I dag känns det bättre...
Jag fick visserligen inte sova i natt heller, Irma körde 1-timmes-racet och det tar musten ur mig. Men jag får komma ihåg att hon är dålig stackaren och att det säkert är därför.
MEN!
Alexander sov gott hela natten och hade ingen feber i morse. Inte klagade han heller över öronen, så nu hoppas jag att det var falsk alarm igår.

Men även om jag inte fått sova, och även om vi är sjuka (dock har mitt vita i halsen gått tillbaka lite så jag går inte till doktorn) så känns livet på topp.
Det är ju FREDAG la la la.

Bjuder på en lyckobild, detta gör mig lycklig.
Betyder inget vart jag är eller hur varmt det är.
Ser himmlen ut så här så blir jag lycklig...











Visst är det konstigt detta med fredags-rus. Även om man inte jobbar, eller det som är mitt jobb inte tar helg, så känns det i alla fall underbart, förhoppningsfullt, häääärligt.

Någon kemist borde studera detta fenomen och kanske suga ut den viktiga ingrediensen och kanske göra ett piller.
- Hörru, ska du ha dig lite fredags-rus?, kan man fråga när nån kompis ser lite ledsen ut.
Eller
Man skulle kunna smyga sig in i sitt eget medisinskåp och hutta sig lite fredags-rus om söndagskvällarna när söndagsångesten slår till.

Helt klart en kanon-affärsidé. Synd bara att jag hade 2a i kemi. Jag kan inget alls om kemiska reaktioner. Men man har ju studerat choklades possitiva effekt på humöret, och massagens effekt på välbefinnandet, och karusellernas, och berömmet.
Skulle man inte då kunna studera fredags-lyckan?
Och sälja på burk.
Hade behövt lite sådant igår.
Det ber jag om ursäkt för.
Ni kommer säkert hit för att bli roade...

¨¨¨¨¨¨¨
En annan sak som jag gick och tänkte på när jag gick hem från skolan idag, var skillnaden på att bo här i Las Palmas mot att bo i Sverige.

tex:
Det körde förbi en bil som hade punka på ena framdäcket och när jag mötte chauförens blick så pekade jag på däcket och lyfte på ögonbrynen för att få honom att reagera.
Han i sin tur lyfte handen och tog på sig ett uttryck som: ja ja jag vet, men tack ändå.
Så hade jag aldrig gjort i Sverige.

Hemma har jag en känsla av att folk går i sina egna världar och vill inte lägga sig i andra folks affärer, även om det skulle hjälpa dom.
På gott och ont.
Här lägger sig, totala främlingar, sig i ditt liv, och jag slutar aldrig att förvånas eller ibland irriteras.
Min familj som varit och hälsat på har även de lagt märke till det och förvånats.

ex:
Många stannar och frågar om barnen, vill titta i barnvagnen, frågar vad jag gör här osv.
Alla grannarna har koll på mig och min familj, typ alla känner apan.
Om Alexander gråter ute på gatan, så ska alla lägga sig i och fråga varför han gråter eller förmana honom att inte ska han gråta, vilket inte alltid är bästa taktiken för att få honom att sluta, det kan t.o.m. bli värre då...

Många som tittar börbi min blogg är nyfikna på hur det är att bo här osv.
Därför tänkte jag köra en Gran Canaria-special här under helgen. Nu under fredagen lägger jag ut ett inlägg om att bo här. Och så får ni passa på och ställa alla frågor som ni har om att bo här, skillnader, varför, bäst & sämst osv.
Passa på nu och var inte blyga.

Men först ska vi köra veckans "real-life".
Häng på den också, vet ja.

/Y