....och jag erkänner, ja jag var JOBBIG, men har nu kommit på andra tankar ;)
När jag flyttade hit ner så började jag ju studera spanska här. Ett par timmar om dagen, ett par dagar i veckan. Resten av tiden låg jag på stranden eller gick hemma och väntade på att Älsklingen skulle komma hem från jobbet.
Eller bägge två på samma gång.
Låg på stranden och väntade på att Älsklingen skulle komma hem från jobbet.
Vänta, vänta, vänta.
Det var mitt liv.
För det var ju inget roligt att hitta på något själv.
Och när han väl kom hem från jobbet, ja då ville jag ju hitta på något. Jag var full av energi. Ville utforska staden, hitta på något romantiskt....
..... GÖRA SAKER.
Herre Gud inte ville jag sitta hemma i soffan och glo på TV när det var sol ute och fanna så mycket spännande att hitta på.
Och helgerna, de ska vi inte tala om. Då var det PLANERING på hög nivå.
Heldag på stranden med packade väskor och åkning över hela ön i jakt på sol om den nu mot förmodan skulle vara skymd i Las Palmas.
Utflykter upp i bergen.
Fester till långt in på småtimmarna med kompisar.
Camping-weekend.
You name it.
Och så har det varit fram tills nu.
Ja det lugnade ju ner sig ett par kilon när skitungarna kom.
Det blev ju lite jobbigare att flytta omkring på en hel familj. Lite jobbigare med planeringen. Lite jobbigare med all gråt och tandagnisslan varenda gång vi skulle göra något.
Jag tappade gnistan lite.
Men aktiviteter var det alltid på gång.
Planering.
Vad ska vi hitta på nu.
Nu har jag börjat jobba ;)
Har ni hört det förrut?
Jag hinner inte med ett smack i veckorna. Det är bara jobb, skyffla ungar hit och dit, läsa läxor, laga mat och planera inför morgondagen.
Bloggningen går på sparlåga.
Alla framtidsplaner likaså.
Helgerna har blivit så OTROLIGT värdefulla.
Kvällarna lika så.
Den lediga tid vi har tillsammans måste spenderas väl: mysa, njuta, vila, ladda, glädjas, älska, umgås osv.
Jag vill inte flyga och fara då.
Jag har blivit omvänd.
Jag har blivit en soffliggare och är GLAD över detta.
Och jag tänker på Älsklingen som stått ut med mig under så många år när jag körit med honom. Stackaren har varit så trött när han komit hem från jobbet och bara velat sitta i soffan och relaxa. Helgerna har han velat ägna åt att vila upp sig och ladda upp inför veckan som skulle komma.
ÄNDÅ har han farit med mig på alla tokigheter jag hittat på.
Och inte klagat SÅ mycket ;)
Nu är det jag som bara vill vara hemma på helgerna, hasa omkring i mysbrallor och inte prata med nån.
Det där med att gå ut med väninnorna och partajja, packa in hela familjen och åka på sightseeing runt ön, åka och hälsa på de där som vi inte träffat på länge, gå på karnevalen osv.
Det känns såååååå avlägset.
Jag hoppas att det ändrar sig LITE på den fronten ;)
/Y
