Jag ska faktiskt ta och fortsätta att spinna på tråden Lucia i dag. Och jag hoppas att ni är lika förtjusta som jag och inte redan har tröttnat på detta ;)
Det gäller att suga på karamellen så länge som det bara går.


Bild lånad från: http://maspalomasahora.com

Nej allvarligt talat så hade jag faktiskt inte tänkt att skriva något mer om detta utan gå vidare till nästa ämne. Men så fick jag ett meddelande på bloggen som frågade om den svenska Lucian på Gran Canaria och då gick det upp ett ljus för mig.
För det är ju faktiskt så att varje år, sedan 47 år tillbaka, så får Gran Canaria besök av en svensk Lucia. Hon kommer till en av öns kommuner som just heter Santa Lucía de Tirajana, där man också utser en kanarisk Lucia. Dock av en helt annan modell än den som kommer från Sverige.

Här hade jag just suttit och ojjat mig över att jag inte kommit iväg på något lusse-firande och hur mycket som jag längtade hem till Sverige med Lucia-morgon på TV, Lucia-framträdanden i dagis och skolor samt Lucia-tåg i alla små stugor.
Och här hade jag suttit och ojjat mig över den erorma uppslutningen som Petra Willvin hade visat upp från svenskollonin på Mallorca och klagat på att det minsan inte fanns något liknande här.

Så har vi haft Lucia-firande här på både ett och tre ställen. Mitt framför näsan på mig ;)
Jag ska förklara.

Sedan jag kom hit för 8 år sedan så har jag inte lärt känna en endaste svensk här på Gran Canaria. Träffat på JA, men umgåtts eller lärt känna NEJ.
Hur kan det komma sig?
Jo jag har inte gett mig ut för att leta reda på svenskarna här. Det finns både skandinaviska klubben, svenska kyrkan, svenska skolan osv. Men jag har liksom inte sökt mig dit för att få kontakt.

Varför då?
Ja lite grann så kanske det har att göra med att jag har lite dåligt samvete över att jag flyttat hit. Jag var så himla förbaskad på alla invandrare i Sverige, när jag bodde där, som skulle hålla på sina traditioner och ha än det ena än det andra från sina hemländer i VÅRT land.
Jag tyckte att man får väl ta seden dit man kommer, så att säja.

Och nu sitter jag ju här, i annat land och få vackert ta seden dit jag kommit...
Lite grann är det så.

Men också att själva livet kommit emellan. Det är så jäkla mycket att göra jämt att jag inte kommer mig för. Och speciellt till jul så brukar det vara antingen sjukdomar eller annat som bara MÅSTE fixas. Så detta med att leta upp nytt okänt folk och försöka göra lite bonding, som jag för övrigt är så jäkla dålig på, ja det har kommit i andra hand.

Men nog skulle det vara kul att gå på Lucia-firande med svenskar. Eller äta svenskt julbord. Eller visa ungarna hur det går till, till jul EGENTLIGEN ;)
Det är bara det att jag inte kommer mig för och så brukar jag komma på det för sent också.
Som nu till exempel.
Lucia, ja det var ju för TVÅ dagar sedan ;)

Men för den som vill se hur det gick till när svenskarna firade Lucia här på Gran canaria kan läsa här:
Om hur det var i Las Palmas med svensk-klubben >>> på svenska.
Om hur det var när den svenska Lucian mötte den kanariska Lucian, på spanska. >>>, >>>, >>>, >>>

Där ser man vad man missar när man sitter hemma och är sjuk.
Men jag har faktiskt tid hos doktorn i morgon. Så då ska hon få visa vad hon går för. Så jag blir frisk till jul i alla fall.

/Y