Skrivet den: 2014-06-16 Klockan: 15:58:10

Måndagslista med måndagen som aldrig kom

.....för jag har ju längtat och väntat så på denna måndagen att det kändes som att den aldrig kom.
Men det gjorde den ju ;)




 
De valde INTE mig.
Jag fick INTE jobbet.
:(
 
När jag kom in från morgonrundan idag så hade jag ett missat samtal från okänt nummer i mobilen.
Det kunde bara vara från ett ställe.
Stället där jag ville jobba >>>
Jag kastade mig på telefonen och ringde tillbaka. Lika bra att få det gjort. Det fick vara nog med att gå omkring och vänta och vara nervös nu.
 
När jag hörde:
- Vi har beslutat för att inte anställa dig.
Så fattade jag inte.
Poletten trillade inte ner.
Jag trodde att de skämtade och skulle straxt lägga till, äh det är så klart att vi valde dig. Kanske inte riktigt något sådant man skulle skämta om, jag vet, eller jag insåg det sedan. Men hjärnan fixade fram en aneldning fort som tusan så jag inte skulle behöva ta in nyheten på en gång.
 
För det kändes helt absurt.
Hur skulle de inte kunna ha valt mig?
Jag var ju som klippt och skuren för detta jobb.
Och jag är ju skittrevlig. Intevjun gick ju jättebra.
Det fanns liksom inte i min värld att någon annan skulle kunna ha varit bättre.
 
Javisst! Självförtroendet på topp ;)
Men inte längre.
 
Jag föll på att jag visat mig svag.
Att jag talat om hur det var.
Jag har aldrig pendlat förut. Jag visste inte hur det skulle vara. Men jag var villig att prova.
Att jag jobbat halvtid innan och jag helt velat haft en halvtid eller i alla fall 75% för att mitt liv med barnen skulle gå ihop sig. Men att jag var villig att försöka och leta lösningar för att få det att fungera.
Jag berättade det.
Jag berättade som det var.
Jag var ärlig.
Allt var ju så trevligt så jag trodde att jag kunde det.
 
DET.KAN.MAN.INTE.
 
När någon söker en peson att anställa så vill de ha den personen som de kan få ut mest av. Inte nån sönderstressad småbarnsmamma som inte vet hur hon ska få ihop det med skolhämtning, ungar och VAB.
Och jag förstår det.
Men det känns så himla bittert.
För jag hade redan ordnat allt detta i mitt huvud och var inställt på att försöka.
Nu fick jag aldrig visa hur duktig jag var....(med min cape och mitt svärd, som en berömd tjurfäktare på Kalle Ankas jul)
 
Och nu känns det så tomt.
En dröm som jag drömt ett tag och nu måste lämna tillbaka.
 
Och än en gång gå igenom det här irriterande när folk börjar ojja sig att:
- Det kommer något bättre ska du se.
- Det är de som förlorar.
- Deppa inte ihop nu, bara att försöka igen.
Osv.
Och jag är så jäkla trött på att höra.
Kommer Älsklingen hem nu och antyder nåt i den stilen....ja då #¤%jä#½=&&.
 
 
Idag. Extra viktigt.
 
 - att tjejmiddagen som jag ordnade i lördags blev jättebra och jag inte var ett dugg bakis på söndagen ;)
 
- att jag fått drömma ett litet tag om ett jobb.
 
- att jag fått fira nationaldag >>>
 
- att vi ska fira midsommar på fredag. Det blir spännande. Har aldrig gjort det på svenskt maner här tidigare.
 
- att det är varmt och soligt här idag och sommaren verkar ha kommit.
 
- att det är skolavslutning på fredag och SOMMARLOVET väntar runt hörnet.
 
/Y

Kommentarer
Postat av: veronica

Nej men vad trist med jobbet!! :( <3

Jag hade SÅ gärna tagit med mig sambo och hund och bosatt mig på Gran Canaria, men eftersom jobben inte växer på träd eller palmer kanske hihi så är det ingen realistisk dröm i nuläget.

Hoppas ni får en underbar midsommar!

Svar: Nej det är lite tufft med jobb just nu. På jobbfronten. Det känns som att hela världen är arbetslösa just nu ;) Trevlig midsommar på er också.
Yohanna i Las Palmas

2014-06-16 @ 17:32:52
Postat av: Annelie

Kramar! ! Vet precis hur det är att ha en dröm och hur trist och ledsamt det är att vara tvungen att lämna tillbaka den💐💐💐

Svar: Ja det blev FRUKTANSVÄRT tomt nu......
Yohanna i Las Palmas

2014-06-16 @ 17:54:59
URL: http://anneliestankar.wordpress.com
Postat av: Mor o Far

Kram

Svar: Tebacks ;) !
Yohanna i Las Palmas

2014-06-16 @ 21:01:00
Postat av: Marie-Louise

usch vad trist att du inte fick jobbet. Förstår verkligen din känsla. Kram

Svar: Ja, just nu är det BBuuuuuuuuuuääääääää! ;)
Yohanna i Las Palmas

2014-06-16 @ 22:04:40
URL: http://madredetres.blogg.se
Postat av: Johanna

Himla trist... Men det är bara att bryta ihop och komma igen! Du får köra en annan strategi nästan gång!

Svar: Just det! Jag bryter ihop...just nu. Och så kommer jag igen....snart ;)
Yohanna i Las Palmas

2014-06-17 @ 09:34:46
Postat av: Jenny

Har varit där själv. Fy vad besviken jag blev. Men det blev bra ändå. Det tog lite tid och sedan kom andra saker emellan.

Svar: Det blir ju bra. Jag vet ju det. Det är bara lite jobbigt att komma över det just nu.
Yohanna i Las Palmas

2014-06-17 @ 12:45:35
Postat av: Freja

Jag har ju både rekryterat och rekryterats. Så många gånger jag predikad för andra när vi ska fatta beslut om vem som ska anställas att vi bara ska gå på hur vi tror personen klarar arbetsuppgifterna, inte blanda in sånt som "Hur ska den kunna resa", "Hur blir det med sjyúka barn" osv. Jag blir så förbannad på fega arbetsgivare som inte litar på att den de anställer kommer att ta ansvar för att göra ett fullgott arbete som den vuxna människa den är! Och när jag själv är på intervju brukar jag inte berätta nått som kan göra dem osäkra, men samtidigt är det så att på jobbar jag har nu, som jag fick för ett år sedan, där grät jag över min mamma på intervjun och berättade att det stressade mig. Jag fick ändå jobbet (för jag har ju en chef som ser bortom sånt) och det gör att jag känner att jag inte lurades nu när jag är sjukskriven för just stress... Så det är dubbelbottnat. Jag tycker det är bra med de som är ärliga, men var det med omsorg. I mina ögon låter det som om du var det, så du har inget du behöver förebrå dig!

Svar: Åh tack så mycket. Om du visst hur mycket det betyder att du berättar just detta.
Yohanna i Las Palmas

2014-06-17 @ 22:31:14
URL: http://frejareddevil.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0