Tidigare Real Life att titta på
>>>.
Och det är bara att hänga på: the more the merrier (ju fler desto roligare) ;)
Det kan bli väldigt intensivt i livet en del perioder, och ÄNNU intensivare efter vi fått skitungarna. Man får liksom inte några andningspauser att hämta andan, som det var förr, när det bara var vi två.
Det är fullt ös medvetslös hela tiden.
Det är födelsedagar och skolaktiviteter, det är strandhäng och stress till skolan, det kommer besök och ska GÖRAS besök, det är fritidsaktiviteter och organiserade helgaktiviteter.
Och så ska vardagslivet fungera utanpå detta med det vanliga med tvätt, matlagning, tandborstning, vika kläder, betala räkningar, veckohandla.
Ja ni vet.
Tidigare, INNAN skitungarna, så hade vi slappartid typ lägga oss på helgerna efter frukosten (den bästa tiden). Kunna ligga bakis i sängen tillsammans. Veckohandla i lugn o ro UTAN bråk och stress. Strandhäng var något avslappnande och inte en dags heltidsarbete.
Då kom det sig liksom naturligt att man vilade när man var trött.
Nu funkar inte det.
NU måste jag planera in slappartid och organisera mig med Älsklingen för att kunna njuta av den ;)
Vem ska gå upp?
Vem ska ta hand om ungarna?
Vem ska lagar frukost och mat?
Vem ska få ligga kvar i sängen?
Vem FÅR ligga kvar i sängen och FÅR njuta av det UTAN att få dåligt samvete?
I torsdags när vi kom hem från utflykten var jag så trött, ville inte göra någonting, bara gå och lägga mig. När jag gick upp i fredags kändes det i hela kroppen att den var på upphällningen, men jag höll ändå igång för det var ett par saker till att klara av. I lördags när jag gick upp ville inte kroppen mer, det blev ingen morgonrunda. Det blev en stunds slapp i sängen med familjen innan det var dags att ta itu med det sista momentet på to-do-listan innan slapparsöndagen skulle komma.
På SÖNDAG hade vi sagt, jag och Älsklingen till varandra, DÅ ska vi gå i pyjamas hela dagen och inte göra någonting.
Jag längtade dit.
Älsklingen var tveksam till om JAG skulle klara det...
I morse när jag vaknade, första gången, när Gulklimpen tidigt började stöka runt TROTS att han gått och lagt sig sent på natten, så kändes det i kroppen som att NU var jag utvilad, NU skulle jag ut på morgonrunda, NU skulle jag ta tag i saker och ting här i lägenheten.
Jag var på G.
Tankarna började fara runt i skallen på mig och jag kände hur hjärtat och adrenalinet började banka i bröstet på mig.
?
Stopp Yohanna!
Du ska INTE göra något idag, du ska vara lugn och slappa.
Tänk vad konstigt man kan bete sig ibland.
Kroppen var ju trött, själen var trött, Yohanna var trött och behövde vila. Ändå så ville hjärnan sätta igång och börja stressa och göra upp planer för att få ut så mycket som möjligt av den här lediga dagen.
Jag tvingade mig själv att somna om, gick och lade mig efter frukosten igen, gick i nattlinne hela dagen och har bara lagat halvfabrikat idag ;)
Jo, ja, jag har väl hängt lite tvätt också, det går bara inte att undvika ;)
Och det var ju skönt när jag väl tvingade mig att göra det.
Hur fungerar du?
- Känner du att det blir för mycket ibland?
- Säjer din kropp ifrån när du behöver vila?
- Har du speciella slappar-stunder/-dagar?
- Nån annan typ av regel/vana/trix för att inte "gå in i väggen?
- Hur gör du för att slappa?
- Har slappandet ändrat sig med livets gång?
- Tycker du om att slappa eller blir du stressad av det?
Som vanligt så skriv och berätta på din blogg tills pâ onsdag, om det du VILL berätta om, fota om du vill. Och lämna länken här i en kommentar till detta inlägg.
På onsdag kväll gör jag en sammanställning, så att vi alla kan gå in och kolla hos varandra och få en massa tips på att slappa.
/Y
