svalna. Koka upp igen, in i nytt rum och där fick den stå och svalna.
Så nu har hela lägenheten fått besök av häxbrygden a´la Kulla-Gulla.

Nu är ju jag redigt täppt i näsan. Känner ingen lukt och det är rent av ett h-vete när man är mamma och måste känna doften av litet bakverk i blöjan INNAN det händer en olycka. I dag har jag fått gå på instinkt och köra pekfingervalsen i blöjan.
Äckligt men användbart.

Hur som helst. JAG kände ingen magisk doft från sörjan i kastrullen och ändå körde jag ner hela huvudet däri, med hopp om en upplevelse i samma anda som man får när man luktar på Klorin.
Har ni inte gjort det?
Bättre än nässpray. Men kanske inte SÅ hälsosamt.

Älsklingen sa dock att det luktade lite konstigt här när han kom hem, typ lite örtigt. Hur det nu luktar ;)

När denna eftermiddag lutade åt att bli en "torsdag from hell" och Irma klämt fingrarna i toalettstolen och Alexander nästan skjutit hål in till grannarna med fotbollen som var under husarest sedan sista olyckan. Och bägge ungarna grät som ambulanser och snoret skvalade som ur fontäner. Ja då fick jag nog och så gick vi till kinesen >>> för att kika lite.

(För den som undrar så ligger denna kines på uppvägen när man kommer från San Telmo och åker upp mot shoppingcentrumet La Ballena. Efter att man har passerat den stora gröna Rehoyas-parken, där jag förövrigt bor, så kommer man till en stor rondell där posten ligger. Bredvid posten ligger matvaruaffären Mercadona och ovanpå den så ligger stor-kinesen, där vi bland annat har fyndat BJ-trosorna. Fast ingången är från baksidan och inte på framsidan där ingången till Mercadonan är.)

En LÅNGSAM spatsering utan någon som helst brådska. Och det gjorde underverk för både kropp och själ. Bara att komma utanför huset gjorde att vi blev alla glada och lätta om hjärtat. Och frisk luft, ja så frisk som det kan bli i en 20-gradig storstad med tillika trafik, ja sån frisk luft skall ju aldrig underskattas.
Jag är VÄLDIGT misstänksam mot lägenheten...



När vi kom hem från kinesen så står denna låda på köksbänken. En hel låda fylld med småaskar med choklad. På Älsklingens jobb så har man nämligen ett erbjudande om att köper man si och så så får man en liten chokladask på köpet.
Passande nog så kom en sådan låda fylld med askar hem till oss.
Här lottar >>> jag ut min choklad för att inte äta upp den. Och så kommer Älsklingen hem med ny.
Det kan man kalla för samarbete på HÖG nivå.

Och så lite julmys från oss.
Var snäll och bortse från tvättställningen i bakgrunden. Den hör INTE till julstämningen. Jag vet INTE hur den kommit dit ;)



Goder Afton!

/Y

God Förmiddag Måndag!

Solen skiner i Las Palmas och termometern visar på 20 grader, julstämmigt så det förslår ;)

Vi är hemma idag. Men det beror inte på sjukdom även om den hade varit ett skäl till att vara hemma. Nu är vi inne på 4:e veckan och nu MÅSTE det gå över. Julförberedelserna måste komma igång för julen väntar inte.

Nej vi är hemma för skolan är stängd måndag till torsdag. Tisdag och torsdag är det nämligen helgdagar här så skolan slog till och gjorde långledigt.

Vad man firar?

Ja som vanligt så är det ju inte helt klar och inte så många har nån koll på vad det är. Men på tisdag så är det Konstitutionsdagen här, det är väl något med när Spanien blev självständigt eller nått politiskt. På torsdagen firar man den obefläckade befruktningen och hur det gick till fattar jag inte. Det är ju bara 2,5 vecka kvar tills Jesus ska födas.

Världens snabbaste graviditet?
Ja fast det andra i berättelsen är ju inte så himla logiskt det heller så det stämmer väl in i själva feelingen.
Vi har ledigt i alla fall ;)

Jag har fått en påse med vit eukalyptus som jag ska bränna på idag. Så får vi se om det går att utrota några basilusker här i lägenheten.
Jag har aldrig gjort något sådant förut och jag tror inte på hokus-pokus-grejjer heller. Men jag är DESPERAT.

I alla fall så ligger det en massa löv och grenar i en påse som jag har fått.
Torkat.
Man ska visst koka upp en kastrull med vatten, slänga i allt bröte i och låta ångan flyta runt i lägenheten. Man kan gå in med kastrullen i alla rum och låta rummen dränkas in i ångan från eukalyptusen.
Vågar jag ska jag även sticka ner näsan i kastrullen och andas lite...

För denna helgen så har snoret kommit och febern har lagt sig. Alla snorar här och storpacket med pappersnäsdukar som jag köpte i fredags är snart slut.
Då fattat ni vilken åtgång vi har här.
Det är nästan så vi vadar i snor och pappersnäsdukar.

Men som vanligt så hoppas jag att det är ännu en utveckling av flunsan och att vi nu är på bättringsvägen.

Dagens måndagslista a´la jennyn:


- att jag i alla fall inte ligger på sjukhus ;)

- att febern har gått över.

- att Älsklingen kom hem med en ask After Eight till BARA mig som jag har smäll i mig i helgen. Den karl vet hur man ska glädja sin fru.

- att jag gick ner i vikt i fredags TROTS sjuka. Fast EFTER after eight-asken så kanske det bara är ett minne blott ;9

- att julstämningen börjat att infinna sig här med 20 grader och sol ;). Dock infinner sig julstressen också på grund av uteblivet fixande.

- att vi har myst och gosat de sista sjuka 4 veckorna och verkligen tagit oss tid med att vara med varandra....i brist på ork att göra något vettigt.

- att allt känns så bra just nu och jag känner mig verkligen fridfull och lyckligt i detta ögonblick. Sparas och gömmas i hjärtats skatter.

- att denna veckans real life ska handla om något som ligger mig VARMT om hjärtat, nämligen julgranen. Funderar även på något slags jubeleum eller nån firning. Något måste vi ju göra med real lifen när den hållt på så länge.

- att Yohanna i Las Palmas Facebook-sida är så rolig att pyssla med.

Mycket sjuksnack men så är det ju när man är sjuk. Svårt att tänka på annat med så mycket snor i hjärnan och i lägenheten.

Ha en trevlig måndag så återkommer jag och berättar hur det gick med ut-ångningen av basiluskerna.

/Y

Nu ska vi ta ett stort kliv bort från julen och allt stök och mys. Jag har nämligen sett att det är många som längtar till fjärran länder och stränder och planerar in semesterresor innom en närstående framtid.
Tänkte att det kanske vore ett bra tillfälle att köra del 2 i Yohannas strandskola.
Del 1 har ni här, om ebb och flod. >>>



När man går till stranden, och speciellt sand-strand, är det ett par saker som man behöver veta och idag ska vi tala om sand-vett.

I Sverige så används inte, den i utlandet så populära toffeln, flipp-flopps så mycket av förklariga väderskäl. Men när man åker på semester så är det få turister som inte har ett par sådana i sin semestergarderob som man dammar av och använder flitigt i värmen.
Och det är väl logiskt.
Inget är väl så bekvämt och osvettigt som en flipp-flopp på foten. Lätt att ta av och inte gör det något om den blir varken blöt eller sandig.

När jag kom ner hit för första gången så hade jag ALDRIG använt en "riktig" utomlands-flipp-flopp, den som sitter fast med en rem som går ner mellan stor- och pek-tån. Jag använde sådana som man körde in hela fram-foten i. Och naturligtvis så fick jag värdens största sko(tå)skav när jag använde en sådan här flipp-flopp för första gången.
Självklart. Huden mellan tårna är ju liksom aldrig använd, nästan aldrig rörd. Och helt plötsligt ska den ha en skavande rem där. Och samtidigt så ska man klämma med tårna för att få toffeln att sitta fast.

Fast man vänjer sig. Och man får valkar där. Numera är jag proffs på flipp-flopp-bärande ;)

Men det är nu jag kommer till saken. Många semesterfirare kommer till stranden och ska gå i sådana här flipp-flopps utan att ha den blekaste om att det finns ett par saker man MÅSTE tänka på.

- Sand flyger.

- Flipp-flopps sprätter sand. Bakdelen på tofflorna lyfter sand när man går och stänker i väg den milsvidd, ja nästan i alla fall.

- Ligger man ner på sin handduk och det kommer någon springande i flipp-flopps i närheten så kan man slå sig i backen på att man får hela munnen full i sand.

Hänger ni med?



Så går man på stranden så tar man av sig tofflorna när man måste kryssa mellan handdukarna och solande medmänniskor. Alternativt går stelt med tofflorna och är jäkligt noga med att INTE sprätta sand på smörgåsätande strandbesökare.

Barn skall informeras på direkten av de negativa effekterna och dödsstraffet ;) på att springa och kasta sand på varandra. Sand i ögonen är nästintill omöjligt att få bort.

Ytterligare en sak om sandsprättande är att man ALDRIG skakar av sin handduk i närheten av andra soldyrkare. Man går ner till vattenbrynet och skakar i säkerhet. Finns inget mer irriterande än när du just dukat upp dagens lunch åt barnen på handduken och någon ställer sig upp och börjar att skaka sin sandiga handduk så det blåser rakt i din mat.

Lägger man sig blöt i sanden så kan man vara rätt säker på att när man reser sig upp så ser man ut som en panerad fiskpinne. Då är det bra att vara medveten om att den sanden som nu sitter på din kropp, flyger iväg och landar på någon annan. Vanligtvis på min  smörgås :( som jag kämpat med i timmar.

Så där ja. Bara ett par oskrivna regler som gör strandlivet lite mindre otrevligt.
Stranda lugnt och öva på flipp-floppsen innan de får följa med på semestern ;)

Om att åka till just Gran Canaria  på semester har jag skrivit om här. >>>

Nu en god natt!

/Y

Jag har ÄNTLIGEN kommit igång med att Spotifya julmusik här hemma. Har tänkt på det så länge men som vanligt så tar det ju evigheter för mig att komma till skott.
Jag hade, en gång i tidernas begynnelse, en skiva med en massa julmusik på. Jag tror att den gjordes till millenium-nyårsaftonen 2000, då mp3:n var i uppstartandet.

Den innehöll ALLA jullåtar man kan tänka sig.
Men så kom den bort i hanteringen och gud vet vart den befinner sig just nu.
Vila i frid min Älskade ;)



Musik är något viktigt för mig och speciellt på julen. Ingen stämning utan de där kära gamla låtarna som man kan tralla med i eller få ryspipplor på armarna av.
Mina singel-jular var fulla med musik och det börjades på en gång almanckan slog första december och slutade inte förens julmusiken stog en upp där den verkligen inte borde befinna sig.

Sedan jag fick barn dock har julmusiken, och annan musik och radiolyssnande också för den delen, fått stå tillbaka för barnTV och annat som låter här hemma.
Men jag saknar musiken så mycket och har stora hemliga planer på att återerövra mitt territorium ;)
Nu har jag haft planer på att göra en mastodont lista med julmusik på Spotify och idag kom jag verkligen igång. Nu ska här nötas jullåtar på ungarna...

Två nya julskivor som jag sett figurera här i bloggvärlden och som jag varit väldigt sugen på att lyssna på är Sarah och Michael.
Thank God att Spotyfy finns för nu kunde jag göra det utan att behöva spendera en krona.
Och vilka skivor.
Jag är helnöjd.



Julmusik när det är som juligast. Lugna, härliga, mysiga stämningsfulla låtar som bara kan stå på i bakgrunden när man myser eller pysslar. Gamla godingar och kanske inte så kända låtar på bägge skivorna. Inga rocka-loss-och-festa-till-5-på-morgonen-skivor. Utan mer sitta-och-dricka-glögg-och-slå-in-klappar-musik.
Me like.



Men nu ska jag sätta mig i soffan med Guldklimpen och försöka att få in julkalendern på den bärbara. Ungen måste ju skolas in i adventskalenderns värld också. Stackarn har ju ingen aning om vad det är för något.
Ska man se det på TV?
Man äter ju det, det är ju choklad...
Jag ungen är sorjligt felinformerad.
Hoppas bara att man nu kan se den utanför Sveriges gränser. SvT brukar ha en del konstiga regler ibland.

Glittret här uppe är något som ligger och väntar på att få bli något julpyssel. Än har jag inte bestämt vad det ska bli. Men det ska nog bli något fint av det också.

Trevlig andra advent. Från en som FORTFARANDE inte har fixat upp adventsljusstaken. Har inte kommit iväg och köpt mina speciella advents-ljust som jag bara MÅSTE ha.

/Y

Goder Afton!

Kommer just ut från en härlig dusch. Dusch och rena lakan borde verkligen klassas som tipp-topp-medicin. Aldrig mår man så bättre som när man har tagit en dusch och bäddat rent i sängen.
Jag känner mig redo att erövra världen ;)

Fredagens fredagsvägning kom och gick utan större upphetsningar. 0,7 kilo ner och det är jag glad över NATURLIGTVIS.
Men det var ju meningen att jag, under detta år, skulle visa hur man med små ändringar i sin livsstil kan gå ner till sin målvikt utan att behöva varken svälta sig eller motionera som en galning.

Men här sitter jag, dunder-flunsig sedan tre veckor tillbaka, tappad matlust och slöar i soffan OCH går ner i vikt.
Det är ju INGEN bra förebild.
Fast å andra sidan så tog det ganska lång tid för mig att komma igång med viktminskandet i början. Fastän jag slet som ett djur. Så jag har väl lite till godo.
Men detta är ju INTE rätt sätt att göra det på.

Fast det tror jag ju att vi alla är medvetna om.

I fredags så träffade jag en vän till familjen som helt plötsligt sa till mig:
-Yohanna, jag har städat ur garderoben och rensat ut lite kläder som jag tänkte att du ville ha. Annars så ger jag dem till välgörenhet, de som du inte vill ha.

Och visst JÄTTSNÄLLT att hon tänkte på mig.
MEN, denna kvinna räcker mig till hakan och väger 20 kilo mer än mig. Jag har känt henne väldigt länge och har aldrig sett henne gå varken upp eller ner i vikt. Därför har jag väldigt svårt för att se att vi skulle använda samma storlek på kläder, varken nu eller under det senaste deceniet.

Jag provade naturligtvis kläderna och försökte att verka tacksam, för det VAR ju snällt av henne. Men när ALLT var alldeles för stort och hon såg ut som en fågelholk som inte alls kunde förstå hur detta kunde hänga ihop, ja då kände jag mig faktiskt lite förnärmad.
Som om hon gett mig en väldigt skum förolämpning.

Antingen så ser jag väldigt tjock ut och folk ser mig som en tjock person, trots att jag snart är nere i min målvikt.

Eller så har denna personen en VÄLDIGT felaktig bild av sig själv och sin kroppsfigur.

Hur som helst så tycker ju denna personen att vi, hon och jag, att vi har liknande kroppsomfång. Och jag tog det verkligen som en förolämpning och blev lite ledsen.
Fast inte så mycket. Kläderna satt ju inte alls bra på mig ;)
Och det fick hon ju bevis på, just där och just då.

Inte alls skadeglad, utan mera som en aha-upplevelse att man kanske inte alltid ska lita på vad andra tycker om ens vikt. De åsikterna kan vara lika tokiga som ens egna. Utan man måste försöka att skapa sig själv en egen bild av sin kropp, med OBJEKTIVA ögon. Något som INTE är så lätt och som man måste öva sig på mycket.

Därför blir det lite komiskt nu och lite självironiskt att jag just lägger upp denna bilden på mig själv, till just denna texten.

Det var meningen att jag skulle ta en lite julig och kulig bild idag, när det lackar i mot jul.
Älsklingen tittade konstigt på mig när jag iklädde mig underkläder, tomteluva OCH snörkängor framför spegeln.
Kanske till och med att han fick något förväntansfullt i blicken. Men det märkte ju inte jag när jag stog där och snorade och hostade framför spegeln i min kamp över att få till en helkroppsbild.

För när jag ser bilden nu så verkar det ju precis som om jag skulle klätt ut mig till någon sån där jul-pinuppa och stolt poserar framför kameran.

Jag lovar, så var INTE fallet.

Fastän ändå, varför inte?
Jag har bara 5 kilo kvar till målvikten. Jag kan börja bli stolt över min förvandling. Det får jag vara. Och helkroppsbilder, det har jag ju lagt ut här sedan jag såg ut som en strandad val.
Inget konstigt i det.
Här på fredagsvägningarna.

Ho ho, från Tomtepinglan Yohanna.

/Y

God Morgon Lördag!

Här kommer ännu ett bidrag från mig själv till min EGNA choklad-tävling.

Man får inte vara blyg heller ;)

De som tävlar hittills är:
Anna om ögonskugoor,
Yohanna om röda läppar
och Gunsan om att bli glad av choklad.

Det är bara att hoppa med om du har något att tillägga i frågan.
Tävlingen finns här. >>>

Här kommer någonting som jag har funderat på VÄLDIGT mycket VÄLDIGT länge.
I hela mitt liv så har jag fått höra och lära mig att man ska inte blanda guld och silver.
Varför?
Ingen aning.
Är det inte fint tillsammans tro?
Börjar de två metallerna att bråka med varandra?
Bildas det nån giftig gas?
Blir man anmäld till allmäna stilbrytarnämnen då?

Jag har frågat en massa personer som verkar vara insatta i detta och det är blankt NEJ. De ska man inte blanda.

Nu blir det ju lite krångligt hemma hos mig, som vanligt. För förut så försökte jag köra en sån där vit och avskalad stil hemma hos mig. Sån som man ser hemma hos "ALLA" andra och som ska vara så på modet och så "fint".

Det ÄR fint om man kör hela hemmet i sån stil och byter ut ALLA sina saker mot vitt och avskalat.



Så jag tröttnade.
Jag gillar inte att leva i bara vitt och avskalat. JAG är ingen sån person.
Så nu går mitt hem mer i beige och guld. Med svarta och röda detaljer. Så mycket mer praktiskt när man har ungar och så mycket mer lätt när allt inte måste vara så avskalat. Svårt det där med avskalat när man ständigt har 1000 leksaker och andra saker runt-i-kring.



MEN nu har jag ju en massa silver-saker från min vita period. Och en massa guld-saker från min nuvarande period. Och jag vill att de ska samsas.
Får de inte det?
Jag kan ju inte ta och kasta gammelfarmors jättefina silver-ljusstakar bara för att de inte går i hop med min flådiga guldspegel.
Så hur gör man?

Tips!

Fast nu på senare tid så har jag hört att man visst får blanda guld och silver. Fast med smycken då, och på RÄTT sätt.
Vilket det nu är ;)

/Y

PS Ni håller väl koll på hur julkalenderlistan ständigt växer och utökas, allt eftersom det kommer tips och jag hittar fler roliga och "nyttiga" kalendrar. DS

I morse när vi kom hem efter skollämningen så var Irma gnällig på en gång, pekade på sin säng och ville bli nerstoppad där med nappen.
På 5 minuter så sov hon.
Åh vad ont det gör i mamma-hjärtat när de är riktigt sjuka.



Fast sover hon gott nu så betyder det säkert att hon kurerar sig ;)

Och JAG, jag fick en släng av jul-pyssel-inspiration där innan frukost, och slängde ihop en pepparkaksburk med tillhörande mys-pys-hörna i köket.
Ha ha. För jag är ju verkligen en sån där som slänger ihop lite pyssel så där på en 5-öring ;)
Men jag blev nöjd. Och det är bäst att passa på när BÅDE tid och inspiration OCH material SAMMANFALLER.
För DET är inte ofta som det händer i det här huset kan jag berätta.

Det blev en liten oas där mitt i kaosköket. En liten mys-pys-plats mitt ibland mediciner, sladdar och annat löst kraffs som huserar där mot min vilja.
Man kanske inte ska ge upp. Det kanske finns hopp för mitt hem också ;)



Vi skulle ha gått till dokton idag. En VÄLDIGT försenad 15-månaderskontroll. Men jag hade tänkt att även passa på att ge vaccinet mot lunginflammation som är en extra-vaccinering här och som man får köpa själv. Och så ville jag ju förståss kolla upp denna feber och sjuka som hon har nu.

Sprutan gick ju bort i och med febern som hon fortfarande har men en kontroll av flunsan hade varit bra.
Nu blev det inte så. I går ringde de och ändrade tiden till mitt på förmiddagen, precis då hon sover sin lur. Men men jag är väl flexibel, NOT!

Fast så ringde de nu alldeles nyss och ändrade tiden till klockan ett, om TVÅ och en halv VECKA! Så länge hoppas jag verkligen inte att vi är sjuka till.
Vi får se. Jag får fundera lite på om jag ska gå med henne akut istället nu på eftermiddagen. Det är ju fredag och gör jag inget idag så är jag hänvisad till slum-akuten under helgen.
Kanske bästa att vara på den säkra sidan...

Vet ni...
Nu är det ÄNTLIGEN fredag och man behöver inte ha panik för julen ÄN.
Än kan man ta det lugnt och mysa ;)

/Y

PS Barnens hjältar kom med ett tips till julkalenderlistan, så passa på att öppna luckor för glatta livet. Och tipsa om du har hittat nån bra kalender du också. DS

Vi gick i väg på födelsedagskalas idag, på eftermiddagen.
Kanske ingen höjdar-grej om man är risig. Men det var Alexander som var bjuden och det är faktiskt han som är kryast av oss alla just nu. Så då tänkte jag att istället för att vara hemma och uppleva "torsdag from hell" igen, så drar vi iväg på galej. Alexander får springa av sig lite och Irma och jag får sitta lugnt och titta på.
Så får Älsklingen hämta oss när hans möte slutat.



Så Alexander fick springa omkring som en vettvilling i ett sånt där lek- och bus-land som anordnar födelsedagskalas. Typ ett sånt ställe som vi var på när Alexander fyllde 4. >>>

Och Irma och jag satt bredvid, vid föräldrabordet, lyssnade på skvaller och såg feber-glansiga ut på ögonen. Så kom Pappa och hämtade hem oss och så fick vi alla krypa i säng.



Det blev bra.
Om inte Alexander får feber i natt av allt vettvillings-omkring-springandet, så var det jättebra att komma ut. Inget "torsdag from hell" i sikte. Men heller inget maraton-skvallring för Yohannas del. Men bara att komma ut och SE folk gör lite omväxling i tristessen.

Men skönast är då alltid att komma hem och få släppa ut magen i mysbrallorna ;)

God natt!

/Y

Trevlig 1:a december!
Ja, nu är det bara 24 dagar kvar till julafton.
Trevligt?
Panik?
Mys?
Stress?
Lycka?
Ångest?

Lite av varje kanske...

Här kör vi på:
en stycket hostig mamma
en stycket febrig bebis
en stycket skolgående men snorig Guldklimp
och ett stycket långjobbande pappa med möte i dag.
En typisk överjobbig torsdag alltså ;)

Ja, jag ska faktisk gå och lägga mig en sväng nu....
Det börjar ju bli tradition ;)

MEN i dag är ju alltså första december och många julkalendrar kör igång här på nätet, i bloggar och på hemsidor. Julkalendrar där man kan vinna mer eller mindre nyttiga prylar.
Men eftersom jag ALDRIG förlorar hoppet om att en dag vinna något, fast jag faktiskt vann här om veckan >>> ;), så vill jag försöka att komma över alla dessa julkalendrar med roligt innehåll att vinna.

* * * * * * * * * * * * *

Först ut, som jag sprang på alldeles nyss, är ICA-Kurirens julkalender där man bara svarar på en fråga och skriver i sina uppgifter och PANG så är man med och tävlar.




* * * * * * * * * * * * *
Nästa julkalender ut är MAMA:
Bara att skriva en motivering (vilket är något av det svåraste jag vet) och sina uppgifter och PANG så är man med och tävlar.




* * * * * * * * * * * * *
RUTSTORE verkar vara en väldigt populär julkalender på Facebook. Tänk jag viste inte ens att det fanns julkalendrar där. Men de brer ut sig och man lär sig något nytt varje dag.



Man går in på Rutstore på Facebook, gillar sidan och delar luckorna på sin blogg, så är man med och tävlar. Inga uppgifter, inga motiveringar, inget mer.
PANG!

* * * * * * * * * * * * *
Barnens Hjältar tipsar om en kalender hos DESIGNTJEJEN.



Jag tackar för tipset, lägger till i listan och går in för att tävla. Här ska man svara på en fråga och PANG så är man med och tävlar om supersnygga designprylar.
Nu kanske jag också kan se så där designig ut OM jag skulle vinna ;)


* * * * * * * * * * * * *
Det behöver ju inte bara vara kalendrar där man vinner SAKER. Petra tipsar på fejjan om denna där man kan få sig ett riktigt gott skratt....om man har den sortens humor.
Och det har JAG...ha ha ha



* * * * * * * * * * * * * *

Nu vill jag göra en LÅNG lista här med olika julkalendrar man kan vinna i eller läsa något roligt eller något annat spännande, så jag kommer att fortsätta att fylla på med kalendrar som jag hittar.
Har du nån?
Har du hittat nån?
Skicka in länken här i kommentarsfältet så fyller jag på listan allt eftersom.
NÅN GÅNG måste man ju vinna, eller....?

Återkommer.

/Y (host host)

Detta med arbetsfödelningen i hemmen verkar vara en sak som sätter känslor i svallning och gör så att pennorna glöder, eller i detta fall fingertopparna. Och jag slås av hur mycket uppgifter som det finns i ett hem egentligen. Vad många saker det är som ska utföras för att maskineriet ska rulla på gnisselfritt. Och lösningar på hur man gör det, ja det finns det lika många av som familjer.
Var familj måste komma på sitt sätt för att få det att fungera.



Hemma hos mina svärföräldrar är det min svärmor som gör ALLT. Hon handlar, lagar mat, städar, tvättar, tom tvättar bilen ja allt som du kan tänka dig.
Min svärfar kan inte ens sätta på micron. När min svärfar går upp på eftermiddagarna efter att ha sovit sin dagliga siesta, då MÅSTE min svärmor vara hemma för att sätta på micron och värma hans eftermiddagskaffe.

Vilken mansgris kanske ni tänker och visst har han det bra.
Men är det han som bär skulden?
Nej!
Min svärmor är den som själv valt att ha det så här. Hon har medvetet jagat ut alla ur köket, tagit på sig ansvaret, inte givit några alternativ. Curlat ut i fingerspetsarna.

När jag såg detta, ny-hit-flyttad, så blev jag ju VÄLDIGT orolig. Vad hade jag gett mig in på. Var det så här en hemmafru skulle beté sig. Skulle Älsklingen kräva lika mycket av mig som sin moder visat honom att hon gör?

Jag satte ner foten rejält på en gång och markerade att detta var ingenting som jag tänkte ställa upp på. Här skulle det minsann inte komma några färdigvikta strumpor nedflygande i strumplådan, hem trollad mat från affären eller färskt kaffe på maten när jag själv inte dricker.

Kanske att jag tog i lite mer än vad situationen krävde. För Älsklingen har på inget vis, någon gång, visat sig vara av den mansgrisiga typen. Mer tvärt-om och det är jag INNERLIGT tacksam över. Men jag blev VÄLDIGT orolig över förväntningarna när jag såg vad hans mor vant honom vid.

Men det jag vill komma fram till är att VI kvinnor bär, många gånger, mycket av ansvaret för jämlikheten på våra axlar. VI tar många gånger på oss för mycket och vänjer männen vid att bli bortskämda. När de i själva verket klarar MYCKET mer än vad de själv förstår ;)
Och då har vi inte kommit in på vad vi vänjer barnen vid...

- Ewa driver ett curlingföretag mot sin vilja ;) och det är här som jag får lite på känn att det är döttrarna som curlas främst utan att de vet om det.

För Ewa kan och gör en massa saker när hon VILL. Och Ewas man kan och gör en massa saker när han VILL. Vad döttrarna gör när de VILL förtäljer inte historien. Men när det blir FÖR mycket, då går Ewa i mamma-strejk, fast det märker inte döttrarna.

Oj, jag ser INTE fram emot att bli tonårsförälder ;)

- Jenny ser sig själv som den "utdöende" hemmafrun. Hon sköter marktjänsten med de typiska kvinnosysslorna, medans maken ligger ute i veckorna. Och när han är hemma så tar han de manliga som bil, trädgård och ved.

Men som tur är så känner sig Jenny tacksam över denna uppdelning. För den har gett henne chansen att få vara hemma med barnen och få den biten, den som MÅNGA män går miste om.

Fast en tokig försäljare ringde en dag, som påstog att det inte finns några hemmafruar längre. Jaha ja och vad håller han hus då skulle man ju vilja veta...

- Jenny i Wales har valt bort att ha sonen i barnomsorg på grund av att det är så dyrt i Storbritannien. Därför är det ganska så vanligt med just hemmafruar där. Kanske något att tipsa Jennys tokiga försäljare om...

Annars så verkar Jenny och jag ha ganska så lika liv. Vi sköter det mesta i hemmet medans mannen jobbar den mesta tiden. På helgerna delar vi lika på bördan. Och det känns bra för mig. Det gör att jag klarar av veckorna lättare, för jag vet att när helgen kommer DÅ är vi två föräldrar som hjälps åt. Och inte bara en som är ledig medans den andra forsätter att kneta och dra.

- Ansibecki berättar om en fiffig grej som de har hemma hos sig. De försöker att, i alla fall, en dag i veckan så ska de ha en ansvarsfri dag. Den som har ansvaret kör hämtning, matlagning och läggning. De andra dagarna så tar en maten och den andre ungarna. Vad smart tänkte jag. Man kanske borde införa det. Det är ju så sällan den som kör hemma-ansvaret blir riktigt ledig.

På bilfronten så kör de en, för många vanlig, situation i hemmen. Fast omvänd. Ansibecki hinner knappt att tänka tanken att hennes bil behöver nån form av omvårdnad, så har maken varit där och fixat det redan för han tyckt att Ansibecki inte varit snabb nog.
Hur ofta är det inte DET händer i hemmet, när gubben inte är snabb nog att komma till skott ;)

- Ann-Mari gör ALLT hemma UTOM att laga mat, för det gör gubben. Och jag blir så fnissig när jag läser om vad hon skriver. För hon skriver faktiskt att i real life så är hon lycklig och då måste man ju glädjas med henne.
Annars så kännde jag att jag tände till med det där om att hoppa över soppåsen på väg ut genom dörren.
Pha, där började det ryka ur mina öron ;)

Och här har vi fenomenet tonårsdöttrar igen som tycker att DE gör sin mamma en tjänst genom att damsuga upp det de varit med att smutsa ner.
MEN jag kommer ihåg att jag tänkte likadant när jag var tonåring. Hur är de egentligen funtade?
Jag säjer bara tack för att jag inte är tonåring längre. >>>

Ja Ann-Mari har provat att göra revolt genom att kasta bykkorg. Men det gav ingen mer utdelning än ett stående skämt hemma. Så nu krävs det finurligare planer ;)

Tack allihopa igen, för att ni är så generösa och delar med er av era vardagar. Det är så roligt att läsa och höra talas om hur "annat" folk har det och hur de gör. Alltid så lär man sig något nytt, får andra perspektiv eller rent av lite tipps och trix på köpet.

Tack igen och hoppas att ni haft det lika roligt som jag. Nästa vecka kör vi igen och då hoppas jag att vi syns.

/Y