Ja för så känns det. Livet går sin gilla gång, dag efter dag samma sak. Men efter ett tag så märker man att det har redan gått en månad sedan sista uppdateringen, två månader sedan jul, snart är det sommar igen och Alexander fyller 1 år om en månad.
Hur kan tiden gå så långsamt och ändå springa förbi?

Det har varit fullt upp och ändå har inget speciellt hänt. Eller det har det ju visst om man tänker efter.

Det var jul och efter julen kommer alltid två tuffa månader då man får dra åt svångremmen och försöka spara ikapp allt som man spenderat under helgerna. Alla år är det likadant. Vid mars-tider börjar man kunna känna att det är som vanligt igen. Trots detta har jag varit ute med tjejjerna en gång och jag och Octavio var ute en sväng på karnevalen här. Det var när mina föräldrar var här och hälsade på, de satt barnvakt, eller låg. Vi gick ut när Alexander redan sov och mina föräldrar ville gå och lägga sig.

Så har det varit:
Det var jul och andra helger.
Vi var sjuka och Octavios syster med familj kom från Göteborg och hälsade på.

Mina föräldrar kom och hälsade på under karnevalen.
De var här en vecka och fick ospecificerat hotell i Playa del Ingles, jättefint med pool och balkong. Inbrott och bomber var gratis inslag som hotellet bjöd på. Som tur var blev inget rånat förutom en kartong cigaretter.

Jag har börjat leta jobb och fått ett LIIITET.
Jag är trött på att vara fattig och har börjat att leta jobb, ett halvtids som börjar på eftermiddagen när Octavio kommer hem och kan passa Alexander vore bra. Men det går trögt. Tillsvidare har jag fått ett litet skriverijobb på http://blogg.travelstart.se där jag skriver en gång i veckan om Gran Canaria och får en liten peng för det som räcker i alla fall till en kaffe.

Vi leter lägenhet och har hittat en som vi blev lurade på, en som vi ville köpa men ångrade oss, en som var för dyr osv.
Vi letar fortfarande efter drömlägenheten att köpa men det är svårt. Lånen här har gått upp så mycket de sista åren att de nu är så höga att folk måste sälja och har inte råd att bo i köpelägenheter. Alla letar hyreslägenheter och alla råder oss till att vänta för priserna och lånen måste gå ner. Men vi vill ju ha större så vi leter hyres också nu och är helt vimmelkantiga i huvet. Hur ska vi göra? Ska vi investera i rivningsobjekt och rusta eller ska vi vänta på den perfekta? eller ska vi hya och betala till huresvärd istället för oss själva? Hur mycket har vi råd med? Vad kostar en tvättmaskin och en andra massa frågor som ingen kan svara på.

Vikten ligger fortfarande på 7 kilo för mycket. ½-kilo ner, ½-kilo upp, varannan vecka.
Förra gången som vi bantade gick det mycket lättare har jag för mig. För att komma ner till min vikt till sommaren måste jag gå ner ett halvt kilo i veckan och just nu så går det ett upp ett ner utan sågon synbar förklaring.

Melodifestivalen började utan att jag lade märke till det. I år kan man inte titta på tävlingarna på svt.se. Det kunde man förra året. Jag kommer att bli utan festival i år.

Snart så fyller Alexander 1 år och jag trodde att vi då skulle bo lite större så att vi kunde ställa till med fest. Men det verkar vara svårare än jag trodde, både på hyresfronten och på köpfronten.
Hur kan det komma sig att han redan blir ett år? Det var ju inte länge sedan han låg i min mage. Jag slutar aldrig att förundra mig över hur tiden kan gå så fort utan att man märker det, och värre blir det med åren säjer de....


/Y