God morgon!
Vi har precis ätigt frukost och nu står Octavio och diskar, Alexander tittar på TV, Irma sover i vagnen och jag ska försöka att blogga lite. Jag ser ju så många bloggar som sköts exemplariskt med nya inlägg både en och två gånger per dag. Så vill jag också ha det.
Men hur hinner de?
Varenda gång jag slår ner rumpan på stolen och ska blogga så händer det något: datorn krånglar, jag fastnar på facebook, telfonen ringer eller mest troligt, Irma vaknar.
Tekniken har jag sett, är att inte skriva så mycket, men ofta....

I torsdagsnatt och fredags natt så vaknade jag av att det rosslade om Irma, som om något satt fast i näsan på henne. Jag tände lampan och tittade men såg inget. Men klart jag blev ju oroligt.
På fredagen därför, när jag lämnat av Alexander på skolan så gick jag till vårdcentralen. Doktorn lyssnade på bröstet och sa att hon hade lite katarr=förkylning=snor. Det trodde inte jag att ammande bebisar kunde få. Att de skulle vara skyddade av mammans imunförsvar.

Men så är det alltså. 6 veckor gammal och redan sin första förkylning. Naturligtvis som mamma så får man otroligt dåligt samvete.
Har vi gått ut för tidigt med henne?
Har hon blivit kall?
Har hon blivit för varm?
Har vi låtigt för många mäniskor ta i henne?
Och svaret får vi aldrig veta....

Doktorna råd var högläge och koksaltlösning i näsan. Jag har droppat bröstmjölk i näsan på henne för det ska visst ha magiska egenskaper och sovit med henne, halvsittande på bröstet. Det har hjälpt och vi har haft en ganska bra helg ändå.
Men hon har haft lite feber, 38 grader och då får man ju se till att de dricker mycket. Så det har blivit att sitta med brösten i vädret....lite mer än vanligt.

Nu är det söndag....och Alexander har börjar att nysa och snora. SUCK! Är det skol/dagis-effekten som kommer nu? Då barnen alltid är sjuka.


Högläge för Irma.

/Y