....fortfarande.

 

Ha ha. Ni behöver inte vara oroliga. Även om det känns jädrit fint att ni saknar mig litegrann ;)

Det är lite svårt bara att få ihop det just nu.

 

Semester, ni vet.

Lata dagar. Som egentligen inte alls är så lata utan ett ständigt springande hela tiden.

Men lat stämning.

Ingen riktig fart i mig.

Sånt där som gör att man slappnar av och kommer ifatt i både kropp och själ.

Återhämtning.

 

 

 

 

 

 

Vi är hemma igen efter ännu en helg i sommarstugan.

Idag är sista dagen innan Sverige-besöket åker hem igen.

Vi umgås med dem, leker och snackar skit.

Ungarna bråkar och stojar.

Jag försöker komma ikapp i hemmet efter bortatiden.

På kvällarna har jag svenskakurs med kanarier som vill lära sig svenska.

 

På sen-kvällarna försöker vi få till lite egentid, jag och Älsklingen. Och hålla fast vid den där känslan att VI fortfarande finns. Den känslan som brukar komma fram igen under semestern. När det finns tid för att hålla handen, pussas i vågornas brus, dricka vin tillsammans, prata om livet och allt sånt där som man inte riktigt har tid till när man jobbar. Eller inte orkar när ögonen far ihop på kvällarna.

MEN som är så viktigt för just VI-känslan.

 

Så jag finns här.

Kommer snart tillbaka.

Ska bara suga ut den sista musten först.

.....av FÖRSTA halvan av semestern.

 

Nu ska jag kila över med ungarna till svärmor där Sverigensesöket är för att ge mig ut på en fettbrännartur i parken.

Sedan ska mat lagas.

Skitungarna kommer väl tillbaka hit och ska stöka runt.

Vi ska äta.

Sen har jag klass.

Och så ska det tagas farväl av familjen som åker hem i morgon bitti.

Dagen är planerad.

 

Vi får höras.

 

/Y