Förre veckan var en dålig vecka.
Denna veckan har varit jättebra.
Hur blir nästa vecka????
Det enda man kan vara säker på när det gäller barn och framtid är att det kommer bra dagar och dåliga dagar. Och framför allt så kommer det nya problem som man måste fråga om råd om.

Nästan jämt så kan man hoppa upp och sätta sig på att det är hos en själv som problemet ligger, eller svaret. Problem finns i världen det är hur man själv uppfattar dem och löser dem som avgör hur stort problemet är för dig.

Alla ni som tror att så fort man får barn så får man en massa nya egenskaper och färdigheter kan packa ihop och gå hem. Så är det inte alls!

Man får inte en massa tålamod.
Man behöver inte sova mindre på nätterna.
Man vet inte allt om att sköta en bebis.
Man blir inte bombsäker på att man gör det rätta.
Det är saker man måste ha innan eller luska ut med tidens gång.

Jag är samma person som förut och jag beter mig som förut.
Skillnaden är att istället för att tänka på världsfreden eller rädda miljön, eller för all del nästa party, så tänker jag nu på Alexander och hur vi ska lösa det problemet.

Problemet är att Alexander inte är något problem och att jag försöker lösa det/honom på det sätt som jag alltid löst problem. Logiskt tänkande och regler och rutiner.
Det funkar inte på en bebis.
Det har jag lärt mig denna veckan.
Förra veckan fick jag skriva till mina mamma-kompisar och chatta med främmande mäniskor på baby-sidor på internet om mina funderingar för jag tyckte att mitt liv var piss.
Jag fick svar och en massa råd och uppmuntran.
Nu får jag inse att jag hade fel och betedde mig fel (oh så bittert det smakar i munnen för en som alltid vill ha rätt). Jag har ändrat mig denna veckan och vi har haft det jättebra, min familj och jag.

Men jag vet att nästa vecka är ett oskrivet blad med nya problem och funderingar.
Det är bara att ödmjukt se fram emot den, fråga om råd, lyssna på en del människor och välja att prova det som jag/vi vill prova.

Livet är så.
Men det gör ingenting....
För det ordnar sig alltid!

Trevlig helg
Y

Redan Juli!!!
Tiden går så fort.
Upprepar jag mig???
Ja men så är det. Tiden går så fort och jag var inte medveten om att det var länge sedan jag skrev här förens min lillasyster diskret påpekade att det kanske var dags för en uppdatering.
Jag försöker verkligen, men vi har haft och har fortfarande en tuff vecka med Alexander. Efter en vaccinering i förra veckan så är han helt ombytt. Han är inte alls samma glada lille kille som förut och det gör mig väldigt orolig och spänd. Jag försöker att berätta om det på Alexanders sidor p´å min hemsida men jag ligger efter där också. Tiden går åt till att trösta och vysja Alexander och de stunder han sover går åt till att lugna ner mig och ibland ta mig en lur tillsammans med pappa eftersom nätterna nu är långt ifrån lugna. Men vi kan fortfarande inte klaga. Vi är långt ifrån 24-timmars-skrik som en del har berättat om. Men när det blir ett lappkast så tvärt från en dag till en annan i beteéndet så blir det konstigt. Det är precis som om Gud ville säja:
- Titta nu hur det kan vara när det är jobbigt. Där får du för att du inte njöt av det braiga som du hade förut.

Annars så håller vi på och letar resor till Sverige i agusti. Problemet har varit att Octavio inte har fått spikat semesterdatum och då kan man ju inte köpa flygbiljet om man inte vet när man får gå på semester. Och så håller vi på och skaffar pass åt Alexander. Och ni vet ju hur byrokratin fungerar här, det har jag ju berättat om förr.
För att få et pass här så måste man gå till polisen. Så långt är jag med, det gör man i sverige också....
Hos polisen för att få göra ett pass så måste man gå till ett par speciella "kassor/luckor", så långt är allt lungt.....
För att få komma till kassorna måste man ha kölapp och nu börjar det svåra.
Kölapparna som bara släpps i ett bestämt antal varje dag, släpps klockan 8 på morgonen. För att få en kölapp måste man köa utanför polisen innan klockan 8, beroende på hur säker man vill vara på att få ett nummer. Min svärmor var där klockan 6.30 när hon skulle förnya sitt ID-kort (som har samma system) och då var det redan lång kö utan för polisstationen. En person berättade att de varit där sedan klockan 24 och köat.
Nu är det ju så att om du lyckas att få en kölapp så vet ju ingen när det nummret kommer att komma upp så du måste sitta där och vänta. Svärmor satt från klockan 8 till klockan 13 (utan frukost). De nummer som inte hinns med på morgonen (kassan stänger 14) får vänta tills de öppnar igen klockan 16.
Och barnet som ska ha passet måste vara med målsman.
Octavio jobbar...
Så.... jag ska ställa mig i kö utanför polisstationen innan klockan 8 (helst från midnatt eller gryning), tillsammans med Alexander, ta en kölapp, sitta och vänta på att mitt nummer ska komma upp och har jag otur så blir det inte på morgonen utan jag får vänta tills eftermiddagen och komma tillbaka då.
MED EN BEBIS!!!!!!

Tycker ni detta är civiliserat???

Jag förstår nu varför Spanien fungerar som det gör och varför alla gör sina ärenden med hjälp av "kontakter".
Det går inte att göra det på normalt sett.
Därför följer ingen reglerna.

Octavios kusins man jobbar på polisen och känner killen som delar ut kölappar...?!?
Såååå
Octavios mamma ringde honom och han ska försöka komma över en kölapp åt oss, ringa oss när han har den för att jag ska kunna sätta mig på bussen eller Octavio åka och byta lastbilen till bilen med barnstolen och komma och hämta mig. Så vi kan åka till polisen och förhoppningsvist bara sitta lite och vänta på vår tur.

Hoppas att vi får passet i tid till resan.


/Y