Japp jag är tillbaka från samtalet med Alexanders skolfröken.
Det var bra.
Inget att oroa sig för.

Bara det att det är lite konstigt att Alexander som är så inteligent inte läser än...
Finns det ljuvare musik för mamma-öron?
Han är ju bara 4 år än så jag oroar mig inte något nämnvärt. Men att få höra förväntningarna på honom...

MEN förra veckan, när Älsklingen tog ungarna ut till parken och lämnade mig ensam här med en varm pläd och fjärrkontrollen, DÅ gjorde jag slag i saken och såg en film.
Ja det får inte gå för långt emellan tillfällena ;)
Man måste passa på medans man är sjuk och inte MÅSTE göra något annat...



Crazy Stupid Love
Denna gången hade jag sett trailern till filmen och hade många förväntningar på den.
Många väldigt låga.



Jag blev JÄTTEöveraskad.
Är det inte konstigt och brukar det nästan inte alltid vara så, att om man ser en film havandes förväntningar så blir man besviken. Om man däremot ser på den helt utan att veta vad det är man gör, ja då brukar den nästan förjämnan falla i god jord.
Har det något med psykologi igen att göra?

Först och främst så ÄR jag ju ett succer för löve. >>>
Att visa en kärlekskomedi för mig är att dra ett säkert kort. MEN det kan bli för mycket. De som gör en sådan film balanserar på en superskör tråd.
Ibland så skiter det sig.
Skämten blir bara FÖR dumma.

Som Bridesmaids >>> som INTE funkade för mig, men jag funderar fortfarande på att se om den på originalspråket. Kan jag vara SÅ annorlunda mot vad andra tycker?

Men nu till denna filmen. Jag trodde verkligen att det var en sån där överdriven amerikansk romantisk komedi där skämten bara blir FÖR mycket och storyn bara är FÖR töntig.
Jag var beredd på att bli road men inget mer.
Och nu kan jag inte sluta tänka på den...

Den handlar om en man vars fru är otrogen och vill skiljas. - ok
Mannen blir deppig och drinkar ner sig på en bar. - typisk
Mannen blir hjälpt med att styla till sig och återerövra sin manlighet av en gigolo. - typ lite pritty woman fast för män.
Och då blir den gamla frun lite intresserad av sin gamla man igen. - nähä det menar du inte ;)
Och gigolon blir kär på RIKTIGT. - ja men nu låter det riktigt lågt va...
Lite trassel på det, en överaskning och en gråtmild scen på slutet och så klappat och klart.
Tatcjan!

Men det är något mer med filmen. Det blir aldrig riktigt så där löjligt överdrivet.
Det är något med den där 13-årige sonen och hans relation till sin far.

Något med den där olyckliga första förälskelsen som gör att man kan göra så dumma saker som att ta nakenbilder på sig själv och hoppas att man inte ska vara osynlig för sitt hjärtas ömma låga.

Något lite sorgsamt över gigolon som gör att man tycker att han förtjänar i alla fall en andra chans. Och som gör att man blir ju bara helt förtrollad av hela hans perfekta uppenbarelse och vågar sig på att drömma om vad som skulle kunna hända om det kom fram en sån där och stötte på en på krogen.

Och så lite förnedrande kvinnoskildringar men hey, vi går på sånt där. Det är bara att erkänna.

Och så lite pritty woman, det går ju ALLTID hem, shopping och förvandling. Vem vill inte utsättas för sånt?

Överaskningen, det ska ju alltid finns med en sådan, en twist. Och jag hade faktiskt ingen aning, inget hade fått mig att misstänka att det skulle komma en sådan.
Men hey, nu blev allt kaos på slutet och så där härligt romantiskt komedi-igt.

Och ett extra + för vem är det inte som dyker upp som töntig pojkvän? Jo >>> min egen lille Josh. Stackas sate, ska han aldrig växa ifrån rollen som ung, töntig, pojkvän?

Och bara för att de gett en sån sliskig roll till Kevin Bacon så blir det ett extra + igen. För jag har ALDRIG gillat den killen ;)

SÅ?
Det blir helt klart 3*** av fem till en film som jag förväntade mig knappt 2** på.
Så kul att bli överaskad.

Har du sett den?
Vad tyckte du?
Nu vill jag höra både medhåll och mothåll ;)

/Y