Skrivet den: 2011-08-31 Klockan: 10:58:49
Vi måste iväg
Vi har just avslutat frukost och nu måste vi skynda iväg och införskaffa ett stycket födelsedagspresent till kalaset vi är bjudna till i eftermiddag.
Brottom bråttom för klockan 12:45 måste jag vara tillbaka igen då det kommer en potenciell köpare av mitt diskställ som jag säljer på spanska Blocket.
Ingen rast ingen ro. Men jag kommer tillbaka och berättar om gårdagens kaffe-date.
/Y
Brottom bråttom för klockan 12:45 måste jag vara tillbaka igen då det kommer en potenciell köpare av mitt diskställ som jag säljer på spanska Blocket.
Ingen rast ingen ro. Men jag kommer tillbaka och berättar om gårdagens kaffe-date.
/Y
Skrivet den: 2011-08-30 Klockan: 12:12:57
Vänner från förr
I natt så sov HELA familjen HELA natten.
Det är inte illa.
Trots förkylningar, tänder, kissnödighet och vad det nu är som stör nattsömnen vanligtvis här hemma.
Jag är jättenöjd men INTE utsövd.
Kommer man någonsinn att bli det?
Letade i albumen efter en bild på oss från gymnasietiden, men det var som förgjort. Jag har inga foton från min gymnasietid. Den är liksom osynlig, som om den aldrig har hänt. Detta fotot är i alla fall från sommaren innan jag började gymnasiet. Grillning på altanen a´la "förr-i-tiden".
I dag ska vi iväg och träffa en gammal gymnasiekompis till mig. Vi studerade ihop på tekniska linjen för mååååånga år sedan.
Hur många är det egentligen?
Om man var runt 18 då och jag fyller 38 nu så är det....
20 år!
Inte klokt.
Hon facebookade mig för ett tag sedan och sa att hon och en kompis fått tag på en charterresa till Gran Canaria. Och nu undrade hon om vi inte skulle ta en fika.
Jovisst!
Så nu ska vi träffas idag och jag är faktiskt verkligen väldigt nervös.
Hur ska det gå?
Hur ska vi hitta varandra?
Hur ska ungarna sköta sig?
Vad ska hon tycka om Las Palmas?
Hur, hur, hur?
Jag jag är verkligen nervös....
Men vad skulle man göra utan facebook?
/Y
Det är inte illa.
Trots förkylningar, tänder, kissnödighet och vad det nu är som stör nattsömnen vanligtvis här hemma.
Jag är jättenöjd men INTE utsövd.
Kommer man någonsinn att bli det?
Letade i albumen efter en bild på oss från gymnasietiden, men det var som förgjort. Jag har inga foton från min gymnasietid. Den är liksom osynlig, som om den aldrig har hänt. Detta fotot är i alla fall från sommaren innan jag började gymnasiet. Grillning på altanen a´la "förr-i-tiden".
I dag ska vi iväg och träffa en gammal gymnasiekompis till mig. Vi studerade ihop på tekniska linjen för mååååånga år sedan.
Hur många är det egentligen?
Om man var runt 18 då och jag fyller 38 nu så är det....
20 år!
Inte klokt.
Hon facebookade mig för ett tag sedan och sa att hon och en kompis fått tag på en charterresa till Gran Canaria. Och nu undrade hon om vi inte skulle ta en fika.
Jovisst!
Så nu ska vi träffas idag och jag är faktiskt verkligen väldigt nervös.
Hur ska det gå?
Hur ska vi hitta varandra?
Hur ska ungarna sköta sig?
Vad ska hon tycka om Las Palmas?
Hur, hur, hur?
Jag jag är verkligen nervös....
Men vad skulle man göra utan facebook?
/Y
Skrivet den: 2011-08-29 Klockan: 12:40:53
Målat naglarna
Ja håll i hatten för nu har jag gjort något som jag inte gjort på evigheter.
Jag har målat naglarna.
Och inte vilken målning som helst utan fransk, som är så svår att få bra.
Först och främst för att jag ALLTID sabbar det hela innan det hunnit att torka. Det är snarare regel än undantag att jag sabbar målningen. Så det känns faktiskt som att det där med att måla naglarna inte är någonting för mig. Det är ju inte kul att lägga ner 20 minuter av sin dyrbara tid när ändå hälften av fingrarna ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig efter 5 minuter.
Ja menar, vad spelar det för roll om tre av naglarna ser jättefina ut när resten av dem har hack och avslitet?
Nej jag tappade sugen helt enkelt.
Men så, innan vi åkte på vår Sverigesemester i år, så läste jag om ett överlack som alla prisade hit och dit. Överlacket Seche Vite.
Jag tänkte att om det där funkar, och får nagellack att bli stenhårt på 4 minuter, då kanske till och med jag kan kunna måla naglarna lite oftare.
Det är ju så fint.
När det INTE blir förstört.
Så jag inhandlade lacket i Sverige, på Kicks. Och det är dyrt. 120 kronor tror jag att jag betalade. Och jag är INTE en sån där person som lägger mycket pengar på skönhetsprodukter. Nej jag är mer av en ACO-kräm i ansiktet-person. OM jag kommer ihåg att smörja in mig vill säja ;)
Första gången jag provade det var dagen vi skulle gifta oss. Naglarna såg så tråkiga ut så jag strök på lite lack för att få lite glans.
Redan på eftermiddagen började lacket att flagna och jag kunde dra bort hela nagelns lack på en gång.
Så det blev en besvikelse.
Så har lacket fått stått i badrumsskåpet och väntat på att jag skulle få lite lust att prova det igen. Jag tänkte som så att det kanske flagnade för att jag inte hade något under det.
Med ett riktigt lack under så kanske det sitter
bättre.
Så kom tillfället idag, när Irma, efter ännu
en jobbig natt, ville sova förmiddag och
Alexander var uppslukad av en film.
Jag fick 3 minuter ensam på toa och tänkte
att nu kör vi.
Går det så går det.
Om inte så...?
Så nu sitter jag med det på.
Efter 5 minuter när jag skulle ta kort på det
fick jag första slaget av kemeran och slog
bort en del av lacket.
Då var det inte torrt.
Men nu har jag suttit här ett tag, mindre
än vanligt, och lacket verkar torrt.
Nu ska vi bara se vad det tål en hemmfrus
och småbarnsmammas liv.
Jag får återkomma i frågan.
/Y, som är värstans nöjd över att ha målat i alla fall.
Jag har målat naglarna.
Och inte vilken målning som helst utan fransk, som är så svår att få bra.
Först och främst för att jag ALLTID sabbar det hela innan det hunnit att torka. Det är snarare regel än undantag att jag sabbar målningen. Så det känns faktiskt som att det där med att måla naglarna inte är någonting för mig. Det är ju inte kul att lägga ner 20 minuter av sin dyrbara tid när ändå hälften av fingrarna ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig efter 5 minuter.Ja menar, vad spelar det för roll om tre av naglarna ser jättefina ut när resten av dem har hack och avslitet?
Nej jag tappade sugen helt enkelt.
Men så, innan vi åkte på vår Sverigesemester i år, så läste jag om ett överlack som alla prisade hit och dit. Överlacket Seche Vite.
Jag tänkte att om det där funkar, och får nagellack att bli stenhårt på 4 minuter, då kanske till och med jag kan kunna måla naglarna lite oftare.
Det är ju så fint.
När det INTE blir förstört.
Så jag inhandlade lacket i Sverige, på Kicks. Och det är dyrt. 120 kronor tror jag att jag betalade. Och jag är INTE en sån där person som lägger mycket pengar på skönhetsprodukter. Nej jag är mer av en ACO-kräm i ansiktet-person. OM jag kommer ihåg att smörja in mig vill säja ;)
Första gången jag provade det var dagen vi skulle gifta oss. Naglarna såg så tråkiga ut så jag strök på lite lack för att få lite glans.
Redan på eftermiddagen började lacket att flagna och jag kunde dra bort hela nagelns lack på en gång.
Så det blev en besvikelse.
Så har lacket fått stått i badrumsskåpet och väntat på att jag skulle få lite lust att prova det igen. Jag tänkte som så att det kanske flagnade för att jag inte hade något under det.
Med ett riktigt lack under så kanske det sitter
bättre.
Så kom tillfället idag, när Irma, efter ännu
en jobbig natt, ville sova förmiddag och
Alexander var uppslukad av en film.
Jag fick 3 minuter ensam på toa och tänkte
att nu kör vi.
Går det så går det.
Om inte så...?
Så nu sitter jag med det på.
Efter 5 minuter när jag skulle ta kort på det
fick jag första slaget av kemeran och slog
bort en del av lacket.
Då var det inte torrt.
Men nu har jag suttit här ett tag, mindre
än vanligt, och lacket verkar torrt.
Nu ska vi bara se vad det tål en hemmfrus
och småbarnsmammas liv.
Jag får återkomma i frågan.
/Y, som är värstans nöjd över att ha målat i alla fall.
Skrivet den: 2011-08-28 Klockan: 23:43:04
Överasknings-födelsedags-kalas på stranden
Phu!
I dag får vi ta det lugnt och göra ingenting. Två snoriga barn hemma och två trötta föräldrar därtill.
Det går i lugnt tempo idag.
Gårdagen >>> blev lyckad till slut. Men det var kritiskt ett par gånger.
Slutet gott, allting gott.
Natten innan var, som jag skrev >>>, ett helvete. Irma var snorig, började få feber och ville inte sova. Bara gråta.
Alexander lyckades kissa i sängen och ville sova hos oss.
Ima vaknade tidigt och ville inte sova förmiddag.
Jag försökte att förbereda allting med humöret allt annat än på topp.
INGEN bra kombination.
När vi åkte hemifrån var jag allt annat än på humör för kalas.
När vi kom till byn San Felipe där Älsklingen växte upp, parkerat bilen och släpat allt till stranden så var det högvatten. Vilket i San Felipe betyder stenstrand, något som jag HATAR.
Detta med högvatten och lågvatten på stranden kan man läsa om i Yohannas strandskola >>>
Jag ska förklara.
Överaskningsfödelsedagskalaset skulle alltså gå av stapeln på stranden där Älsklingen hade sin barndom, tillsammans med hans barndomskamrater. Som han nu för tiden inte har så mycket tillfälle/tid att träffa.
Älsklingen växte upp i Las Palmas (storstad) men tillbringade helger, lov och sommrar i sommarstugan i byn San Felipe (liten by med typ 5 invånare, nja kanske fler då) som ligger i norra delen på Gran Canaria.
Om man tänker sig Gran Canaria som en klocka (igen) så ligger Las Palmas på klockan 2 och San Felipe på klockan 11.
Stranden där är verkligen vild och orörd. Där finns inga solstolar att hyra, inga konstgjorda vågbrytare eller ditforslad vit, tropisk sand.
Nej den stranden ser ut som en naturlig strand på Gran Canarie igentligen ser ut med klappersten, farliga strömmar och en parkering som ligger en BRA bit ifrån själva stranden.
Till stranden får man gå på en liten stig som är på väg att slipas bort av vågornas nötning och som kommunen satt upp en varningsskylt för att gå på, pga rasrisken.
Barnvänligt?
Not!
Ändå är det en väldigt populär strand....för kanarierna....som surfar.
Fast det finns faktiskt EN papperskorg där....kors i taket ;)
Hur som helst.
Vi kom dit, det var högvatten, ända upp på klapperstenarna, Irma gnällde för hon inte hade sovit och ville inte äta, det gick inte att bada för vågorna var så höga och strömmen var för stark och solen gassade och parasollet skulle sättas ner i STEN.
Ingen höjarupplevelse för en tjej som vill ha vit finkornig sand och lugnt turkosblått vatten.
Jag tänkte:
-Det här gör jag BARA för din skull min Älskling...
Men det blev bättre.
Vattnet sjönk undan med tiden och fram kom en fin sandstrand.
Irma lugnade ner sig och sov en bra stund i vagnen.
Vi åt vår picnic och det började komma barndomsvänner till Älsklingen som förstod att det var just en ÖVERASKNING.
Vi badade, gubbarna spelade fotboll, tjejerna skvallrade och barnen lekte i sanden.
Det blev en bra dag tillslut och vi var inte hemma förens klockan 9 på kvällen.
Älsklinge verkade nöjd och gubbarna talde redan om att fixa en grillfest i september.
Jag känner mig tillfreds med resultatet men idag så vilar vi och jag har bestämt mig för att INTE gå ut och gå ikväll.
Jag har totalledigt idag.
/Y
I dag får vi ta det lugnt och göra ingenting. Två snoriga barn hemma och två trötta föräldrar därtill.
Det går i lugnt tempo idag.
Gårdagen >>> blev lyckad till slut. Men det var kritiskt ett par gånger.Slutet gott, allting gott.
Natten innan var, som jag skrev >>>, ett helvete. Irma var snorig, började få feber och ville inte sova. Bara gråta.
Alexander lyckades kissa i sängen och ville sova hos oss.
Ima vaknade tidigt och ville inte sova förmiddag.
Jag försökte att förbereda allting med humöret allt annat än på topp.
INGEN bra kombination.
När vi åkte hemifrån var jag allt annat än på humör för kalas.
När vi kom till byn San Felipe där Älsklingen växte upp, parkerat bilen och släpat allt till stranden så var det högvatten. Vilket i San Felipe betyder stenstrand, något som jag HATAR.
Detta med högvatten och lågvatten på stranden kan man läsa om i Yohannas strandskola >>>
Jag ska förklara.
Överaskningsfödelsedagskalaset skulle alltså gå av stapeln på stranden där Älsklingen hade sin barndom, tillsammans med hans barndomskamrater. Som han nu för tiden inte har så mycket tillfälle/tid att träffa.
Älsklingen växte upp i Las Palmas (storstad) men tillbringade helger, lov och sommrar i sommarstugan i byn San Felipe (liten by med typ 5 invånare, nja kanske fler då) som ligger i norra delen på Gran Canaria.
Om man tänker sig Gran Canaria som en klocka (igen) så ligger Las Palmas på klockan 2 och San Felipe på klockan 11.
Stranden där är verkligen vild och orörd. Där finns inga solstolar att hyra, inga konstgjorda vågbrytare eller ditforslad vit, tropisk sand.
Nej den stranden ser ut som en naturlig strand på Gran Canarie igentligen ser ut med klappersten, farliga strömmar och en parkering som ligger en BRA bit ifrån själva stranden.
Till stranden får man gå på en liten stig som är på väg att slipas bort av vågornas nötning och som kommunen satt upp en varningsskylt för att gå på, pga rasrisken.
Barnvänligt?
Not!
Ändå är det en väldigt populär strand....för kanarierna....som surfar.
Fast det finns faktiskt EN papperskorg där....kors i taket ;)
Hur som helst.
Vi kom dit, det var högvatten, ända upp på klapperstenarna, Irma gnällde för hon inte hade sovit och ville inte äta, det gick inte att bada för vågorna var så höga och strömmen var för stark och solen gassade och parasollet skulle sättas ner i STEN.
Ingen höjarupplevelse för en tjej som vill ha vit finkornig sand och lugnt turkosblått vatten.
Jag tänkte:
-Det här gör jag BARA för din skull min Älskling...
Men det blev bättre.
Vattnet sjönk undan med tiden och fram kom en fin sandstrand.
Irma lugnade ner sig och sov en bra stund i vagnen.
Vi åt vår picnic och det började komma barndomsvänner till Älsklingen som förstod att det var just en ÖVERASKNING.
Vi badade, gubbarna spelade fotboll, tjejerna skvallrade och barnen lekte i sanden.
Det blev en bra dag tillslut och vi var inte hemma förens klockan 9 på kvällen.
Älsklinge verkade nöjd och gubbarna talde redan om att fixa en grillfest i september.
Jag känner mig tillfreds med resultatet men idag så vilar vi och jag har bestämt mig för att INTE gå ut och gå ikväll.
Jag har totalledigt idag.
/Y
Skrivet den: 2011-08-27 Klockan: 12:46:24
Det är som förväntat - nu åker vi
Efter en helvetesnatt med snor, feber, kiss i sängen och MASSA gråt. Har vi nu haft en helvetesmorgon och alla är osams, arga, ledsna och övertrötta.
Allt som det ska med andra ord.
Man skulle inte ha förväntat sig annat.
Nu är jag verkligen på toppenhumör för en överaskningsfest.
Vi åker nu får vi se hur dagen utvecklar sig.
Hoppas att ni har en bättre lördag.
/Y
Allt som det ska med andra ord.
Man skulle inte ha förväntat sig annat.
Nu är jag verkligen på toppenhumör för en överaskningsfest.
Vi åker nu får vi se hur dagen utvecklar sig.
Hoppas att ni har en bättre lördag.
/Y
Skrivet den: 2011-08-26 Klockan: 23:25:04
Hemmahelg
Jag sitter faktiskt hemma just nu.
Vi har inte åkt till sommarstugan denna fredagen, vi ska vara hemma.
Jag har ju ordnat med överaskning-födelsedags-picnic >>> för Älsklingen i morgon och är VÄLDIGT nervös inför hur det ska gå.
Det ska visst bli fint väder.
Men sånt vet man aldrig. Och det är INTE roligt att sitta på en strand om det blåser snålblåst.
Jag har bjudit in, eller sagt till, så många som jag kunnat av Älsklingens vänner att komma förbi barndomsstranden i morgon.
Vi ska vara där och ha picnic. Det vore kul om så många som möjligt kunde komma förbi och säja hej.
Många har faktiskt svarat att de ska komma förbi.
Tack och lov för Facebook som gör det möjligt att hålla kontakten med annars okänt folk.
Jag har köpt en bunt öl och vin som ligger på kylning och som i morgon ska ner i en kylväska och tas med. Så att Älsklingen ska kunna bjuda på en bärs om det kommer nån trevlig.
Sockerkaka köpte jag också. Som kan bres på med nötkräm och sprittsas med grädde. Något som kan liknas vid födelsedagstårta för samma ändamål som ölen.
Mer tänker jag inte bjuda på.
Det är slutet på månaden och jag har ingen aning om hur många som kan tänkas komma.
Det är bara att vänta och se.
Hoppas så att det blir bra...
Ungarna har varit kanonförkylda idag. Inte bästa upplägget för att åka till playan.
Sitter annars nu och bloggsurfar.
Brukar roa mig med det ibland.
Man kikar in på en blogg. Tittar i kommentarerna och surfar vidare till en annan blogg som verkar spännande. Kollar där och surfar vidare...
Man kan hamna vart som helst.
Hamnade jag hos dig?
Nu en god natt och VÄLKOMMEN lördag!
/Y
Vi har inte åkt till sommarstugan denna fredagen, vi ska vara hemma.
Jag har ju ordnat med överaskning-födelsedags-picnic >>> för Älsklingen i morgon och är VÄLDIGT nervös inför hur det ska gå.
Det ska visst bli fint väder.Men sånt vet man aldrig. Och det är INTE roligt att sitta på en strand om det blåser snålblåst.
Jag har bjudit in, eller sagt till, så många som jag kunnat av Älsklingens vänner att komma förbi barndomsstranden i morgon.
Vi ska vara där och ha picnic. Det vore kul om så många som möjligt kunde komma förbi och säja hej.
Många har faktiskt svarat att de ska komma förbi.
Tack och lov för Facebook som gör det möjligt att hålla kontakten med annars okänt folk.
Jag har köpt en bunt öl och vin som ligger på kylning och som i morgon ska ner i en kylväska och tas med. Så att Älsklingen ska kunna bjuda på en bärs om det kommer nån trevlig.
Sockerkaka köpte jag också. Som kan bres på med nötkräm och sprittsas med grädde. Något som kan liknas vid födelsedagstårta för samma ändamål som ölen.
Mer tänker jag inte bjuda på.
Det är slutet på månaden och jag har ingen aning om hur många som kan tänkas komma.
Det är bara att vänta och se.
Hoppas så att det blir bra...
Ungarna har varit kanonförkylda idag. Inte bästa upplägget för att åka till playan.
Sitter annars nu och bloggsurfar.
Brukar roa mig med det ibland.
Man kikar in på en blogg. Tittar i kommentarerna och surfar vidare till en annan blogg som verkar spännande. Kollar där och surfar vidare...
Man kan hamna vart som helst.
Hamnade jag hos dig?
Nu en god natt och VÄLKOMMEN lördag!
/Y
Skrivet den: 2011-08-26 Klockan: 14:33:48
Fredagsvägningsfest :)
I går när jag stog och borstade tänderna så tittade jag mig i spegeln och tyckte att jag såg konstig ut.
Ja kanske inte konstig men annorlunda ut.
Smal på något sätt.
Nyckelbenen började att anas och ansiktet såg inte så uppsvullet ut.....tyckte JAG.
Nu står du allt och inbillar dig saker Yohanna sa jag till mig själv.
Hallucinationer på hög nivå.
Önsketänkande.
Jag skojjade lite med mig själv och tänkte att jag borde göra ett inlägg om detta på bloggen och ta ett roligt kort på mig när jag drar in kinderna sådär som kändisar gör på foton, typ Vicke Beckham, och spänner halsen så nyckelbenen och halssenorna syns.
Självironi på högnivå.
Så gick jag och la mig.
När jag vaknade i morse så var det vägningsdags precis som vanligt på fredagar.
Och SOM VANLIGT så tänkte jag att vad kul det vore om vågen överaskade mig med en riktig djupdykning. Tänk om jag väger under 70 kilo sisådär huxflux.
Tänk vad förvånad jag skulle bli då ;)
Så det är klart att jag blev lite skeptisk när jag tittade ner på displayen och såg att vikten sjunkit med nästan TVÅ kilo från förra veckan.
Inte under 70 än, men på bra väg.
Två kilo på en vecka, det händer ju bara inte...
Visserligen så gick jag inte ner något förra veckan, så man kan säja att dessa två kilon är belöningen för bägge veckorna, de slog liksom ihop sig av någon mystisk anledning.
Och visserligen så har jag inte varit bra denna veckan.
Inget farligt.
Lite konstig i magen bara.
Illamående, magont och ständiga toalettbesök med rinnande resultat om ni fattar ;). Hade jag inte vetat att det var fysiskt OMÖJLIGT så skulle jag kunna tro att jag var gravid. För så har det känts. Lite obehaglig, inge sugen på något, lite svag och ont i magen.
Men nu är det inte så.
Det måste vara något annat, ett magvirus kanske. Tankarna har gått åt salmonellahållet men då får man ju hög feber och det har jag inte haft. Sedan har ju hela familjen ätit samma mat så då borde ju de fått det också.
Ursch, min far fick salmonella en gång när de var här. Nån rå mat som han fick i sig troligtvis.
Uj vad dålig han blev. Under en lång tid.
Nej sånt undviker man helst.
Hur som helst.
Jag har gått ner otroligt mycket denna veckan och det är jag tacksam för.
Äntligen kanske så lossnar det.
Jag fredagsfestar i alla fall.
Grattis Yohanna ;)
Ja kanske inte konstig men annorlunda ut.
Smal på något sätt.
Nyckelbenen började att anas och ansiktet såg inte så uppsvullet ut.....tyckte JAG.
Nu står du allt och inbillar dig saker Yohanna sa jag till mig själv.
Hallucinationer på hög nivå.
Önsketänkande.
Jag skojjade lite med mig själv och tänkte att jag borde göra ett inlägg om detta på bloggen och ta ett roligt kort på mig när jag drar in kinderna sådär som kändisar gör på foton, typ Vicke Beckham, och spänner halsen så nyckelbenen och halssenorna syns.Självironi på högnivå.
Så gick jag och la mig.
När jag vaknade i morse så var det vägningsdags precis som vanligt på fredagar.
Och SOM VANLIGT så tänkte jag att vad kul det vore om vågen överaskade mig med en riktig djupdykning. Tänk om jag väger under 70 kilo sisådär huxflux.
Tänk vad förvånad jag skulle bli då ;)
Så det är klart att jag blev lite skeptisk när jag tittade ner på displayen och såg att vikten sjunkit med nästan TVÅ kilo från förra veckan.Inte under 70 än, men på bra väg.
Två kilo på en vecka, det händer ju bara inte...
Visserligen så gick jag inte ner något förra veckan, så man kan säja att dessa två kilon är belöningen för bägge veckorna, de slog liksom ihop sig av någon mystisk anledning.
Och visserligen så har jag inte varit bra denna veckan.
Inget farligt.
Lite konstig i magen bara.
Illamående, magont och ständiga toalettbesök med rinnande resultat om ni fattar ;). Hade jag inte vetat att det var fysiskt OMÖJLIGT så skulle jag kunna tro att jag var gravid. För så har det känts. Lite obehaglig, inge sugen på något, lite svag och ont i magen.
Men nu är det inte så.
Det måste vara något annat, ett magvirus kanske. Tankarna har gått åt salmonellahållet men då får man ju hög feber och det har jag inte haft. Sedan har ju hela familjen ätit samma mat så då borde ju de fått det också.
Ursch, min far fick salmonella en gång när de var här. Nån rå mat som han fick i sig troligtvis.
Uj vad dålig han blev. Under en lång tid.
Nej sånt undviker man helst.
Hur som helst.
Jag har gått ner otroligt mycket denna veckan och det är jag tacksam för.
Äntligen kanske så lossnar det.
Jag fredagsfestar i alla fall.
Grattis Yohanna ;)
Skrivet den: 2011-08-25 Klockan: 23:54:24
Yohanna går i fotoskola, del 8 bokeh
Det var ett tag sedan jag försökte mig på att göra läxan i fotoskolan som jag följt >>>.
Dels så har det varit mycket att göra så jag har inte haft tid att sätta mig ner och mixtra med knapparna.
Sedan har jag också lyckats läsa om veckans läxa precis när veckan tog slut, typiskt..
Men nu har fotoskolan slutat och så även läxorna. Så jag ska ta och öva lite så här i efterhand tänkte jag.
Alltid roar det någon och så lär jag mig något på köpet.
I del 8 av fotoskolan så berättar Josefin om bokeh, som jag inte hade en aning om vad det var, inte ens att det fanns ett sådant begrepp.
Bokeh:
"Det är en japansk benämning för suddighet i bild, när man får fina ljuskällor att bli till cirklar i bilden där oskärpa hamnar, som i bakgrunden.
Men för att det ska bli en bra och fin bokehbild krävs även ljus! Bäst resultat ute hittar man t.ex om man fotar mot en buske eller trädkrona där ljuset silar mellan grenarna. Även vid vatten som glittrar kan man få vackra bokehbilder om man får med det i oskärpan. Man vill åt ljusglimtar, ljuspunkter och blänk i saker som reflekterar ljus. För det är ljuspunkterna som blir cirklar i oskarpt område."
För att förstå vad hon menar, ta en titt på hennes fina bilder >>>
Jag ville naturligtvis också ta så fina bilder och la mig på lur för ett bra tillfälle.
Det kom förra helgen i sommarstugan då Irma och Octavio badade i poolen. Det var så gnistrande i vattnet att detta borde ju vara perfekt för att få lite bokeh i bilderna tänkte jag.
Jag fokuserade på poolkanten och hoppades att vattenblänket i poolen skulle bli små bokeh. Men jag borde ha ställt något, en liten gubbe på poolkanten, ser jag nu så här i efterhand. Ett X i photoshop får illustrera det som jag borde ha gjort.
MEN det är inte alltid så lätt att få till det.
Rättare sagt så är det som för gjort för jämnan tycker jag.
Men tycker ni inte att det är lite bokeh i bilden?
Jag får helt enkelt ge mig ut och öva igen.
Ska det vara så svårt...
/Y
Skrivet den: 2011-08-25 Klockan: 11:18:57
Leka vuxen
Så här ser det ut här idag på morgonkvisten.Alexander har fått tag på mina klackskor som jag ska sälja på nätet och satt på sig sitt halsband som han fick när de tog ut coca cola ur armen på honom >>>
Jag antar att det är en fas som alla ungar ska igenom, att klä ut sig i de vuxnas kläder. Själv kommer jag ihåg att vi som barn, jag och mina systrar hade en hel garderob fylld med avlagda gamla kläder som vi, dagligen, klädde ut oss i och lekte.
Men visst är han söt?
Fast nu såg jag honom gå iväg, klapprandes på högklackat så grannarna under hoppar väl i sina sängar, och viftandes med handen som om han skulle röka.
Vart har han fått det ifrån?
Nu fattas bara mobilen, jo där kom den: hallå hallå, ja det gäller hyreslägenheten.
Det märks ju vad vi pysslar med här hemma, högklackat, rökning och bostadsaffärer...
/Y
Skrivet den: 2011-08-25 Klockan: 00:07:34
Gran Canaria-svar, del 6 - Yohanna tipsar
Jag fortsätter med att svara på alla frågor om att bo här.
Det var ett tag sedan sist.
Än är inte frågorna slut, det är bara jag som är långsam.
Men den som väntar...väntar ALLTID för länge ;) eller hur.
Hur som helst det kom ett mail från en tjej som har familj på ön.
"Kan du berätta om matkulturen på ön. Sist vi var där slogs jag av hur svårt det var att hitta någon restaurang som serverade god mat. Men det kanske mest är så i Puerto Rico där det bara finns turistrestauranger. Skulle vara kul om du kunde rekommendera något ställe på ön så man kan äta där nästa gång."
Mat, det kan jag prata om i evigheter. Restauranger inte så mycket. Ledsamt nog så går vi inte ut och äter så ofta som jag skulle vilja. Är man hemmafru så blir det som blir över i månaden inte så mycket så att det räcker till några finare utflykter än MacceD.
Men om den kanariska maten så kan jag säja att jag var INTE så speciellt imponerad när jag kom hit. Jag hittade ingenting som jag tyckte var något att hänga i granen.
Jag ÄLSKAR krämiga såser och här kan man lugnt säja att det INTE finns några såser. Man äter sin kött eller sin fisk som den är, med tillbehör och något grönt (om man har tur). Mer än så är det inte.
När jag tog upp detta med Älsklingen så tyckte han att JAG var konstig. Äter man fisk, då vill man ju att det ska smaka fisk och INTE sås, tyckte han.
Ja ja, smaken är som...
Men om jag ska tipsa om några restauranger i Puerto Rico somjag har provat OCH gillat så:
-Om man står på stranden och tittar upp mot all bebyggelse bakom, så i mitten så ligger det en Mexicansk restaurang halvvägs upp. Pancho Villa tror jag att den heter. Det är inte kanarisk mat men vi var jättenöjda när vi gick därifrån. Sorgligt nog har jag inte fått möjligheten att besöka den fler gånger. Men andra delar av familjen var där i sommras och de gick därifrån nöjda de med.
Som så ofta så är förrätterna, plockmaten, det bästa. Satsa gärna på att ta in en mängd förrätter och plockmat och strunta i huvudrätterna.
Margaritas till maten naturligtvis.
(Fotograf från Pancho Villa är min jätteduktiga syster Emma)
-Om man står på stranden i PR igen, nu med blicken ut mot havet, så till vänster, i slutet på stranden så ligger det en restaurang som heter Bahia Playa. Dit har vi gått många gånger. Det är en bra restaurang men ett turist-tillhåll med el-orgelspelande artisk på kvällarna.
Där ska man beställa in, att plocka som förrätt skrynklig potatis, friterade små bläckfiskar (puntitos de calamares), mixad sallad, ost tallrik, små salta paprikor (pimientos padron), bröd och alioli.
Till efterrätt så tar man en husets pyjamas, men dela den med någon för den är stor (glass med brylepudding och konserverad frukt).
-En till restaurang som man inte får missa när man är i södra delarna är betongfabriken i El Pajar. Vi kallar den så för att den ligger vid en betongfabrik. Men i verkligheten heter den säkert något annat.
Åker man dit får man inte förvänta sig mycket. Det är en liten restaurang som ligger alldeles vid vattenbrynet, vid en stor betongfabrik. Inredningen är plaststolar och kabelrullar och servitörerna flänger hit och dit som yra höns MEN har stenkoll på ALLT. Åk INTE dit en söndag för då åker alla dit och man får stå i kö.
Stå i kö kan man föresten få göra nästan gämt, så poppis är stället. Men de har kölappsystem och det brukar gå ganska fort. Och så kan man ta sig en öl utanför medans man väntar.
Där kommer maten in på små fat som man äter alla ifrån. Smårätter av högsta kvallite och låga priser.
Ett måste.
MEN ett PS, här serveras INGET kött utan bara fiskrätter, paella, friterad fisk, calamares, bläckfisk osv.
Hoppas något faller er på läppen och som vanligt, hör av er och berätta när ni provar något som jag rekomenderat.
Och som vanligt så om detta genererade mer frågor är det bara att ställa dem. Jag svarar så fort jag kan.
/Y
Tidigare frågor och svar
Gran Canaria-svar del 5 - om vädret här >>>
Gran Canaria-svar del 4 - om att leva här >>>
Gran Canaria-svar del 3 - om att leva här >>>
Gran Canaria-svar del 2 - om att leva här >>>
Gran Canaria-svar del 1 - om oss >>>
Gran Canaria - uppmaningen >>>
Det var ett tag sedan sist.
Än är inte frågorna slut, det är bara jag som är långsam.
Men den som väntar...väntar ALLTID för länge ;) eller hur.
Hur som helst det kom ett mail från en tjej som har familj på ön."Kan du berätta om matkulturen på ön. Sist vi var där slogs jag av hur svårt det var att hitta någon restaurang som serverade god mat. Men det kanske mest är så i Puerto Rico där det bara finns turistrestauranger. Skulle vara kul om du kunde rekommendera något ställe på ön så man kan äta där nästa gång."
Mat, det kan jag prata om i evigheter. Restauranger inte så mycket. Ledsamt nog så går vi inte ut och äter så ofta som jag skulle vilja. Är man hemmafru så blir det som blir över i månaden inte så mycket så att det räcker till några finare utflykter än MacceD.
Men om den kanariska maten så kan jag säja att jag var INTE så speciellt imponerad när jag kom hit. Jag hittade ingenting som jag tyckte var något att hänga i granen.
Jag ÄLSKAR krämiga såser och här kan man lugnt säja att det INTE finns några såser. Man äter sin kött eller sin fisk som den är, med tillbehör och något grönt (om man har tur). Mer än så är det inte.
När jag tog upp detta med Älsklingen så tyckte han att JAG var konstig. Äter man fisk, då vill man ju att det ska smaka fisk och INTE sås, tyckte han.
Ja ja, smaken är som...
Men om jag ska tipsa om några restauranger i Puerto Rico somjag har provat OCH gillat så:
-Om man står på stranden och tittar upp mot all bebyggelse bakom, så i mitten så ligger det en Mexicansk restaurang halvvägs upp. Pancho Villa tror jag att den heter. Det är inte kanarisk mat men vi var jättenöjda när vi gick därifrån. Sorgligt nog har jag inte fått möjligheten att besöka den fler gånger. Men andra delar av familjen var där i sommras och de gick därifrån nöjda de med.
Som så ofta så är förrätterna, plockmaten, det bästa. Satsa gärna på att ta in en mängd förrätter och plockmat och strunta i huvudrätterna.
Margaritas till maten naturligtvis.
(Fotograf från Pancho Villa är min jätteduktiga syster Emma)
-Om man står på stranden i PR igen, nu med blicken ut mot havet, så till vänster, i slutet på stranden så ligger det en restaurang som heter Bahia Playa. Dit har vi gått många gånger. Det är en bra restaurang men ett turist-tillhåll med el-orgelspelande artisk på kvällarna.
Där ska man beställa in, att plocka som förrätt skrynklig potatis, friterade små bläckfiskar (puntitos de calamares), mixad sallad, ost tallrik, små salta paprikor (pimientos padron), bröd och alioli.
Till efterrätt så tar man en husets pyjamas, men dela den med någon för den är stor (glass med brylepudding och konserverad frukt).
-En till restaurang som man inte får missa när man är i södra delarna är betongfabriken i El Pajar. Vi kallar den så för att den ligger vid en betongfabrik. Men i verkligheten heter den säkert något annat.
Åker man dit får man inte förvänta sig mycket. Det är en liten restaurang som ligger alldeles vid vattenbrynet, vid en stor betongfabrik. Inredningen är plaststolar och kabelrullar och servitörerna flänger hit och dit som yra höns MEN har stenkoll på ALLT. Åk INTE dit en söndag för då åker alla dit och man får stå i kö.
Stå i kö kan man föresten få göra nästan gämt, så poppis är stället. Men de har kölappsystem och det brukar gå ganska fort. Och så kan man ta sig en öl utanför medans man väntar.
Där kommer maten in på små fat som man äter alla ifrån. Smårätter av högsta kvallite och låga priser.
Ett måste.
MEN ett PS, här serveras INGET kött utan bara fiskrätter, paella, friterad fisk, calamares, bläckfisk osv.
Hoppas något faller er på läppen och som vanligt, hör av er och berätta när ni provar något som jag rekomenderat.
Och som vanligt så om detta genererade mer frågor är det bara att ställa dem. Jag svarar så fort jag kan.
/Y
Tidigare frågor och svar
Gran Canaria-svar del 5 - om vädret här >>>
Gran Canaria-svar del 4 - om att leva här >>>
Gran Canaria-svar del 3 - om att leva här >>>
Gran Canaria-svar del 2 - om att leva här >>>
Gran Canaria-svar del 1 - om oss >>>
Gran Canaria - uppmaningen >>>
Skrivet den: 2011-08-24 Klockan: 18:46:31
En sån där dag...
I dag är en sån där dag när jag inte får något vettigt gjort, har ingen lust med något speciellt.
Jag tvättar lite, plockar lite, leker lite osv.
Men mest så fipplar jag med datorn. När jag egentligen ska skriva något vettigt. Har snöat in på detta med typsnitt och penslar i Photoshop. Vill verkligen förstå hur det funkar...
Och så planerar jag överasknings-picnicen på lördag. Det ska bli ett besök till Älsklingens barndomsstrand och förhoppningsvist kommer hans barndomskompisar komma dit också.
Han vet inget än, bara att vi ska någonstans på lördag och att vi inte ska åka till sommarstugan.
Allt hänger på vädret och om det kommer att komma några kompisar dit. Man vet ju hur folk är, och jag också ibland. Man säjer att man ska komma, men så händer det något i sista sekunden och man bestämmer sig för att stanna hemma.
I värsta fall så blir det väl bara vi, med vår picnic-korg och duggregn ;)
Och så kan jag inte låta bli att tänka på min nya bärbara dator som jag inte har använt sedan vi kom hem i måndags.
Var det så smart att köpa den?
Borde jag inte ha köpt en billigare istället?
Och är den inte lite stor?
Tankarna går till att lämna tillbaka den och köpa en mindre, billigare istället.
Speciellt mycket känns det som det när Media Markt i dagens reklam har erbjudanden som de inte hade förra veckan.
Men så är det ju alltid va?
Precis när man äntligen har köpt sig någonting så kommer det något bättre, billigare, smartare...
Hur ska jag göra?
/Y
Jag tvättar lite, plockar lite, leker lite osv.
Men mest så fipplar jag med datorn. När jag egentligen ska skriva något vettigt. Har snöat in på detta med typsnitt och penslar i Photoshop. Vill verkligen förstå hur det funkar...
Och så planerar jag överasknings-picnicen på lördag. Det ska bli ett besök till Älsklingens barndomsstrand och förhoppningsvist kommer hans barndomskompisar komma dit också.
Han vet inget än, bara att vi ska någonstans på lördag och att vi inte ska åka till sommarstugan.
Allt hänger på vädret och om det kommer att komma några kompisar dit. Man vet ju hur folk är, och jag också ibland. Man säjer att man ska komma, men så händer det något i sista sekunden och man bestämmer sig för att stanna hemma.
I värsta fall så blir det väl bara vi, med vår picnic-korg och duggregn ;)
Och så kan jag inte låta bli att tänka på min nya bärbara dator som jag inte har använt sedan vi kom hem i måndags.
Var det så smart att köpa den?
Borde jag inte ha köpt en billigare istället?
Och är den inte lite stor?
Tankarna går till att lämna tillbaka den och köpa en mindre, billigare istället.
Speciellt mycket känns det som det när Media Markt i dagens reklam har erbjudanden som de inte hade förra veckan.
Men så är det ju alltid va?
Precis när man äntligen har köpt sig någonting så kommer det något bättre, billigare, smartare...
Hur ska jag göra?
/Y
Skrivet den: 2011-08-24 Klockan: 00:28:36
Lördagsstranden i Puerto Rico
För alla er som hängde med i Yohannas strandskola >>> visar jag nu Puerto Ricos strand när det är halvmåne och tidvattnet är på väg uppåt på stranden klockan 11 på dagen.Så var det på lördagen när vi kom dit och nu vet ni ju hur viktigt att hålla ordning på det där med ebb och flod och NÄR på dagen som tidvattnet står som högst och OM det står högt upp.
Men fortfarande klockan 11 på morgonen så fattades det ett par timmar innan vattnet skulle vara allra högst upp på stranden.
Perfekt strand för att gå på med barnvagnen alltså.
Sanden tillplattad eftersom vattnet sjönk undan för inte så länge sedan. Och nivån ligger nere på stranden, snart på väg upp.
OM det inte hade varit så förbenat med folk så hade det varit perfekt. Augusti är ingen månad då man får vara själv på stranden kan jag tala om. Då ligger handdukarna tätt vill jag lova.
Och vad man ska tänka på då, när handdukarna ligger tätt ska jag tala om i nästa del av strandskolan.
Får återkomma.
Jag började i alla fall att promenera med barnvagnen direkt när vi kom ner på stranden. Men sedan fick jag parkera den under parasollet, för det var så mycket folk att det gick inte att på ett säkert (för de omkringspringande barnen och soldyrkande strandbesökarna) sätt framföra vagnen.
Jag fortsatte på egen hand, kryssandes mellan alla störningsmoment på stranden.
Vädret var som det kan vara ganska ofta i Puerto Rico. Stora svarta moln som hänger uppe i begen, uppe i ravinen. Men de kommer aldrig ner över stranden. Där är det strålande sol och klarblå himmel.
Konstigt.
Det har något med höjdskillnaderna, att begen håller kvar molnen. Får forska mer i detta.
I Las Palmas regnade det hörde vi i alla fall. Så vi var nöjda med hur vi hade det.
Familjen var glad i alla fall. Barnen lekte, ja pappa också och jag fick öva mig i att ta konstnärliga foton.
Ja just detta är kanske inte SÅ konstnärligt. Det visar bara hur glad familjen är när de leker.
Tanterna på stranden roade sig med sitt vanliga söndagsnöje, poker.
/Y
Skrivet den: 2011-08-23 Klockan: 11:13:13
Kackerlacksinvasion
Tisdag
Dagen kör igång med buller och bång.
Vi har inget speciellt inplanerat. Ska väl gå och handla hem ett par bananer. Och så packa upp allt som vi hade med oss hem igår.
Kackerlackorna HADE invaderat lägenheten under helgen. Eller ja, de bodde väl redan här. Men de kröp fram och dog när jag sprayade med giftet innan vi åkte för helgen.
Det är så äckligt.
Jag var tvungen att ställa mig och torka golv mitt i natten när vi kom hem igår.
Se tidigare utrotning >>> , därifrån jag lånat bilden. Jag stog och funderade på om jag skulle ta en ny bild på eländet igår. Men så beslutade jag mig för att SÅ mycket uppmärksamhet ska de inte få de rackarna.
Älsklingen hade varit hemma under gårdagen för att hämta något och sett kyrkogården i köket. Snäll hade han varit och sopat ihop de 15-20 döda monstrena i en hög på köksgolvet.
Men högen var kvar när jag kom hem.
Och, klart, efter att ha haft en kackerlackskyrkogård i köket så vill man gärna tvätta rent där innan krypmontret ska komma och leka där på morgonen.
Jag har bara ett ord om kackerlackor:
ÄCKLIGT!
Och de är något som jag måste leva med. De finns överallt här.
Nu får jag ta och fortsätta här och göra oss i ordning för dagen, men jag har så många blogginlägg i huvudet som bara väntar på att få komma ut.
-det kanariska dopet vi var på för lääänge sedan
-den bästa semesterdagen
-bröllopet och dess tankar
-semesterminnen
-triss i kalas
-lördagens strandbilder
-stranden anfi del mar
osv
Det är bara tiden som fattas. Tid att få sätta sig i lugn o ro och skriva. Men klart när den infinner sig, så brukar jag antingen vara förbi av trötthet, inte ha någon inspiration eller så visar de nån kärleksfilm på TV istället för fotboll och då måste man ju utnyttja det tillfället ;:
Vi höres.
/Y
Dagen kör igång med buller och bång.
Vi har inget speciellt inplanerat. Ska väl gå och handla hem ett par bananer. Och så packa upp allt som vi hade med oss hem igår.
Kackerlackorna HADE invaderat lägenheten under helgen. Eller ja, de bodde väl redan här. Men de kröp fram och dog när jag sprayade med giftet innan vi åkte för helgen.
Det är så äckligt.
Jag var tvungen att ställa mig och torka golv mitt i natten när vi kom hem igår.
Se tidigare utrotning >>> , därifrån jag lånat bilden. Jag stog och funderade på om jag skulle ta en ny bild på eländet igår. Men så beslutade jag mig för att SÅ mycket uppmärksamhet ska de inte få de rackarna.
Älsklingen hade varit hemma under gårdagen för att hämta något och sett kyrkogården i köket. Snäll hade han varit och sopat ihop de 15-20 döda monstrena i en hög på köksgolvet.
Men högen var kvar när jag kom hem.
Och, klart, efter att ha haft en kackerlackskyrkogård i köket så vill man gärna tvätta rent där innan krypmontret ska komma och leka där på morgonen.
Jag har bara ett ord om kackerlackor:
ÄCKLIGT!
Och de är något som jag måste leva med. De finns överallt här.
Nu får jag ta och fortsätta här och göra oss i ordning för dagen, men jag har så många blogginlägg i huvudet som bara väntar på att få komma ut.
-det kanariska dopet vi var på för lääänge sedan
-den bästa semesterdagen
-bröllopet och dess tankar
-semesterminnen
-triss i kalas
-lördagens strandbilder
-stranden anfi del mar
osv
Det är bara tiden som fattas. Tid att få sätta sig i lugn o ro och skriva. Men klart när den infinner sig, så brukar jag antingen vara förbi av trötthet, inte ha någon inspiration eller så visar de nån kärleksfilm på TV istället för fotboll och då måste man ju utnyttja det tillfället ;:
Vi höres.
/Y
Skrivet den: 2011-08-22 Klockan: 23:48:51
Det är en order!
Tänkte dela med mig av en anekdot som förgrymmade mig enormt idag.
Det handlar om det spanska jobbklimatet.
Älsklingen jobbar med att köra ut vissa varor till mataffärer. Han har sin lastbil som han kör omkring med i Las Palmas på olika rutter olika dagar.
Företaget ligger utanför Las Palmas och så även kontoret med lagret, dit han måste åka för att lämna in papper och för att lasta på nya varor.
Han börjar vanligtvis runt 6 på morgonen och de dagar som han måste åka och lasta så kommer han hem vid 16-tiden på eftermiddagen. Det blir en 10-timmars arbetsdag. Ingen lunch eller rast är inkluderad.
Han försöker att inte åka och lasta varenda dag och de dagar som han inte lastar så kommer han hem runt 14:30.
Det ger en arbetsdag på 8,5 timmar.
Måndagar är en dag då han INTE lastar. Och därför har vi kunnat stanna den dagen i sommarstugan för Älsklingen kör direkt ifrån jobbet och ner till oss för att bada.
Men i fredags när vi var på väg söderut så kom det ett SMS från hans chef som sa att alla chafförer var tvugna att komma till hans kontor på måndagen för att lämna in en kort och sin e-mail till honom.
Älsklingen frågade då om detta inte kunde vänta tills på tisdagen, då han ändå skulle dit och lasta.
Chefen svarade:
- NEJ, DET ÄR EN ORDER!
Hmmmmm....
Så Älsklingen åkte dit vid 14-tiden idag, när han slutat sin rutt i Las Palmas.
Tror ni att chefen var där?
Nej han skulle inte komma in till kontoret förens vid 15:30-tiden.
Där stog alltså en 10-tal chafförer, som alla börjat att jobba vid 6 på morgonen, inte ätit något sedan de for hemifrån, och enligt vanlig 8-timmars-arbetsdag borde gå av sitt skift klockan 14, och väntade på en chef som beordrat dem att komma dit.
Chefen börjar naturligtvis inte att jobba förens klockan 9 på morgonen OCH har en timmes lunch.
Allt detta för att ta ett kort på dem, ett kort som de hade kunnat skicka in till honom per e-mail.
Tycker ni att detta är ett bra sätt för en chef att behandla sina arbetare?
Det är en sån brist i respekt att jag blir alldeles knäsvag.
Och det är liksom inte idé att klaga heller. För Spanien är ju fortfarande kvar i den ekonomiska krisen och chefens favvo-svar är att säja att passar det inte så är det bara att sluta jobbet. Det står 10 på kö på varenda jobb som finns.
Detta med att nöjda arbetare gör ett bättre jobb, den vetskapen hoppade liksom över Spanien när resten av världen lärde sig det.
Så om ni någon gång förundrar er över hur dåligt allt fungerar i Spanien, så kan jag berätta att det beror, BLAND ANNAT, på alla skitstövlar till chefer som knäcker arbetsviljan på arbetarna och bara får dem att göra det minsta möjliga på kortast tid.
För varför ska de anstränga sig när de bara får skit tillbaka?
Det är ju bara ett jobb det handlar om.
Jag blir så arg att jag får lust att besöka den där chefen och skälla ut honom efter noter. Men det jag troligtvis bara skulle uppnå är att Älsklingen skulle få lida för det så mycket att han skulle få sluta jobbet och leta efter ett nytt.
Något som är näst intill omöjligt här nu.
/Y
Det handlar om det spanska jobbklimatet.
Älsklingen jobbar med att köra ut vissa varor till mataffärer. Han har sin lastbil som han kör omkring med i Las Palmas på olika rutter olika dagar.Företaget ligger utanför Las Palmas och så även kontoret med lagret, dit han måste åka för att lämna in papper och för att lasta på nya varor.
Han börjar vanligtvis runt 6 på morgonen och de dagar som han måste åka och lasta så kommer han hem vid 16-tiden på eftermiddagen. Det blir en 10-timmars arbetsdag. Ingen lunch eller rast är inkluderad.
Han försöker att inte åka och lasta varenda dag och de dagar som han inte lastar så kommer han hem runt 14:30.
Det ger en arbetsdag på 8,5 timmar.
Måndagar är en dag då han INTE lastar. Och därför har vi kunnat stanna den dagen i sommarstugan för Älsklingen kör direkt ifrån jobbet och ner till oss för att bada.
Men i fredags när vi var på väg söderut så kom det ett SMS från hans chef som sa att alla chafförer var tvugna att komma till hans kontor på måndagen för att lämna in en kort och sin e-mail till honom.
Älsklingen frågade då om detta inte kunde vänta tills på tisdagen, då han ändå skulle dit och lasta.
Chefen svarade:
- NEJ, DET ÄR EN ORDER!
Hmmmmm....
Så Älsklingen åkte dit vid 14-tiden idag, när han slutat sin rutt i Las Palmas.
Tror ni att chefen var där?
Nej han skulle inte komma in till kontoret förens vid 15:30-tiden.
Där stog alltså en 10-tal chafförer, som alla börjat att jobba vid 6 på morgonen, inte ätit något sedan de for hemifrån, och enligt vanlig 8-timmars-arbetsdag borde gå av sitt skift klockan 14, och väntade på en chef som beordrat dem att komma dit.
Chefen börjar naturligtvis inte att jobba förens klockan 9 på morgonen OCH har en timmes lunch.
Allt detta för att ta ett kort på dem, ett kort som de hade kunnat skicka in till honom per e-mail.
Tycker ni att detta är ett bra sätt för en chef att behandla sina arbetare?
Det är en sån brist i respekt att jag blir alldeles knäsvag.
Och det är liksom inte idé att klaga heller. För Spanien är ju fortfarande kvar i den ekonomiska krisen och chefens favvo-svar är att säja att passar det inte så är det bara att sluta jobbet. Det står 10 på kö på varenda jobb som finns.
Detta med att nöjda arbetare gör ett bättre jobb, den vetskapen hoppade liksom över Spanien när resten av världen lärde sig det.
Så om ni någon gång förundrar er över hur dåligt allt fungerar i Spanien, så kan jag berätta att det beror, BLAND ANNAT, på alla skitstövlar till chefer som knäcker arbetsviljan på arbetarna och bara får dem att göra det minsta möjliga på kortast tid.
För varför ska de anstränga sig när de bara får skit tillbaka?
Det är ju bara ett jobb det handlar om.
Jag blir så arg att jag får lust att besöka den där chefen och skälla ut honom efter noter. Men det jag troligtvis bara skulle uppnå är att Älsklingen skulle få lida för det så mycket att han skulle få sluta jobbet och leta efter ett nytt.
Något som är näst intill omöjligt här nu.
/Y
Skrivet den: 2011-08-22 Klockan: 17:54:36
I dag poolar vi
I dag mândag sâ ligger vi vid poolen och väntar pâ att pappa ska komma hem frân jobbet. Senare i kväll sâ âker vi tillbaka till Las Palmas för lite vardagsliv innan det är dags för helg igen ;)Visst är det härligt att vara här i sommarstugan även över mândagen.
Men jag undrar om det verkligen är semester detta. För det känns inte som nâgon att vara själv med tvâ barn vid poolen.
Ögonen fâr ständigt vara pâ vakt sâ att inget händer.
Men jag ska inte klaga, hösten är visst pâ antâgande till Sverige. Det kan man inte säja att det är här. Snarare högsommar trots att skolorna snart börjar.
Nej nu far jag inte skriva i lugn o ro har. Det finns ett litet pillepinger som vill knappra pa tangenterna precis som mamma.
Jag far skriva mera nar vi kommer hem, om inte kackerlackorna har tagit over lagenheten.
/Y
PS Nej, det var inte jag som var den skyldige till nyckelbortkomsten igar >>>
Det var en liten kille som alskar att leka med saker som man INTE bor leka med. Typ vigselringar, nycklar, pengar osv. DS
Skrivet den: 2011-08-22 Klockan: 00:29:02
Vart tog de vägen?
Vi hade en liten obehaglig händelse igâr som lyckligtvis lagts i erfarenheternas arkiv idag.
Jag höll just pâ att berätta för svärföräldrarna om hur klâfingrig Alexander är och att man mâste vara extra försiktig med vad det är för saker som ligger inom räckhâll för honom.
Här om veckan sâ kom det tex ett ett vykort frân mormor & morfar i Sverige. Adresserat till bâde Alexander och Irma. Jag läste det för barnen och sedan fick Alexander det för att titta närmre pâ det.
Sedan dess har vi inte sett till det.
Och Alexander kommer inte ihâg vart han lagt det.
När jag nu satt och berättade det sâ tittade vi till och sâg att Alexander satt och lekte med nycklarna till sommartugan i ett tomt müsleypaket.
Nej sâ fick man inte göra förklarade vi. Nycklarna kunde komma bort.
Men rätt när det var som vi skulle gâ till stranden och lâsa dörren sâ var nycklarna borta.
Vi letade och letade.
Vi frâgade Alexander om han tagit dem och vart han lagt dem.
Inga vettiga svar.
Vi vände upp och ner pâ sommarstugan.
Inga nycklar.
Nu började vi att tvivla. Alexander kunde ju inte ha tagit dem, för de fanns ju inte att finna inne i huset.
Vart skulle han dâ ha lagt dem?
Nej nu föll istället misstankarna pâ mig. Jag var den som haft dem senast när jag gick ut och handlade bröd pâ morgonen.
Hade jag lämnat dem i dörren till omrâdet när jag kom tillbaka?
Jag kom inte ihâg.
Var inte säker.
MEN varför skulle jag göra nâgot sânt?
Detta var ju mycket olustigt.
OM jag lämnat dem i dörren sâ hade ju nâgon hittat de. Nâgon som nu visste till vilket bungalowkomplex nycklarna tillhörde. Det var ju bara att gâ frân dörr till dörr och prova vart de passade.
Dagen gick och vi letade.
Och jag hade en VÄLDIGT olustig känsla i magen.
Det blev kväll och det var dags att ta in dynorna frân trädgârdsmöblerna för natten.
DÄR under madrasserna till solsängarna sâ lâg de.
Nu ligger de VÄLDIGT högt upp i ett skâp där klâfingriga smâ fingrar inte kan komma ât.
Skönt att det löste sig.
Men vykortet är fortfarande borta....puts väck.
/Y
Jag höll just pâ att berätta för svärföräldrarna om hur klâfingrig Alexander är och att man mâste vara extra försiktig med vad det är för saker som ligger inom räckhâll för honom.Här om veckan sâ kom det tex ett ett vykort frân mormor & morfar i Sverige. Adresserat till bâde Alexander och Irma. Jag läste det för barnen och sedan fick Alexander det för att titta närmre pâ det.
Sedan dess har vi inte sett till det.
Och Alexander kommer inte ihâg vart han lagt det.
När jag nu satt och berättade det sâ tittade vi till och sâg att Alexander satt och lekte med nycklarna till sommartugan i ett tomt müsleypaket.
Nej sâ fick man inte göra förklarade vi. Nycklarna kunde komma bort.
Men rätt när det var som vi skulle gâ till stranden och lâsa dörren sâ var nycklarna borta.
Vi letade och letade.
Vi frâgade Alexander om han tagit dem och vart han lagt dem.
Inga vettiga svar.
Vi vände upp och ner pâ sommarstugan.
Inga nycklar.
Nu började vi att tvivla. Alexander kunde ju inte ha tagit dem, för de fanns ju inte att finna inne i huset.
Vart skulle han dâ ha lagt dem?
Nej nu föll istället misstankarna pâ mig. Jag var den som haft dem senast när jag gick ut och handlade bröd pâ morgonen.
Hade jag lämnat dem i dörren till omrâdet när jag kom tillbaka?
Jag kom inte ihâg.
Var inte säker.
MEN varför skulle jag göra nâgot sânt?
Detta var ju mycket olustigt.
OM jag lämnat dem i dörren sâ hade ju nâgon hittat de. Nâgon som nu visste till vilket bungalowkomplex nycklarna tillhörde. Det var ju bara att gâ frân dörr till dörr och prova vart de passade.
Dagen gick och vi letade.
Och jag hade en VÄLDIGT olustig känsla i magen.
Det blev kväll och det var dags att ta in dynorna frân trädgârdsmöblerna för natten.
DÄR under madrasserna till solsängarna sâ lâg de.
Nu ligger de VÄLDIGT högt upp i ett skâp där klâfingriga smâ fingrar inte kan komma ât.
Skönt att det löste sig.
Men vykortet är fortfarande borta....puts väck.
/Y
Skrivet den: 2011-08-21 Klockan: 23:19:52
Fredagsvägningsskymundan
Detta med fredagsvägningen kom lite i skymundan av den nya leksaken sâ darför har jag inte skrivit nâgot om den.Sâ var det väl heller inte sâ mycket att säga om den eftersom vâgen stog pâ precis samma ställe som förra veckan.
Därför ligger stickan här bredvid kvar pâ samma nivâ som förra gângen.
Jag hade väl heller inte förväntad mig nâgot annat heller, efter fyra dagars lânghelg med svärmors mat. Man mâ säga att medelhavskosten är en av den hälsosammaste, smal är den dâ rakt inte.
När jag säger det till svärmor sâ säger hon att hon bara har använt en liten skvätt olivolja. Men tittar man ordentligt pâ när hon lagar mat sâ kan man konstatera att hennes skvätt och min skvätt är inte samma uppfattning.
Med en skvätt menar jag en matsked typ.
Hennes är en deciliter.
Olika uppfattning om skvättar.
God är maten i alla fall och det är ju lögn i 17 att hâlla sig ifrân den när man kommer hungrig till bordet efter en hel dag pâ stranden.
Jag kan ju laga egen mat. Men köket är liksom hennes domäner och jag tror att hon skulle ta lite illa upp om jag skulle ställa mig och laga egen mat istället för att äta hennes som hon har slitit sâ med.
Jag har full förtsâelse för folk som har svârt att följa en diet när resten av familjen vägrar äta samma mat som den som bantar.
Därför äter HELA vâr familj samma mat.
Älsklingen klagar inte. Han beöver ocksâ gâ ner i vikt, dock INTE sâ mycket som jag. Han fâr bara dubbla ransoner av det jag gör.
Alexander fâr en STOR klick smör i maten.
För det är ju inte bantarmat som jag gör. Bara vanlig mat, fast utan fett och med smala produkter och mer grönsaker. Det är ju bara bra att vänja sig vid att äta.
Och sâ mindre portioner förstâss.
Det är det som jag hâller pâ och vänjer mig vid nu. För jag äter mycket större portioner än vad som är lagom för mig.
Men det ÄR ju sâ gott med mat.
Därför var jag ganska sâ nöjd med fredagsvägningen trots allt. Även om det alltid är trâkigt när vâgen stâr still. Jag vet ju varför...
/Y
Skrivet den: 2011-08-20 Klockan: 22:49:47
WiFi - Yihaaaa!
Javisst!Här sitter jag med min nya bärbara pâ terassen i sommarstugan.
Ungarna sover och wifin fungerar.
Kan det bli bättre?
Jo det nya tangentbordet har inga svenska tecken men det fâr vi leva med. Och det är lite ovant att vara utan mus men det kommer väl med tiden antar jag.
Redan igâr sâ var jag naturligtvis tvungen att se om det skulle fungera, sâ Octavio fick springa iväg till receptionen och frâga snällt om vi kunde fâ en kod till internetet och det fick vi NATURLIGTVIS. Vi är ju sâ snälla.
Men det var ett aber att ansluta sig.
Killen i receptionen hade skrivit koden pâ en papperslapp och jag blev inte klok pâ om det var bara siffror eller om det var blandat, siffror OCH bokstäver som det var hemma hos oss, där jag även fick igâng pâ wifin innan vi âkte.
Jag vet! Jag är ett tekniksnille ;)
Men här igâr kväll sâ sâg jag ganska rolig ut när jag sprang omkring med datorn i handen och försökte hitta en bra signal att ansluta mig till. OCH provade koden hit och dit.
Är detta ett S eller en 5:a?
Är detta ett O eller en 0:a?
Det var BARA en sifferkod.
Det hade ju varit bra att veta frân början.
Fast när jag väl fick tid att sätta mig ner med datorn i lugn och ro, EFTER att jag lagt ungarna sâ hade ju killen i receptionen redan gâtt hem och tagit god natt.
Men det gick ju bra. Nu sitter jag ju här.
Välkommen Yohanna till den nya världen.
Jag skäms nästan över mig själv att jag är sâ glad över detta. Jag har knappt kunnat sova de sista tvâ nätterna sedan vi köpte denna. Som ett barn innan julafton. Otâlig pâ att det ska bli morgon sâ man fâr gâ upp och leka med den nya leksaken.
Men jag bortförklarar för mig själv att när jag är hemma sâ har jag inte tid att sätta mig i lugn o ro framför datorn. Och pâ helgen, när jag fâr hjälp med ungarna, dâ âker vi hit där det inte finns dator.
Fast ärligt talat sâ är jag ganska slut när dagen är över härnere. Efter en dag pâ stranden med ungar hit och dit. Och solen och sanden/stranden som suger musten ur en.
Sâ efter duschen, och efter att ha legat en LÂÂÂÂNG stund pâ sängen och sövt uppsprallade barn sâ fâr vi se om det blir nâgot vettigt skrivet här eller om det bara blir svammel.
Hittills sâ är jag MYCKET nöjd i alla fall.
Yiiiiihaaaaa!
/Y
Skrivet den: 2011-08-19 Klockan: 17:09:17
Javisst!
Det var inte en enda en som hade gissat på något annat, mer exotiskt, mindre förutsägbart än en bärbar.Visst vad det en bärbar i påsen från Media Markt. >>>
Men så är jag väl ganska förutsägbar också.
Och så har jag ju tjatat ganska länge om denna va?
Vi var i affären och spanade och frågade alla som fanns där och tillslut så bestämde vi oss för denna:
En Easy Note från Packard Bell
Intel Core i5-480M
15,6´´ LCD skärm
4GB ram-minne
640 GB Hårddisk
Pris: 444 euro
Men uj vilken djungel det är.
Vi ville ha en mellastor dator som klarade av att vara utan stöm ett par timmar och som klarade att visa film, redigera foton, surfa på internet och skriva blogg och word.
Men mellastora datorer klarar bara av att vara utan ström 2-3 timmar. Vill man ha en som räcker längre får man gå upp i pris.
Det fanns en som klarade sig längre för det priset vi hade tänkt oss. Men då var det en liten en, som en notebook. Och klart då får man ont i ögonen av att se på film på den.
De rekommenderade oss denna som visst ska vara mycket bra prestanda MEN klart den klarar sig inte så länge utan ström. Fast vi åker ju bara till Sverige EN gång om året och det är ju då som vi är utan ström många timmar på raken.
Det kanske inte är skäl nog att köpa en dyrare...
Nu är den i alla fall färdigladdad och uppstartad. Den följer med söderöver under helgen så får vi se vad den går för. Det ska visst finnas WiFi i bungalowerna såg jag på internet....för turisterna som kommer så klart. Men jag kanske kan få en kod jag också.
Om jag är riktigt snäll ;)
Vi höres om jag lyckas få igång wifin.
Annars så syns vi på tisdag.
Ha ett UNDERBAR fredagsmys.
/Y
Skrivet den: 2011-08-19 Klockan: 11:10:19
Hur kommer bebisarna ut?
Jag hade väntat mig denna frågan men inte redan.
Han är ju bara 4 år.
Jag hade inget bra svar redo...
Nu när vi satt vid frukosten så kom vi att tala om när Alexander var liten som Irma och åt smörgåsbitar precis som Irma.
-Ja men då, när jag var liten, när Irma inte fanns....svammlade Alexander på.
-Ja, jag kommer ihåg när du var liten och var bebis, som Irma är nu.
-Då var hon i din mage.
-Ja. (Det där har vi talat om innan. Han vet att när Irma inte fanns så var hon i min mage.)
-Sen åkte du till sjukhuset och då kom hon ut.
-MEN HUR KOM HON UT UR MAGEN, mamma?
Upps, detta hade jag inte förväntat mig, NU.
Jag visst inte hur jag skulle svara. Jag vill ju inte ljuga för honom. Men att föklara riktigt hur det är, känns inte heller ok när han är så liten fortfarande. Och speciellt inte när han berättar ALLT som vi säjer här hemma för HELA världen när vi är ute och går.
Kan bli pinsamma saker nästa gång vi går och handlar eller träffar grannen.
-Men det finns ju ingen utgång från magen mamma. Hur kom hon ut.
-Oj då Alexander. Yoghurten kallnar. Det är bäst att du äter upp den nu.
Man kan ju alltid prova med en avledningsmanöver. Men icke. Han gav sig inte.
-Mamma det finns ju ingen utgång ur magen?
-Jo det finns det Alexander.
-VART DÅ?
-Här sa jag och visade lite diffust på nedersidan av magen.
-Jaha från snoppen. Drog han som slutsatts då och så var det ämnet avklarat.
Vi får se vad som händer när vi träffar folk ute på gatan nästa gång...
Suck. De växer upp så fort. Jag hinner inte med...
/Y
Han är ju bara 4 år.
Jag hade inget bra svar redo...
Nu när vi satt vid frukosten så kom vi att tala om när Alexander var liten som Irma och åt smörgåsbitar precis som Irma.-Ja men då, när jag var liten, när Irma inte fanns....svammlade Alexander på.
-Ja, jag kommer ihåg när du var liten och var bebis, som Irma är nu.
-Då var hon i din mage.
-Ja. (Det där har vi talat om innan. Han vet att när Irma inte fanns så var hon i min mage.)
-Sen åkte du till sjukhuset och då kom hon ut.
-MEN HUR KOM HON UT UR MAGEN, mamma?
Upps, detta hade jag inte förväntat mig, NU.
Jag visst inte hur jag skulle svara. Jag vill ju inte ljuga för honom. Men att föklara riktigt hur det är, känns inte heller ok när han är så liten fortfarande. Och speciellt inte när han berättar ALLT som vi säjer här hemma för HELA världen när vi är ute och går.
Kan bli pinsamma saker nästa gång vi går och handlar eller träffar grannen.
-Men det finns ju ingen utgång från magen mamma. Hur kom hon ut.
-Oj då Alexander. Yoghurten kallnar. Det är bäst att du äter upp den nu.
Man kan ju alltid prova med en avledningsmanöver. Men icke. Han gav sig inte.
-Mamma det finns ju ingen utgång ur magen?
-Jo det finns det Alexander.
-VART DÅ?
-Här sa jag och visade lite diffust på nedersidan av magen.
-Jaha från snoppen. Drog han som slutsatts då och så var det ämnet avklarat.
Vi får se vad som händer när vi träffar folk ute på gatan nästa gång...
Suck. De växer upp så fort. Jag hinner inte med...
/Y
Skrivet den: 2011-08-18 Klockan: 23:40:54
Vad tror ni?
Nu har vi varit borta hela eftermiddagen och just kommit hem och fått ungarna i säng.
Jättetrött stog jag i valet och kvalet om att gå ut på min runda....eller ej.
Men så kom jag ihåg att i morgon är det fredagsvägning så då blev valet enkelt...
Vad tror ni att det ÄNTLIGEN är i påsen?
Som fått oss att vara borta hela eftermiddagen och fått oss att vela hit och dit och fråga varenda kotte om deras åsikt.
En ledtråd, det är INTE en till diskmaskin men väl från samma affär.
Lite dåligt samvete har jag för det finns så mycket annat som pengarna borde läggas på. Men jag är bara en människa och prylgalen till på köpet. Denna har jag gått och suktat efter länge och efter mycket om och men så är den här.
I helgen ska den få visa vad den går för. Annars så får vi lämna tillbaka den.
Vem är jag?
/Y
Jättetrött stog jag i valet och kvalet om att gå ut på min runda....eller ej.
Men så kom jag ihåg att i morgon är det fredagsvägning så då blev valet enkelt...
Vad tror ni att det ÄNTLIGEN är i påsen?Som fått oss att vara borta hela eftermiddagen och fått oss att vela hit och dit och fråga varenda kotte om deras åsikt.
En ledtråd, det är INTE en till diskmaskin men väl från samma affär.
Lite dåligt samvete har jag för det finns så mycket annat som pengarna borde läggas på. Men jag är bara en människa och prylgalen till på köpet. Denna har jag gått och suktat efter länge och efter mycket om och men så är den här.
I helgen ska den få visa vad den går för. Annars så får vi lämna tillbaka den.
Vem är jag?
/Y
Skrivet den: 2011-08-18 Klockan: 01:22:00
Bildregn från helgen
Vi får ta ett litet bildregn från helgen. För jag fick en hel del bra bilder INNAN batterierna tog slut.
Javisst.
Det märks att jag inte är en fotograf ut i fingerspetsarna.
För jag har ingen koll på när jag laddade batterierna sist.
Jag har INTE med mig reservbatterier och INGEN laddare.
OCH jag tycker att det kan vara ganska skönt att bli utan kamera och slippa tänka på att nu måste jag ta kort på detta.
Men jag fick en bunt bra kort i alla fall.
Ja, naturligtvis är jag INTE med på något av dem.
Det syns att jag gått i fotoskola va? >>>
Det var vår helg det. Och i morgon är det dags att åka tillbaka igen. Ännu en vecka har gått och det är dags att fira helg.
Tänk vad ti.....ja ni vet.
Men denna helg ska jag verkligen KOMMA IHÅG att ta med mig laddaren. För det var trist att inte få någon beachwalk-bild till viktuppdateringen >>>. Samt att vi åkte till en "ny" strand som Alexander aldrig varit på, Anfi del Mar, och därifrån fick vi inga bilder att visa er.
Men där har JAG varit förut. >>>
Nu, en god natt och VÄLKOMMEN fredag.
/Y
Skrivet den: 2011-08-17 Klockan: 19:57:28
Yohannas strandskola
Helgens sol- och bad-maraton var verkligen UNDERBART.
4 hela dagar med bara sol och bad, nästan.
Vi kom tillbaka, Alexander, Irma och Octavio pepparkaksbruna och jag kräftröd. Som tur är har ungarna inte ärft min hudton som i vanliga fall är blekgrön, men numera mestadels är grisskär.
Fast denna helgen så sammanföll två saker om INTE är så bra när man ska till stranden:
-Högvatten vid lunchtid.
-Långhelg för lokalbefolkningen.
Detta gör att stranden är fullproppad med folk som måste tränga ihop sig på en liten yta.
Förklaring kommer nedanför i Yohannas strandskola.
När jag flyttade hit så fanns det en reklam, för ett lotteri tror jag att det var.
Där de sjöng:
Turisterna ser ut som räkor.
Färgade, färgade ser ut som räkor.
Det skrattade vi mycket åt på den tiden.
Jag, en räka...
Hur som helst...
När man går till stranden, utomlands, är det ett par saker som man behöver veta och idag ska vi tala om hög- och lågvatten.
I Sverige så märker vi inte så mycket av detta för landet ligger så långt ifrån ekvatorn. Men ju närmare man kommer ekvatorn, desto större skillnad märker man mellan hög- respektive lågvatten, allmänt kallat ebb och flod.
När jag åkte till Mexico för ett antal år sedan så märkte jag att det var stor skillnad på stranden från den ena till den andra veckan. På den tiden hade jag ingen aning om vad detta var och jag funderade inte heller så mycket på det. Jag hade andra saker att tänka på ;)
Nu har jag blivit informerad.
Ni har koll på det där med ebb och flod va?
Att månens dragningskraft gör att vattenivån höjer och sänker sig i takt med att månen rör sig runt jorden. Ena stunden så når vågorna högt upp på stranden, andra stunden så når de inte så långt...
Inte det.
Inte så konstigt i Sverige så ser man inte så stor skillnad.
Men så här är det.
Svärfar har förklarat.
Månen har 4 faser på en månad; fullmåne, minskande halvmåne, nymåne, växande halvmåne. Läs mer >>>
Under en dag så rör sig jorden runt sin egen axel och beroende hur den står i förhållande till månen så orsakas ebb och flod var 6:e timme. Läs mer >>>
För att dra nytta av detta i praktiken på stranden kan man säja att vattennivån ligger aldrig stilla. När man kommer till stranden så ska man INTE lägga sig precis där vågorna slutar. För de kommer inte att sluta på samma ställe under dagen.
När det är full- och nymåne så är skillnaderna mellan vart vågorna når när de är som lägst och när de är som högst jättestora. Varje timme så ändrar de sig jättemycket. De går upp på stranden eller ner på stranden, äter upp stranden eller lämnar tillbaka sand.
Om ni förstår vad jag menar.
Placerar man handduken precis i strandkanten när man kommer ner till stranden en sådan dag så kan man ge sig 17 på att man får en jättevåg över handduken innom loppet av en halvtimme.
Ett jättevanligt fel som turisterna gör när det kommer hit.
Och kanarierna skrattar gott åt tokigheterna som turisterna har för sig.
När det är halvmånar så är skillnaderna inte så stora under dagen. MEN de rör på sig fortfarande, vågorna, upp och så nedåt. 6 timmar uppåt och 6 timmar nedåt.
Detta upprepar sig var 6:e timme.
Och varje dag så är det en timmes skillnad mellan när det är hög- respektive lågvatten.
Denna helgen så var det alltså fullmåne. Skillnaden mellan hög- och lågvatten var stora. När vi kom till stranden runt 11-tiden då var vågorna på väg upp, på väg att "äta" upp stranden.
Problem nummer ett: sanden är mjuk och lös i vattenbrynet eftersom vågorna inte hunnit att packa till den eftersom de är på väg upp över den torra sanden. DET innebär att jag inte kan gå min promenader med vagnen. Det går överhuvudtaget inte att gå i någon högre hastighet. Det är som att gå i lössnö.
Problem nummer två: vi placerade oss så högt upp på stranden som vi tyckte verkade säkert. Man vill ju inte ligga för långt från vattenbrynet eftersom man då får en massa folk emellan sin handduk och det lekande barnet i vattenbrynet = svår översikt, antingen över värdesakerna på handduken eller det lekande barnet.
ÄNDÅ fick vi en våg över oss när vi satt och åt smörgås när högvattnet kom allra högst upp på stranden. Fel kalkylerat av oss.
Problem nummer tre: om man lägger sig väldigt högt upp på stranden så kommer det folk och lägger sig framför, för att vara närmre vattenbrynet. När sedan tidvattnet kommer krypande uppåt så flyttar dessa människor sedan sina handdukar tills du har dem nästan ovanpå dig, på MIN handduk.
En massa folk ska tränga i hop sig på en bit strand som bara blir smalare och smalare.
För att avsluta denna skola:
När du kommer till stranden på semestern, var medveten om att strandkanten kommer att röra på sig. Håll koll på den under dagen och kom ihåg till nästa dag. Så vet du hur det kommer att bli med en timmes skillnad.
Håll koll på lokalborna och snegla på dem vart de placerar sig.
Och håll speciell koll på vågorna när du ska äta din smörgås, annars kommer det en och blöter ner dig precis när du ska ta ett bett.
Är det stor helg, stanna vid poolen om det är fullmåne.
Simma lugnt!
/Y
4 hela dagar med bara sol och bad, nästan.
Vi kom tillbaka, Alexander, Irma och Octavio pepparkaksbruna och jag kräftröd. Som tur är har ungarna inte ärft min hudton som i vanliga fall är blekgrön, men numera mestadels är grisskär.
Fast denna helgen så sammanföll två saker om INTE är så bra när man ska till stranden:
-Högvatten vid lunchtid.
-Långhelg för lokalbefolkningen.
Detta gör att stranden är fullproppad med folk som måste tränga ihop sig på en liten yta.
Förklaring kommer nedanför i Yohannas strandskola.
När jag flyttade hit så fanns det en reklam, för ett lotteri tror jag att det var.
Där de sjöng:
Turisterna ser ut som räkor.
Färgade, färgade ser ut som räkor.
Det skrattade vi mycket åt på den tiden.
Jag, en räka...
Hur som helst...När man går till stranden, utomlands, är det ett par saker som man behöver veta och idag ska vi tala om hög- och lågvatten.
I Sverige så märker vi inte så mycket av detta för landet ligger så långt ifrån ekvatorn. Men ju närmare man kommer ekvatorn, desto större skillnad märker man mellan hög- respektive lågvatten, allmänt kallat ebb och flod.
När jag åkte till Mexico för ett antal år sedan så märkte jag att det var stor skillnad på stranden från den ena till den andra veckan. På den tiden hade jag ingen aning om vad detta var och jag funderade inte heller så mycket på det. Jag hade andra saker att tänka på ;)
Nu har jag blivit informerad.
Ni har koll på det där med ebb och flod va?
Att månens dragningskraft gör att vattenivån höjer och sänker sig i takt med att månen rör sig runt jorden. Ena stunden så når vågorna högt upp på stranden, andra stunden så når de inte så långt...
Inte det.
Inte så konstigt i Sverige så ser man inte så stor skillnad.
Men så här är det.
Svärfar har förklarat.
Månen har 4 faser på en månad; fullmåne, minskande halvmåne, nymåne, växande halvmåne. Läs mer >>>
Under en dag så rör sig jorden runt sin egen axel och beroende hur den står i förhållande till månen så orsakas ebb och flod var 6:e timme. Läs mer >>>
För att dra nytta av detta i praktiken på stranden kan man säja att vattennivån ligger aldrig stilla. När man kommer till stranden så ska man INTE lägga sig precis där vågorna slutar. För de kommer inte att sluta på samma ställe under dagen.
När det är full- och nymåne så är skillnaderna mellan vart vågorna når när de är som lägst och när de är som högst jättestora. Varje timme så ändrar de sig jättemycket. De går upp på stranden eller ner på stranden, äter upp stranden eller lämnar tillbaka sand.
Om ni förstår vad jag menar.
Placerar man handduken precis i strandkanten när man kommer ner till stranden en sådan dag så kan man ge sig 17 på att man får en jättevåg över handduken innom loppet av en halvtimme.
Ett jättevanligt fel som turisterna gör när det kommer hit.
Och kanarierna skrattar gott åt tokigheterna som turisterna har för sig.
När det är halvmånar så är skillnaderna inte så stora under dagen. MEN de rör på sig fortfarande, vågorna, upp och så nedåt. 6 timmar uppåt och 6 timmar nedåt.
Detta upprepar sig var 6:e timme.
Och varje dag så är det en timmes skillnad mellan när det är hög- respektive lågvatten.
Denna helgen så var det alltså fullmåne. Skillnaden mellan hög- och lågvatten var stora. När vi kom till stranden runt 11-tiden då var vågorna på väg upp, på väg att "äta" upp stranden.
Problem nummer ett: sanden är mjuk och lös i vattenbrynet eftersom vågorna inte hunnit att packa till den eftersom de är på väg upp över den torra sanden. DET innebär att jag inte kan gå min promenader med vagnen. Det går överhuvudtaget inte att gå i någon högre hastighet. Det är som att gå i lössnö.
Problem nummer två: vi placerade oss så högt upp på stranden som vi tyckte verkade säkert. Man vill ju inte ligga för långt från vattenbrynet eftersom man då får en massa folk emellan sin handduk och det lekande barnet i vattenbrynet = svår översikt, antingen över värdesakerna på handduken eller det lekande barnet.ÄNDÅ fick vi en våg över oss när vi satt och åt smörgås när högvattnet kom allra högst upp på stranden. Fel kalkylerat av oss.
Problem nummer tre: om man lägger sig väldigt högt upp på stranden så kommer det folk och lägger sig framför, för att vara närmre vattenbrynet. När sedan tidvattnet kommer krypande uppåt så flyttar dessa människor sedan sina handdukar tills du har dem nästan ovanpå dig, på MIN handduk.
En massa folk ska tränga i hop sig på en bit strand som bara blir smalare och smalare.
För att avsluta denna skola:
När du kommer till stranden på semestern, var medveten om att strandkanten kommer att röra på sig. Håll koll på den under dagen och kom ihåg till nästa dag. Så vet du hur det kommer att bli med en timmes skillnad.
Håll koll på lokalborna och snegla på dem vart de placerar sig.
Och håll speciell koll på vågorna när du ska äta din smörgås, annars kommer det en och blöter ner dig precis när du ska ta ett bett.
Är det stor helg, stanna vid poolen om det är fullmåne.
Simma lugnt!
/Y
Skrivet den: 2011-08-17 Klockan: 11:12:44
Tillbaka!
Som vanligt, så är jag tillbaka.Tillbaka på en onsdag och det känns som en måndag.
Helt som vanligt alltså.
Jag kommer straxt tillbaka och berättar. Ska bara dra runt med damsugaren och galvmoppen först medans barnen sitter något så när lugna framför TV:n.
Det kan gå över hanska så snabbt.
Bäst att passa på.
Återkommer.
/Y
PS Damsuger ni där det INTE syns? DS
Skrivet den: 2011-08-16 Klockan: 07:10:00
Så näpet!
I dag är vi fortfarande kvar och solar och badar i sommarstugan. Om allt har gått som planerat vill säja. För sånt vet man ju aldrig.
Men jag var tvungen att visa vad Irma fick i födelsedagspresent förra helgen. >>>
Bilder kommer.
Den är så söt så, till och med jag som INTE är så förtjust i rosetter och volanger, blev förälskad.
Den är från Disney-butiken och som vanligt när det gäller kläder därifrån så är storlekarna små. Denna är för 2-3 år. Men jag hängde på den direkt för att kolla hur den såg ut och döm om min förvåning när den passade...nästan. Den är lite stor och har vi tur så kommer den att passa även nästa sommar.
För när vi var på födelsedagskalaset för Hanna >>>, ja det kommer bilder därifrån också ;), så fick vi med oss en hel påse fylld med avlagda men knappt använda bakdräkter från lilltjejen där.
Så badkläder har vi INTE brist på här. Just nu.
Så om allt har gått som det ska, så är vi säkert ute och badar just nu, iklädd supersöt baddräkt från Mimmi Mus.
Om någon undrar hur det kan vara så på en tisdag, så kan jag berätta att det var helgdag här igår. Och idag är vi kvar för att undvika sommarköerna. >>>
Jag kommer tillbaka med nya anekdoter och nya bilder. Måste ju bli en triss i kalas. För det har jag ju inte berättat om.
Hoppas att ni hade en underbar helg och nu en energisk vecka.
/Y
Men jag var tvungen att visa vad Irma fick i födelsedagspresent förra helgen. >>>
Bilder kommer.
Den är så söt så, till och med jag som INTE är så förtjust i rosetter och volanger, blev förälskad.
Den är från Disney-butiken och som vanligt när det gäller kläder därifrån så är storlekarna små. Denna är för 2-3 år. Men jag hängde på den direkt för att kolla hur den såg ut och döm om min förvåning när den passade...nästan. Den är lite stor och har vi tur så kommer den att passa även nästa sommar.För när vi var på födelsedagskalaset för Hanna >>>, ja det kommer bilder därifrån också ;), så fick vi med oss en hel påse fylld med avlagda men knappt använda bakdräkter från lilltjejen där.
Så badkläder har vi INTE brist på här. Just nu.
Så om allt har gått som det ska, så är vi säkert ute och badar just nu, iklädd supersöt baddräkt från Mimmi Mus.
Om någon undrar hur det kan vara så på en tisdag, så kan jag berätta att det var helgdag här igår. Och idag är vi kvar för att undvika sommarköerna. >>>
Jag kommer tillbaka med nya anekdoter och nya bilder. Måste ju bli en triss i kalas. För det har jag ju inte berättat om.
Hoppas att ni hade en underbar helg och nu en energisk vecka.
/Y
Skrivet den: 2011-08-15 Klockan: 06:37:00
Slit och släng...
Jag ska göra något dumt.
Göra något som jag, som princip är helt emot.
Jag ska slänga en helt fungerande elektronisk apparat...
För läääänge sedan >>>, när jag var en helt vanlig, hårt arbetande och handdiskande hemmafru. Till skillnad från nu när jag är en helt vanlig, hårt arbetande och maskindiskande hemmafru ;) >>>
Då, för länge sedan, råkade jag dänga till kannan till kaffebryggaren i vattenkranden till diskhon. Med resultatet att den naturligtvis gick sönder.
Inga konstigheter med det. Det brukar glassaker göra.
Det konstiga var att när vi, som inte hade några planer på att slänga den fortfarande fullt fungerande bryggaren, började leta efter en lös kanna att köpa ny, INTE hittade en endaste en som passade just våra mått.
Vi har letat högt och lågt, vitt och brett och det enda vi kom hem med, som var det närmsta vi kunde komma, en kanna som passade bryggaren om vi gjorde lite meck med den.
Och ÄVEN med lite meck INTE passade precis utan bara så där lite halvbra.
Dessutom kostade den nya kannan 10,99 euro, nästan 100 spänn.
Vad kostar en ny bryggare?
Typ det va?
Nu är det så att vi har en ny bryggare som bara stog i skåpet och väntade på att den gamla skulle ge upp. Så jag behöver inte köpa en ny.
Jag tänker i stället slänga den gamla bryggaren, som fortfarande fungerar.
Jag tänker lämna tillbaka den nya kannan, svindyr som den var och som inte passade speciellt bra till bryggaren heller.
Det är helt emot mina principer.
Jag är ingen slit och släng-person.
Miljön är ett högprioriterat område i mitt liv.
Men detta går inte ihop.
Nu slänger jag den bara. Jag vill inte leta mer.
Eller jag ställer den kanske vid soporna, fult synlig som man gör här. Så kanske det kommer förbi någon som just råkat slå sönder sin bryggare med en exakt likadan kanna som passar till denna. Och då blir den ju återanvänd trots allt.
Jag hoppas på det...
/Y
Göra något som jag, som princip är helt emot.
Jag ska slänga en helt fungerande elektronisk apparat...
För läääänge sedan >>>, när jag var en helt vanlig, hårt arbetande och handdiskande hemmafru. Till skillnad från nu när jag är en helt vanlig, hårt arbetande och maskindiskande hemmafru ;) >>>
Då, för länge sedan, råkade jag dänga till kannan till kaffebryggaren i vattenkranden till diskhon. Med resultatet att den naturligtvis gick sönder.
Inga konstigheter med det. Det brukar glassaker göra.
Det konstiga var att när vi, som inte hade några planer på att slänga den fortfarande fullt fungerande bryggaren, började leta efter en lös kanna att köpa ny, INTE hittade en endaste en som passade just våra mått.
Vi har letat högt och lågt, vitt och brett och det enda vi kom hem med, som var det närmsta vi kunde komma, en kanna som passade bryggaren om vi gjorde lite meck med den.
Och ÄVEN med lite meck INTE passade precis utan bara så där lite halvbra.
Dessutom kostade den nya kannan 10,99 euro, nästan 100 spänn.
Vad kostar en ny bryggare?
Typ det va?
Nu är det så att vi har en ny bryggare som bara stog i skåpet och väntade på att den gamla skulle ge upp. Så jag behöver inte köpa en ny.
Jag tänker i stället slänga den gamla bryggaren, som fortfarande fungerar.
Jag tänker lämna tillbaka den nya kannan, svindyr som den var och som inte passade speciellt bra till bryggaren heller.
Det är helt emot mina principer.
Jag är ingen slit och släng-person.
Miljön är ett högprioriterat område i mitt liv.
Men detta går inte ihop.
Nu slänger jag den bara. Jag vill inte leta mer.
Eller jag ställer den kanske vid soporna, fult synlig som man gör här. Så kanske det kommer förbi någon som just råkat slå sönder sin bryggare med en exakt likadan kanna som passar till denna. Och då blir den ju återanvänd trots allt.
Jag hoppas på det...
/Y
Skrivet den: 2011-08-14 Klockan: 06:47:00
Vad gör man?
Vad gör man när ungen VÄGRAR äta annan mat är HEROs puré?
Irma vägrar äta mammas hemmagjorda, nyttiga och lagad med kärlek, mat.
Den som är den bästa.
Hon vill bara ha barnmat av denna sort.
Vad gör man?
A: Ger INGEN mat alls. Här ska härdas.
B: Går till bebispsykologen. Här måste ligga en räv/katt/hund begraven.
C: Hoppas på att detta bara är en fas och gillar läget.
D: Skaffar rabattkort hos HERO.
Vi kör på C så länge.
Vi har precis kämpat oss igenom jag-vill-inte-sova-på-natten-fasen och orkar inte ta jag-vill-inte-äta-vilken-mat-som-helst-fasen nu på en gång.
Men många pengar blir det när man måste köpa 14 burkar varje vecka.
OCH mycket glasåtervinning blir det när man måste släpa inhandlade burkar till glasåtervinningen efteråt.
Men hon är söt i alla fall. Och sover BÄTTRE på nätterna. Så mamma och pappa, och storebror naturligtvis, är själaglada för det.
Nattsömn ÄR viktigt!
/Y
Irma vägrar äta mammas hemmagjorda, nyttiga och lagad med kärlek, mat.Den som är den bästa.
Hon vill bara ha barnmat av denna sort.
Vad gör man?
A: Ger INGEN mat alls. Här ska härdas.
B: Går till bebispsykologen. Här måste ligga en räv/katt/hund begraven.
C: Hoppas på att detta bara är en fas och gillar läget.
D: Skaffar rabattkort hos HERO.
Vi kör på C så länge.
Vi har precis kämpat oss igenom jag-vill-inte-sova-på-natten-fasen och orkar inte ta jag-vill-inte-äta-vilken-mat-som-helst-fasen nu på en gång.
Men många pengar blir det när man måste köpa 14 burkar varje vecka.
OCH mycket glasåtervinning blir det när man måste släpa inhandlade burkar till glasåtervinningen efteråt.
Men hon är söt i alla fall. Och sover BÄTTRE på nätterna. Så mamma och pappa, och storebror naturligtvis, är själaglada för det.
Nattsömn ÄR viktigt!
/Y
Skrivet den: 2011-08-13 Klockan: 06:28:00
Recept: Röd mojosås
Precis som jag lovat så kommer här receptet på den kanariska av den kanariska maten. Den mat som nästan ALLA provar på när de kommer hit.
Den mest kända kanariska tapasen.
Skrynklig, saltkokt småpotatis med röd paprikasås.
Såsen (mojo) finns även i grön variant >>>
Mojo rojo - röd mojosås
Ta en bunke för en stavmixer eller liknande.
Skär en röd paprika i bitar och stoppa i.
Skala 5 vitlöksklyftor och i med dem också.
En näve persilja.
En matsked paprikapulver.
En matsked malen kummin.
En tsk salt, smaka av senare.
En skvätt vinäger, smaka av senare.
Det ska igentligen i en chilifrukt i såsen också. En sk. pimienta puta la madre (ung. så- in-i-h-vete-stark-chili). Men det gör man som man vill. Såsen blir ganska stark med bara vitlökarna. Men vill man så kan man droppa i lite tabasko efter tycke.
Häll nu på olja, en smaklös som solros el. liknande. Upp till hälften av det som finns i bunken.
Och så i med stavmixern och mixa medans du för den upp och ner, upp och ner.
Tills det bildas en kräm.
Blir den för trögflytande så i med vatten till lagom konsistens.
Blir den för blaskig så i med en kokt potatis och mixa igen.
Smaka och häll på mer salt och vinäger om det behövs. Smaken är som...
Saltkokt småpotatis
Små (3-4 cm i diameter) potatis med skal läggs i en kastrull med vatten upp till hälften av potatisen.
Tillsätt ett par nävar med grovsalt, mycket salt.
En del (jag bl.a.) tillsätter ett par vitlöksklyftor med skal och en citron skuren i bitar.
Om man vill kan man lägga över ett kålblad som lock.
Koka med lock på svag värme under ca 40 minuter. Potatisen ska vara väl genomkokt.
Häll av vattnet och ställ tillbaka kastrullen på plattan som slås av.
Tag av locket och lägg över lite papper som suger upp fukten. Potatisarna skrynklar sig och det bildas ett fint saltlager på skalet.
Om att äta tapas skrev jag om när jag skrev för reseportalen T för vääääldigt länge sedan.>>>
De sparkade dock mig för att Kanarieöarna inte var något exotiskt resmål längre som platsade hos dem. >>>
Men jag är inte bitter ;)
Håll till godo och som vanligt när ni lagat recepten. Berätta hus det gick!
/Y
Skrivet den: 2011-08-12 Klockan: 12:40:51
Fredagsvägningsjippey!
Denna vecka gick det bättre. >>>
Denna veckan målar jag lite i temometern.
Denna veckan är knasig.
Det är ju inte klokt. Förra veckan då jag kämpade gick jag upp. Och denna veckan som vi har haft TRE tårtkalas så gick jag ner ett helt kilo.
Vansinnigt!
Det fattar ju till och med jag att man går inte ner ett helt kilo på att äta tårta, så något är ju galet. Visst var det mensvecka förra veckan så det är ju borta nu, men ett helt kilo?
Det är som att jag fick både förra veckans kämpning och denna veckans på en gång, nu.
Ja det är som jag har sagt: Veckovägning är INTE helt logiskt. Det borde vara månadsvägning. Men vem kan hålla sig SÅ länge? Då blir det en väldig risk att tappa konceptet helt.
Jag kör på som nu men får väl inse att veckovägningarna är INTE helt sanna. Det går upp, det går ner, men på det stora hela så ska det gå nedåt.
Vad är det nu jag har gjort?
Ja det jag håller på med är ju ingen bantning, det har jag ju förklarat tidigare. Utan en livsstilsförändring. >>>
(Uppstarten >>>)
Jag har tittat på mitt liv och sett vad som är fel och så har jag rättat till det.
En sak i taget.
Rättat en sak. Låtit det gå ett par veckor. Låtit den nya saken bli rutin och vardag.
Rättat en sak till. Låtit det gå ett tag. Låtit det bli rutin.
osv.
Hittills är det:
1. Helg-godis. Inget onyttigt i veckorna, och då menar jag INGET, om det inte är kalas då ;) För kalas är kalas. Inga kakor, inget godis, inget sött, inget salt som chips nötter osv.
2. Dagliga fett-brännar-turer. Ut och gå minst en gång om dagen. Börja med korta rundor och öka på efter hand.
3. FEM mål mat om dagen, tre lagade och två mellanmål för att aldrig hamna i situationen "jag-är-så-hungrig-att-jag-äter-vad-som-helst". Äpplen + vatten, KOM I HÅG!
4. Smalmat om dagarna. Jag lagar mat ut en pärm som jag har med en massa recept från tidningar. Tagit bort all fett ur maten. Lagar med lätt-produkter.
5. Kommit överens med stegräknaren att den ska sluta på minst 13.000 steg varje dag (utom fredagar då det är lögn i 17 att komma ut och gå själv).
6. Nu under sommar-lovet så har jag gjort en special med att gå rundan på kvällarna när ungarna lagt sig och äta cornflakes till middag. Detta för att kompensera för de dagliga gå-till-och-från-skolan-promenaderna.
Under tiden som jag gör detta så håller jag på och skriver på min tredje bok. Denna om min "Operation:Fettsanering" för tredje gången. Där luftar jag alla tankar och beslut som kommer upp i huvudet.
Målet är 60 kg till beach 2012, eller senare...vi får se hur det går ;)
Mycket finns kvar att ändra i mitt liv. Men jag tar det lugnt.
Ett steg i taget, men på det stora hela nedåt.
NU, en trevlig helg på er!
/Y
PS Vi åker och solar och badar även denna helg. Strandbilder kommer och så äver inlägg under helgen. Jag skriver så fingrarna glöder ;) DS
Denna veckan målar jag lite i temometern.
Denna veckan är knasig.
Det är ju inte klokt. Förra veckan då jag kämpade gick jag upp. Och denna veckan som vi har haft TRE tårtkalas så gick jag ner ett helt kilo.Vansinnigt!
Det fattar ju till och med jag att man går inte ner ett helt kilo på att äta tårta, så något är ju galet. Visst var det mensvecka förra veckan så det är ju borta nu, men ett helt kilo?
Det är som att jag fick både förra veckans kämpning och denna veckans på en gång, nu.
Ja det är som jag har sagt: Veckovägning är INTE helt logiskt. Det borde vara månadsvägning. Men vem kan hålla sig SÅ länge? Då blir det en väldig risk att tappa konceptet helt.
Jag kör på som nu men får väl inse att veckovägningarna är INTE helt sanna. Det går upp, det går ner, men på det stora hela så ska det gå nedåt.
Vad är det nu jag har gjort?
Ja det jag håller på med är ju ingen bantning, det har jag ju förklarat tidigare. Utan en livsstilsförändring. >>>
(Uppstarten >>>)
Jag har tittat på mitt liv och sett vad som är fel och så har jag rättat till det.
En sak i taget.
Rättat en sak. Låtit det gå ett par veckor. Låtit den nya saken bli rutin och vardag.
Rättat en sak till. Låtit det gå ett tag. Låtit det bli rutin.
osv.
Hittills är det:1. Helg-godis. Inget onyttigt i veckorna, och då menar jag INGET, om det inte är kalas då ;) För kalas är kalas. Inga kakor, inget godis, inget sött, inget salt som chips nötter osv.
2. Dagliga fett-brännar-turer. Ut och gå minst en gång om dagen. Börja med korta rundor och öka på efter hand.
3. FEM mål mat om dagen, tre lagade och två mellanmål för att aldrig hamna i situationen "jag-är-så-hungrig-att-jag-äter-vad-som-helst". Äpplen + vatten, KOM I HÅG!
4. Smalmat om dagarna. Jag lagar mat ut en pärm som jag har med en massa recept från tidningar. Tagit bort all fett ur maten. Lagar med lätt-produkter.
5. Kommit överens med stegräknaren att den ska sluta på minst 13.000 steg varje dag (utom fredagar då det är lögn i 17 att komma ut och gå själv).
6. Nu under sommar-lovet så har jag gjort en special med att gå rundan på kvällarna när ungarna lagt sig och äta cornflakes till middag. Detta för att kompensera för de dagliga gå-till-och-från-skolan-promenaderna.
Under tiden som jag gör detta så håller jag på och skriver på min tredje bok. Denna om min "Operation:Fettsanering" för tredje gången. Där luftar jag alla tankar och beslut som kommer upp i huvudet.
Målet är 60 kg till beach 2012, eller senare...vi får se hur det går ;)
Mycket finns kvar att ändra i mitt liv. Men jag tar det lugnt.
Ett steg i taget, men på det stora hela nedåt.
NU, en trevlig helg på er!
/Y
PS Vi åker och solar och badar även denna helg. Strandbilder kommer och så äver inlägg under helgen. Jag skriver så fingrarna glöder ;) DS
Skrivet den: 2011-08-11 Klockan: 14:42:54
Mer tårta idag?
Kan det vara så att vi har YTTERLIGARE ett födelsedagskalas på G idag? (kalas >>>, kalas >>>, kalas >>>, och fler kalasbilder kommer.)Jajjemen.
Just precis så är det.
Hanna, en kompis till mig:s dotter, fyllde 4 för ett tag sedan och ska ha kalas. Det är detta kalaset som vi skulle på för två veckor sedan, men som i två omgångar har blivit inställt pga sjukdom.
Men skam den som ger sig.
Idag ska det kalasas.
Jag har köpt present.
En som jag hoppas ska falla en kräsen 4-åring på läppen.
Det blev en handväska full med glittrande och färgsprakande hals- och armband. Gick in i den lokala krims-krams-butiken där de hade rea och köpte en bunt band för typ 10 kronos styck.
Alexander blev i alla fall tokig av detta och ville ha ALLT.
Han fick välja sig ett glittrigt armband. Och med alla min avlagda halsband från smyckslådan så blev han också nöjd. Vi får se hur det går när födelsedagsbarnet öppnar presenten, om det blir slagsmål om härligheten eller om det är för blasé.
Så nu sover Irma så hon ska var pigg och fräsh inför kalaset.
Jag ska laga lunch och utfodra ungarna.
Så ska vi ta bussen till kalaset.
Och förhoppningsvist kommer pappa och hämtar oss senare.
KALAS!
Nu bäst att sätta fart på ruljansen.
Annars så kommer vi att komma försent. Men det är ju inget ovanligt när det gäller oss. Vi brukar ändå komma före alla kanarier som kommer si så där ett par timmar sent. Men detta är hem till en tyska och då gäller det att vara på minuten. Annars så blir det straffpoäng....inget ont om tyskar ;)
/Y
Skrivet den: 2011-08-11 Klockan: 00:07:39
Kalas undanplockat
Allt är undanplockat efter kalaset. >>>
Så snabbt har väl aldrig mitt kök blivit rent och organiserat efter en fest.
Jag ÄLSKAR min diskmaskin. >>>
För den skarpögde så ser man att vi bjudit på det kanariska av det kanariska idag, salt skrynklig potatis med paprikasås pch jag LOVAR att receptet på denna efterlängtade rätt kommer att komma i helgen.
Nu så har jag gått min runda i parken.
Slängt ett öga på Braveheart som visas på TV.
Och nu känner jag mig redo för sängen.
Ska bara titta in lite här och där i bloggvärlden och kanske svara på några mail.
God natt & vi syns i morgon.
/Y
Så snabbt har väl aldrig mitt kök blivit rent och organiserat efter en fest.
Jag ÄLSKAR min diskmaskin. >>>
För den skarpögde så ser man att vi bjudit på det kanariska av det kanariska idag, salt skrynklig potatis med paprikasås pch jag LOVAR att receptet på denna efterlängtade rätt kommer att komma i helgen.
Nu så har jag gått min runda i parken.
Slängt ett öga på Braveheart som visas på TV.
Och nu känner jag mig redo för sängen.
Ska bara titta in lite här och där i bloggvärlden och kanske svara på några mail.
God natt & vi syns i morgon.
/Y
Skrivet den: 2011-08-10 Klockan: 14:32:34
Helgens stegmusik
Jag har ÄNTLIGEN laddat hem (nej vad säjer jag, sånt gör ju inte jag), lite ny musik till musikmackapären.
Musik är väldigt viktigt för mig när jag kör mina fettbrännarturer. Har jag ingen bra musik i öronen så lägger jag av på en gång, tappar stinget, förlorar motivationen.
Man Jag får se till att ha den fulladdad hela tiden. På något konstigt sätt så laddas den ur med gämna mellanrum. Speciellt då det varit fotbollsmatcher som inte visats på TV:n.
Någon använder den men glömmer att ladda den...hmmm.
Vem kan det vara?
Typiskt nog så brukar den oftast få slut på baterier när just JAG använder den, mitt ute på en tur, och vips så är motivationen borta.
Nyladdad och med ny musik alltså.
Det lyckades jag med i helgen.
Den gamla musiken började bli lite tjatig.
Men först ett stort TACK till alla rara kommentarer om mitt viktgnäll. Ni är så snälla som kommer med pepp och råd när jag blir ledsen på vågen. >>>
Som ett råd löd, att mäta mig, så gjorde jag det.
Vet inte varför jag inte gjort det på så länge.
Har jag varit rädd för måttbandet?
Mycket möjligt.
Resultatet:
Lår: minus 3 centimeter
Stuss: minus 2 centimeter
Navelhöjd: minus 5 centimeter
Byst: samma som innan
Det kändes ju genast lite mer positivt och gav lite vilja att kämpa på.
Men nu, en ny låt till mackapären som jag tog för att Alexander förälskade sig i den under Sverigesemestern.
Jag tycker igentligen inte on blipp och blopp-musik, som denna är ett typ-exempel på. Men rytmen är bra och den passar precis in i den gångrytm som jag har.
Så den får hänga med ett tag.
Nummer två är en gammal goding som jag glömt bort att jag hade i cd-hyllan. Jag köpte skivan bara för denna låten och lyssnade sönder den.
Så fick den vila ett tag men så fick jag upp ögonen för den igen där två tjejer på fejjan tog upp den som fredagslåten.
Jag är förälskad i den och Alexander är förälskad i den och jag tror minsann att Irma är på gång hon också. Vi spelar den om och om igen, till Octavios stora förtvivlan.
Det här låten blir jag uppriktigt lycklig av när jag lyssnar på den om och om igen.
Här kommer den:
Det var helgens fettbrännarmusk det. Mer stegmusik finns under kategoring "Operation fettsanering" >>>
Håll till godo.
Nu ska vi snart äta tårta. Men jordgubbarna var fula så vi får dekorera med godis istället till Alexanders stora lycka.
/Y
PS Veckans strand-walks-bild:
Musik är väldigt viktigt för mig när jag kör mina fettbrännarturer. Har jag ingen bra musik i öronen så lägger jag av på en gång, tappar stinget, förlorar motivationen.
Man Jag får se till att ha den fulladdad hela tiden. På något konstigt sätt så laddas den ur med gämna mellanrum. Speciellt då det varit fotbollsmatcher som inte visats på TV:n.Någon använder den men glömmer att ladda den...hmmm.
Vem kan det vara?
Typiskt nog så brukar den oftast få slut på baterier när just JAG använder den, mitt ute på en tur, och vips så är motivationen borta.
Nyladdad och med ny musik alltså.
Det lyckades jag med i helgen.
Den gamla musiken började bli lite tjatig.
Men först ett stort TACK till alla rara kommentarer om mitt viktgnäll. Ni är så snälla som kommer med pepp och råd när jag blir ledsen på vågen. >>>
Som ett råd löd, att mäta mig, så gjorde jag det.
Vet inte varför jag inte gjort det på så länge.
Har jag varit rädd för måttbandet?
Mycket möjligt.
Resultatet:
Lår: minus 3 centimeter
Stuss: minus 2 centimeter
Navelhöjd: minus 5 centimeter
Byst: samma som innan
Det kändes ju genast lite mer positivt och gav lite vilja att kämpa på.
Men nu, en ny låt till mackapären som jag tog för att Alexander förälskade sig i den under Sverigesemestern.
Jag tycker igentligen inte on blipp och blopp-musik, som denna är ett typ-exempel på. Men rytmen är bra och den passar precis in i den gångrytm som jag har.
Så den får hänga med ett tag.
Nummer två är en gammal goding som jag glömt bort att jag hade i cd-hyllan. Jag köpte skivan bara för denna låten och lyssnade sönder den.
Så fick den vila ett tag men så fick jag upp ögonen för den igen där två tjejer på fejjan tog upp den som fredagslåten.
Jag är förälskad i den och Alexander är förälskad i den och jag tror minsann att Irma är på gång hon också. Vi spelar den om och om igen, till Octavios stora förtvivlan.
Det här låten blir jag uppriktigt lycklig av när jag lyssnar på den om och om igen.
Här kommer den:
Det var helgens fettbrännarmusk det. Mer stegmusik finns under kategoring "Operation fettsanering" >>>
Håll till godo.
Nu ska vi snart äta tårta. Men jordgubbarna var fula så vi får dekorera med godis istället till Alexanders stora lycka.
/Y
PS Veckans strand-walks-bild:
Skrivet den: 2011-08-10 Klockan: 10:53:28
Älsklingen Octavio ♥ 40 år
Vi har födelsedagsregn här just nu. Alla verkar fylla år samtidigt och snart är det min tur....;)Världens bäste Octavio fyller 40 år i dag.
Vi sjunger:
Cumpleaños feliz.
Cumpleaños felix.
Te deseamos todos,
cumpleaños feliz.
Ja, det fattar ni ju vad det betyder....
♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
Tack så jättemycket ödet för att jag fick träffa honom, han som förändrade mitt liv på ALLA sätt. Innan jag träffade honom så trodde jag att jag visste hur kärlek var och hur jag ville leva mitt liv.
Ack så fel jag hade.
Och tur var väl det.
För nu VET jag.
Tack, tack tack och jag önskar att det får fortsätta förevigt.
♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
När man fyller 40 så ska det ju hittas på något speciellt men jag ska ärligt erkänna att jag inte gjort det. Jag har en del planer på lut men inget som blivit konkret än.
Jag vet att du vill ha en grillfest på stranden med alla dina
vänner och en sovmorgon som sträcker sig till veckan därpå.Just det kan jag inte ge dig just nu.
Men en överaskningspicnick på stranden med de som kan och en lördagsmorgon utan TV kanske jag kan få till ;)
Ha en underbar dag ÄLSKLING, även om jag vet att du varken kan svenska eller sitter framför datorn.
Nu ska vi gå iväg, ungarna och jag och inhandla potatis och en kaka till lunchen då svärisarna kommer och vi ska fira lite i all enkelhet.
Mycket firning och tårta blir det nu.
Vågen och jag får ha ett snack senare i veckan. Den kanske går att muta med tårta också ;)
Vi höres.
/Y
Skrivet den: 2011-08-09 Klockan: 12:26:43
Måndag?, Tisdag...tillbaka
Jag ÄR tillbaka (som vanligt). Och som vanligt när vi kommer hem en dag försent, det vill säja på måndagen istället för på söndagskvällen, så är jag helt förvirrad idag. Det känns som måndag fastän det är tisdag...Jag fick ta en spontan, snabb omplanering av morgonens göromål. Eftersom det är helt OMÖJLIGT att hålla Irma borta från Alexanders rum, så fick det bli en akut småpryls-sanering av det rummet.
Så nu håller jag på och plockar bort alla små, livsfarliga-för-bebis-men-jätte-skoj-för-4-åringar-prylar. Så att jag kan ha henne krypandes omkring i lägenheten utan att ha hjärtat i halsgropen HELA tiden.
För vem vill hålla på och leka med mjukisdjur och gummiankor? När det finns jättespännande PlayMobilgubbar i ett föbjudet rum bakom härnet.
Ja INTE Irma....
Jag får återkomma!
/Y
Skrivet den: 2011-08-08 Klockan: 06:05:00
Läsare eller trafik på bloggen?
Kommer ni ihåg när jag skrev detta inlägg >>> om mer trafik på bloggen.
Nu har jag provat det och bägge två fungerar faktiskt.
Först så surfar man runt på en massa sidor och läser andras bloggar, och sedan så kommer det läsare och surfar in på din blogg.
Frågan är bara om de läser?
För visst gick besöksstatistiken upp i skyhöga höjder när JAG först surfat runt på bloggar. Men frågan är ju vad det är man vill ha.
Vill man ha höga besöks-statistik-siffror?
Eller vill man ha besökare som verkligen läser det man har skrivit och inte bara jagar besök till sin blogg?
För det är ju så som jag har kommit på/lärt mig av mitt surfande. Direkt när jag kommer in på en blogg så märker jag om det är något för mig.
Något med utseéndet, något med orden som används, styckeindelningen i texten, ja jag märker om jag gillar det.
DÅ stannar jag kvar och läser lite mer.
Och gillar jag det då, det som jag läser, då läggar jag till i mina favoriter och återkommer självmant till bloggen.
Så visst. Jag är ganska hård på det jag läser.
Jag dömmer ganska snabbt.
Ser jag en 14-tis med en massa bilder BARA på sig själv i olika poser och som skriver typ doh, jä eller annat som jag inte förstår, ja då sticker jag illa kvickt.
Sånt tycker jag inte är intressant.
Sedan finns det ju sådana bloggar som man följer av en slump. De som kommenterar vad jag skrivit och så tittar jag tillbaka, in hos dem och läser vad de skrivit. Och så fastnar man i livsöden på det sättet.
Men jag har mina stammställen och de ändrar sig hela tiden i och med att de ändrar sig. Och att jag kanske blir kräsnare av vad jag läser på grund av vad jag har tid med.
JAG vill i alla fall att mina läsare kommer hit självmant och om det kommer tillbaka så är det för att de tyckt om något som jag skrivit eller känner sig intresserade av vad som händer här.
Därför har jag lite lagt det där på hyllan med att toksurfa runt på sådanadär ställen för att få bloggtrafik till min blogg.
Det fungerar.
Men jag tror nog att jag vill ha läsare snarare än trafik på min blogg.
Vad är du för någon?
Du behöver inte svara med namn. Jag är bara nyfiken på vad du är för slags besökare.
A: Jag är här för första gången och kom hit av en slump.
B: Jag sökte på något om Gran Canaria och kom hit för att läsa om det.
C: Jag kom hit via en sådan trafikmotor.
D: Jag brukar följa din blogg lite då och då.
E: Jag kommer hit när du har skrivit något på min blogg.
F: Jag kommer förbi här nästan varje dag.
G: Kom förbi här för att du lämnat en kommentar på min blogg.
Tack för medverkan...
/Y
PS Alla besökare hjärtligt välkomna, hur ni än kom hit ;) DS
Nu har jag provat det och bägge två fungerar faktiskt.
Först så surfar man runt på en massa sidor och läser andras bloggar, och sedan så kommer det läsare och surfar in på din blogg.
Frågan är bara om de läser?
För visst gick besöksstatistiken upp i skyhöga höjder när JAG först surfat runt på bloggar. Men frågan är ju vad det är man vill ha.
Vill man ha höga besöks-statistik-siffror?
Eller vill man ha besökare som verkligen läser det man har skrivit och inte bara jagar besök till sin blogg?
För det är ju så som jag har kommit på/lärt mig av mitt surfande. Direkt när jag kommer in på en blogg så märker jag om det är något för mig.
Något med utseéndet, något med orden som används, styckeindelningen i texten, ja jag märker om jag gillar det.
DÅ stannar jag kvar och läser lite mer.
Och gillar jag det då, det som jag läser, då läggar jag till i mina favoriter och återkommer självmant till bloggen.
Så visst. Jag är ganska hård på det jag läser.
Jag dömmer ganska snabbt.
Ser jag en 14-tis med en massa bilder BARA på sig själv i olika poser och som skriver typ doh, jä eller annat som jag inte förstår, ja då sticker jag illa kvickt.
Sånt tycker jag inte är intressant.
Sedan finns det ju sådana bloggar som man följer av en slump. De som kommenterar vad jag skrivit och så tittar jag tillbaka, in hos dem och läser vad de skrivit. Och så fastnar man i livsöden på det sättet.
Men jag har mina stammställen och de ändrar sig hela tiden i och med att de ändrar sig. Och att jag kanske blir kräsnare av vad jag läser på grund av vad jag har tid med.
JAG vill i alla fall att mina läsare kommer hit självmant och om det kommer tillbaka så är det för att de tyckt om något som jag skrivit eller känner sig intresserade av vad som händer här.
Därför har jag lite lagt det där på hyllan med att toksurfa runt på sådanadär ställen för att få bloggtrafik till min blogg.
Det fungerar.
Men jag tror nog att jag vill ha läsare snarare än trafik på min blogg.
Vad är du för någon?
Du behöver inte svara med namn. Jag är bara nyfiken på vad du är för slags besökare.
A: Jag är här för första gången och kom hit av en slump.
B: Jag sökte på något om Gran Canaria och kom hit för att läsa om det.
C: Jag kom hit via en sådan trafikmotor.
D: Jag brukar följa din blogg lite då och då.
E: Jag kommer hit när du har skrivit något på min blogg.
F: Jag kommer förbi här nästan varje dag.
G: Kom förbi här för att du lämnat en kommentar på min blogg.
Tack för medverkan...
/Y
PS Alla besökare hjärtligt välkomna, hur ni än kom hit ;) DS
Skrivet den: 2011-08-07 Klockan: 06:19:00
Irma 1 år ♥ Lillskatten
Ja må hon leva.
Ja må hon leva.
Ja må hon leva uti 100de år.
Hurra hurra hurra hurra!
♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
Herre gud! Jag satt och försökte välja ut fotom av Irma till detta inlägg, och det är inte klokt vad mycket bra bilder jag har. Jag skulle vilja visa dem alla, men det går ju inte.
Synd.
Om det inte vore för att hon var MIN dotter så skulle jag bara svämma över i beundrande ord över hur söt hon är. Hon är helt ljuvlig.
Men nu är hon ju MIN dotter och då får man ju inte skryta...eller?
Det struntar jag nog i, för jag är så glad att jag har henne.
Visst, ja ja, jag har klagat. Och 
VISST det är jobbigt. HON är jobbig. Men det lägger vi åt sidan idag och bara firar att hon kom till oss.
Vår Lillskatt.
Vår stora överaskning.
Vår IRMA.
Nu så:
-ställer hon sig upp ÖVERALLT som hon kommer åt.
-kryper med en överasknade hastighet.
-ska in överallt och riva ut och undersöka.
-har ett hiskeligt temprament och kastar saker så fort som man inte fattar vad hon menar.
-pekar på saker och ting som hon vill ha, som hon ser eller som hon vill berätta om.
-om man inte bryr sig om henne så klappar hon en på benet för att få uppmärksamhet.
-han kan kasta slängpussar och pussas med munnen. Dock en förkärlek för att göra det med vidöppen mun och tungan hängandes ut.
-har inte tid att amma längre utan har slutat med det helt. Till mammas stora besvikelse.
-är heltokig i storebror och allt han tar sig för.
-är heltokig i vällingflaskan och skriker högt av ilska tills den sitter i hennes mun om kvällarna.
-är heltokig i att bada, både badkar, pool och havet.
-kan göra titt-ut och leka.
-sover om nätterna, 2 dåliga nätter, två bra. Mamma och pappa har 
hopp om framtiden.
-kan somna om själv och kan somna i sin säng själv, om hon VILL.
-har vällt en stol över sig och gör aldrig om det. Har fastnat med huvudet bakom TVn och gör inte om det. Har trillat ner i tvättkorgen när mamma hängde tvätt och kommer TROLIGTVIS att göra om det.
-slår sig både här och där, 100 gånger om dagen i sin iver att göra ALLT och undersöka ALLT.
-äter med god aptit allt som hon får i handen. Men det ska fortfarande vara barnmatspuré av ETT slag till huvudmål. Annars så tuggar hon både fruktbitar, brödbitar, makaroner och majs utan svårigheter.
-hittills har hon två tänder i 
underkäken och vipps en dag när jag tittade så är de två vampyrtänderna på G i överkäken. Vart är framtänderna? Detta kommer att se konstigt ut...
-kan stoppa i armarna själv i kläderna när man håller ut jumpern.
För en månad sedan var hon en stillasittande, tandlös liten bebis. Nu är det andra bullar vill jag lova.
Vad mer?
Det är säkert massor.
Annars så är det bara gå, gå och gå som gäller. Men hjälp av någons händer förståss.
Om allt har gått som det skulle så 
har vi grillfest med ett par vänner i sommarstugan just nu. Efteråt väntar tårta.
Jag återkommer med bilder.
Ha en skön söndag.
/Y, stolt mor till en 1-åring.
Det var inte länge sedan det var så här >>>, väntan var lång.
Eller när den stora överaskningen kom >>>.
Min förlossningsberättelse >>>.
♥
♥
♥
♥
♥
♥
♥
♥
♥
♥
♥
♥
♥
♥
♥
♥
♥
♥
♥
♥
♥
♥
♥
♥
♥
♥
♥
♥
♥
♥
♥
♥
♥
♥
♥
♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
Skrivet den: 2011-08-06 Klockan: 07:13:00
Sol- & Bad-helg
Vi har åkt söderöver nu och stannar där tills på måndag.
Vi ska bada, gå och ha födelsedagsgrillparty.
Har en del inlägg på programmering och själv kommer jag tillbaka snart.
Fortsätt gärna att berätta om era vikterfarenheter eller annat kul som ni har på lut.
Vi höres.
/Y
Trevlig helg föresten ;)
Vi ska bada, gå och ha födelsedagsgrillparty.
Har en del inlägg på programmering och själv kommer jag tillbaka snart.
Fortsätt gärna att berätta om era vikterfarenheter eller annat kul som ni har på lut.
Vi höres.
/Y
Trevlig helg föresten ;)
Skrivet den: 2011-08-05 Klockan: 10:04:42
Fredagsvägningsgnäll
Det blir lite gnäll idag, i alla fall nu på morgonen.Jag kommer direkt ifrån vågen som sagt sitt idag om veckans kamp och det var inte snällt.
Allt som jag gick ner förra veckan hade jag gått upp igen.
Visst det är mensvecka just nu och det kan jag ju skylla på. Men jag vill INTE ha saker att skylla på, utan RESULTAT.
Det känns så himla tröstlöst när man kämpat hela veckan som en galning, med fettbrännarrundor varenda kväll och smalmat om dagarna, och sedan får man detta resultat från vågen.
Det blir att måla på plus i stapeln här bredvid, som jag förberedde igår för att ha något positivt att se fram emot. Och för att kunna visuallisera mina framsteg, som jag trots allt gör.
Lite i taget.
Men inte denna veckan alltså.
Suck!
Tycker ni jag är en struts (som stoppar huvudet i sanden) om jag inte målar på veckans förändring utan låter den stå tills nästa vecka?
Jag tycker nämligen inte att det finns någon rim och rason i detta med viktnedgången.
Veckovägningarna har ingen logik.
Visst är kurvan, på det hela taget, på väg nedåt. Men veckovägningarna hoppar som bara den, upp och så ned, för att sedan hoppa upp igen....konstigt.
Eller jag kanske ska vara så fräck att jag bestämmer mig för att inte måla på NÅGRA som helst viktuppgångar i stapeln, utan bara glada resultat.
Det ska ju vara en pepp att titta på den.
Och det ska ju sakta med säkert sjunka, kanske bara inte VARJE vecka...
Och så får jag avsluta med en "real-life-bild" på mig från stranden.
Kommer ni ihåg den där "tjocka" killen som bantade och lade ut en bild om dagen på sig själv på youtube. Under ett år tror jag det var så att man kunde följa förändringen.
Detta får bli min variant.
Även om man inte ser nån skillnad på kroppen så ser man i alla fall att juli månad är semestermånad på Gran Canaria. Fullproppat med folk på stranden. Till skillnad mot i maj.
I morgon ska jag ta en ny bild på stranden så får vi se hur det ser ut då.
Ha en trevlig helg!
/Y
Skrivet den: 2011-08-05 Klockan: 00:40:00
Operation: Fettsanering - Min kropp
Ända sedan jag skrev det här inlägget >>>, om träningsångest, eller hoppa-över-tränings-ångest, som inspirerade Madredetres att skriva det här inägget >>>, så har jag inte kunna släppa funderingarna på detta med bantning och träning.
Det är ju för sorgligt att man ska hålla på med detta egentligen. Att man ska slösa så mycket tid och energi på att gå ner i vikt.
Och det är ju ÄNNU sorgligare att, för en del, ska det ge sådana effekter, detta med att tänka så mycket på det, att man är nära att förlora livhanken eller meningen med livet.
Varför kan man inte bara äta och vara glad?
Ja, VARFÖR går det bara inte?
Varför blir man tjock/smal? (och JA jag vet det där om kalorier, men jag menar i huvudet, vad är det som gör att vissa blir tjocka och vissa smala?)
Och varför är man inte nöjd med att vara tjock/smal?
I hela mitt liv har jag varit missnöjd med min kropp. Vägt ungefär likadant i hela mitt liv. Och varit ungefär likadan i kroppen hela mitt liv.
Jag har tyckt att jag varit tjock/mullig, men när jag nu tittar på hur jag såg ut innan jag började med allt detta så tycker jag att jag såg riktigt trevlig ut. Småmullig, kurvig eller vad man nu ska kalla det. MED lår som gick ihop >>>.
Sedan när jag flyttade hit så började jag gå upp i vikt och 2005 såg det inte lika trevligt ut längre. Då började min viktresa...
Vad vill jag nu säja med detta?
Ja, kanske ingenting.
Bara ta upp det och visa att så här är det. Så här är det för mig. Om det finns någon där ute som kanske känner sig ensam så visa att den inte är ensam om detta.
För ena stunden så är jag eld och lågor för mitt nya liv och jag ska minsann tillbaka till mina smala kläder. För att i nästa sekund fundera över varför jag håller på såhär.
Varför får jag inte vara tjock/mullig?
Varför kan jag inte tycka om mig själv som jag är?
Är det värt all tid och möda som jag lägger på detta?
Min tid är ju så dyrbar nu-för-tiden. Varför ska jag slösa det på detta?
Ja, som vanligt så vet jag varken ut eller in när jag väl sätter mig ner och talar med mig själv.
Jag tror minsann att vi får ta en liten vikt-special nu i helgen. Hoppas jag får tid att sätta mig ner och skriva lite.
Men nu måste jag i säng.
Välkommen fredag!
/Y
Skrivet den: 2011-08-04 Klockan: 12:23:58
Rush-morgon
Vilken morgon.
Klockan är bara 11 och jag är slut....IGEN.
Nu får ungarna växa upp, snabbt, eller också går jag i bitar.
Hur ska detta gå till?
Men det var inte det jag skulle svammla om idag/nu utan berätta om mina REA-fynd som vi sprang på igår när vi skulle ut och leta födelsedagspresent, både till Irma och till barnet som vi ska till när väl födelsedagskalaset blir av. Hittills så har det blivit inställt två gånger på grund av sjukdom.
Men bäst att ha presenten inhandlad ifall att...
Hur som helst, vilket för övrigt verkar vara ett av mina favorituttryck eftersom jag alltid kommer på villovägar när jag ska berätta någonting...
Hur som helst, vi gick in i matvaruaffären för att köpa ketchup, Heinz som bara finns i VISSA affärer. Den kanariska ketchupen får jag verkligen säja, ursäkta alla kanarier, men den smakar verkligen blaj.
Så Heinz förbrukar vi i massor här eftersom min unge är som vilken 4-åring som helst och ska ha ketchup på verkligen ALLT. Ja kanske inte pannkakor då, men det är på gränsen att vilja ha där också ;)
Rätt vad det var så "råkade" vi komma in på deras klädavdelning och REA. Och hur kan man gå förbi ställning efter ställning med kläder för 2,3 och 4 euro?
Det går ju bara inte.
Fast BÄGGE ungarna har kläder så de både har och blir över.
Så det blev en hög därifrån kan jag säja.
Och det var när vi satt och provade kläderna därifrån OCH kläderna som kusinen lämnat efter sig när de åkte igår >>>, YTTERLIGARE en anledning till att jag inte borde ha köpt något nytt, det var då jag började känna lukten av något bränt.
TYPISKT!
Jag hade gjort en typisk mamma-miss och glömt kokande nappar på spisen och nu var de ett minne blott.
Surt eftersom jag köpt speciella nappar (från Maxi, inget speciellt i Sverige men här finns de INTE) och tagit med hit. Ett trepack, varav den första kastades bort igår medans jag fyndade på REAn, och den andra nu brändes fast i en kastrull. Bara en kvar alltså.
DEN får vi vara rädd om.
Så mellan att prova kläder, bränna fast nappar och jaga skenande bebis som på något mystiskt sätt lärt sig att krypa i ett rasande tempo, och lyckas komma till ställen man trott att hon ALDRIG skulle hitta. Typ Alexanders rum och börja riva ner alla hans fina handgjorda teckningar från dörren.
Mellan allt detta så har det inte hunnit blivits så mycket annat gjort.
Men jag tror att jag ska försöka mig på att koka en napp till, under ständig tillsyn naturligtvis. Och så tror jag att resten av dagen får gå i garderobsinventeringens tecken. Eftersom vi ju redan börjat så smått.
Och efter väl utfört arbete i provhytten så förtjänar man en glass.
Ja inte mamma då, hon får vänta tills på lördag....om vågen vill ;)
Hör av mig.
/Y
Klockan är bara 11 och jag är slut....IGEN.
Nu får ungarna växa upp, snabbt, eller också går jag i bitar.
Hur ska detta gå till?
Men det var inte det jag skulle svammla om idag/nu utan berätta om mina REA-fynd som vi sprang på igår när vi skulle ut och leta födelsedagspresent, både till Irma och till barnet som vi ska till när väl födelsedagskalaset blir av. Hittills så har det blivit inställt två gånger på grund av sjukdom.Men bäst att ha presenten inhandlad ifall att...
Hur som helst, vilket för övrigt verkar vara ett av mina favorituttryck eftersom jag alltid kommer på villovägar när jag ska berätta någonting...
Hur som helst, vi gick in i matvaruaffären för att köpa ketchup, Heinz som bara finns i VISSA affärer. Den kanariska ketchupen får jag verkligen säja, ursäkta alla kanarier, men den smakar verkligen blaj.
Så Heinz förbrukar vi i massor här eftersom min unge är som vilken 4-åring som helst och ska ha ketchup på verkligen ALLT. Ja kanske inte pannkakor då, men det är på gränsen att vilja ha där också ;)
Rätt vad det var så "råkade" vi komma in på deras klädavdelning och REA. Och hur kan man gå förbi ställning efter ställning med kläder för 2,3 och 4 euro?
Det går ju bara inte.
Fast BÄGGE ungarna har kläder så de både har och blir över.
Så det blev en hög därifrån kan jag säja.
Och det var när vi satt och provade kläderna därifrån OCH kläderna som kusinen lämnat efter sig när de åkte igår >>>, YTTERLIGARE en anledning till att jag inte borde ha köpt något nytt, det var då jag började känna lukten av något bränt.
TYPISKT!
Jag hade gjort en typisk mamma-miss och glömt kokande nappar på spisen och nu var de ett minne blott.
Surt eftersom jag köpt speciella nappar (från Maxi, inget speciellt i Sverige men här finns de INTE) och tagit med hit. Ett trepack, varav den första kastades bort igår medans jag fyndade på REAn, och den andra nu brändes fast i en kastrull. Bara en kvar alltså.
DEN får vi vara rädd om.
Så mellan att prova kläder, bränna fast nappar och jaga skenande bebis som på något mystiskt sätt lärt sig att krypa i ett rasande tempo, och lyckas komma till ställen man trott att hon ALDRIG skulle hitta. Typ Alexanders rum och börja riva ner alla hans fina handgjorda teckningar från dörren. Mellan allt detta så har det inte hunnit blivits så mycket annat gjort.
Men jag tror att jag ska försöka mig på att koka en napp till, under ständig tillsyn naturligtvis. Och så tror jag att resten av dagen får gå i garderobsinventeringens tecken. Eftersom vi ju redan börjat så smått.
Och efter väl utfört arbete i provhytten så förtjänar man en glass.
Ja inte mamma då, hon får vänta tills på lördag....om vågen vill ;)
Hör av mig.
/Y
Skrivet den: 2011-08-04 Klockan: 00:22:34
Det blev en dag på stranden, Arcaravaneras
Kommer ni ihåg att jag blev iväglockad till stranden i måndags? >>>
Till slut så var det strandväder och inte bara desperat-semester-som-tar-slut-strandväder. Och vi åkte till en av Las Palmas stränder, Arcaravaneras, kanske den minsta av dem.
Staden Las Palmas har inte bara den stora, välkända Las Canteras-stranden. Utan ett par till som kanske kommer i skymundan när man pratar strand i Las Palmas.
Arcaravaneras brukar också kallas för oljestranden. För den ligger precis vid hamnen och brukar ibland vara avstängd för att vattnet är ohälsosamt att bada i. Ibland ser man till och med oljefläckar på vattenytan. Därför är denna stranden inte en av dem som VI brukar åka till.
Men nu åkte vi hit i alla fall. Om man ska åka buss till stranden från oss, så är denna mest tillgänglig. Bussen stannar precis ovanför och man behöver bara ta ett par steg så är man nere på den.
I ena änden på den 600 meter långa stranden, jag vet för jag stegade upp den när jag tog min dagliga prommenix där, ligger småbåtshamnen och i den andra änden så ligger den flotta båtklubben Nautico. Längs hela långsidan så har man stadssiluetten och ut i havet så ser man de stora fartygen som ligger för ankar.
Det blev några timmars sol och bad....och några stegvändor förståss.
En inte helt fel avslutning på en måndag.
Och INGA köer var det när vi skulle hem heller ha ha >>>.
/Y
Till slut så var det strandväder och inte bara desperat-semester-som-tar-slut-strandväder. Och vi åkte till en av Las Palmas stränder, Arcaravaneras, kanske den minsta av dem.
Staden Las Palmas har inte bara den stora, välkända Las Canteras-stranden. Utan ett par till som kanske kommer i skymundan när man pratar strand i Las Palmas.Arcaravaneras brukar också kallas för oljestranden. För den ligger precis vid hamnen och brukar ibland vara avstängd för att vattnet är ohälsosamt att bada i. Ibland ser man till och med oljefläckar på vattenytan. Därför är denna stranden inte en av dem som VI brukar åka till.
Men nu åkte vi hit i alla fall. Om man ska åka buss till stranden från oss, så är denna mest tillgänglig. Bussen stannar precis ovanför och man behöver bara ta ett par steg så är man nere på den.
I ena änden på den 600 meter långa stranden, jag vet för jag stegade upp den när jag tog min dagliga prommenix där, ligger småbåtshamnen och i den andra änden så ligger den flotta båtklubben Nautico. Längs hela långsidan så har man stadssiluetten och ut i havet så ser man de stora fartygen som ligger för ankar.
Det blev några timmars sol och bad....och några stegvändor förståss.
En inte helt fel avslutning på en måndag.
Och INGA köer var det när vi skulle hem heller ha ha >>>.
/Y
Skrivet den: 2011-08-03 Klockan: 11:09:49
Adjö - på återseénde
Idag blir det att säja hej då till familjen från Göteborg som åker hem för denna gången.Tänk vad tiden går fort...
Nu kommer de inte tillbaka förens till jul igen, om vi har tur (att de hittar en resa hit menar jag och inte att om vi har tur att de inte kommer tillbaka förens då ;)).
Sedan jag flyttade hit till Gran Canaria så har antalet adjö i mitt liv ökat med minst 300%.
Så många avsked som det är i mitt liv nu-för-tiden var det inte förr-om-åren.
DET gillas INTE.
Höres senare.
/Y
Skrivet den: 2011-08-03 Klockan: 00:36:50
Yohanna går i fotoskola, del 6 - en dag i parken
Den där lediga tiden som jag skrev om förut >>>, den gick över ganska snabbt. Och det blev varken några naglar målade eller någon film sedd. Kanske att jag slappade där ett tag utan att jag märkte det...
Men det var skönt.
Det kändes annorlunda på något sätt.
Denna veckas fotoläxa från Josefin var att leka med kameran. Så därför tog jag tillfället i akt när vi gick till parken i eftermiddags allihopa. Inget viktigt tillfälle med en massa krav på sig att det måste tas fina kort. Utan bara klicka på i en fin miljö, med fint ljus och med villiga fotomodeller.
Som Josefin skriver:
"För det måste inte bli tekniskt perfekt, det viktiga är att känslan finns där i bilden, att den förmedlar något och känns intressant att titta på, att bilden fångar betraktarens uppmärksamhet. En bild blir inte bra bara för att den har den optimala skärpan, kvalitativa inställningar osv, den blir bra för att känslan finns där och förmedlar något. Är man uppstressad av krav när man fotograferar och glömmer bort att ha roligt under tiden och inte kan slappna av är det lätt att det låser sig. Finns inte känslan inom dig som fotograf när du trycker av finns den säkert inte heller på bilden sen."
Därför tog jag en massa bilder och klart, de flesta blev ju just misslyckade. Men det gjorde ingenting, för de blev ganska bra ändå. På sitt sätt.
Som denna på Irma här ovan. Jag hade allt perfekt inställt och skulle få ett bra porträtt av henne. Just när jag klickar av så vänder hon bort huvudet. Men detta är på något sätt Irma, med lockar i nacken, ständigt på nått nytt att se och så med tungan ut genom munnen.
Eller denna här bredvid. Meningen var att jag skulle få gräset som en förgrund med personerna i bakgrunden, lite oskarpa. Men de blev så oskarpa att man inte ser vad det är. Men gräset i närbilden blev väldigt snyggt.
Veckan läxa:
"Det är välkommet att utforska fotograferingen genom att experimentera med de manuella inställningarna om man vill. Liksom att man självklart även får ta nytta av övriga delar av fotoskolan, bara man inte känner sig låst vid att det ska bli ett så "korrekt" resultat som möjligt, för nu vill jag att man släpper loss och gärna tänker lite utanför ramarna. Fånga en intressant kreativ bild!"
Att fånga Irma på bild är inte lätt nu-för-tiden. På den vänstra så blev skärpan på gräset i stället och på den högra så fick jag skärpan rätt men råkade kapa huvudet på henne.
Fast sånt ser jag ju inte förståss förens jag kommer hem.
Här skulle jag ta en fin gruppbild framför fontänen men inställningarna från förut, inne i parken, fungerade inte här i solljuset, så det blev att pilla.
Fast jag tycker att den blev tjusig på något sätt....solig.
Och när jag fått alla knappana rätt inställda och knäppte, då hade publiken tröttnat och börjat göra andra saker och när jag väl tittar på kortet hemma i datorn har jag gjort en nybörjarmiss och fått med fotografens skugga. Men det kan vi ju säja var meningen...;)
Jag är nöjd med denna dagens fotografering. Hoppas att lärarinnan är detsamma ;)
Nu en god natt!
/Y
Men det var skönt.
Det kändes annorlunda på något sätt.
Denna veckas fotoläxa från Josefin var att leka med kameran. Så därför tog jag tillfället i akt när vi gick till parken i eftermiddags allihopa. Inget viktigt tillfälle med en massa krav på sig att det måste tas fina kort. Utan bara klicka på i en fin miljö, med fint ljus och med villiga fotomodeller.Som Josefin skriver:
"För det måste inte bli tekniskt perfekt, det viktiga är att känslan finns där i bilden, att den förmedlar något och känns intressant att titta på, att bilden fångar betraktarens uppmärksamhet. En bild blir inte bra bara för att den har den optimala skärpan, kvalitativa inställningar osv, den blir bra för att känslan finns där och förmedlar något. Är man uppstressad av krav när man fotograferar och glömmer bort att ha roligt under tiden och inte kan slappna av är det lätt att det låser sig. Finns inte känslan inom dig som fotograf när du trycker av finns den säkert inte heller på bilden sen."
Därför tog jag en massa bilder och klart, de flesta blev ju just misslyckade. Men det gjorde ingenting, för de blev ganska bra ändå. På sitt sätt.
Som denna på Irma här ovan. Jag hade allt perfekt inställt och skulle få ett bra porträtt av henne. Just när jag klickar av så vänder hon bort huvudet. Men detta är på något sätt Irma, med lockar i nacken, ständigt på nått nytt att se och så med tungan ut genom munnen.Eller denna här bredvid. Meningen var att jag skulle få gräset som en förgrund med personerna i bakgrunden, lite oskarpa. Men de blev så oskarpa att man inte ser vad det är. Men gräset i närbilden blev väldigt snyggt.
Veckan läxa:
"Det är välkommet att utforska fotograferingen genom att experimentera med de manuella inställningarna om man vill. Liksom att man självklart även får ta nytta av övriga delar av fotoskolan, bara man inte känner sig låst vid att det ska bli ett så "korrekt" resultat som möjligt, för nu vill jag att man släpper loss och gärna tänker lite utanför ramarna. Fånga en intressant kreativ bild!"
Att fånga Irma på bild är inte lätt nu-för-tiden. På den vänstra så blev skärpan på gräset i stället och på den högra så fick jag skärpan rätt men råkade kapa huvudet på henne.
Fast sånt ser jag ju inte förståss förens jag kommer hem.
Här skulle jag ta en fin gruppbild framför fontänen men inställningarna från förut, inne i parken, fungerade inte här i solljuset, så det blev att pilla.
Fast jag tycker att den blev tjusig på något sätt....solig.
Och när jag fått alla knappana rätt inställda och knäppte, då hade publiken tröttnat och börjat göra andra saker och när jag väl tittar på kortet hemma i datorn har jag gjort en nybörjarmiss och fått med fotografens skugga. Men det kan vi ju säja var meningen...;)
Jag är nöjd med denna dagens fotografering. Hoppas att lärarinnan är detsamma ;)
Nu en god natt!
/Y
Skrivet den: 2011-08-02 Klockan: 15:14:39
Jag har ingenting att göra...
Svärfar hämtade just Guldklimpen så att kusinerna skulle få leka av sig innan de åker hem imorgon.
Irma sover middag.
Det verkar som att vi blivit bortbjudna på lunch, så jag behöver inte förbereda något.
Det är alldeles tyst och tomt i huset.
Jag behöver inte göra någonting precis just nu.
Vad ska jag hitta på med all denna lediga tid?
Titta på en film?
Måla naglarna?
Pilla mig i naveln?
Försjunka mig i bloggläsning?
Eller göra absolut INGENTING?
/Y
Irma sover middag.
Det verkar som att vi blivit bortbjudna på lunch, så jag behöver inte förbereda något.
Det är alldeles tyst och tomt i huset.
Jag behöver inte göra någonting precis just nu.
Vad ska jag hitta på med all denna lediga tid?
Titta på en film?
Måla naglarna?
Pilla mig i naveln?
Försjunka mig i bloggläsning?
Eller göra absolut INGENTING?
/Y
Skrivet den: 2011-08-02 Klockan: 13:06:29
Söndagens födelsedagsbuffé
Igår (söndag) >>> kan man verkligen säja att grytorna stog på spisen hela dagen.Det börjades redan på lördagskvällen då jag satte på en kastrull med räkskal. Jag vet inte hur man gör fond, men jag sätter, om jag har tid förståss, på en kastrull med vatten att koka med räkskalen i. Då får man i alla fall lite fondkänsla på vattnet som riset ska koka i sedan.
Låter avancerat men det är det INTE.
En kompis till mig, ringde på söndagsmorgonen för att berätta att de var sjuka och att måndagens födelsedagskalas var inställt. När hon fick höra att jag sog vid spisen så blev det alldeles tyst i luren.
- Så här tidigt på morgonen, sa hon sedan.
Så olikt mig var det...
I alla fall.
Det gick bra. Jag lagade mat. Octavio åkte och köpte en tårta och gästerna kom nästan på utsatt klocklsag. Och då var nästan allt klart.
Det lagades:
-Lasagne med extra mycket grönsaker i köttfärssåsen. Dock blev det klumpar i bechamellen så jag fick sila den. Men sånt händer...
-Blomkålscreme med baconbitar i.
-Potatis och morotsmos.
-Korvar och helstekt fläskfilé.
-Räkris med räkor och crabfish.
-Bröd och sallad.
Vi passade på att fira Irma 1 år (om en vecka) och Octavio 40 år (om två veckor) eftersom familjen från Göteborg åker hem på onsdag och inte hinner vara med och fira på de riktiga dagarna.
Riktigt bukastinna efter mat och tårta så gick vi en sväng till parken efter maten, så att barnen fick springa av sig tillsammans med papporna. Och mammorna fick sitta och njuta och titta på ;)
Det var våran härliga söndag det.
/Y
Skrivet den: 2011-08-01 Klockan: 13:50:01
Strandhäng
Det verkar som att jag har blivit iväglockad till stranden i Las Palmas idag.För en som bor här är det inte så mycket strandväder. Men jag antar att för en från Sverige, vars semester snart är slut och som måste åka hem till ett kanske väldigt regningt på-väg-att-bli-höst-Sverige, så är det definitivt strandväder.
Så nu väntar vi bara på att Irma ska vakna och att pappa ska komma hem, så ska vi bege oss dithän.
Irma ville sova morgon idag och jag är inte förvånad. Efter en mycket jobbig natt IGEN. Med mardrömmar och säkert 1000 jag-måste-sätta-mig-upp-i spjälsängen-fast-jag-sover-och-vill-sova-vidare-men-inte-vet-hur-jag-ska-lägga-mig-ner-igen-vändor. Så förstår jag att hon var trött. Jag ÄR trött och skulle behöva lägga mig. Och Octavio fick sova på soffan för att överhuvud taget få sova något.
Men jag följer min syssling Annas tips om att sätta sig på stranden och hänga lite efter en jobbig ta-hand-om-bebis-natt.
Det hjälper nog....säkert :)
Vi hörs sen.
/Y
Skrivet den: 2011-08-01 Klockan: 12:36:01
Carpe Diem - en era är förbi
Ibland, allför sällan, försöker jag att strunta i alla måsten och allt som jag vill hinna med INNAN..., och sätta mig ner på golvet med mina busungar.Sätta mig ner och leka med dem, busa med dem, komunicera med dem försöka vara en i gänget.
Alexander, som det känns som jag är arg på hela tiden, slänger jag ner på golvet och kittlar så att han storknar av skratt. Så att han ska komma ihåg att man kan skratta med mamma också. Inte bara skäll från mamma och kul med pappa.
Nej, JAG är rolig jag också :).
Tiden går så fort och vipps är de stora och man har missat allt det där som aldrig kommer tillbaka. Även om det INTE är mycket som, när det väl passerat, kommer tillbaka.
Förrutom tåget då ;)
Som detta med amningen.
Irma vill inte amma längre.
Eller vill och vill. Hon har inte tid. Hela tiden är det nya saker som måste tittas på, lyssnas på, letas efter eller ställa sig upp på.
Varje gång vi ska sätta oss ner och amma så blir det tre sug och så vidare på något annat kul/spännande.
Jag menar, om man inte ens har tid med att LÄGGA sig ner för att sova. Hur ska man ha tid med att suga på ett par tråkiga bröst då. Speciellt om man inte gör det för att få mat nu för tiden. Utan den kommer på ett annat sätt.
För att Irma ska somna nu för tiden så får jag hålla fast henne i sängen, trycka ner henne i madrassen. Annars så kan hon inte ligga stilla tillräckligt länge för att sömnen ska hinna få sitt grepp om henne. Hon reser sig på en gång. Fastän hon är så trött så ögonen faller ihop.
Hur som helst, mjölken har sinat. Och det gör mig så sorgsam.
ALDRIG mer kommer mina bröst att användas på just DET sättet. På många ANDRA sätt, men aldrig så.
Snyft...
Det var det.
En era är förbi, en ny stundar.
Det gäller att ta vara på det som är NU.
Sitt på golvet en stund, fånga dagen.
/Y
PS Välkommen augusti! DS
