...har jag tvingat mig till att sätta mig ner framför datorn och ta det lugnt. Det är hektiskt nu och jag har inte haft ett endaste ögonblick av lugn o ro på sista tiden.
Fullt ös medvetslös...

Om jag inte tvingar mig nu så blir det inget skrivet för det finns oändligt mycket saker att plocka undan eller sätta fart på här hemma. Och snart kommer familjen och ska ha kaffe.
Ibland när jag ska gå från ett rum till ett annat för att göra något så kommer jag aldrig fram, eller glömmer bort vad det var jag skulle göra. För på vägen hittar jag: en pyamas som måste levereras tillbaka till sin hängare, en säng som måste bäddas, ett fönster som måste öppnas eller stängas, en tvättmskin som måste sättas på eller tas ur osv...osv. Jag kommer liksom aldrig fram till det som jag ursprungligen skulle göra.

Men nu så tvingade jag mig själv att titta bort från odiskad disk, skyhög smuttstvättskorg och brödsmulor på köksbänken:
-SITT NER och TAT LUGNT, yohanna tänkte jag. Så nu sitter jag här.
Jag ska försöka skriva ikapp allt det som hänt och visa här men vi får tar det pö om pö.

Det har varit:
- Först kom lillasyster Sara från Örebro.
- Så vart det stora julaftonen, trettondagen.
- Så kom föräldrarna från Pålsboda.
- Det var förberedelser inför dopet.
- Så kom lillasyster Emma från Hallsberg.
- Så var det stora dopet.
- Och nu så är det kaos i lägenheten, skolan har börjat och besöken ska underhållas. Förutom syster Sara som åkte hem i morse, hej då och på återsenare (om 7 år si så där...)

- Sitter du aldrig ner Yohanna?, sa min syster till mig i går när vi var och hälsade på dem i Puerto Rico i södra delen av ön.

(Hon tyckte nämligen att det var för jobbigt att åka buss för tredje gången till Las Palmas och bestämde sig för att de skulle sola och bada de sista dagarna innan de skulle åka.
Så då bestämde jag att jag skulle åka och hälsa på dem med andra syster, annars så skulle jag inte få träffa dem något mer innan de skulle åka hem.
Man vill ju passa på.

Så O fick ta taxi till och från jobbet så jag fick ta bilen.
Jag fick packa allt som skulle med för två barn som ska till stranden och seda göras i ordning för att somna i bilen. Och DET är INTE lite saker.
Så fick vi stuva in allt i bilen, hämta Alexander från skolan, äta mellanmål i bilen och underhålla två barn i bilen 1 timmes bilfärd i stekande sol.
Så åt vi lunch med dem i Puerto Rico och sedan till stranden där Irma var hungrig med för nyfiken för att få ro och amma ordentligt = gnälligt barn och en mamma som försöker vrida sig ur led för att få ungen att äta.
Samtidigt ville ju naturligtvis Alexander bada och kan inte simma så jag var ju tvungen att hålla ögonen på honom också så han inte skulle dränka sig själv.
Medans de andra låg på sina handdukar och hade det skönt.

Sedan skulle det hälsas på i deras lägenhet och så var det dags att göra i ordning barnen för sänggående, dusch, mat, amning osv för att de skulle somna i bilen. Vilket sket sig. Alex somnade som en stock medans Irma skrek som en galning hela vägen från Puerto Rico till Las Palmas, 45 min. och höll på att slita hjärtat mitt i stycken och göra mig galen så jag nästan körde av vägen.
Ja, vi stannade, TRE gånger!, och ammade och vyschade. Tillslut var vi tugna att komma hem för det var sent.)

Så, NEJ!, jag sitter nästan aldrig ner och tar det lugnt. Och jag vet inte vad hon (min syster) hade väntat sig...
Hur är det att ha barn?
Sitter man ner?
Tar man det lugnt?
NEJ...eller kanske, när barnen sover.

Jag klagar inte, och jag vill inte ge någon dåligt samvete MEN jag kände mig SÅÅÅÅ ensam i denna situationen. Det är en välldig skillnad på att vara med folk som har barn och folk som inte har, de är liksom i en helt annan värld, där allt är så lätt.

Oj vad långt det blev. Nu är det dags att sätta på kaffebryggaren och ta nya tag. För nu har jag fått skriva av mig lite här. Schhyyy, säg inget bara till min familj, då blir de så ledsna.

Först bara något som jag vet att ni väntat på:


Dop av IRMA JOHANNA den 9 januari 2011 i kyrkan i Arucas.

Jag återkommer...
/Y