Nästa vecka är det midsommar, i alla fall här på Gran Canaria. Jag har inte riktigt koll på när det är i Sverige. Är det nu på fredag eller nästa?
På lördag gifter sig prinsessan i alla fall, det har jag snappat upp.
Fotbollen är i full gång.
Semestern är slut för oss.
Vi skyndar oss med renoveringen här hemma för att i alla fall få fram spjälsängen till ny-skattens ankomst.
Molnigt för det mesta i Las Palmas men sol i södra delarna dit vi åker på helgerna.
Snart kommer familjen från Göteborg på besök. Vi väntar fortfarande på Pålsbodingarna.

Men det var om framtiden.
Det är ju en del som har hänt också. Och så fort har det gått att jag får ta en snabbspolning för att få plats.

Vi hade semester i Maj. Först en vecka i Puerto Rico (sommarstugan i södra delarna) för att grunda solbrännan lite inför den stundande solsemestern. Typiskt nog så brännde jag mig direkt på mage och stjärt, trots användandet av extra hög solskyddsfaktor där. Skinnet är nog bra uttänjt där på g av extra kilon. Men vi hade det skönt.




Sedan åkte vi 9 dagar till Fuerteventura på ett all-inclusive-hotell. Och vi hade det UNDERBART!!!!! Jag tror att detta var min bästa semester någonsinn.
Vädret var inte det bästa, 5 soliga dagar och 4 blåsiga/molniga dagar.
Det var alldeles för mycket mat. Jag fick inte plats med allt som jag ville äta.
Stranden var inte så perfekt som man sett bilder på. Men när är den egentligen det och denna var helt klart jättefin och lååååång.
Men helheten var så avslappnande, så trevlig, så god, så kärleksfull (jag tror inte att vi bråkade en enda gång).
Vi sov, vi åt, vi badade, vi pratade, vi mös vi var helt enkelt. Den enda tråkiga upplevelsen var när parasollet blåste ner i huvet på mig. Men det var docj den enda. Ja, förutom den att åka hem var inte så trevlig heller.



Resten av semestern så var vi i sommarstugan i Puerto Rico och solade och badade och gjorde ingenting. Och så var det dags att börja jobba ige. SUCK!!!



Renoveringen av lägenheten fortsätter och i takt med att magen växer så växer oron för att vi inte ska hinna färdigt med det i alla fall viktigaste.
-sätta upp hyllor i förrådet/skafferiet + måla
-tvätta bort och mögelmåla i A:s fönster
-tvätta och mögelmåla i sovrummet
-måla sängen och klä in sänggaveln
-prova barnvagnen i nya hissen
-göra i ordning balkongen till klädkammare
-sy och färga sofföverdraget
-göra i ordning och ställa in spjälsängen i sovrummet

DEt är väl bara att inse att vi inte kommer att hinna med allt. Speciellt inte som det är fotbolls-VM nu. Och familjen från Göteborg kommer snart. Och vi är i sommarstugan varje helg. Och mina krafter inte är på topp.

Oja. Alexander kom in på sin skola och jag har varit på mitt första föräldramöte. Jag vet inte vad jag ska tycka. Jag tycker nog att tre år är för tidigt att börja skolan. Speciellt som kraven är att de får inte använda blöja, inte använda napp, de måste kunna äta själva, de ska börja göra läxor, de ska gå fem timmar om dagen osv. Men alla som jag pratar med här och som har sina barn redan i dagis (förutom en tjej som erkänner att om det inte vore för sitt jobb så skulle hon inte sätta sin dotter i skolan nu) säjer att det är jätteskönt med barnen där. Att det är skönt att få en stund för sig själv, både mamma och barn och att barnen lär sig otroligt mycket i skolan. Det är en av de sakerna som jag är lite orolig för, vad han kommer att lära sig, av de andra barnen. Hittils så har Alexander varit ganska lugn och inte så våldsam och jag är rädd för att det kommer att ändra sig, till det sämre då förståss. Vi har ju inte pengar att skicka honom till en dyr privatskola så han har kommit i i den närmsta allmäna skolan intill vårt hus. Och jag ska inte vara fördomsfull men jag kan inte låta bli att reflektera över det kliantel som bor runt omkring och som heller inte har råd att skicka sina barn till dyra privatskolor. Det är mycket tatueringar, unga mödrar som svär åt barnen, barn som sparkar på saker på gatan och skriker svordommar åt sina föräldrar, tände som fattas, rökning omkring barnen osv. De är säkert jättetrevliga personer (hmm hmm) men inga jag skulle vilja ha som förebilder åt mina barn.
Vi får vänta och se. Jag har sagt att när jag ser hur Alex reagerar på att få ett syskon, då bestämmer jag mig för om jag skickar honom eller ej.

Annars så är jag helt förstummad över hur 9 månader kan gå så fort. Det som gick så långsamt förra gången.
Snart är det dags....
/Y